Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

”Jag är bra på att spela empatisk”

Återkommande byte av arbetsplats. Mängder med kraschade relationer. Claudia lider av narcissistiskt personlighetssyndrom (NPS), något som ständigt sätter käppar i hjulet för henne.
Publicerad
En illustration med bokstäverna NPS, narcissistisk personlighetssyndrom, en kvinna som vänder ryggen till, en teatermask och kontokort.
Personer med diagnosen NPS, narcissistiskt personlighetssyndrom, kan ha svårt att känna empati och har en svajig självkänsla. Illustration: Anna Skoog

It-utvecklaren Claudia har precis fått komma hem från en psykiatrisk klinik när Kollega pratar med henne. Hon blev inlagd i en vecka för att hon mådde så dåligt. Officiellt var hon sjuk i covid.

Inga kollegor känner till hennes psykiska ohälsa, inte heller hennes vänner eftersom hon knappt har några, berättar hon. De enda som vet är hennes mamma och äldsta son.

– Jag döljer det bra. Jag har två akademiska examen, ett välbetalt jobb, ett stort hus med utsikt mot vattnet, jag har en bil som en vanlig Svensson aldrig skulle ha råd med, har skötsamma barn och är väldigt mån om mitt yttre. Ingen vet hur jag mår inuti.

Det var under julledigheten som Claudia kraschade. Känslan av ångest och självhat blev så stark att hon inte ville leva längre.

– Barnen skulle vara hos sin pappa över julen och jag kände mig helt tom och väldigt ensam. Det var som ett djupt svart hål. Inga barn, inga vänner, inget jobb där jag betydde något.

Claudia har mått dåligt sedan skoltiden men sökte psykiatrisk hjälp första gången för ett år sedan, efter ett självmordsförsök.

– Jag var tvungen att få reda på vad som var fel. Mina främsta symptom var att när det går bra så är jag euforisk och stark, men vid minsta motgång, både privat och på jobbet, tappar jag det helt och upplever ett fruktansvärt självhat. Jag känner mig förorättad och bryter kontakten med folk eller säger upp mig.

Fick diagnosen narcissistiskt personlighetssyndrom (NPS)

Efter månader med individuell terapi fick hon till slut diagnoserna narcissistiskt personlighetssyndrom (NPS) och borderline. När diagnosen NPS kom slog förnekelsen till med all kraft.

– Jag, skulle jag, vara narcissist?! Jag som är så stark, smart, snäll, hjälpsam och har så dålig självkänsla. Jag tyckte diagnosen var helt absurd och tänkte att de som hade ställt den behövde hjälp själva.

Men trots det fortsatte hon ändå med den individuella terapin och insåg efter en tid att diagnosen stämde. Hon tackade därför ja till den nystartade gruppterapin.

Claudia vill inte avslöja sitt riktiga namn eftersom ”folk hatar narcissister”. Men berättar att hon är 42 år och har två tonårsbarn. Hon är med i Mensa, en förening för personer med högt IQ, och arbetar inom it på ett stort internationellt företag. Men hon är inte chef, tillägger hon.

– Nej, den chansen har jag sumpat flera gånger. Nu senast när jag sa upp mig alldeles för snabbt bara för att jag kände mig så misslyckad och kränkt. Det är så typiskt mig. Jag ställer otroligt höga krav på mig själv och även på andra. Och känner mig totalt värdelös när jag möter motgång.

Har sagt upp sig flera gånger

Hon förklarar att eftersom hon lider av det som kallas för sårbar narcissism i stället för grandios narcissism väljer hon oftast att säga upp sig i stället för att bli aggressiv, så som de som lider av den grandiosa varianten ofta kan bli.

När Claudia hamnar i konflikt med någon har hon svårt att släppa oförrätten och agerar irrationellt och manipulativt.

– Jag baktalar personen och har ett tydligt mål att även andra ska göra det. Har jag till exempel en konflikt med min chef har det hänt att jag hoppat över flera steg i organisationen och klagar hos högsta instans.

Beteendet skapar oro bland kollegor, tär på krafterna och är också en anledning till att hon aldrig stannat mer än tre år på en och samma arbetsplats.

Claudia berättar att hennes självvalda uppsägningar också på något sätt fått henne att känna att hon gått ”vinnande” ur striden. För själva vinsten betyder allt för henne.

– Jag måste vinna, oavsett vad det handlar om. Jag tror att det har att göra med min uppväxt där jag alltid skulle prestera på topp. Då fick jag beröm, det blev min bekräftelse och så är det än i dag.

Likadant har hon agerat i sina förhållanden.

– Barnens pappa har jag varit otrogen mot, ljugit för och manipulerat. Och när jag fick som jag ville lämnade jag honom.

Claudia menar att en positiv sida med diagnosen är att de flesta med NPS är väldigt drivna och målmedvetna.

Jag har bara två vänner

 

Ensamhet syndromets baksida

Men så finns det även en väldigt mörk sida.

– De flesta av oss är mycket ensamma, jag har bara två vänner. Jag umgås aldrig privat med mina kollegor. Undviker gemensamma luncher, after work-träffar och företagsfester. Fast det här är också dubbelt, eftersom det är mitt eget val. Jag gillar inte människor.

Claudia säger att hon tycker att de flesta personer är ointressanta och ointelligenta.

– Jag vet att det får mig att låta som ett monster, men det är så jag känner. Tycker jag att folk inte håller måttet så är de inte värda att umgås med. Men jag är inget monster, jag är bara jävligt skadad.

Jag är inget monster, jag är bara jävligt skadad.

 

Claudia berättar att hon har svårt med att känna empati. Hon ger ett exempel.

– Min ena väns man är svårt sjuk. Jag ringer henne regelbundet och frågar hur det är. Men det är inte för att jag bryr mig eller av medkänsla, utan för att jag lärt mig att det är så man ska göra. Jag har svårt att känna empati, speciellt när jag känner mig pressad, men jag är bra på att spela empatisk.

Hon förklarar att hon intar olika roller beroende på vem hon har framför sig.

– Det måste jag för hur skulle folk behandla mig om jag öppet visade vem jag var? Det här har ju till stor del med min usla självkänsla att göra. Att jag inte duger som jag är.

Claudia tror inte att narcissism någonsin kommer bli lika accepterat i samhället som andra psykiska sjukdomar.

– Men man vet aldrig. Det är terapins förtjänst att jag överhuvudtaget kan prata om det. Jag har lärt mig att se mina svårigheter ur ett annat perspektiv. Och det hade varit omöjligt för ett år sedan.

KATARINA MARKIEWICZ

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Stefan Einhorn: "Vi blir snällare med åren"

Snällhet har fått högre status, anser Stefan Einhorn. 20 år efter sin uppmärksammade bok om snällhet tycker Stefan Einhorn att begreppet har fått en ny innebörd.
Lina Björk Publicerad 28 februari 2025, kl 06:01
Till vänster en hand som håller en gul blomma. Till höger Stefan Einhorn på en parkbänk.
Snällhet har fått högre status, anser Stefan Einhorn. "Att vara snäll aktiverar njutningscentrum i hjärnan, sannolikheten ökar att vi presterar bättre och mår bättre", säger han. Foto: Colourbox/Privat.

Vad har hänt med snällheten sedan du skrev din bok?

– Den har blivit uppgraderad, tycker jag. Tidigare har begreppet snällhet kopplats till egenskaper som dumhet och undergivenhet. I dag kopplas den till godhet, medmänsklighet och snälla personer ses som kloka.

Hur påverkas vår snällhet av vad som händer runt om vi världen?

– Världen är oroligare nu än på många år. Om trycket från omvärlden blir så stort att vi blir rädda att bli av med hus och hem så minskar snällheten, den räcker inte till för andra för vi ser först och främst till vår egen familj. Men så länge vi lever i ett välfärdssamhälle så har vi större kapacitet att vara snälla mot varandra. Och än så länge gör vi det.

Vilka faktorer lyfter snällheten?

– Det är många faktorer, men omgivningen har stor betydelse. Att du möter vänlighet kommer att påverka hur du själv bemöter andra. Att ha förebilder som visar vägen, som är empatiska och som vågar stå upp för saker. Och så behövs tid. Forskning visar att vi faktiskt blir snällare med åren.

Och vad kan motverka snällhet?

– Fördomar, främlingsfientlighet, egoism. Bristande förmåga att förstå andra människors behov. Att sakna mod att stå upp för saker och fatta beslut som inte faller i god jord hos alla.

Du skriver just nu en barnversion av boken Konsten att vara snäll – varför?

– Det är ett gemensamt projekt med barnpsykologen Liv Svirsky som heter Det är inte dumt att vara snäll. Syftet är att ge motivation, kunskap och inspiration till unga i en orolig tid. Behovet av snällhet är lika stort i dag som för 20 år sedan. Jag har länge tänkt att jag skulle rikta mig till en yngre publik och skriva om hur vi behandlar varandra på ett schyst sätt och varför det är bra.

Hur är framtidsutsikterna för snällhet?

– Det är såklart omöjligt att förutse. Men jag brukar prata om att den stora fördelen med snällhet är att du själv tjänar på den. Att vara snäll aktiverar njutningscentrum i hjärnan, sannolikheten ökar att vi presterar bättre och mår bättre. Du behöver inte vara snäll för någon annans skull utan bara för din egen. Det är inte vilken baktanke du har med att vara snäll som räknas, utan handlingen.

STEFAN EINHORN

JOBB: Läkare i onkologi, professor och författare.

ÖVRIGT: Har skrivit boken ”Konsten att vara snäll” som översatts till 18 språk.