För ett tag sedan avslutades handbolls-EM i Österrike. En handfull män sprang omkring på en 40 meter lång plan och skrek ord som gurkburk, japan och offensiv foul. För den ovane ett kaos av sällan skådat slag. För den intresserade ett mästerverk av strategi.
Min kille är en sån där handbollsspelare. Han kan se när någon punktmarkeras, när lagen byter markeringar, när en kombination misslyckas. Själv håller jag koll på det mest basala, det vill säga målen.
För handbollsregler är knepiga: Man får inte knuffas med raka armar, men det går bra om de är böjda. Att liksom bolla runt lite på måfå går inte för sig. Då höjer domaren handen och man måste skjuta trots att man inte har ett bra läge. (Tänk er en liknande regel i fotboll. Då hade kanske Sverige legat högre än 43:a på världsrankinglistan). Och framförallt får man inte skada varandra när domaren ser på. Det går däremot bra att ge ett tjyvnyp eller en stämpling i pausen.
Fast de kanske knepigaste reglerna är de oskrivna. Jag lärde mig nyligen att man inte får klappa händerna i takt när det är hemmalaget som anfaller, det är störande och inte uppmuntrande.
När spelarna missar målet på träningar måste de ställa sig med rumpan mot försvaret, därefter får valfri skjuta så hårt de vill. En myt kan man tro, men väl dokumenterat från Kroatiens uppvärmning i EM. Men nog om handboll, det finns ju fler roliga regler i fotbollens värld.
Om man får en boll på benet i samband med en hörna i fotboll är det en god idé att ta sig för huvudet för att lura domaren (Brasiliens Rivaldo i VM 2002). Motspelaren blir då utvisad och chansen att vinna matchen ökar.
Man blir inte varnad om man fäller någon till marken och samtidigt nuddar bollen. Däremot åker kortet fram om man tar av sig tröjan eller får för sig att sparka på målstolpen.
Den konstigaste sporten av alla, oaktat vilka regler som gäller, måste ju vara curling. Alltså, vem kom på att sätta på sig en glidsko för att kunna dra iväg en granitsten och dessutom springa bredvid och sopa?
Människor är bra roliga.
