Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Saab-andan kvar i Trollhättan 10 år efter konkursen

Det har gått tio år sedan Saab gick i konkurs. Men Saab-andan lever kvar och arbetslösheten i Trollhättan är lägre än före konkursen. Kollega har träffat några före detta medarbetare på Saab för att se hur arbetslivet blev efter nedläggningen.
Johanna Rovira Publicerad
Anette Hellgren sittandes i en bilstol på Saab car museum.
Anette Hellgren jobbade på Saab i 26 år. I dag är hon ombudsman på Unionen i Trollhättan. Foto: Nicke Johansson

Före detta Saab-anställda

Anette Hellgren

Anette Hellgren

Jobbat på Saab i 26 år på olika tjänster. Vid konkursen heltidsanställd klubbordförande för Unionen.

I dag ombudsman på Unionen.

Kör Saab.

 

Peter Bäckström

Peter Bäckström

Började -84 som elevingenjör, har därefter haft olika tjänster. Vid konkursen chef för Saabmuseet.

I dag intendent på Saabmuseet.

Ägare av 15 Saabbilar och en el-fiat (som parkeras utom synhåll).

 

Paul Åkerlund

Paul Åkerlund

Anställd på Saab 34 år, tidigare ordförande för Metallklubben. Vid konkursen kommunstyrelsens ordförande (S).

I dag kommunstyrelsens ordförande.

Äger en Saab.

 

Tommy Sundin

Tommy Sundin

Anställd på Saab 28 år i olika tjänster. Vid konkursen säljare av ingenjörtjänster.

I dag säljare av ingenjörtjänster (åt teknikföretaget Afry).

Kör Volvo (efter väldigt många års Saabbilar).

 

Stefan Mossberg

Stefan Mossberg

Anställd på Saab 21 år. Jobbade vid konkursen med mjukvaruutveckling.

Jobbar i dag med utveckling på T-Engineering.

Gjorde sig av med sin Saab för ett år sedan, men utesluter inte tanken på att köpa en ny.

 

Ronnie Hermansson

Ronnie Hermansson

Jobbat på Saab 28 år i olika tjänster.  Jobbade vid konkursen som utvecklare på Saab powertrain.

Jobbar i dag som utvecklare samt klubbordförande på fordonstillverkare Nevs.

Kör Saab (i väntan på elbilsleverens).

Söndagen 19 december i fjol rullar ett otal Saabbilar, en efter en, i strålande solsken, in på parkeringsplatsen vid Stallbacka i Trollhättan. Där radar de före detta Saabanställda upp sina fordon utanför fabriken och tutar unisont i tribut till den forna arbetsgivaren.

På dagen tio år tidigare blev närmare 3 300 anställda av med jobbet när ägaren lämnade in konkursansökan till Vänersborgs tingsrätt. I flera fall drabbades båda familjeförsörjarna av arbetslöshet. Saab hade efter år av pendling mellan hopp och förtvivlan nått vägs ände. Det såg nattsvart ut för Trollhättans del och det talades om massarbetslöshet, social misär, utflyttning och handelsdöd. 

Två anställda fixar hjul och ljuslyktor på en Saab 92, år 1950.
I år firar Saab-bilen 75 år. Här en Saab 92 från 1950. Foto: Saab Car Museum

Men farhågorna kom på skam.

– Arbetslösheten är betydligt lägre i dag än den var före konkursen, säger Paul Åkerlund, som så många andra blev av med sin anställning då.

Detta till trots gör Paul Åkerlund samma sak i dag som han gjorde för tio år sedan. Då var han tjänstledig för att ratta Trollhättans kommun och han är fortfarande kommunstyrelsens ordförande.

Faktum är att samtliga före detta Saabanställda som medverkar i denna artikel i princip har samma arbetsuppgifter som de hade när Saab gick i konkurs.

Frälsaren Victor Muller

Konkursen kom inte som någon direkt överraskning. Efter flera år med ekonomiska problem och rekonstruktion såg det lite ljusare ut 2010 då holländaren Victor Muller klev in som en frälsare och det blev drag i fabriken igen. Men bekymren återkom ganska snabbt. I april 2011 stannade linan och sedan uteblev lönen gång efter gång.

– Lönen kom, men den kom för sent vid flertal tillfällen, säger Anette Hellberg, som jobbade fackligt på heltid då och jobbar fackligt på heltid nu.

Som ordförande för Unionenklubben på Saab var det bland annat hennes jobb att samla ihop lönefordringar från medlemmar. Vissa medlemmar vägrade lämna in fordringar och ansåg att man gott kunde avstå en månadslön eller två för att rädda företaget.

 De kände sådan lojalitet med arbetsgivaren. Där har du Saab-andan, säger Anette Hellgren.

Ja, den mytomspunna Saabandan  ursprungligen var det faktiskt ett pr-påhitt som handlade om körglädje i allmänhet och att köra Saab i synnerhet, men den har kommit att bli något annat. Något som exempelvis förklarar Trollhättesonen Nils van der Pools OS-medaljer i skridskor nyligen, liksom stadens förmåga att komma på banan om och om igen. Envetenhet, underdogstyrka och mirakulös energi är ord som dyker upp i samma andetag som Saab-andan eller Trollhätteandan, som några föredrar att kalla det. 

– Stolthet, innovation och arbetsglädje, förklarar Anette Hellgren.

– För oss som anställda var Saab-andan ett informellt sätt att jobba på, vi tilläts ta större perspektiv, tänka själva, säger Peter Bäckström, som är intendent på Saabmuseet.

Före konkursen var han chef på Saabmuseet så han har i princip bara bytt titel och uppdragsgivare.

"Jävlar anamma helt enkelt"

– Jag vill kalla det Trollhätteanda, det är jävlar anamma helt enkelt. Nu har vi det jävligt besvärligt, men det hjälper inte att tjura och skylla på någon annan, nu löser vi det här, säger Paul Åkerlund.

Det saknades för all del inte andra att skylla konkursen på.

Kunderna svek:

– Vi köpte inte Saab tillräckligt mycket. Vi hade inte de bilvarianter kunderna efterfrågade, det är tydligt nu, när man fått lite perspektiv, säger Peter Bäckström, som dock själv går fri från skuld i sammanhanget. Han äger 15 Saabbilar. Officiellt.

Anställda monterar röda Saab 900 år 1993.
Anställda i Trollhättan monterar Saab 900 år 1993. Foto: Saab Car Museum

Regeringen kunde ha gjort mer: 

– Min bestämda uppfattning är att det hade gått att rädda Saab. Det är fruktansvärt synd att inte regeringen gick in och stöttade företaget ekonomiskt, som man gjorde i andra länder under finanskrisen. Den taggen sitter kvar i mig och många Trollhättebor, säger Paul Åkerlund.

Gamla ägaren GM underlättade inte:

– Utan GM:s många krav och restriktioner på vad som fick säljas och inte, skulle det ha blivit mycket lättare att starta upp Saab igen. Den allmänna känslan var att någon skulle ta tillvara på alla resurser, säger Tommy Sundin, som vid konkursen jobbade som säljare av ingenjörstjänster på Saab.

Men visst togs resurserna tillvara. När Tommy Sundin någon månad efter konkursen befann sig på födelsedagsresa i Gambia blev han uppringd av en kollega och uppmanad att pallra sig hem omgående.

– Två kollegor hade startat ett konsultbolag och med filosofin att anställa så många kollegor som möjligt satte vi igång redan i februari, säger Tommy Sundin.

Nya arbetsgivare, samma jobb

Konsultbolaget köptes så småningom av Afry, men Tommy Sundin gör i grund och botten samma sak i dag som han gjorde före konkursen. Detsamma gäller Stefan Mossberg, som vid konkursen jobbade som mjukvaruutvecklare på Saab.

– Vi var 16 Saabanställda som i samband med konkursen fortsatte med mjukvaruutveckling inom fordonsindustrin på T-Engineering. I dag är vi ett hundratal och har växlat över mycket till att utveckla styrning till elbilar och hybrider, säger han.  

Saabs nya fabrik i Trollhättan 1959.
Saabs nya fabrik i Trollhättan 1959. Foto: Saab Car Museum

Det blev mer eller mindre huggsexa på tjänstemännen efter konkursen. Flera bolag avknoppades i det vacuum som följde och Saab Combitech ett helägt dotterbolag till försvars- och säkerhetsföretaget Saab, öppnade utvecklingskontor mitt emot Saabmuseet. Nevs tog över Saabs anläggningar och fortsatte att bygga fordon. Tack vare målmedvetna satsningar på tåg och motorväg kunde före detta Saab-anställda börja arbetspendla till Göteborg, där Volvo och kinesiska bilutvecklingsföretaget Cevt fångade in många.

– Tjänstemännen gick bara till nästa jobb egentligen och lejonparten är nog kvar inom fordonsbranschen, säger Anette Hellgren.

– Trollhättan skötte sig med den äran och har underlättat för den som vill starta bolag. Ingenjörer är en bristvara här i dag, säger Tommy Sundin.

Staden var ganska väl förberedd, menar Paul Åkerlund.

– Trollhättan har haft stora nedläggningar tidigare. Vi hade en lång och diger lista med åtgärder redo. Den skickades till regeringen och det mesta på listan hörsammades faktiskt, säger han.  

Trollhättan föll inte med Saab. Ännu tio år efter konkursen rullar osedvanligt många Saabbilar på gatorna, som varken kantas av övergivna hus eller tillbommade affärer. Framtiden ser ljus ut enligt Paul Åkerlund, trots att en av de största arbetsgivarna Nevs har det tufft (se artikel nedan).

 Vi jobbar med 87 förfrågningar från företag som vill etablera sig här eller utvidga. Jag vill påstå att Trollhättan fortfarande är stor på att utveckla bilar, även om det numera sker åt andra bilföretag, säger han

 Det har ju gått bra för alla ex-saabare, vi har med oss kraften och förmågan att våga tänka själva, säger Anette Hellgren och tar en klunk av Saabmuseets rallykaffe 283, döpt efter numret på den bil som Mr Saab, även känd som Erik Carlsson vann Monte Carlorallyt med 1963.

Snålt med kaffe

Kaffe var för övrigt aldrig en förmån på Saab. Ville de anställda dricka kaffe, fick de ta med sig det själva.

– Jo, en gång när vi fick bra resultat i amerikanska kvalitetsmätningar bjöd företaget faktiskt på kaffe en hel dag, minns Peter Bäckström.

Trots detta och trots det faktum att Peter Bäckström erkänner sig som kaffemissbrukare, minns han den snåla arbetsgivaren med stor saknad. Han och många andra.

– Alla, i stort sett, pratar om Saab med saknad och det här hjärtat klappar fortfarande i tvåtakt, säger han.

Tidslinje

1937: Saab grundas som tillverkare av flygplan. Saab stod för Svenska aeroplan aktiebolaget.

1946: Den första personbilsprototypen, Ursaaben tillverkades i Linköping.

1947: Saab 92 visas upp och bilprojektet flyttar till Trollhättan.

1950: Den första serietillverkade bilen går av linan.  

1957: Rallyföraren Erik Carlsson, alias Carlsson på taket, anställs och är anställd fram till konkursen.

1959: Fabriken på Stallbacka byggs ut rejält.

1966: Övergår från tvåtaktsmotorer till fyrtaktsmotorer från Ford

1976: Den miljonte Saaben produceras.  

1990: Halva personbilsdivisionen säljs till General Motors och byter namn till Saab Automobile AB.

1997: Antalet anställda är närmare 10 000.

2000: General motors, GM, blir ensam ägare till Saab Automobile.

2008: Regeringen erbjuds köpa Saab men tackar nej.

2009: GM ansöker om rekonstruktion.

2010: Victor Muller, vd för Spyker Cars köper Saab.  

2011: Konkurs.

 

Från flygplan till självkörande färdmedel

Från flygplan till bilar och därifrån till självkörande elfarkoster. Ingenjörerna på Saabs arvtagare Nevs har högt flygande planer för framtiden.

Ronnie Hermansson tittar ut ur en självkörande Sango.
Framtidens fordon kräver varken körkort, bensin eller garage. Ronnie Hermansson i självkörande Sango. Foto: Nicke Johansson

– Saabs konkurs var det bästa som hänt Trollhättan.

Det säger Frank Smit, teknisk chef på Nevs, det bolag som köpte upp Saabs konkursbo och tog över på Stallbacka.  

Kollegan Ronnie Hermansson, tillika ordförande för Unionenklubben på Nevs, är inte lika säker, men menar att han personligen inte skulle ha fått samma möjligheter på Saab som han fått på Nevs.

– Det var inte lika lätt att göra karriär på Saab.

De två kollegorna lämnade aldrig Stallbacka. De, liksom ett 70-tal andra bytte bara arbetsgivare.

– Jag frågade min chef två dagar före konkursen om det var läge att söka nytt jobb, men fick svaret att ha is i magen.

De anställda på Nevs måste fortfarande ha is i magen. Det har varit svajiga år och ägarna har bytt av varandra.

– Vi har fått börja om och börja om på nytt på grund av att våra investerare bytts ut. På något sätt har vi vant oss vid att det är tufft hela tiden, säger Ronnie Hermansson.

– Utåt ser det ut som vi inte gjort mycket, men vi har jobbat häcken av oss och gjort allt våra ägare beordrat och lite till, säger Frank Smit.

Bevisen finns att skåda i ett halvhemligt utställningsrum på Stallbacka. Här står bland annat en elbil som ser ut som en Saab, men som under skalet är till 60 procent helt ny och som byggts i begränsad volym i Kina. Prototypen Emeli, en personbil med eldrivlina, togs fram på bara tio månader men som ännu inte visats offentligt. 

Här finns även det senaste projektet Pons ett helt självkörande elfordon (Sango) som plockar upp hugade resenärer via en bokningsapp.

 Elbil löser inte trafikstockningar i storstäderna. Det gör däremot Pons, vår transportlösning som inte ska kannibalisera på kollektivtrafiken utan vara ett komplement i städerna, säger Frank Smit.

Nu letar man efter nya intressenter. Ägaren sedan 2019, kinesiska Evergrande, är högt skuldsatt och kan tänka sig sälja hela eller delar av Nevs.

 Är det något vi lärt oss från stålbadet med Saab är det att när ägaren väl släpper taget har man inte mycket att sätta emot. Å andra sidan löser det sig alltid ändå på något vis, säger Ronnie Hermansson.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Anställda över 50 är en guldgruva”

Ditt driv försvinner inte för att du uppnår en viss ålder. Det menar Richard Lööw, chef som anställde Susann Johansson och tre andra 50-plussare under det senaste året.
Johanna Rovira Publicerad 13 maj 2025, kl 06:01
Man och kvinna i undervisningsrum
Richard Lööw beskriver sin medarbetare Susann Johansson som ett pålitligt urverk från Schweiz och anser att anställda över 50 är guld värda. Foto: Per Knutsson

Yrkeshögskolan SKY ligger inhyst i gigantiska lokaler i ett industriområde i Örebro. Här jobbar 16, inom kort 18, personer med att rådda korta kurser såväl som längre yrkesutbildningar för blivande drifttekniker, inköpare, logistiker med flera. Sedan augusti i fjol jobbar även Susann Johansson här som administratör och koordinator. 

När hon fick jobbet hade hon varit arbetssökande i över ett år för första gången i sitt 58-åriga liv, efter att ha lämnat ett fast jobb hon kände sig färdig med samt ett längre vikariat. 

Tiden som arbetslös var, som flera andra beskrivit i Kollegas artiklar om ålderism, mycket tuff. 

– Jag var väldigt målinriktad och skickade många spontanansökningar. Jag försökte hålla motivationen uppe, men det var jobbigt att tiden bara gick. Det kändes som ett slöseri att inte få bidra när man jobbat hela livet. Det är klart att min ålder kom in som en aspekt, men jag känner mig ju inte gammal, säger Susann Johansson. 

– Tror du inte att det hade varit skillnad om du haft ett jobb när du började söka? Det finns ju ett visst stigma i att vara arbetssökande, inflikar Rickard Lööw, Susanns chef på SKY. 

Obegripligt välja bort äldre

Richard Lööw tror att tidsgap i cv:t kan få dem som anställer att hemfalla åt gissningar och spekulationer om varför en sökande är arbetslös. Och att det kan vara lättare att ha fördrag med att yngre är arbetslösa. För han kan inte begripa varför arbetsgivare annars skulle välja bort äldre kandidater. 

– Så klart man kan ha en viss teoretisk kandidattyp i huvudet när man utlyser ett jobb, men när man sedan går igenom ansökningarna upptäcker man ju att de över 50 är en guldgruva. 

50-plussarna har oftast redan gjort allt det där som kan stjäla fokus från jobbet, menar han. Dessutom så är chansen att de stannar kvar betydligt större. 

– Hur många andra kan man räkna med att ha här i tio år? Driv handlar ju inte om ålder, du blir inte mindre driven för att du fyller 60. Dessutom behöver jag ju inte lära Susann att komma till jobbet, säger Rickard Lööw. 

Pålitligt urverk

Susann Johansson ler något förläget när Richard Lööw beskriver henne som ett pålitligt urverk från Schweiz, med erfarenhet och arbetsmoral som gör det oerhört lätt för honom som chef. Hon har en egen fundering på varför äldre, trots alla uppenbara fördelar, ratas på arbetsmarknaden. 

– Det blir alltmer vanligt att anlita rekryteringsbyråer och min bild är att rekryterarna själva är ganska unga. Det tror jag kan vara ett hinder för oss seniorer, säger hon. 

Richard Lööw har hittills inte använt sig av rekryteringsföretag – han ville bygga grunden till sitt lag själv och menar att man inte kan slarva med sammansättningen av personal om man har en vision att skapa världens bästa yrkeshögskola. Men han funderar på att ta rekryteringshjälp i delar av processen framöver, eftersom det kostar oerhört mycket i tid och energi att anställa.  

Under det senaste året har han anställt ytterligare tre personer över 50 år. 

– Det är ingen medveten strategi, utan mer tillfälligheter. Vi har en bra mix i gruppen mellan 25 och 59 år, säger han. 

Lönen ej orsaken

Båda avfärdar tanken att höga löneanspråk skulle ha något med ålderismen på arbetsmarknaden att göra: 

– Jag tycker nog att unga är ganska bra på att komma med höga löneanspråk de också, säger Richard Lööw.

– Det kanske är en fördom, men jag tror att vad gäller löneanspråk är det större skillnad mellan män och kvinnor, än mellan unga och äldre, säger Susann Johansson.