Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Sören Andersson, fotograf

Årets Bild är Sveriges största fototävling för professionella fotografer. I år avgjordes tävlingen i Örebro den 5 mars och frilansfotografen Sören Andersson vann Årets bild i kategorin Sport feature, med en bild som publicerades i förra numret av Kollega. Juryns motivering löd: En förväntad enkel lagbild som får oanad höjd då varje individ lämnar laget och blir enskilda individer.
Eva Karlsson Publicerad

Grattis Sören, du vann!

- Tack, det var häftigt. Jag har ett andra pris i Årets bild 1996 men att få vinna är ännu roligare.

Vann du något mer än den stora äran?

- Inga pengar, men en "Oscarsstatyett" i form av en pressfotograf från 20-30-talet med lång rock, hatt och en gammal bälgkamera med magnesiumblixt. Alla vinnare fick också ett inramat diplom.

Eftersom Kollega anlitar dig en hel del är också vi stolta och glada. Vad tyckte handbollstjejerna som är med på bilden?

- De sa: "Fett nice, det visar att det är vi som äger."

Kan man se på en bild och säga att det är en typisk Sören Andersson?

 - Nja, det finns de som har en stil som de kör rakt igenom. Jag tycker att det är beundransvärt att man klarar av det. Själv är jag en typisk kameleont, som har förmågan att anpassa bilden efter det media som ska publicera den.

Vad är roligast att plåta?

- Det roligaste är variationen. Jag spänner över ett ganska stort spektra, har ingen direkt nisch. Jag jobbar för dagstidningar, bildbyråer, magasin och företag och det är omväxlingen som är så kul. Ibland är det också roligt att komma i väg på lite längre reportage. Jag har gjort fotojobb på Tasmanien, Grönland och Island. Reportaget från Island publicerades i Kollega.

Vad har du för kamera?

- Jag har Canon, fem kamerahus och halva Canons objektivpark. 

Gick du med kamera på magen redan som liten?

- Nej. Jag hade en platt sådan där som såg ut som en GB-sandwich, Kodak Instamatic eller liknande, men jag blev inte intresserad förrän 1985 då jag slutade skolan och ärvde en kamera efter pappa som dog det året.

Vad har du för utbildning?

- Jag studerade foto på Hemse folkhögskola. Mitt första jobb var i mörkrummet på Gotlands Allehanda. Året därpå fick jag ett vikariat som fotograf. Jag har också arbetat på Expressen, Länstidningen i Södertälje, Reportagebild och Bildbyrån Hässleholm. Sedan 2005 är jag min egen.

Vad gör en bild bra?

- Ljuset och bakgrunden är jätteviktiga. Man måste ha ögonen öppna för möjligheterna och man måste veta vad man vill ha. Det är rätt mycket planering med en bra bild. Man måste veta vad som går att genomföra och hur man gör för att få det dit man vill. Man kan inte lämna något åt slumpen.

Har du med dig kameran på fritiden också?

- Jag har alltid en pocketkamera i handskfacket. I början kunde jag inte släppa kameran, men det måste man kunna. Om man har plåtat den där kvisten med dagg så många gånger att det känns som om man har tagit alla bilder kan det vara bra att lämna kameran hemma, och bara gå runt och uppleva och hitta nya infallsvinklar.

Vad ska en blivande fotograf tänka på?

- Jag har inga tekniska tips. Det är en lång väg, och man måste hålla på ganska mycket.

Man går igenom olika perioder. Man kan upptäcka vidvinkeln och jobba med den i ett halvår. Sedan upptäcker man teleobjektivet eller blixten.

Vad är du i för fas?

- Jag har varit inne i en egen ljussättningsfas. Med blixtar i miljö, inte i studio utan ute på fältet.

Man får inte vara särskilt bekväm av sig?

- Nej, det går inte. Det är jätteviktigt att man gör just de där extra grejerna. Så att man får det dit man vill. Man måste ha både kunskap och utrustning, och orka släpa på hela utrustningen.

Har du några tips till oss amatörer?

- En grundgrej är att kameran aldrig gör jobbet. Det är ditt sätt att se som är viktigast. På det sättet är fotografering som att skriva. Texten blir inte bättre bara för att du har ett nytt ordbehandlingsprogram.    

 Fotnot: Bilden på Sören Andersson är tagen av Edvin Andersson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Dags för skärmtid för vuxna?

Skrollar du bort ditt liv? Hjärnforskaren Sissela Nutley har satt upp skärmtid för sig själv och tipsar om hur du tar kontroll över apparna.
Elisabeth Brising Publicerad 10 juni 2025, kl 06:01
Sissela Nutley mobil
Sissela Nutley är hjärnforskare och tipsar om hur vuxna och barn kan få mer kontroll över skärmtiden. Foto: Lina Eidenbeg Adamo/Shutterstock

Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.

– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.

Hälsorisker med hög skärmtid

Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.

Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.

– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.

Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:

– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?

Får du en för ensidig bild av omvärlden?

Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.

– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?

Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?

– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.

Skapar dopamin och begär efter mer

”Once you pop you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.

Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.

– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.

Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.

Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.

– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.

4 tips: Så stoppar du skärmsuget  

1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål. 

2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.

3. Stäng av notiser. 

4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm. 

Gör det svårare att öppna mobilen

Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.

– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.

Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.

– Då blir det tråkigt!

Tar tid att sluta söka kickar

Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.

– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.

Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.

– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”

Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley. 

Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter. 

Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.

Lästips: 

Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley. 

Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.