Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Klimakteriepolicy ska stötta anställda

Att få vallningar mitt under ett möte på jobbet är inte någon angenäm upplevelse. Hälsoföretaget Great Earth vill lyfta kvinnors mående och har skapat en klimakteriepolicy för att stötta sina anställda. 
Lina Björk Publicerad 24 maj 2022, kl 11:16
Kvinna ser ansträngd ut och för näven mot munnen.
En del kvinnor drabbas av vallningar, ont i leder och hjärndimma när de går igenom klimakteriet. Foto: Shutterstock

Att hamna i klimakteriet gör alla kvinnor förr eller senare. Men hur vi påverkas kan variera kraftigt. En del känner nästan ingenting medan andra drabbas av vallningar, ont i leder och hjärndimma. Det påverkar så klart både privatliv och jobb.

Great Earths vd Jorunn Wallton-Haaland hade själv en jobbig övergångsålder och önskar att hon haft mer information och stöttning under tiden.

Jorunn Wallton-Haaland

– Det är märkligt att vi pratar så mycket om friskvård, arbetsmiljö och flexibla arbetstider men det här bekymret som drabbar så många kvinnor på arbetsplatsen är en blind fläck. En av orsakerna tror jag är att många företag leds av män och de har inte de här problemen på agendan, men ett mer jämställd ledarskap så kommer nya infallsvinklar, säger Jorunn Wallton-Haaland.

Lösningen på Great Earth blev en klimakteriepolicy. Företaget utbildar medarbetarna i frågor som rör klimakteriet, exempelvis om näringsriktig mat och bra motion, hur man på bästa sätt lindrar symptomen och – om det behövs – förmedlar de kontakt till professionell hjälp inom vården.

– Det handlar både om information som utbildning och att normalisera samtalet om att man inte är på topp. Men också praktiska saker som omplaceringsmöjligheter, flexibla arbetstider och möjlighet att få gå ifrån och göra andra saker när kroppen säger ifrån, säger Jorunn Wallton-Haaland.

Initiativet har fått positivt gensvar både från anställda och chefer.

– Många av våra anställda är kvinnor och de är väldigt positiva till policyn. Som chef kan det också vara bra att frågan lyfts då en del av de symptom som uppstår vid klimakteriet påminner om utbrändhet och att chefen kan uppfatta signalerna fel. Nu kan vi ha ett öppet samtal om hur man mår.

Jorunn Wallton-Haaland hoppas att fler företag tar efter dem i frågan om klimakteriepolicy.

– Vi tillbringar så mycket tid på jobbet, men mår vi inte bra så presterar vi inte. Det blir kostsamt för företag att inte ta den här frågan på allvar.

Klimakteriet

Klimakteriet är den tid i livet då äggstockarnas funktion minskar, mensen upphör och hormonbalansen i kroppen förändras. Det kan pågå olika länge, från något år upp till mer än tio år. Tiden kallas också för övergångsåldern.

Vanliga symptom under klimakteriet: 

  • Värmevallningar, att du plötsligt blir mycket varm.
  • Plötsliga svettningar.
  • Sömnproblem.
  • Humörförändringar.
  • Nedstämdhet.
  • Torra slemhinnor, framför allt i slidan men även i ögonen, näsan och i halsen. 
  • Urinvägsbesvär, till exempel att du ofta känner dig kissnödig eller att det svider när du kissar.

Källa: Vårdguiden

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag Kollega 5 2024

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
Chef & Karriär nummer 3 2024 omslag

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Vilken odlartyp är du?

Sommar, semester och tid att sticka fingrarna i jorden – allt fler finner det ro- och livgivande att odla. Medan vissa bara finner det svårt och stressande med omskötseln. Här får du koll på vilken odlartyp du själv är.
Publicerad 10 juni 2024, kl 06:03
Semestertider är odlingstider. Men vilken odlartyp är du? Vill du hänga med i de hetaste odlingstrenderna 2024? Eller ligger du helst i hängmattan och låter odlingen sköta sig själv?
Sommaren är här, och det är den perfekta tiden att kombinera semester och odling. Oavsett om du är en lat odlare som föredrar no-dig metoden eller en trendodlare som är nyfiken på de senaste trädgårdstrenderna 2024, har vi tipsen för dig. Foto: Colourbox.

Den late odlaren 

Ligger helst raklång i spenaten och gör ingenting medan ogräset frodas. När grannarna svettas och gräver frenetiskt i sina trädgårdsland lutar sig den late tillbaka i hängmattan, lyssnar på poddar, läser böcker och njuter av fågelkvitter. 

En vilsam återhämtning som kan vara mer trädgårdssmart än vad det verkar. Ogräs går faktiskt att äta. Kirskål, maskros, brännässla och svinmålla är både gott och nyttigt. 

Och om den late händelsevis skulle få feeling går det att anlägga en köksträdgård, med den miljövänliga så kallade no-dig-metoden – odla utan spade. Att slippa rensa ogräs, vattna och gräva sparar såväl ork som rygg.

Antiodlaren

Förstår inte vitsen med att slita och släpa i trädgården – grönsaker och blommor går ju att köpa! Antiodlaren ogillar att få skit under naglarna och tycker det är äckligt med insekter, kompost, urin och kobajsgödsel.

Denna odlartyp anlägger därför helst en asfalterad parkering över gräsmatta och trädgårdsland. På resterande grönområde byggs en stor pool som renas med praktiska men giftiga klortabletter. ”Jag odlar hellre mina relationer än trädgården”, är antiodlarens ledord. 

Gerillaodlaren

Kallas även busodlaren. Ser odling på områden hen inte äger som en politisk, fredlig direktaktion. Vill pigga upp kala och trista platser typ refuger, industriområden och andra outnyttjade områden genom att bombardera dem med fröer. Och ka-blom prunkar det av blommor, gröda och surrande pollinatörer som bidrar till fortplantningen. Huvudsyftet är att rädda den biologiska mångfalden.

Anarkistodlaren

Satsar på radgard, förkortning för engelskans radical gardening. Innebär kort och gott att kasta ut lite fröer och hålla tummarna.

En radgard-odlare kan ha en påse blandade fröer i fickan och hiva ut en näve lite varstans när andan faller på. Exempelvis på väg till bussen, i rabatten, på gräsmattan eller lite varstans. Radgard är helt enkelt en anarkistisk variant av direktsådd, det vill säga att så direkt på växtplatsen.

Passar den otålige som inte orkar förodla i god tid. Är inget för den som vill ha prydliga rabatter och ordning och reda.

Hipsterodlaren

Arbetar i pallkragar, balkonglådor och rabatter enligt principen ju ovanligare gröda desto coolare. En tumregel är att odla sådant som inte finns att köpa i vanliga matbutiker. Gärna asiatiskt och exotiskt. Tidigare var chili en vanlig sådd för hipsterodlaren, nu är dessa plantor alltför mainstream.

Hög svårighetsgrad är inget hinder så länge växten är snygg att titta på. I år satsar hipsterodlaren kanske på culantro (långkoriander), helig basilika, mitsuba (japansk persilja) eller citronmålla. Glasrabarber som odlas utan solljus kan också vara ett alternativ.

Den ambitiöse odlaren 

Stannar hemma hela semestern för att vattna, rensa ogräs och påta i jorden. Experimenterar med olika jordtyper, gödselblandningar och odlingsbäddar. Hen gräver gärna djupbäddar för att kunna maximera skördarna.

En given metod är täckodling, som innebär att jorden skyddas mot uttorkning och ogräs genom att täckas med gräsklipp, löv eller halm. Allt för att förbättra jordkvaliteten och bibehålla fukt.

Den ambitiöse odlaren köper dahliaknölar redan i september för att vara redo till våren. Ägnar vintern till att förodla på fönsterblecket, läsa frökataloger, bevaka kommande perenner och planera för att designa om sin trädgård.

Sparar pengar för att kunna åka till den stora trädgårdsutställningen Chelsea Flower Show i London.

Trendodlaren 

Har totalkoll på vad som kommer att spira i framtidens mylla. Kan som ett rinnande vatten rabbla de tre hetaste trenderna för sommaren 2024:

  • Jordhälsa. Allt fler blir medvetna om hur betydelsefulla organismerna i jorden är - för såväl odlingens som den biologiska mångfaldens skull.
  • Snittblomsodling. Alla vill vara sin egen blomsterbonde och odlar snittblommor och lär sig dessutom arrangera dem. (Dahlian är fortfarande superhet!)
  • Beredskapsodling. Vi har fattat vidden av att vara självförsörjande på grönsaker, men odlar inte bara för oss själva utan i mer kollektiv anda. Egoodling är ute – solidaritet och gemensamhetsodling är inne. 

    Text: Gertrud Dahlberg