Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Dags för regionråd i Stockholm

Mångfald, ett hårdnande arbetsklimat och uppladdning inför kommande avtalsrörelse. Det är frågor som förmodligen dyker upp på agendan när det är dags för Unionen Stockholms regionråd (årsmöte). Kollega har pratat med fyra förväntansfulla personer i regionstyrelsen.
Linnea Andersson Publicerad
Bild på Berns: Tomas Oneborg / TT
På Berns i Stockholm samlas i dag 300 medlemmar i Unionen för regionråd. Infällda i bilden, från vänster och uppifrån: Theres Sysimetsä, Hans Fryklund, Claes Tullbrink och längst ner till höger Anne Thelander. Bild på Berns: Tomas Oneborg / TT
  1. Vad händer på regionrådet?
  2. Vad har du för förväntningar? Vilka frågor tror du kommer komma upp?
  3. Förra året antog ni ett uttalande mot rasism. Hur följer ni upp det?
  4. Påverkar det er att Unionen har kongress i höst?
     

Hans Fryklund, ordförande regionstyrelsen
– Vi kommer fira att vi har blivit 600 000 medlemmar. Det är över 300 anmälda till årsmötet. En annan stor fråga är avtalsdiskussionerna inför nästa år. Vi kommer dels att höra med medlemmarna och dels med förtroendevalda om vilka krav vi har inför kommande avtalsrörelse.

– Det är nog de vanliga frågorna som kommer upp. Arbetstid, flextid och lön. Och arbetsmiljön, att vi är mer sjukskrivna i dag än tidigare. Man kan inte andas ut utan måste köra hårdare och hårdare.

– Vi ska redovisa vad vi har gjort under året sedan uttalandet mot rasism. Tanken är att det ska genomsyra hela verksamhetsberättelsen och det vi kommer prata om under dagen, utöver årsmötet. Dessutom kommer det dyka upp gäster som berör ämnet.

–Vi har ett antal motioner som har kommit in. Bland annat en om att vi måste ta starkare ställning mot rasism och att det måste genomsyra förbundet.

 

Theres Sysimetsä, ledamot i regionstyrelsen
– Det jag ser fram emot mest är att vi har en gäst som kommer och pratar om tolerans, mångfald, rasism och kopplingen till facket. Det känns som det allra mest spännande. Och så ska vi sparka igång avtalsrörelsen.

– Jag vet att vi tycker olika men jag tyckte att det blev väldigt bra förra året, när det blev en så intensiv diskussion om ideologi och värderingar. Många fick fundera över sina egna åsikter och val. Och jag tror att vi kommer att få se en fortsättning på diskussionen om mångfald och allas lika värde, som har varit lite väl frånvarande under många år.

– Inför avtalsrörelsen kommer vi att prata om att det blivit ett hårdare klimat som många av medlemmarna verkligen märker av nu. Framför allt inom Almegas avtalsområden. Arbetsgivarna vässar ytterligare och ifrågasätter strejkrätten, anställningsformer och LAS. Vi har ett läge där det är mycket i arbetsrätten i stort som är aktuellt på ett sätt som det nog inte har varit tidigare. Det kommer finnas folk på plats som kan berätta om sin situation. Och det tycker jag är det roligaste med stormöten, att man känner solidaritet och att vi gör det här tillsammans. Även om man själv kanske inte jobbar inom en bransch som genomgår de här stora förändringarna.

 

Claes Tullbrink, vice ordförande regionstyrelsen
– Min förhoppning är att de som kommer blir väldigt nöjda och tycker att det är trevligt och nyttigt så att de känner sig välmotiverade att komma på nästa års regionråd. Vi har ökat antalet deltagare år för år och vill gärna tro att det beror på att vi har lyckats ha så bra regionråd att gamla besökare återkommer och att nya tillkommer.

– Nu går vi in i en avtalsrörelse som ser ut att bli ganska tuff, och där halva förbundet inte har fått igenom flexpensionen i sina avtal. Det är väldigt olyckligt att avtalsvillkoren dras isär, så att olika medlemskategorier får olika nivåer på sina avtal.

– Vi har jobbat väldigt mycket med uttalandet mot rasism under året som har gått. Med vår kampanj ”Lika olika” som vi hade som tema på vårt firande av 600 000 medlemmar. Hur mycket fokus den frågan får i år vet vi inte riktigt, men den frågan är ständigt aktuell. Vi får se vad ombuden säger. Det var inte inplanerat förra året utan dök upp spontant.

– Vi ska välja kongressombud under regionrådet, men i övrigt tror jag inte att det märks särskilt mycket att det är kongress.

 

Anne Thelander, ledamot och ansvarig för likabehandlingsgruppen i regionstyrelsen
– Det ska bli kul att träffa och prata med klubbföreträdare från olika branscher. Det brukar vara en så rolig blandning av folk.

– Det kan kanske bli diskussioner igen om allas lika värde. Vi har i alla fall laddat lite för det. Sedan kommer naturligtvis avtalsfrågorna som är jätteviktiga. En fråga som säkert kommer upp inför avtalsrörelsen är bekymret med att vi inte får det inflytande som vi vill ha i de lokala löneförhandlingarna, att det är arbetsgivaren som bestämmer. I de bästa av världar är kollektivavtalet ett golv, där vi lokalt ska kunna göra förbättringar. Men på många arbetsplatser blir det både golv och tak.

– Man märker på motionerna som har kommit in att det är kongressår. De är lite annorlunda och flera rör frågor som inte vi kan påverka i regionen, att ändra förbundets stadgar till exempel.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.