Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
En arbetsdag med hemmamatch klockan 19.00 börjar på förmiddagen. När Ove kommer till ishallen halv tio har han ätit frukost och lämnat barn på dagis. Hockeyspelarna värmer upp en halvtimme på isen. Därefter har de teori och tittar på video för att kolla in motståndarlaget. Efter en gemensam lunch är spelarna lediga fram till fem. De flesta åker hem och sover. Ove brukar vila en stund före dagishämtningen. Två timmar före match samlas spelarna igen i Läkerol Arena, de joggar och förbereder sig. Tjugo över sex börjar matchvärmningen. Då är båda lagen på isen i tjugo minuter.
Efter matchen varvar hockeyspelarna ner, man joggar och stretchar. Men de sitter inte ner tillsammans och går igenom det som hänt.
- Det brukar vara mycket känslor i omlopp direkt efteråt och vår tränare (Niklas Czarnecki) vill att matchen ska smälta in till dagen efter. Om man pratar samma dag eller nästa beror på tränaren.
Hur ser en dag med bortamatch ut?
- Till Skellefteå, Luleå, Frölunda och Rögle flyger vi. Annars åker vi buss och försöker tajma det så att vi är framme två timmar före. Om vi spelar borta en lördag och sedan också på måndagen händer det att vi chartrar ett plan för att vi ska hinna återhämta oss mellan matcherna.
Vad gör du i bussen?
- Jag sover, tittar på film och läser tidningar. Jag försöker undvika att läsa om oss själva. Det är oftast så ytligt.
Vilket lag tycker du bäst om att möta?
- Djurgården. Jag kommer från Stockholm och känner många i laget.
Hur ofta har ni match?
- Två eller tre gånger i veckan. Eftersom det blir OS-uppehåll den här säsongen spelar vi oftast tre gånger i veckan för att hinna alla matcher.
Vilka egenskaper måste man ha för att vara elithockeyspelare?
- Man måste vara idrottsgalen, det är ett speciellt liv vi lever. Vinnarinstinkt är också viktigt eftersom det bara är vinster som räknas.
Varför blev det just ishockey för dig?
- Jag växte upp i närheten av en hockeyrink. Jag tycker om att träna och bodde nästan på rinken.
Du drabbades av en hjärnskakning i höstas (och fick lovord av många när du friade HV-spelaren som tacklade dig). Har du fått många skador genom åren?
- Jag har klarat mig ganska bra. Det värsta jag varit med om var 1996. Jag bröt ryggen och var borta i sju månader.
Var du inte rädd för att bli skadad på nytt när du började igen?
- Nej. Man ska vara medveten om riskerna men ingen som håller på med det här är rädd.
Kommer folk fram och snackar med dig om du går på stan?
- Ja. De flesta är ganska positiva, man får ryggdunkar och uppmuntran. Fast har vi precis förlorat en match så blir det inget beröm. De som skäller säger att vi ska skärpa oss och att vi har betalt för att sköta vårt jobb. Jag brukar svara att vi möter lag som också får betalt.
- Man lär sig efter ett tag att ta media och publik. Oftast är det bara kul.
Är du skrockfull?
- Ja, det är nog de flesta idrottsmän, men jag vill inte säga vad jag gör. Det tillhör liksom skockfullheten att hålla tyst om det.
Är det trist att jobba när andra har julledigt, som på annandagen till exempel?
- Jag är van, jag tänker inte på det.
Håller du dig i form även på semestern?
- Vi har fyra veckor ledigt från laget och då brukar jag styrketräna och springa. Det blir inte lika intensivt som under säsongen, men gör man ingenting är det väldigt tufft att komma i form när allt börjar trumma på igen.
Spelar dina söner ishockey?
- Ja, den äldsta som är 16 år spelar i Brynäs och minstingen som är 5 har börjat i hockeyskola. Jag är ofta med och tittar.
Är du nöjd med din lön?
- Ja, det får man väl säga.
Har ni några förmåner?
- Nej, inga alls. Vi betalar för allt.
Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.
– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.
Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.
Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.
– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.
Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:
– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?
Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.
– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?
Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?
– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.
”Once you pop – you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.
Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.
– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.
Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.
Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.
– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.
4 tips: Så stoppar du skärmsuget
1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål.
2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.
3. Stäng av notiser.
4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm.
Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.
– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.
Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.
– Då blir det tråkigt!
Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.
– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.
Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.
– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”
Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley.
Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter.
Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.
Lästips:
Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley.
Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.
