Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Förlagsredaktör

Ingela af Geijerstam på Bonnier Fakta hamnade i branschen av en slump. Hon var lärare och ville pröva något nytt. Det blev journalisthögskolan och efter utbildningen fick hon en förfrågan om att bli förlagsredaktör.
Eva Karlsson Publicerad
Ingela af Geijerstam är förlagsredaktör och ser till att manus blir färdig bok.

- Jag tyckte att det lät som en jättebra kombination med mina båda utbildningar.
Hon har arbetat i branschen i tjugo år, tio av dessa som press- och informationsansvarig, de övriga tio som förlagsredaktör.   

Vad jobbar du med just nu?

- En bok om familjen Tessin, de berömda arkitekterna som skapade Drottningholms och Stockholms slott. Den ska komma ut till hösten. Då har jag hållit på med den nästan ett år. Men jag har andra projekt som löper parallellt. På senare tid har det varit kokböcker, en bok om hundraser, en världsatlas. Mest blir det illustrerade böcker.

- Jag har kontakt med författare, fotografiska upphovsmän och formgivare. Texten ska bearbetas och bollas fram och tillbaka. Några bilder behöver kanske tas om. Formgivaren ska sätta samman text och bild. Tillsammans med dem ser jag till att det blir en bra bok av text och bild och illustrationer. Det är ett ganska omfattande arbete.  

Är det ni som söker upp upphovsmännen eller kommer de till er med idéer?

- Både och. Vi kan sitta på redaktionen och säga att det var länge sedan det kom en bra flora över Sveriges blommor. Kommer vi fram till att vi ska göra en letar vi efter upphovsmän som vill jobba med just ett sådant projekt. Men det kan också vara tvärtom, att upphovsmän kommer till oss med en idé eller ett färdigt manus.

Vilka fler arbetsuppgifter har du?

- Jag är med och projekterar och är idégivare. Vi sitter i olika ämnesgrupper och diskuterar fram vad vi vill ha. Korrektur lägger vi oftast utanför förlaget. Jag skriver också säljtexter, katalogtexter och annat som hör till de böcker jag arbetar med.  

Vad har du för arbetstider?

- Vi har så kallade kontorstider med flextid. Den ordinarie tiden är mellan åtta och halvfem men det är ganska fritt. När jag håller på med ren textbearbetning kan jag sitta hemma och jobba koncentrerat. Ibland är det väldigt mycket att göra innan en bok ska gå i tryck, då kan det bli både dag- och kvällsarbete. Sedan är det lite lugnare perioder.  

Kan du koppla av jobbet på fritiden?

- Det tycker jag att jag kan. Jag kan bära jobbet med mig men det är inte på ett negativt sätt. Ska jag komma på en boktitel kan jag gå och gnaga "nä, det där var inte bra", men plötsligt sitter den. Det kan komma på väg hem från jobbet, när jag går ut med hunden eller när som helst.

Berätta om en bra dag på jobbet.

- En bra dag innehåller omväxlande arbetsuppgifter. Jag står en stund vid datorn och jobbar fokuserat med en text. Sedan har jag ett trevligt möte med några positiva upphovsmän. Det finns många härliga bilder och vi kommer på en spännande idé. Jag känner yippie, det kommer att bli en kanonfin bok. Därefter jobbar jag lite fokuserat vid datorn med något annat projekt och så ringer någon trevlig person som har något kul att vidarebefordra. En bra dag är när jag känner att jag har varit kreativ och kommit på bra saker.

... och en dålig.

- Det mest negativa som kan hända mig är en massa datatrassel. Jag är väldigt beroende av datorn. Det kan bli ett slags spiral, man får inte upp ett program, något annat hänger sig. Man känner att man inte kommer någon vart.

Händer det att du och författare bråkar?

- Det ligger inte i vårt uppdrag att bråka, men vi kan hamna i diskussioner med författare. Men inte regelrätta bråk. Det får inte hända. En författare kan ibland av olika anledningar inte leverera i tid och då får vi diskutera och se hur det går att lösa. Sedan kan det vara så att jag tror att vi gör en viss bok medan författaren är inne på ett annat spår. Då måste vi jämka ihop det och komma överens om vilken typ av bok vi håller på med.

Är det skillnad på skönlitterära författare och fackboksförfattare?

- Skönlitterära författare är textmänniskor. De har valt att ägna sitt liv åt texten och har en vision att förmedla.  

- Våra fackboksförfattare är inte alltid textmänniskor. De är jätteduktiga på sitt område men alla skriver inte lika bra. En del är medvetna om det, och vill ha hjälp. Andra tror att de är bättre än vad de faktiskt är. Då får man gå en gyllene medelväg. Trots att man tvungen att skriva om stora partier eller strukturera om så att det passar i bokform får man försöka göra det på ett sätt att man inte trampar på någons tår.

Ta ni åt er av dålig kritik i tidningarna?

- Ibland ser vi recensioner och tänker att nu har de läst som fan läser Bibeln, det där håller jag verkligen inte med om. Men det är individuella tyckare. Man blir naturligtvis glad av en bra recension. Det man kan ta åt sig av rent personligt är om det står att boken är slarvigt redigerad eller att förlaget borde ha korrekturläst den bättre. Då är det en kritik mot det egna arbetet som man måste ta till sig. Ingen vill släppa ifrån sig ett slarvigt jobb.

Vilka genrer säljer bra och mindre bra?

- Ett tag hade vi en trädgårdsboksboom men nu har marknaden mättats lite grann och då är vi mer restriktiva. Folk har väl fyllt sina bokhyllor med trädgårdsböcker. Vinböcker var populärt för några år sedan, men nu går det inte att sälja böcker om vin. Något som har hållit sig otroligt länge är kokböcker och det verkar inte mattas. Ryktet säger att det kommer ut en kokbok varje dag i Sverige, det vill säga 365 om året. De säljer som smör.

Vilka egenskaper är bra att ha i ditt yrke?

- Man ska vara en gnet, alltså man ska stå ut med att peta i texter och flytta på kommatecken och närläsa. Man får inte tycka att det är tråkigt. Man ska också vara lyhörd och smidig eftersom man har att göra med så många olika upphovsmän. Det får inte bli en kamp innan boken är färdig. Sen ska man ha känsla för form och bilder, speciellt om man jobbar med fackböcker.

Har du några råd till den som vill bli förlagsredaktör?

- Man ska vara road av litteratur och känna att man har de här egenskaperna som jag har pratat om. Det kan vara bra att läsa förlagskunskap på universitetet så att man får ett hum om vad förlagsvärlden innebär. Det finns ingen formell examen. Här finns en blandning av människor. En del är som jag, de har gått journalistutbildningen. De allra flesta har läst litteraturhistoria och några har gått kulturvetarlinjen. De flesta jag känner i branschen trivs väldigt bra.

Det låter som ett drömjobb.

- Ja. Eftersom jag har blivit kvar så länge så måste jag tycka att det är himla kul för annars hade jag sökt mig någon annanstans. När jag jobbade som press- och informationsansvarig tyckte jag det var jättekul, men när jag kände mig mätt på det var det naturligt för mig arbeta praktiskt med böckerna igen. Antagligen är det här mitt drömjobb.

Är du nöjd med din lön?

- Nej, lönen är baksidan av den här medaljen. En medianlön ligger på 25 000 - 26 000 kronor. Och då är det inte ingångslön jag pratar om. Man kan ha jobbat i många år och inte tjäna mer. Med tanke på att förlagsredaktörer är hängivna sina jobb och duktiga inom sina arbetsområden och dessutom har höga akademiska utbildningar så känns det inte alls bra.  

Men ni får åtminstone en massa böcker gratis?

- Nej, egentligen inte. Det beror på vilket förlag man arbetar på. En del är generösa och då kan man säkert få hela utgivningen, andra är mer restriktiva. Inom Bonnierförlagen kan vi köpa böckerna i vår egen bokhandel för ett så kallat F- pris. Det är det pris som bokhandeln betalar.  

Fakta

Medianlönen är 25 000 - 26 000 kronor för erfarna förlagsredaktörer, enligt Ingela af Geijerstam, förlagsredaktör och klubbordförande i Bonniers tjänstemannaklubb. Ingångslönen ligger runt 22 000 - 23 000.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Styrketräning efter 50 kan minska risken för en för tidig död

Styrketräning är den viktigaste träningsformen efter 50. Att lyfta tungt bygger muskelmassa som längre upp i åldern minskar risken för fall och en för tidig död. Och den bästa nyheten av alla: det är aldrig för sent att börja.
Ola Rennstam Publicerad 8 september 2026, kl 06:00
Två personer över 50 utför styrketräning med hantlar respektive en träningsställning.
Styrketräning efter 50 kan bromsa den åldersrelaterade förlusten av muskelmassa. För att träningen ska ge effekt behöver belastningen vara tillräckligt tung och träningen återkomma över tid. Foto: Colourbox

När din kropp åldras blir dina leder och muskler stelare. Du förlorar också muskelmassa snabbare än tidigare. Muskelförtviningen börjar faktiskt redan efter 30, men sker då så långsamt att du inte märker det. Men i medelåldern går förlusten allt snabbare – och vips upptäcker du att du inte orkar göra saker du förr klarade utan problem.

Men misströsta inte - det finns hopp. Sebastian Edman är postdoktor vid Karolinska institutet och forskar om hur muskelmassan förändras med åldern. Hans budskap är tydligt:

– Att förlora muskelmassa är en naturlig del av åldrandet, men du kan bromsa den processen betydligt genom att träna styrka regelbundet. Det är en konstant kamp som man måste hålla i över tid.

Muskelmassan avgörande vid sjukdom och skador

Särskilt efter 50 blir styrketräning avgörande, understryker han. Genom att få in det i din vardag bygger du en grund som du har nytta av resten av livet, och som till och med kan minska risken för en för tidig död.

– En bra muskelmassa minskar risken för fall, och skulle du halka på en isfläck klarar du dig bättre. Individer med en frisk muskelmassa som drabbas av något allvarligt, som exempelvis cancer eller hjärtproblem, tenderar också att klara sig bättre än andra. Musklerna är en proteinreserv som behövs vid en akut kris.
 

Kvinnor bygger muskler lika bra som män

Sebastian Edmans forskning visar att äldre har lika god förmåga att bygga muskelvävnad som yngre personer. Och kvinnor har, tvärtemot vad många tror, samma relativa förmåga som män att öka sin muskelmassa.

– Det där är lite av en myt. Kvinnor har mindre muskelmassa, men den ökar procentuellt lika mycket som för en man vid styrketräning. Och både män och kvinnor förlorar muskelmassa i lika hög utsträckning. Mitt budskap till kvinnor är att de ska våga lyfta tyngre.

”Många gör felet att de tar i lagom mycket”

 

Nybörjare kan se resultat snabbt

Om du tillhör kategorin som drar dig för att gå till gymmet finns det skäl att tänka om: nybörjare har faktiskt ett övertag.

– Som nybörjare får man faktiskt en extra skjuts i muskeluppbyggnaden, och det går att se resultat på en gång. Så det är med andra ord aldrig för sent att börja styrketräna. Men det är viktigt att hålla i över tid. Att träna en gång i veckan under fem år är bättre än tre gånger i veckan under två år.

Så mycket krävs för att behålla musklerna

Att ha varit fysiskt aktiv större delen av livet ger dig inte automatiskt en bättre förmåga att bygga muskler än en soffpotatis. Skillnaden sitter någon annanstans.

– Det är ingen skillnad på vad som händer inne i själva muskeln. Men den som varit aktiv tidigare i livet har en bättre kroppskännedom, större tilltro till sin egen förmåga och vet hur man ska göra på ett gym. Det leder i många fall till bättre resultat, förklarar Sebastian Edman.

Världshälsoorganisationen WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet är att personer över 65 år bör röra på sig minst 2,5 timmar i veckan. För att förhindra förlust av muskler krävs det, enligt Sebastian Edman, minst ett styrkepass i veckan. För att öka massan krävs fler pass än så.

För att bygga muskler måste du ta i

En nyckel för att styrketräningen ska få effekt är att våga ta i.

– Det ska vara ordentligt tungt. När du gjort tio repetitioner ska du inte orka fler och vara rejält flåsig. Många gör felet att de tar i lagom mycket.

Kan styrketräning kompensera för en stillasittande kontorstillvaro?

– Tveksamt. Att styrketräna någon dag i veckan är inget fripass för att ta bilen till jobbet och sitta still en hel arbetsdag. Men om man kan kombinera det med att ta trapporna på jobbet och ta sig dit på cykel får det positiv effekt.

3 VIKTIGA STYRKETIPS

  • Våga ta i och bli flåsig – du klarar mer än du tror. Det ska vara ordentligt tungt de sista repetitionerna. Öka vikten om du orkar fler repetitioner.
  •  Ta hjälp. En personlig tränare är inte nödvändig, men se till att få instruktioner av någon under ett par pass för att komma i gång och lära dig styrkeövningarna så du inte gör fel.
  • Gå inte ut för hårt i början. Glöm inte att vila. Kombinera gärna styrketräningen med skonsam träning som yoga, eller simning.