Grattis Sören, du vann!
- Tack, det var häftigt. Jag har ett andra pris i Årets bild 1996 men att få vinna är ännu roligare.
Vann du något mer än den stora äran?
- Inga pengar, men en "Oscarsstatyett" i form av en pressfotograf från 20-30-talet med lång rock, hatt och en gammal bälgkamera med magnesiumblixt. Alla vinnare fick också ett inramat diplom.
Eftersom Kollega anlitar dig en hel del är också vi stolta och glada. Vad tyckte handbollstjejerna som är med på bilden?
- De sa: "Fett nice, det visar att det är vi som äger."
Kan man se på en bild och säga att det är en typisk Sören Andersson?
- Nja, det finns de som har en stil som de kör rakt igenom. Jag tycker att det är beundransvärt att man klarar av det. Själv är jag en typisk kameleont, som har förmågan att anpassa bilden efter det media som ska publicera den.
Vad är roligast att plåta?
- Det roligaste är variationen. Jag spänner över ett ganska stort spektra, har ingen direkt nisch. Jag jobbar för dagstidningar, bildbyråer, magasin och företag och det är omväxlingen som är så kul. Ibland är det också roligt att komma i väg på lite längre reportage. Jag har gjort fotojobb på Tasmanien, Grönland och Island. Reportaget från Island publicerades i Kollega.
Vad har du för kamera?
- Jag har Canon, fem kamerahus och halva Canons objektivpark.
Gick du med kamera på magen redan som liten?
- Nej. Jag hade en platt sådan där som såg ut som en GB-sandwich, Kodak Instamatic eller liknande, men jag blev inte intresserad förrän 1985 då jag slutade skolan och ärvde en kamera efter pappa som dog det året.
Vad har du för utbildning?
- Jag studerade foto på Hemse folkhögskola. Mitt första jobb var i mörkrummet på Gotlands Allehanda. Året därpå fick jag ett vikariat som fotograf. Jag har också arbetat på Expressen, Länstidningen i Södertälje, Reportagebild och Bildbyrån Hässleholm. Sedan 2005 är jag min egen.
Vad gör en bild bra?
- Ljuset och bakgrunden är jätteviktiga. Man måste ha ögonen öppna för möjligheterna och man måste veta vad man vill ha. Det är rätt mycket planering med en bra bild. Man måste veta vad som går att genomföra och hur man gör för att få det dit man vill. Man kan inte lämna något åt slumpen.
Har du med dig kameran på fritiden också?
- Jag har alltid en pocketkamera i handskfacket. I början kunde jag inte släppa kameran, men det måste man kunna. Om man har plåtat den där kvisten med dagg så många gånger att det känns som om man har tagit alla bilder kan det vara bra att lämna kameran hemma, och bara gå runt och uppleva och hitta nya infallsvinklar.
Vad ska en blivande fotograf tänka på?
- Jag har inga tekniska tips. Det är en lång väg, och man måste hålla på ganska mycket.
Man går igenom olika perioder. Man kan upptäcka vidvinkeln och jobba med den i ett halvår. Sedan upptäcker man teleobjektivet eller blixten.
Vad är du i för fas?
- Jag har varit inne i en egen ljussättningsfas. Med blixtar i miljö, inte i studio utan ute på fältet.
Man får inte vara särskilt bekväm av sig?
- Nej, det går inte. Det är jätteviktigt att man gör just de där extra grejerna. Så att man får det dit man vill. Man måste ha både kunskap och utrustning, och orka släpa på hela utrustningen.
Har du några tips till oss amatörer?
- En grundgrej är att kameran aldrig gör jobbet. Det är ditt sätt att se som är viktigast. På det sättet är fotografering som att skriva. Texten blir inte bättre bara för att du har ett nytt ordbehandlingsprogram.
Fotnot: Bilden på Sören Andersson är tagen av Edvin Andersson.
