Det är färre som uppger att de blivit utsatta för sexuella trakasserier på arbetsplatserna nu än när förra Trakasseribaromentern gjordes 2020, konstaterar Kantar Public som står bakom undersökningen. En av tio har blivit sexuellt trakasserad på jobbet under de senaste 12 månaderna jämfört med 14 procent för två år sedan.
Men när de 7 000 yrkesverksamma som deltagit i undersökningen fått frågan om de utsatts för sexuella trakasserier under det senaste året är det bara drygt två procent som de facto svarat ja.
– Sexuella trakasserier är ett begrepp som är abstrakt och behäftat med skuld och skam, tröskeln att erkänna att man har blivit utsatt är hög. Därför behöver vi också mäta konkreta beteenden som är att betrakta som sexuella trakasserier och räkna med dem i resultatet, säger Malin Grundqvist, projektledare och analytiker för Trakasseribarometern, en gemensam kunskapssatsning från bland annat näringsliv och organisationer.
Pandemieffekter
Malin Grundqvist kan inte slå fast att problemen med sexuella trakasserier faktiskt minskat sedan Metoo för snart fem år sedan, utan menar att det behövs fler undersökningar över tid för att se om minskningen är bestående och inte bara en effekt av pandemin.
– Att färre än tidigare uppger att de utsatts för trakasserier i senaste undersökningen kan till stor del förklaras med att de jobbat hemifrån under pandemin.
Drygt hälften av alla som utsatts för sexuella trakasserier har dock svarat att övergreppet skedde på jobbet under arbetstid, oftast av en kollega. Även bland dem som jobbat hemifrån under pandemin finns det anställda som utsatts för sextrakasserier på konferenser och afterwork till exempel, men också i digitala sammanhang, alltså fått oanständiga förslag eller bilder via mejl, chatt eller sms.
Det är nästan lika många män som kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier, men förövaren är oftare man. Av de utsatta har en av tio kvinnor och hälften av alla män trakasserats sexuellt av en kvinna.
Tystnadskultur råder än
Om man blir utsatt för sexuella trakasserier håller man vanligtvis tyst om det. Bara en av fem berättar för sin arbetsgivare vad de varit med om och så få som fyra procent tar kontakt med facket eller sitt skyddsombud.
Den största anledningen till att man inte berättar om trakasserierna för någon är att man själv inte tycker att övergreppet var allvarligt nog - kanske för att man är osäker på var gränsen går för vad som betraktas som sexuella trakasserier.
Det näst vanligaste svaret på varför man håller tyst är att man inte känner tillräckligt stort förtroende för någon för att berätta.
– Tystnadskulturen är oförändrad sedan Metoo. Vi behöver mer forskning om hur man kommer till bukt med den och mer kunskap för att se om de insatser som ändå görs har någon effekt eller inte, säger Malin Grundqvist.
Dessa beteenden är sexuella trakasserier:
- Ovälkommen beröring av sexuell art som upplevts kränkande
- Olämpliga närmanden av kollega/kollegor i sociala nätverk
- Trots att du redan har sagt nej, fått upprepade förslag om att träffas på ett sätt som inte upplevts vara av ren vänskaplighet
4. Ovälkomna mejl/sms från kollega av sexuell art som upplevts stötande
5. Någon som, på ett sätt som du upplevt sexuellt stötande, visat delar av sin kropp för dig
6. Sexuella inviter för att du ska få fördelar i ditt arbetet
7. Försökt tvinga sig till sexuell handling med dig
8. Någon som visar bilder av sexuell natur på ett sätt som varit oönskat
9. Någon som försökt tvinga sig till en sexuell handling när du sovit/varit påverkad av alkohol/droger
10. Någon som tvingat sig till sexuell handling med dig
Källa: Trakasseribarometern