Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

”Facken är dåliga på att förhandla om pengar”

Fler anmäler sexuella trakasserier efter Metoo-rörelsen. Men den som vill ha ersättning från sin arbetsgivare ska vända sig till en advokat – inte till facket – enligt advokat Michael Fischbein.
– Det är bedrövligt att facken ska ha rollen som förhandlare i de här frågorna, säger han.
David Österberg Publicerad
Syda Productions/Colourbox.com
Syda Productions/Colourbox.com

Michael Fischbein är en av Sveriges mest erfarna advokater i frågor som rör trakasserier och kränkningar på jobbet. De senaste 25 åren har han företrätt över 700 personer i förhandlingar med arbetsgivare. Efter Metoo-rörelsen hör fler än vanligt av sig till honom och berättar om sexuella trakasserier.

– Det är förvånande att debatten inte kommit tidigare. Vi ser ju hur arbetsgivare agerar först nu, trots att fakta låg på bordet redan för två år sedan eller ännu längre tillbaka, säger han.

En person som blivit kränkt eller trakasserad på arbetsplatsen kan få ekonomisk ersättning av arbetsgivaren. Ofta sköter lokala fackklubbar förhandlingarna – men det borde de inte göra, enligt Michael Fischbein. Han anser att en fackklubb har andra intressen än medlemmen att ta hänsyn till vilket leder till lägre ersättningar.

– Jag tar inga som helst andra hänsyn än min klients bästa. Som facklig representant handlar det om att förhandla med folk som man har någon form av relation till, man är avlönad av samma arbetsgivare, man företräder ett kollektiv. Det är bedrövligt att facken ska ha rollen som förhandlare i de här frågorna, säger han.

Michael Fischbein driver ibland ärendena i domstol, men oftast genom direktkontakt med arbetsgivare. Hans uppfattning är att de brukar vara intresserade av att nå en lösning utan tvist i domstol för att på det viset slippa negativ publicitet. Och han lyckas ofta förhandla fram bättre uppgörelser än klientens fackklubb lyckats med, säger han.

– Jag har flera exempel där fackrepresentanter har förhandlat fram exempelvis sex månadslöner. Sedan säger de ”Nu kommer vi inte längre, det här ska du vara nöjd med. Kontakta inte advokat, det kostar bara massa pengar och du kommer att ångra dig.”. Sedan lyckas jag förhandla fram två årslöner. En fackklubb ser till kollektivets bästa och kan oroa sig över att fler kommer att vilja ha två årslöner – för ofta finns det ju fler, liknande problem på arbetsplatsen.

Att anlita en advokat kostar pengar. Och några garantier för att advokaten lyckas förhandla fram någon ersättning finns förstås inte.

– Därför tycker jag att det borde finnas en oberoende, gratis instans som utreder de här fallen. Jag vill rationalisera bort mig själv, säger Michael Fischbein.

Martin Wästfelt är Unionens chefsjurist. Han håller med om att det förekommer att fristående advokater lyckas förhandla sig till mer pengar än den lokala fackklubben lyckats med – och att en anledning kan vara att klubben måste ta ansvar för helheten.

– En fackklubb kan medverka till att hitta lösningar, till att se till att liknande situationer inte uppkommer igen. Fackklubben tar ansvar för helheten, så att inte fler drabbas av exempelvis trakasserier. Och kanske kan det ibland innebära att en fristående advokat får ut lite mer pengar. Men de flesta arbetsgivare går inte med på att betala mer efter att en förhandling avslutats, även om det säkert förekommer. Jag tror att de flesta av våra medlemmar tycker att vi har en bra balans, säger han.

Martin Wästfelt tror också att Unionen har en styrka i att vara ett stort förbund. Det gör det lättare att kalla in ombudsmän till förhandlingar på lokal nivå.

– Vi ska klara att ta ansvar både för individen och för helheten. I vissa situationer kan man till exempel lösa det genom att en central ombudsman företräder individen, så att man inte hamnar i ett läge där man säljer bort någon, säger han.

Läs mer: Så vill Unionen gå vidare med #MeToo

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Unionen: Fler unga aktiva är en ödesfråga

Att få fler unga att engagera sig fackligt är en ödesfråga, anser Unionen. I oktober arrangerades en tvådagarsträff för medlemmar upp till 35 år i förhoppningen att få dem taggade på förtroendeuppdrag.
Johanna Rovira Publicerad 13 oktober 2025, kl 13:15
Unionen satsar på att få fler unga att engagera sig fackligt genom initiativet Generation You. Målet är att stärka den svenska modellen och inspirera nästa generation till att ta förtroendeuppdrag.På bild: Ungdomar sätter upp postit-lappar.
Deltagarna fick välja vilka frågor på arbetsplatsen som engagerade dem mest. Foto: Johanna Rovira

Trots att Unionen har medlemmar i hela åldersspannet så  återfinns de förtroendevalda i övre delen av spannet. Än tydligare blir skevheten i ålder i förbundets styrelser. 

– Vi behöver få in fler unga förtroendevalda med nya perspektiv, säger Malin Engström, kanslichef på Unionen, 

– Det är en ödesfråga, inte bara för Unionen, utan för hela den svenska modellen, som är utsatt för ett högt tryck från olika håll just nu. Finns det inte förtroendevalda som bär modellen i vardagen, då urholkas den. 

Unionens satsar på unga

På Unionens kongress 2023 lyftes motioner om att förbundet borde göra mer för sina yngre medlemmar.  Träffen på Arlanda som fått namnet Generation You,  blev en avstamp för förbundets satsning för att få fler unga förtroendevalda. Ett åttiotal medlemmar från företag med kollektivavtal runt om i Sverige samlades på Arlanda för att få lära sig mer om facket, nätverka och inspireras 

Med den här träffen vill vi ge unga medlemmar som är nyfikna på fackligt arbete möjligheten att lära sig mer och i nästa steg få chansen att kunna väljas som förtroendevalda på sina arbetsplatser.  Om utvärderingarna blir positiva kan det absolut bli fler träffar, säger Malin Engström, som delgav deltagarna på Arlanda, sina farhågor och förhoppningar. 

Yngre ratar facket

Att yngre generellt är mindre hågade att gå med i facket, visar en avhandling som presenterades vid Göteborgs universitet  i våras. Går man inte med i facket runt 30–35 års ålder, så är det kört senare, visar avhandlingen. 

Inställningen till facket har i grunden inte förändrats så mycket. I stället pekar forskningen på att skatteavdraget slopats och att det blivit dyrare att gå med i fack och a-kassa. 

Malin Engström tvivlar dock på att ekonomin är avgörande för ungas engagemang i Unionen. 

– Jag uppfattar det som att unga inte ser vitsen med facket men vill driva specifika frågor. Om vi ska vara självkritiska kan strukturerna uppfattas som lite fyrkantiga därvidlag. Dessutom uppfattas kollektivavtalet som lag – kunskapen om vad facket gör är för låg. 

Firas Mohammed Said. Foto: Johanna Rovira.

Deltagarna på avstampen har dock gedigna fackkunskaper med sig hem, och om de två dagarna räckt för att locka dem till att åta sig ett förtroendeuppdrag återstår att se. Flera anmälde sitt intresse redan under träffen, bland andra Firas Mohammed Said, från Kristianstad: 

–Jag har fått hjälp av Unionen när min dåvarande chef plockade bort flera pass från mitt schema. Jag blir gärna förtroendevald och ser den här träffen som ett bra tillfälle att lära sig om mina rättigheter. Man kan aldrig få för mycket kunskap, säger Firas Mohammed Said.