Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
– För mig är det en anledning att komma ut i naturen, en slags terapi. Man sitter med sig själv och sina tankar. Poängen för mig är inte skjutandet i sig. Större delen av jakten går ut på att vänta, titta på soluppgången, iaktta ekorrar och lyssna på fågelsång. Alla jägare som hävdar något annat ljuger.
– Jakten är på sätt och vis ett arv efter min far och farfar. När min farfar dog 2011 ärvde jag hans vapen och tog jägarexamen. Min far arrenderar jaktmark av kommunen, som jag får jaga på. Tidigare tyckte jag att det var obehagligt att ta hand om viltet, men efter att jag fått barn insåg jag att jag lika gärna kunde stycka vilt och hantera inälvor som att hantera äckliga bajsblöjor.
– Att överlista det vilda djuret som både ser och hör bättre än jag. Jag minns en gång när jag kom hem från jobbet, tog en hopfällbar pall och åkte ut med några kulor i fickan utan att ens byta om först. Jag satte mig på en höjd och fick syn på ett rådjur väldigt långt borta på fältet. I skydd av ljudet från bilar som körde förbi en bit bort smög jag mig långsamt på det och när jag var ca 130 meter ifrån hoppade det ner i ett dike. Efter en väntan på 45 minuter hoppade det äntligen upp och jag träffade perfekt. Det är en skön känsla att lyckas smyga så långt utan att bli upptäckt.
– Jag jagar helst ensam och gillar att vaktjaga, alltså sätta sig och vänta och hoppas att det kommer något rådjur, samt att smygjaga. Det är som det låter – man smyger sig inom skotthåll.
– Nej, jag försöker vara i nuet. Jakten är ju ett sätt att komma ifrån arbetet, en avkoppling.
– Framför allt rådjur, men även räv, hare och älg. Jag skulle aldrig jaga för troféer, det tycker jag är förkastligt. Jag flår, styckar, maler, tillagar och äter allt jag skjuter, så jag har nytta av min jakt.
– Det är lite kontroversiellt med jakt och det framställs ibland på ett orättvist sätt. Jakt uppfattas kanske som negativt eftersom det är vapen inblandande och djur som skjuts. Det händer att jägare till och med får sina jakttorn nedsågade. Det är dock en orättvis bild eftersom viltvården i Sverige bedrivs av jägare som både matar och håller ordning på djuren. Jag tycker det är bättre att äta djur som fötts i det fria och mått bra under hela sitt liv än att äta djur som fötts i fångenskap.
Namn: Kristofer Mannerström
Gör: Design - och utbildningschef på Coloreel.
Ålder: 43
Bor: Huskvarna
Drömbyte: Skulle väl vara en 10-taggare i så fall.
Bästa viltmaträtten: Mammas rådjursgryta, helt klart.
Här är receptet:
1 kg kött
1 gul lök
3-4 morötter
1 tesked salt
2 kryddmått svartpeppar
1 buljongtärning
¼ dl soja
2 dl vatten
Brun maizenaredning
Grädde efter smak
Skär köttet i skivor eller bitar. Stek dem i smör, salta och peppra. Häll på vatten. Skär morötter och lök i bitar och lägg i. Häll i soja och buljongtärning. Låt allt koka på medel-svag värme ca 1-1,5 timme beroende på vilket kött man har. Man kan behöva hälla i mer vatten efter hand. När köttet känns mört, red såsen med maizena och häll i en skvätt grädde.
Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.
– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.
Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.
Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.
– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.
Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:
– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?
Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.
– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?
Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?
– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.
”Once you pop – you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.
Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.
– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.
Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.
Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.
– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.
4 tips: Så stoppar du skärmsuget
1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål.
2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.
3. Stäng av notiser.
4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm.
Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.
– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.
Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.
– Då blir det tråkigt!
Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.
– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.
Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.
– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”
Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley.
Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter.
Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.
Lästips:
Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley.
Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.
