Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Medarbetarenkäter tvingar chefen att lyssna

REPLIK. Vi måste skilja på seriösa aktörer och rena säljföretag när vi pratar om medarbetarenkäter, skriver Mårten Westberg.
Publicerad
till vänster pratbubblor med sura och glada ansikten. Till höger Mårten Westberg.
Det finns många företag som säljer in dåliga medarbetarundersökningar. Men seriösa aktörer kan få arbetsplatser att må bättre, skriver Mårten Westberg i en replik. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Tack Kollega för att ni har startat en så viktig diskussion, och tack Peter Svensson för att du tvingar mig att skilja på seriösa aktörer och branschens allt fler kvackare, eller ”Theranos” som jag brukar kalla kvackarna efter företaget som naivt trodde att de kunde analysera all världens sjukdomar på några minuter från en enda droppe blod. Och fick sju miljarder kronor från riskkapitalister för det.

Språkets mångtydighet är jag fullständigt enig med Peter Svensson om. Det har jag jobbat mycket med under de senaste 30 åren. En enkätfråga om ”stress” kan betyda en sak i fabriken och en helt annan sak i kontoret på samma företag.

I kontoret kan stress handla om sena möten som gör att barnet blir för sent upphämtat från förskolan. I fabriken landar samma ord i en helt annan miljö. Där kan ”stress” ofta handla om hastighet och att hinna göra sitt jobb klart. 

Det där ser vi i faktoranalyserna av enkätsvaren.

Det är som sjukhus utan läkare

Faktoranalys är en rätt avancerad kvantitativ analys som inte alla undersökningsföretag kan eller vill producera. Det gör förstås inte Theranos-konsulterna. De består oftast enbart av IT-folk och ekonomer som inte har den blekaste aning om språkets mångtydighet, men det borde alla HR-människor ha. Det ska alla personalvetare ha läst på universitetet.

”Theranos”-konsulterna säljer snygga enkäter och rapporter utan analys. Det är som sjukhus utan läkare. De erbjuder också ofta ”benchmarks” baserade på ett imponerande antal, från människor i andra länder i helt andra situationer. Det blir systematiskt fel och det borde också alla HR-människor känna till.

Peter Svensson rekommenderar samtalet. Ja, men samtalet på jobbet innehåller alltid makt. Skillnaden i makt mellan dig och din chef påverkar samtalet. Hen bestämmer antagligen din lön men du bestämmer inte hens. Det här blir väldigt tydligt i medarbetarundersökningens frågor om utvecklingssamtalet. Så många gånger har en ilsken chef kommit viftande med tio påskrivna protokoll från utvecklingssamtal i ena handen och enkätresultat i den andra; resultat som visar att de anställda inte har haft sina utvecklingssamtal.

Samtal på jobbet innehåller alltid makt

Här får jag förklara för chefen att hen troligen har hållit utvecklingsmonologer med sina medarbetare. När utvecklingssamtalet består i att chefen pratar och pratar så upplever medarbetaren inte att det var ett utvecklingssamtal. Objektivt har chefen kanske rätt, men här är den subjektiva upplevelsen viktigare.  Utvecklingsmonologer motiverar inte en jävel, men väl utförda utvecklingssamtal samvarierar mycket starkt med både motivation och företags lönsamhet. 

Tack vare medarbetarundersökningen får jag då chansen att tvinga cheferna lyssna. Samtalet blir bättre.

Så Peter Svensson, du är kvalitativ och jag är kvantitativ men vi är nog rätt överens egentligen. Problemet är att de okunniga konsulterna som tror att de vet exakt ”vad respekt är”; går det rätt bra för. 

/Mårten Westberg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Psykiskt våld kan bli brott – nu måste arbetsgivare ta sitt ansvar

Psykiskt våld kan innebära att en medarbetare får sin arbetsdag störd av kontrollerande samtal eller lever under stress som påverkar prestation och närvaro på jobbet. Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och se frågan som en del av arbetsmiljöansvaret.
Zenobia Rizvi Publicerad 24 mars 2026, kl 09:15
Psykiskt våld som följer med in på arbetsplatsen är ett arbetsmiljöproblem, skriver Zenobia Rizvi. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Zenobia Rizvi

I sommar kan psykiskt våld i nära relation bli straffbart. Upprepad kontroll, hot, isolering och systematisk nedbrytning föreslås erkännas som det brott det är. Men lagstiftning i sig förändrar inte människors vardag. För att den nya lagen ska få verklig effekt måste fler aktörer än rättsväsendet ta ansvar. Arbetslivet är en av dem.

I en tidigare debattartikel i Kollega argumenterade jag för att våld i nära relationer är en arbetsgivarfråga. Den slutsatsen står fast. När våld påverkar arbetsförmågan är det en arbetsmiljöfråga.

Våldets konsekvenser stannar inte i hemmet. Det påverkar arbetsförmåga, trygghet och sjukfrånvaro. Den som lever under ständig kontroll bryts ner över tid. Koncentrationen sviktar, orken försvinner och självförtroendet urholkas.

Våldets konsekvenser stannar inte i hemmet

Psykiskt våld kan innebära att en medarbetare får sin arbetsdag störd av kontrollerande samtal, lever under hot som kan nå arbetsplatsen eller utvecklar stressrelaterade symtom som påverkar prestation och närvaro. I förlängningen riskerar det att leda till sjukskrivning och att värdefull kompetens går förlorad.

Det är arbetsmiljökonsekvenser. Och de omfattas av arbetsgivarens ansvar.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivare förebygga ohälsa och agera på signaler om risk i arbetet. Arbetsmiljöansvaret avgörs inte av var orsaken uppstår, utan av om arbetet påverkas.

Psykiskt våld är den vanligaste formen av våld i nära relation och statistik visar att tusentals sjukskrivningar varje år har sin grund i våldsutsatthet. Kvinnor har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som män, och psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning.

När chefer vågar ställa frågor kan våld upptäckas tidigare

Trots det integreras sällan våld i nära relation som en möjlig arbetsmiljörisk i organisationers riskbedömningar och systematiska arbetsmiljöarbete. Därmed förbises en dokumenterad faktor bakom psykisk ohälsa, sjukfrånvaro och otrygghet med konsekvenser för både individ och verksamhet.

Våld i nära relation beräknas kosta samhället tiotals miljarder kronor varje år. En del av den kostnaden bärs av arbetslivet genom sjukfrånvaro, minskad produktivitet och förlorad kompetens.

Det finns mycket att vinna på att arbeta strukturerat med frågan.

Organisationer som tidigt uppmärksammar signaler, har tydliga rutiner och ger chefer rätt stöd minskar risken för långa sjukskrivningar och oplanerade avbrott i verksamheten. De stärker sin förmåga att behålla kompetens, säkra kontinuitet och skapa en stöttande och inkluderande arbetsmiljö. 

Det handlar därför inte om en ”mjuk” fråga. Det är en fråga om riskhantering, kompetensförsörjning och långsiktig hållbarhet. Problemet är inte att kunskap saknas. Det finns i dag etablerade vägledningar för arbetsgivare. Problemet är att de inte alltid omsätts i praktik.

Genom att inkludera våld i nära relationer i sina riskbedömningar kan arbetsgivare ta frågan på allvar. Det förutsätter att chefer, HR och företagshälsovård har kunskap om hur psykiskt våld påverkar arbetsförmågan, kan identifiera signaler och ställa frågor, samt har förankrade rutiner för stöd och hänvisning.

Det gör skillnad.

När chefer vågar ställa frågor kan våld upptäckas tidigare. När stöd och resurser är tydliga, sänks tröskeln för att söka stöd. När arbetsplatsen erbjuder flexibilitet och trygghet ökar möjligheten att behålla arbete och inkomst vilket ofta är avgörande för att kunna lämna en våldsam relation.

Samtidigt stärks organisationens stabilitet genom färre akuta frånvaroperioder, bättre kontinuitet och minskad risk för kompetensförlust.

Det handlar inte om en ”mjuk” fråga

Den nya lagen syftar till att stoppa psykiskt våld i ett tidigt skede. Arbetsplatsen är ofta en av få platser där förändringar i beteende, prestation och mående kan uppmärksammas i tid.

Men det förutsätter struktur. Utan strukturer blir stödet beroende av enskilda chefers mod. Med rätt kunskap och verktyg kan arbetsgivare bli en del av lösningen och samtidigt stärka sin egen verksamhet.

Den nya lagstiftningen, som väntas träda i kraft i sommar, markerar att psykiskt våld är ett brott. Nu behöver arbetslivet visa att konsekvenserna tas på allvar.

Arbetsmiljöansvaret finns redan. Nu är det dags att använda det.

/Zenobia Rizvi, HR-strateg med inriktning mot social hållbarhet