Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

7 dödssynder på jobbet

Det finns synder och så finns det kardinalsynder – även i jobbsammanhang. Det är bra att ha koll på vilka synder du absolut ska undvika på jobbet, i synnerhet nu under Allhelgonahelgen då vi påminner oss om döden och ett eventuellt liv efter detta.
Johanna Rovira Publicerad
Kvinna håller i telefonlur och skriker.
Har du fått ett utbrott på en kollega eller kund? Vrede är en av de sju dödssynderna på jobbet. Foto: Shutterstock

Vissa synder är värre än andra. De sju dödssynderna lär vara de värsta, åtminstone enligt katolska kyrkan, och leder till evig fördömelse om man inte gör bot och bättring.

Inom arbetslivet finns också mer eller mindre outtalade synder. Att lämna odiskade kaffekoppar på en kollegas skrivbord eller vara illojal mot företaget hör dock inte till de sju dödssynderna, vad än arbetsgivarna vill få oss att tro.

Här är de sju kardinalsynderna på jobbet som du bör undvika för att slippa straff såväl i detta liv, som i ett eventuellt nästa:

Lättja

Att sitta med skorna på skrivbordet och peta navelludd, ta långa luncher, komma sent och gå tidigt, kan i vissa fall vara befogat, men inte om dina kollegor samtidigt sliter som smådjävlar för att hinna med jobbet. Att låta bli att avlasta en arbetskamrat som har för stor arbetsbörda, torde leda till en speciell enhet i helvetet där du sätts att i evigheters evighet böja tillbaka alla gem du och andra latmaskar roat dig med att räta ut.

Högmod

Ett gott självförtroende eller förträfflig självkänsla torde ingen förebrå någon för. Men att slå sig för bröstet och ta åt sig äran för andras jobb är inte en egenskap som borde premieras i lönerevisionen. Tyvärr är inte alla chefer begåvade med klarsyn – många av dem lider dessutom själva av hybris och inbillar sig att de är bättre än vanliga löneslavar för att de har högre lön. Risken för en idétjuv eller en chef med gudskomplex att återfödas som en mollusk i nästa liv är dock överhängande.

Girighet

Har du svårt att se skillnaden mellan företagets och egna tillgångar?  Det börjar med en penna och slutar med fiffel med tidrapporteringssystem eller en husrannsakan för att kolla smygmärkta kaffepaket i skafferiet, (som en polis i södra Sverige råkade ut för). Alla fifflare åker inte dit, men den som smiter undan vid alla insamlingar kommer förhoppningsvis slippa sitta i en kittel med kokande olja, (det traditionella straffet för girighet), men möjligen jagas av en hord nitiska skattmasarzombies.

Vrede

Att bli heligt förbannad över orättvisa löner och andra missförhållande på jobbet är snarast ett tecken på sundhet. Men att fara ut mot medarbetare, chefer eller klienter för inbillade såväl som befogade oförrätter kan vara skäl för avsked. Om så ej sker kommer sannolikt rättvisans gud Sydyk att bussa internettrollen (som för övrigt kommer att hamna i ett separat litet inferno) på de skällande arbetskamraterna.

Vällust

Metoo vittnade om att det är betydligt vanligare än vad vi i vår oskuld föreställt oss att en viss grupp medarbetare inte kan hålla fingrarna (eller tungan) i styr gentemot en annan grupp anställda. Bara en femtedel av alla som blir utsatta för sexuella trakasserier på jobbet talar om det för sin arbetsgivare och ännu färre går till facket enligt Trakasseribarometern. Förhoppningsvis får den som går över gränsen sitt straff redan i jordelivet, men skulle denne av någon anledning slinka igenom ostraffat, väntar antagligen en skampåle i helvetets andra krets.

Frosseri

Vidlyftiga affärsresor, bjudmiddagar, utsuddade gränser för mutor och korruption .. Ju högre upp i företagstoppen man kommer desto större tycks risken att hemfalla åt denna dödssynd vara. (Fantasifulla bonussystem och omotiverat höga löner räknas snarare till girighet, men är icke mindre förkastliga.) Och ingen höjer knappt ögonbryn åt de höga chefernas vidlyftighet. Det gör däremot den skräckinjagande gudinnan Durga som ser till att vd:arna i nästa liv får klara sig på 71 kronor om dagen (dagsersättning för vuxna ensamstående med boende där mat ej ingår) i ett dystopiskt samhälle med krympflation, galopperande elpriser och hot om utvisning på grund av vandel.

Avund

Konkurrens på en arbetsplats påstås vara av godo, men är den verkligen det? Det finns exempel på arbetskamrater som hängts ut på sociala medier, blivit snuvade på information och fått bildäck sönderskurna för att missa viktiga kundmöten. Är du lite klädsamt avundsjuk på en högpresterande kollega lär du slippa undan med en bön eller två, men den som tagit till fula knep i syfte att få konkurrensfördelar kommer högst troligt ansättas av smådjävlar i Limbo.

De sju dödssynderna:

Högmod – superbia

Girighet – avaratia

Vällust – luxuria

Avund – invidia

Frosseri – gula

Vrede – ira

Lättja – acedia

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Varning för snälla

Det kan säkert finnas genuint snälla människor. Men är man genuint snäll så är man det utan att göra väsen av sig. Det finns all anledning att vara på sin vakt mot folk som öppet och skamlöst utger sig för att vara snälla.
Johanna Rovira Publicerad 27 februari 2025, kl 05:59
Sektgoda, Godhetsknarkare och Flumsnälla. Alla är typer du gör bäst i att se upp för, skriver Johanna Rovira. Illustration: Olsson Ingers.

1. Infernaliskt snälla. Du har säkert mött de förment snälla som lägger huvudet på sned och inleder med:  Jag säger det här bara för att vara snäll/för att jag bryr mig … och sedan levererar ett diaboliskt påstående som får dig att vilja krypa ihop i fosterställning. De är i själva verket utpräglat ondsinta typer som mår bra på bekostnad av andras olycka. 

2. Hjärntvättade sektgoda. Antingen så är supersnälla av naturen extremt mottagliga för irrläror eftersom de snälltolkar allt till överdrift, eller så blir nyfrälsta snälla på grund av överproduktion av endorfiner. Oavsett orsak vet vi hur det slutar. Med katastrof och Koolaid. 

3. AI-modifierade: Stepfordfruar eller Musks Teslabot Optimus kan förvisso programmeras till foglighet, men det torde vara smidigare - och billigare - att helt enkelt sätta in ett lojalitetschip i kritiskt tänkande anställdas hjärnor. Förutom att bli ytterst tillmötesgående mot såväl kollegor som chefer, sätter de chippade alltid in i diskmaskinen och grumsar aldrig om kollektivavtal.

4. Godhetsknarkare: Går igång på snällhet och odlar med förkärlek myten om sig själva som hyvens individer genom att proklamera hur goda de är så fort tillfälle ges. De donerar gärna till bättre behövande, men bara om det syns på sociala medier och räddar kattungar enbart inför publik. Gränser mellan god och självgod är oerhört tunn. 

5. Flumsnälla. Visst är flumsnälla joviala, men det är ett kemiskt framkallat tillstånd. Folk knaprar antidepressiva som aldrig förr och forskare noterar att guppys som exponerats för lyckopiller blir mer sårbara för rovdjur. Det kan således inte uteslutas att läkemedelsindustrin (möjligtvis i samarbete med blodtörstiga utomjordingar) siktar på världsherravälde genom att förvandla oss alla till loja, goda underlydande. 

Jobbrelationer

Snälltolka – och få en bättre arbetsmiljö

Utgå ifrån att andra vill dig väl. Läs om mejlet som irriterade dig – denna gång med en vänlig röst. Om du börjar snälltolka på jobbet kommer din arbetsmiljö med all sannolikhet att förbättras.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 26 februari 2025, kl 05:59
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör, Kollega.

Man ska vara snäll. Men hur gör man? Att ge en komplimang eller hjälpa till att bära något tungt räcker inte. Nu hörs allt oftare ett begrepp som försöker ringa in det där andra som ska till – nämligen att snälltolka.

Väldigt många människor verkar tro att de styrs av förnuftet och att de själva förhåller sig objektivt till omvärlden. Men i själva verket är våra känslor ständigt inblandade.

Vi känner glädje, ilska, skam, skuld och det påverkar våra reaktioner. Forskning visar att negativa känslor på jobbet kan leda till stora problem, till exempel om vi upplever att vi inte duger.

Det är ett slitet uttryck, men vi är varandras arbetsmiljö. Ett sätt att ta ansvar är att rannsaka hur vi tolkar andras ord och handlingar. För tolkar gör vi. Och tyvärr är det vanligt att vi fel- eller till och med fultolkar.

Vi är varandras arbetsmiljö

I stället borde vi snälltolka. Det handlar om att tro att den andre vill oss väl. Och att stå emot den första reaktionen. Kanske ställa en följdfråga innan vi exploderar. Fundera på om det finns någon förmildrande omständighet till agerandet. Avstå från att döma ut en person för snabbt.

Har du testat att läsa om ett mejl, som du först blev irriterad på, med en vänlig – eller åtminstone neutral – röst? Då upptäcker du förmodligen att du borde ge mejlaren en andra chans.

Självklart ska vi inte låta andra kränka oss. Men om vi lite oftare tänker oss in i den andra personens situation kommer vi att kunna rensa bort onödiga konfliktytor. Svälj din gliring eller taskiga kommentar, titta dig själv i spegeln – kanske har du själv sagt eller gjort något dumt någon gång?