En arbetsdag med hemmamatch klockan 19.00 börjar på förmiddagen. När Ove kommer till ishallen halv tio har han ätit frukost och lämnat barn på dagis. Hockeyspelarna värmer upp en halvtimme på isen. Därefter har de teori och tittar på video för att kolla in motståndarlaget. Efter en gemensam lunch är spelarna lediga fram till fem. De flesta åker hem och sover. Ove brukar vila en stund före dagishämtningen. Två timmar före match samlas spelarna igen i Läkerol Arena, de joggar och förbereder sig. Tjugo över sex börjar matchvärmningen. Då är båda lagen på isen i tjugo minuter.
Efter matchen varvar hockeyspelarna ner, man joggar och stretchar. Men de sitter inte ner tillsammans och går igenom det som hänt.
- Det brukar vara mycket känslor i omlopp direkt efteråt och vår tränare (Niklas Czarnecki) vill att matchen ska smälta in till dagen efter. Om man pratar samma dag eller nästa beror på tränaren.
Hur ser en dag med bortamatch ut?
- Till Skellefteå, Luleå, Frölunda och Rögle flyger vi. Annars åker vi buss och försöker tajma det så att vi är framme två timmar före. Om vi spelar borta en lördag och sedan också på måndagen händer det att vi chartrar ett plan för att vi ska hinna återhämta oss mellan matcherna.
Vad gör du i bussen?
- Jag sover, tittar på film och läser tidningar. Jag försöker undvika att läsa om oss själva. Det är oftast så ytligt.
Vilket lag tycker du bäst om att möta?
- Djurgården. Jag kommer från Stockholm och känner många i laget.
Hur ofta har ni match?
- Två eller tre gånger i veckan. Eftersom det blir OS-uppehåll den här säsongen spelar vi oftast tre gånger i veckan för att hinna alla matcher.
Vilka egenskaper måste man ha för att vara elithockeyspelare?
- Man måste vara idrottsgalen, det är ett speciellt liv vi lever. Vinnarinstinkt är också viktigt eftersom det bara är vinster som räknas.
Varför blev det just ishockey för dig?
- Jag växte upp i närheten av en hockeyrink. Jag tycker om att träna och bodde nästan på rinken.
Du drabbades av en hjärnskakning i höstas (och fick lovord av många när du friade HV-spelaren som tacklade dig). Har du fått många skador genom åren?
- Jag har klarat mig ganska bra. Det värsta jag varit med om var 1996. Jag bröt ryggen och var borta i sju månader.
Var du inte rädd för att bli skadad på nytt när du började igen?
- Nej. Man ska vara medveten om riskerna men ingen som håller på med det här är rädd.
Kommer folk fram och snackar med dig om du går på stan?
- Ja. De flesta är ganska positiva, man får ryggdunkar och uppmuntran. Fast har vi precis förlorat en match så blir det inget beröm. De som skäller säger att vi ska skärpa oss och att vi har betalt för att sköta vårt jobb. Jag brukar svara att vi möter lag som också får betalt.
- Man lär sig efter ett tag att ta media och publik. Oftast är det bara kul.
Är du skrockfull?
- Ja, det är nog de flesta idrottsmän, men jag vill inte säga vad jag gör. Det tillhör liksom skockfullheten att hålla tyst om det.
Är det trist att jobba när andra har julledigt, som på annandagen till exempel?
- Jag är van, jag tänker inte på det.
Håller du dig i form även på semestern?
- Vi har fyra veckor ledigt från laget och då brukar jag styrketräna och springa. Det blir inte lika intensivt som under säsongen, men gör man ingenting är det väldigt tufft att komma i form när allt börjar trumma på igen.
Spelar dina söner ishockey?
- Ja, den äldsta som är 16 år spelar i Brynäs och minstingen som är 5 har börjat i hockeyskola. Jag är ofta med och tittar.
Är du nöjd med din lön?
- Ja, det får man väl säga.
Har ni några förmåner?
- Nej, inga alls. Vi betalar för allt.
