Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Den som använder sin egen bil i jobbet kan få milersättning av arbetsgivaren. Ersättningen är skattefri upp till 18,50 kronor per mil. Det är alldeles för lågt, enligt Unionen som kräver att milersättningen höjs.
– Dagens nivå sattes 2007. Sedan dess har kostnaderna för bland annat drivmedel ökat markant. Dessutom ska ersättningen inte bara täcka kostnaden för drivmedel. Det är fel att kostnaden för att köra bil i tjänsten har vältrats över på individen, säger Martin Linder, ordförande för Unionen.
Exakt hur stor ersättningen borde vara kan han inte säga. Men om höjningen ska motsvara höjningen av drivmedelspriserna behöver den nästan fördubblas.
– Jag kan inte säga någon summa, men man får titta på de samlade kostnadsökningarna. Dieselpriset har till exempel ökat med 80 procent sedan 2007, säger Martin Linder.
Unionen anser också att milersättningen ska höjas automatiskt varje år, i nivå med den årliga prisökningen.
Utöver den skattefria ersättningen rekommenderar Unionen arbetsgivare att betala 19,50 i milersättning. Den totala ersättningen blir då 38 kronor.
– Men problemet är att Skatteverkets nivå i praktiken blir normerande för arbetsgivarna och att många inte betalar högre milersättning än den skattefria.
Borde vi inte köra mindre bil av miljöskäl?
– Långsiktigt ska vi minska utsläppen, bland annat genom bränsleeffektivare bilar och elbilar. Men här och nu har kostnaden för att använda bil i tjänsten vältrats över på individerna och det är orimligt.
Enligt en uträkning som Unionen har gjort fick över 600 000 personer milersättning 2021.
I januari fick finansminister Mikael Damberg (S) en fråga från Johnny Skalin (SD) om milersättningen ska höjas. Finansministern konstaterade då att priserna stigit sedan 2007 och att bränslepriserna ökat kraftigt, men också att bilarna blivit mer bränsleeffektiva. Enligt Mikael Damberg ”följer regeringen utvecklingen noga”.
I mars 1932 hittas finansmannen Ivar Kreuger död på ett hotellrum i Paris. Hans företagsimperium var då högt belånat och befann sig i en allvarlig likviditetskris sedan finansiärerna börjat säga upp lånen. Konkursen fick stora politiska och ekonomiska konsekvenser för det svenska näringslivet och småsparare drogs med i fallet.
När Kreuger stod på toppen av sin karriär stod 60 procent av Stockholmsbörsens bolag under hans kontroll. Imperiet med holdingbolaget Kreuger & Toll i spetsen hade ägande i bolag som Ericsson, SKF, SCA, Boliden och framför allt Tändsticksbolaget med 60 000 anställda i 20 länder.
Det skulle bli en nystart för gruvnäringen i Norrland men slutade istället i december 2014 i en av Sveriges största konkurser genom tiderna med skulder på 14 miljarder kronor. Northland Resources AB var ett gruvföretag med inriktning på järnmalm och bedrev ett projekt i Tapuli-gruvan utanför Pajala och hade som mest 300 anställda i Sverige.
Bolaget hamnade i ekonomisk kris under 2013 men räddades av ett konsortium bestående av Folksam, Metso, Norrskenet och Peab som tillsammans investerade 100 miljoner dollar.
Den anrika biltillverkaren SAAB begärdes i konkurs 2011. Bolaget hade då drygt 3 800 anställda. Många - långt utanför Sveriges gränser – sörjde förlusten av en biltillverkare som alltid gick sin egen väg. Orsaken till de ekonomiska problemen skylldes till stor del på dåvarande ägaren – amerikanska General Motors – sätt att sköta bolaget.
Under en tidigare rekonstruktion 2009 hade SAAB sålts till sportbilstillverkaren Spyker Cars, som inte lyckades få ordning på ekonomin. Bolagets fabriker köptes senare av kinesiska biltillverkaren NEVS som planerade tillverkning av elbilar men inte heller det blev verklighet.
Värdetransportföretag Panaxia grundades 1993 och gick i konkurs 2012 med ett antal rättsliga efterspel. Som mest hade Panaxia över 1 000 personer anställda.
Bolaget gick som en raket på börsen men fick ekonomiska problem när bankerna 2009 började ifrågasätta vidare utlåning till företagets expansion.
I slutet av 1990-talet hade bolag som Icon Medialab, Framfab och Boo.com vuxit fram av unga entreprenörer. De nya internetföretagen värderades skyhögt och stora förmögenheter skapades, åtminstone på pappret.
Efter att Stockholmsbörsens generalindex stigit med 80 procent på bara fem månader rasade allt. Den 6 mars 2000 brukar anges som startskottet på IT-kraschen. I maj samma år gick internethandelsföretaget Boo.com i konkurs och oron spred sig på börsen . Raset fortsatte i över 900 dagar och raderade ut två tredjedelar av Stockholmsbörsens totala värde. I IT-bubblans kölvatten gick många företag i konkurs men det var småspararna som fick ta den största smällen.
