Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

UFO:n

Närkontakt av tredje graden, finns den? Finns det liv på andra planeter, och har de i så fall listat ut hur man tar sig till planeten jorden?
Lina Björk, Lina Jonsson Publicerad

En varm kväll i juli 1946, då höstslåttern just skulle påbörjas fick invånarna i den lilla byn Kölmjärv, väster om Överkalix höra ett brummande ljud från skyn. Över dem flög ett avlångt föremål med små vingar på sidorna. Farkosten flög svajigt och utan minsta förvarning störtade det i sjön. En kaskad med vatten stänkte upp mot stranden. Näckrosor och vass klyvdes rakt av. Militär kallades till platsen eftersom man misstänkte att ryssen var ute och spionerade, men då sjön söktes igenom hittades ingenting annat än ett stort hål på botten.
Under samma dag störtade ytterligare tre farkoster i de norra delarna av Sverige, utan att någonsin återfinnas.

Denna historia är endast en av många i organisationen UFO-Sveriges arkiv som ännu inte fått någon lösning. Ljudfenomen, ljusfenomen och obekanta ansikten rapporteras frekvent till organisationens telefoncentral, där Tobias Lindgren och Rickard Andersson håller i trådarna.

- Majoriteten av alla mejl och telefonsamtal handlar om ljusfenomen på himlen. De flesta kan vi kontrollera direkt och säga att nej, det där var en väderballong eller planeten Venus du såg. Vi har ett bra samarbete med försvaret och använder deras radarbilder som grund för många förklaringar, säger Tobias Lindgren.

Och tvärtemot vad man kanske tror så ser UFO-Sverige som sin uppgift att förklara mystiska händelser snarare än beskriva dem för hängivna entusiaster. Att ett föremål blir kallat för UFO är enligt ordförande Clas Svahn ett misslyckande.

- Ja, då har vi ju inte lyckats lista ut vad det är. Ordet betyder just unidentifyed flying object.

En av de kanske kändaste UFO-relaterade bluffarna i historien är Roswellincidenten som inträffade i USA 1947. En fårfarmare anmälde till sheriffen i den lilla staden att han troligtvis hittat ett kraschat rymdskepp. Farkosten låg mycket riktigt där fårfarmaren sade, men få visste vid denna tidpunkt att det egentligen rörde sig om en topphemlig spaningsballong, utsänd att spionera på Sovjetunionens kärnvapentester. Farkosten togs till närmsta militärbas och försvaret gick snabbt ut med ett meddelande om att det rörde sig om en väderballong och inget rymdskepp. Så småningom glömdes händelsen bort och sanningen uppdagades först årtionden senare.

Begreppet UFO myntades ungefär under samma tid och syftade på de okända flygande objekt som inrapporterades i strid eller av civilbefolkningen under andra världskriget. Genom åren har det dock fått olika betydelser.

- På 1940-talet talade man mycket om luftskepp, tio år senare var raketer på tapeten och sedan kom tefaten för att till sist avlösas av utomjordningar. Synerna tror jag är ett socialt fenomen. På 1950- talet var man exempelvis rädd för ryssen vilket kan förklara de många inrapporterade fallen av raketer, säger Clas Svahn.

Nyligen släppte Totalförsvarets forskningsinstitut en rad hemligstämplade UFO-rapporter.

Men för den intresserade finns det ett betydligt större arkiv att sticka näsan i. Norrköping äger världens största UFO-arkiv med över 11 000 volymer litteratur, film, foto och rapporter.

- Det började som en bokhylla i Södertälje och har nu växt till ett bibliotek. Det är inte öppet för allmänheten men om någon ringer och vill komma dit så säger vi sällan nej, men adressen är lite hemlig på grund av skaderisken, säger Håkan Blomqvist som ansvarar för arkivet.

Varje dag rapporteras nya syner av oidentifierade föremål och i dag är det, till skillnad mot för 50 år sedan inte många som tror att vi är alldeles ensamma i universum. På UFO- Sverige ser man på utvecklingen med intresse.

- Det är roligt. Vi förhåller oss varken skeptiska eller troende utan mer försiktigt optimistiska. Och det är väl spännande att man inte kan begripa precis allt i världen, säger Clas Svahn.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Jakten på kantarellerna - så hittar hon skogens guld

Att gå den extra milen lönar sig – både i svampletandet och på jobbet, tycker kommunikationsstrategen Viktoria Stenberg Lindquist. Plötsligt står kantarellerna där.
Elisabeth Brising Publicerad 30 juli 2026, kl 06:02
Viktoria Stenberg Lindquist hittar kantareller.jpg
Här tänker jag inte på jobbet. Svampletaren Viktoria Stenberg Lindquist tycker envisheten i skogen lönar sig i längden. Foto: Daniel Scheer

När blev du svampintresserad?

– Efter en intensiv och påfrestande tid i mitt liv med barnen och mycket på jobbet. Jag upptäckte att skogen gav mig en känsla av lugn och ro som jag behövde. Jag och min vuxna systerson började plocka ihop, det var ett bra kantarellår och lite trendigt – alla snackade om svamp. Jag uppvuxen i byn Tjautjas utanför Gällivare, så skog och natur har alltid varit en stor del av mitt liv.

Vad är bäst med att plocka svamp?

– Det är fantastiskt att bara vara ute och röra sig i skogsmiljön, men jag behöver också ett mål och något att göra för att inte bli uttråkad. Det finns en viss spänning i att gå och leta efter saker. Man vet vad man vill uppnå – bakom den där granen är kanske ett kantarellställe och så hittar du ett – då får du en kick.

Har du kommit hem tomhänt?

– I början hittade vi knappt något alls, men sedan förstod vi var vi skulle åka och leta. Ett tips är att googla på i vilken miljö svampen trivs.

 Googla på i vilken miljö svampen trivs.

Vilka är favoriterna?

– Förutom kantareller är det blek taggsvamp och svart trumpetsvamp när jag plockar själv. Men jag har hittat rödgul trumpetsvamp och karljohan också. Sedan är tryffel otrolig smakmässigt, men det går väl bara att hitta på Gotland och Öland.

Är det inte svårt att se skillnad på farliga och ätliga svampar?

– Jo, det kan vara svårt och jag plockar bara svamp jag känner till väl. I början ställde jag frågor och lade upp bilder i en Facebookgrupp – och fick hjälp att artbestämma dem. De i gruppen är superduktiga. Det är eget ansvar vad du plockar, du ska definitivt inte äta något du är osäker på.

Hur klarar du myggen?

– Myggmedel behövs, annars går det inte, och sedan får man ignorera dem. Mygg har varit närvarande hela mitt liv. Men jag vill ha hyfsat väder vid svampplockning, inget regn och det är bra om det blåser – då blir det färre mygg.

Finns det egenskaper som chef som du har användning av i skogen?

– Faktiskt. Gå den extra milen, det är alltid en superbra idé som lönar sig. Orka jobba på, gå en halvtimme till, så kommer det där kantarellstället.

Blir du mest avkopplad eller exalterad av svampletandet?

– Både och. Jag blir absolut avkopplad. Men jag får en kick när jag hittar ett bra svampställe.

Vad gör du med all svamp?

– Ingenting går till spillo. Om det blir över ger jag till grannar och andra som inte kan plocka själva. Trumpetsvampen torkar jag och kantarellerna fryser jag in. Vi älskar svamp och äter det ofta. Barnen säger att de inte gillar det, men de tar ändå lite extra kantarellsås. Jag hittar gärna på egna svamprecept också. Kantarellpizza är ett tips - jättegott med lite rödpang till. 

VIKTORIA STENBERG LINDQUIST

GÖR: Founder & Creative Lead på Rising Stories Kommunikation, tidigare marknadschef på Clockwork. 

BOR: I Gävle.

FRITIDSINTRESSEN: Mat och dryck, fiske, resa och familjen förstås.