Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Vrakdykning

Det finns oanade skatter under havsytan. Bara runt Sveriges kuster har man dokumenterat tusentals vrak. Dykarklubben Laguns dykinstruktör Anders Vikdahl har över 25 år i branschen, men är lika nyfiken varje gång han dyker på en ny plats.
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad

Varför är det så roligt att dyka på vrak?

- Det är ju en tidskapsel. Den sekund skeppet går under stannar tiden. Ta det svenska  flöjtskeppet Anna Maria till exempel. När hon brann och sjönk till havets botten vid Dalarö 1709  tog hon allt med sig, sjömän, husgeråd och last. Det ger en otrolig inblick i hur livet tedde sig för länge sedan. Både till havs och på land.

Vilka vatten är bäst att dyka i?

- Östersjösidan är bra eftersom det inte finns någon trämask där som bryter ned materialet i skeppsvraken. Annars är Narvik i Norge ett fantastiskt ställe att dyka på. Under andra världskriget sänktes massor av fartyg, både civila och militära, så det finns en hel del att se under ytan. Dessutom är området väderskyddat då det ligger bakom Lofotens berg.

Vad bör man tänka på innan man ger sig ut?

- Dykning är färskvara och har man inte varit ute på ett tag kan det vara en god idé att "avrostas" lite på ett lugnare ställe. Många vatten är förrädiska, särskilt på öppet hav. Man ska ha respekt för väder och vind, det var ju trots allt det som sänkte fartygen en gång i tiden.

 Hur gamla fartyg kan man hitta?

- De tidigaste man hittat är nog från bronsåldern. Sedan tillkommer det förstås ett eller två per år, så havet fylls på hela tiden.

Är det fritt fram att plocka upp en trofé om man hittar ett nytt vrak?

- Nej, allt som är äldre än 100 år omfattas av fornminneslagen och det får man inte plocka upp. Dessutom bevaras tingen oftast bättre i vatten och förstörs lätt när de kommer upp till ytan. Det har diskuterats en del om dykarna bidrar till nedbrytningen på havets vrak, vissa forskare hävdar att de står för 90 procent, medan dykarna hävdar att naturen står för större delen. Förmodligen ligger sanningen någonstans däremellan.

Måste man ändå anmäla fyndet till någon?

- Nej det finns ingen skyldighet att rapportera. Men om man hittar ett vrak som har stor betydelse för historien så bör man anmäla det till länsstyrelsen. Dock är en del dykare ovilliga att rapportera in vrakuppgifter av rädsla för vrakplundrare och i förlängningen att det blir dykförbud på platsen.

Så kända vrak kan redan ha hittats, men inte rapporterats av dyksugna entusiaster?

-Ja, troligtvis.

Vilket vrak skulle du själv vilja hitta?

- Skeppet Resande man som sjönk i en vinterstorm 1660. Många har försökt att hitta det, bland annat Anders Franzén, men utan resultat. Även den tyska kryssaren Blucher skulle vara rolig att besöka. Det är ju välkänt vart det ligger men har en väldigt dramatisk historia. Kryssaren hade tillsammans med några andra fartyg i uppdrag att inta Oslo under andra världskriget, men sänktes tillsammans med 1 000 tyska soldater och sjömän. Nu ligger det på 90 meters djup.

Vad kan man hitta för andra fynd på havets botten?

- Vad kan man inte hitta? Jag har sett allt från cyklar, bilar, och golfklubbor till gammalt slaktavfall och hembränningsapparater. Ibland undrar man om folk tror att havet är en soptunna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.