Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Väggarna pryds av fotografier på badande ungdomar. De skrattar, poserar och grimaserar framför kameran. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att de är tagna på en familjesemester någonstans i Sverige. Men de är från ett kollo för barn vars föräldrar är missbrukare eller psykiskt sjuka.
Föreningen Maskrosbarns lokaler, på Kungsklippan i Stockholm, är på drygt 50 kvadrat och delas upp i ett kontor, ett litet kök och ett mötesrum. Då och då hörs det skratt från en stängd dörr, där morgonmötena äger rum. På golvet ligger utspridda Converseskor, som skvallrar om att här finns mest unga. Den äldsta på kontoret, verksamhetschefen Therese Eriksson, är bara är 24 år gammal.
- Att jag är ung får jag höra lite nu och då men ärligt talat skiter jag i det. Det var värre när jag var 17 och inte hade samma erfarenhet. Nu kan jag det här och ingen kan sätta sig på mig.
Therese Eriksson växte upp med en psykiskt sjuk mamma. Dagarna präglades av alkohol, depressioner och mani, som påverkade både skolgång och vardagsliv. Familjen bollades mellan socialtjänsten och sjukvården och i mitten stod Therese, utan att veta vart hon kunde vända sig för att få stöd och hjälp med sig själv.
- Jag tvingades växa upp väldigt tidigt eftersom det inte fanns någon att prata med som såg mina behov. Det är svårt att hitta sin egen identitet när någon annans ångest tar så mycket plats i familjen.
Idén till en stödverksamhet för barn och ungdomar i missbrukarfamiljer tog avstamp som ett projektarbete i gymnasiet, tillsammans med bästa väninnan Denise Madsen, som har en liknande bakgrund. Tanken var att skapa en grupp dit ungdomar i liknande situationer kunde höra av sig genom att ringa eller mejla. Budskapet till de vuxna var: våga fråga.
- Till en början var det i princip ingen som trodde på oss. De vuxna tyckte att det var en usel idé eftersom vi inte hade någon utbildning, vi var unga och vi hade själva mått dåligt under en stor period av livet. Men det var ju det som var poängen! Vi visste vad en stödverksamhet behövde eftersom vi själva varit i samma situation. Det första året drevs vi nog av ren ilska.
Månadsmötena hölls i tillfälliga lokaler, hemma hos Thereses pappa eller på det lokala fiket. De googlade skatteregler och gjorde upp en budgetplan. Sponsorpengarna lyste med sin frånvaro och när de lyckades få en föreläsning inbokad var det genom tjat.
- För varje 100 skolor vi ringde kanske det var en som nappade. Det gäller att skapa en trygghet innan bidragsgivare vågar satsa och det är lite av en ond cirkel: inga bidragsgivare ingen trygghet, ingen trygghet inga bidrag.
Till slut kom de i kontakt med Lotta Zetterqvist som driver Tjejjouren vid Norr Mälarstrand. De flyttade in i hennes lokaler och började så sakteliga bygga upp sin verksamhet.
I dag håller de föreläsningar, stödgrupper, lägerverksamhet och ungdomsgård. Nyligen köpte de en stor gård i Dalarna.
- Jag tror att vår naivitet har räddat oss i många situationer. När andra säger att vi inte är kloka som köper en gård till ungdomarna, så ser vi bara allt roligt vi ska ha där i sommar!
Föreningen måste söka finansiering från Socialstyrelsen varje år, vilket gör att planeringen av kommande aktiviteter blir aningen preliminär. Framtidsvisionen är ändå att utöka verksamheten, både med personal och aktiviteter. För Therese själv finns det dock ett stopp längs vägen.
- Syftet med den här verksamheten är att vi är unga. När jag blir äldre ska de 14-åringar som kommer hit idag ta över. Maskrosbarn tillhör ungdomarna och inte mig.
För några år sedan fick Therese Aftonbladets pris Svensk hjälte. Hon har talat inför riksdagen och kungaparet, men när hon ska tala om vem som inspirerar henne blir hon tyst en lång stund.
- Det är ju ungdomarna såklart. De är mina hjältar allihopa. När vi träffas på läger eller på ungdomsgården och jag ser alla dessa personligheter som är totalt olika och har olika intressen, men som ändå kallar varandra för familj, så värmer det i hjärtat. Då ser jag resultatet av det vi håller på med.
Redan i slutet på oktober tappar många av oss fart, när dagarna blir allt mörkare och vi inser hur många månader det är kvar innan ljuset återvänder. Nedstämdheten kommer som ett brev på posten, energin sinar och tröttheten eskalerar, vilket ofta resulterar i mindre ork – både hemma och på jobbet.
Även ämnesomsättningen påverkas, och typiska symtom när höstmörkret inträder är ökat sockersug, viktuppgång och obalanser i hjärnans signalsystem, som i sin tur orsakar nedstämdheten.
Men det finns flera bra knep och metoder att ta till för att må bättre, menar ljus- och sömnforskaren Arne Lowden som har skrivit en bok i ämnet, Överlev vintern.
Han betonar vikten av återhämtning och att man försöker förlägga sin arbetstid därefter.
– Vilket så klart kan vara svårt för dem som arbetar i skift, men då är det viktigt att man sprider på tiderna. Jobbar man väldigt sent är det inte optimalt att stiga upp väldigt tidigt. Mindre än fem timmars sömn är svårt att klara av för hjärnan, säger Arne Lowden och berättar att EU i höstas
införde regeln att personal inom vård och omsorg bör ha elva timmars vila mellan arbetspass för att få tid till återhämtning.
Arne Lowden menar att det även är stor skillnad på ljus och ljus.
– Vår kropp är beroende av dagsljus för att må bra. Och elektriskt ljus, som vi oftast får vintertid, är inte på lång väg lika effektivt som dagsljus.
Han förklarar att anledningen till det är att dagsljuset innehåller alla ljusets våglängder, vilket inte en vanlig arbetslampa gör.
– En arbetslampa ger omkring 500 lux i ljusstyrka, men det ljus som når dina ögon när du tittar rakt fram är betydligt svagare. Om du i stället går fram till ett fönster och tittar ut mitt på dagen vintertid får du minst 1 000 lux till ögonen. Då inser man att dagsljuset alltid har bättre kvalitet och högre styrka än en vanlig kontorslampa.
I boken beskriver Arne Lowden också hur fastighetsbolag efter pandemin lockades av idén att inrätta utomhuskontor i anslutning till sina inomhuskontor.
– Många anställda har ju redan erfarenhet av aktivitetsbaserade kontor och var vana vid att ofta byta plats. Dessutom kan de ha varierande arbetsuppgifter som stundtals tillåter dem att arbeta utomhus.
Han ser klara fördelar med att förlägga en del av sitt arbete utomhus.
– Att sitta naturnära minskar stress, ger avslappning och återhämtning. Genom att gå ut och jobba en stund blir arbetet mer varierat, samtidigt som immunförsvaret stärks och hjärnan stimuleras till ökad tankeverksamhet och kreativitet.
Med stor sannolikhet kommer utomhuskontor att bli mer vanliga framöver. Och det gäller även dem som arbetar hemifrån, tror ljusforskaren.
– Arbetar man hemma och har turen att ha en balkong, altan eller uteplats är det en bra idé att försöka arbeta där en stund varje dag när det är ljust ute.
Han förordar det även vintertid.
– Skaffa bara ett sittunderlag.
Ett annat råd Arne Lowden ger alla distansarbetare är att ta jobbsamtalen utomhus och att ha flera platser i bostaden att växla mellan där man kan jobba.
– Det ger både hjärnan och kroppen stimulans och är bra rent ergonomiskt.
Är det då någon skillnad på när det är som bäst att vistas utomhus?
– Ja, det är det. För oss på nordliga breddgrader är det bra att veta att hudens möjlighet att bilda D-vitamin gynnas av ett ljus som drar mot blått. Eftersom det inträffar på förmiddagen är det ”nyttigare” att vara ute i solen då. På eftermiddagen blir ljuset rödare.
Att ljusbrist påverkar humöret är nog de flesta beredda att skriva under på. Arne Lowden berättar om en svensk studie som jämförde förhållandena i Sverige, England, Argentina och Saudiarabien genom att personer som arbetade inomhus fick skatta sitt humör vid olika årstider.
– Resultaten visade tydligt att i länder nära ekvatorn hade man en jämn humörkurva över hela året. I Sverige och i England var humöret bättre på sommaren och mycket sämre på vintern.
Så om en kollega eller chef inte är på sitt bästa humör en vinterdag be då hen att ta lite frisk luft eller gå fram till ett fönster. Dagsljuset har uppenbarligen större inflytande än vad många av oss tror.
Text: KATARINA MARKIEWICZ
1. Sitt nära ett fönster när du jobbar. Reservera en fönsterplats till de medarbetare som är extra morgontrötta.
2. Be om en ljushörna med extra stark belysning om du är extra beroende av ljus.
3. Möten och samtal utomhus.
4. Föreslå ett utomhuskontor. Till exempel i ett växthus med infravärme, sittmöjlighet och internet på gården.
5.Kontakta ditt arbetsplatsombud och se till att man utvärderar ljuset på din arbetsplats genom ljusmätningar. Har allmänbelysningen på din arbetsplats fullspektrumljus? Hur har man reducerat bländningen? Hur är kontrasterna till exempel mellan datorskärm och ljuset vid sidan om?
Källa: Arne Lowden