Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Chefen som vann över spriten

Hon var en framgångsrik och uppskattad chef. Och – alkoholberoende. Men dåliga mönster kan brytas. Camilla Kuylenstierna vet vad som krävs för att åstadkomma verklig förändring.
Publicerad 12 december 2016, kl 13:15
Carl Nordlund
Före detta alkoholiserad chef. I dag hjälper Camilla Kuylenstierna andra som har beroendeproblem. Carl Nordlund

Chefen visste precis hur han skulle bryta igenom Camilla Kuylenstiernas pansar. Hon hade gjort en lysande karriär på Swedish Match och var nu varumärkeschef. Det fanns ingen gräns för vad hon klarade av. Hon jobbade stenhårt, försökte vara bättre förberedd än alla andra och älskade att lösa de uppgifter hon fick av sina chefer.

”Du är en av mina viktigaste medarbetare och du driver avdelningen framåt. Du är rolig, smart och duktig. Därför vill jag be om din hjälp med en sak”, sa han.

Det bästa Camilla Kuylenstierna visste var att kunna hjälpa till med riktigt svåra utmaningar. Hennes liv hade de senaste åren handlat om två saker: att överprestera på jobbet och att underprestera privat. Ett tilltagande drickande hade börjat ta överhanden över hennes liv, men jobbet skötte hon fortfarande fläckfritt. Skrivbordet på kontoret var pedantiskt städat, inombords var det kaos.

Hon tittade upp på honom. Förväntansfull.

”Det är en sak jag inte riktigt förstår – varför dricker du så mycket alkohol?”

– Jag vet att jag letade inombords efter något att bli arg över, något jag kunde slå ner på i det han sa. Men jag lyckades inte. Och även om jag inte slutade dricka förrän några år senare blev det där samtalet en livboj som höll mig flytande. Någon tyckte att jag var värdefull, säger Camilla Kuylenstierna.

För det gick ett antal år till innan hon på allvar tog tag i de personliga problemen som var kopplade till drickandet. Camilla växte upp i en familj med grava alkoholproblem, som senare ledde till moderns och faderns död. Hon har varit fosterhemsplacerad och sedan tidiga barnsben fått klara sig helt själv. Hennes livlina som barn var att vara duktig, för att på så vis försöka få uppskattning och kärlek från vuxna i sin närhet.

Det som den tidigare chefen gjorde bra - förutom att konfrontera Camilla - var att rapportera om samtalet och problemen till HR-direktören på företaget. På så vis fördes kunskapen vidare till nästa chef, när han själv blev placerad i USA. Den nya chefen gjorde också rätt när hon och HR-direktören bad om ett samtal efter för mycket konferensfestande.

Men Camilla förstod vad som väntade och hade strategin klar. När hon märkte att cheferna var nervösa visste hon att hon hade dem i sin hand. Hon duperade dem genom att lägga korten på bordet, bekräfta deras misstankar och säga det de ville höra. Hon tackade dem för att de var så fantastiska och för att de hjälpte henne att ta tag i sitt alkoholberoende.

Detsamma gjorde hon med utredaren på Alna – som hjälper företag och organisationer att förebygga skadligt bruk i arbetslivet (läs mer om Alna nedan) – som var imponerad över hur snabbt hon släppte sitt alkoholberoende. Och på uppföljningssamtalen hos en terapeut, som bara skulle bekräfta att hon var återställd, var hon bakfull. Men genom att ha med sig varsin caffè latte, en till sig och en till terapeuten, dolde hon effektivt doften.

– Det tillhör sjukdomen att man blir extremt manipulativ. De mest fantastiska historier och bortförklaringar dyker upp. Det möts jag själv av i dag när jag arbetar som interventionist, som är ett slags mjuk konfrontationsteknik vid missbruk. Skillnaden är att jag nu har lätt att genomskåda den typen av lögner.

Inget av de här två ingripandena från chefer fick Camilla att sluta dricka. Men de påverkade henne. Och kanske var det därför hon några år senare gjorde upp med sina problem.

– Jag var hemma i min lägenhet på Östermalm, tog en tupplur på soffan efter att ha druckit dagen innan. Det kom som en blixt från klar himmel. Jag kände att jag inte orkade med det här längre. Jag var konstant rädd över att göra bort mig eller bli ertappad så att jag skulle förlora jobbet och mitt liv.

– Det var också en fråga om att faktiskt vilja leva i stället för att bara överleva. Jag gick till ett 12-stegsmöte dagen efter. Det var i augusti 2005, säger hon och letar efter något trä att ta i.

En sak som hade satt igång processen inom henne var förlusten av flera nära vänner i tsunamikatastrofen tidigare samma år. En naturkatastrof hade slagit sönder hennes vänners familjer – samtidigt som hon själv gjorde allt hon kunde för att förstöra sitt eget liv. Det var något i den motsägelsen som hon inte kunde blunda för.

Camillas problem hade varit märkbara på jobbet, men hon hade alltid satt en ära i att aldrig missköta sig. Tvärtom hade hon alltid gett allt för att åtminstone få uppskattning för något hon gjorde. Trots alkoholberoendet kunde hon stanna på Swedish Match.

När hon blev nykter 2005 förändrades hennes beteende märkbart.

– Tidigare hade jag varit ”extra allt” på jobbet. Jag jobbade 150 procent, var alltid ”glad” och rolig. På festerna var jag kvar längst och så vidare. Nu blev jag en trevligare människa som både accepterade mig själv och andra. Nu räckte det att jobba 100 procent.

– Jag blev nog mer normal som ledare också. Jag hade varit överstrukturerad och en sådan som gjorde färdigt allt jobb som jag upplevde att medarbetarna inte hade gjort perfekt. Och det är ju inte hållbart.

Efter en tid blev hon uppringd av sin tidigare chef, samma person som först konfronterade henne: ”Camilla 1.0 var bra. Camilla 2.0 är fantastisk. Du måste komma över och jobba för mig i USA.”

Så gick det till när hon klättrade inom Swedish Match och så småningom blev internationell marknadschef. Tiden i USA blev också en tid att göra upp med sig själv och syna gamla livslögner. Offerkoftan hängdes undan och Camilla tog beslutet att hennes nyktra liv skulle bli fantastiskt.

– Nu, elva år senare, kan jag se vilken nytta mina erfarenheter ändå ger mig. I allt jag gör. Jag har vänt på många stenar hos mig själv och blivit väldigt duktig på att upptäcka mina egna försök att smita undan, det jag kallar för ”self management”. Den egenskapen använder jag i jobbet.

Camilla lämnade Swedish Match 2009 och driver i dag två företag. Dels en verksamhet där hon genomför kärleksfulla interventioner enligt Arise-metoden, som hon också lanserade i Sverige. Tillsammans med familjemedlemmar och nätverk hjälper hon personer med beroendesjukdomar att bli friska.

Hon har också grundat The Futopia Group tillsammans med kompanjonen Kenth Persson. De arbetar med förändringsprocesser inom medelstora bolag och större koncerner, så kallat ”change management”.

– Folk har ibland svårt att få ihop mina två yrkesområden. Men jag ser bara likheterna. Det handlar i båda fallen om identifiera bakomliggande och dolda orsaker som står i vägen för förändring. Och att hitta konkreta vägar till förändring.

Hon ger ett exempel på ett uppdrag som Futopia har jobbat med. Kunden, en stor koncern, ville ha hjälp med den interna beslutsprocessen som inte var tillräckligt effektiv. Efter en genomlysning kunde de se att företaget var hierarkiskt uppbyggt – ansvar delegerades nedåt till personer som saknade mandat för att fatta beslut. Orsaken var alltså inte att personalen var ineffektiv, snarare att företagsledningen stod i vägen för att chefer längre ner i organisationen skulle kunna sköta sina ansvarsområden på ett effektivt sätt.

– Vi är ofta för symptomfixerade tycker jag. Det går sällan att åtgärda problemet utan att hitta roten till det ”onda”. För mig hade livet inte blivit bättre av att bara sluta dricka. Jag behövde gå till botten med det som låg bakom mitt drickande.

– Innan man löser problemet behövs helikopterperspektivet. Den verkliga utmaningen är ofta en annan än det uttalade problemet.

Camillas egna erfarenheter har förändrat hennes syn på rekrytering. När hon knyter nya personer till sitt företag låter hon sig inte förledas av ytan. Det är kärnan i människan som betyder något.

– I USA värdesätter man ofta personer som gått igenom en livskris högre än de som inte gjort det vid en rekrytering. Någon som gått igenom en konkurs har erfarenhet av hur man inte ska göra. Här i Sverige är det inte så. Det tycker jag är synd.

Per Cornell

Vad kan chefen och företaget göra?

Camillas syn på alkoholpolicy på företag:

  • Alkohol ska inte konsumeras i närvaro av externa intressenter. Det är lätt att tappa omdömet och lyfta på sekretessen avseende konfidentiell information när man har druckit.
  • På konferenser kan alkohol finnas med, men var och en bör betala själva för det de dricker.
  • Alla på företaget ska få en utbildning i vilka riktlinjer som gäller så att de kan stötta varandra och våga tala kring alkoholproblem om de uppstår.

Vad kan chefen göra om någon dricker för mycket?

  • Börja ta anteckningar kring ett misstänkt beteende. Notera datum, tid och händelser. Detta då det arbetsrättsligt krävs detaljerad information.
  • Ta ett samtal med medarbetaren. Prata i ”jag-form” för att kunna uttrycka hur du upplever saken och att du vill gå vidare med företagshälsovård med mera.
  • Gå inte in och försök vara domare/expert/läkare. Men var tydlig med att du upplever att beteenden har börjat förändrats och att ni tillsammans ska lösa detta. Stötta i stället för att hota.
  • Ge dig inte. Att vara beroende går inte över på en gång och ett av sjukdomens kännetecken är att manipulera andra för att kunna fortsätta med missbruket.
Ledarskap

5 konkreta tips: Så lär du dig tala inför folk

Får du panik av att hålla en dragning inför publik? Psykologen Alexandra Thomas, en av Chef & Karriärs mentorer, ger konkreta tips på hur du kan bemästra rädslan och göra presentationen till en succé.
Publicerad 10 april 2024, kl 06:00
Tecknad illustration av person med skakande ben som håller tal inför publik.
Visualisera framgång och skapa kontakt. Genom att använda dessa strategier kan du övervinna din talängslan och bli en effektiv och inspirerande kommunikatör. Illustration: Dennis Eriksson.

FRÅGA: Ända sedan barnsben har jag haft stora svårigheter med att prata inför folk. Både i skola och arbetsliv har jag i de lägena flera gånger drabbats av blackout. I vuxen ålder har jag försökt undvika situationen genom att inte ta på mig uppdrag som har inneburit redovisning. Eller i sista fall att sjukskriva mig.

Nyligen erbjöds jag att bli avdelningschef. Den rollen innebär att jag måste hålla dragningar inför hundratals medarbetare och även andra chefer. Så i stället för att bli glad och stolt över befordran känner jag enbart panik.

Självkänslan är skadad av alla gånger som det har gått åt pipan. Samtidigt vill jag inte återigen ta till flykten och tacka nej till tjänsten. Men hur ska jag göra för att våga? 

SVAR: Din fråga berör något djupt mänskligt. Att ställa sig utanför flocken var i människans tidiga historia förenat med fara och det är naturligt att hjärnan reagerar med flykt, som om du befann dig i en livshotande situation.

Att inte längre vilja fly är förstås rätt väg framåt. Efter mina år som retoriktränare har jag sett mycket som fungerar:

Försök att lugna hotsystemet genom andningsövningar. Du kan andas in genom att räkna till fyra och andas ut och räkna till fem. Visualisera det du vill uppnå. Om du får bilder av tidigare situationer, försök vända dem till scenarion där du lyckas.

Lär känna platsen och gå gärna dit och öva. Hur ser publiken ut, var sitter de, var står du, hur fungerar tekniken? Ju mer förberedd du är, desto lugnare kan du vara under framförandet.

Ett visst mått av nervositet gör att sinnena skärps och du gör dig redo att prestera. Gör dig vän med nervositeten och tänk att ingen vill lyssna på en blasé person som inte utstrålar något. Folk är ofta upptagna av sig själva och din nervositet kommer varken märkas eller synas på det sätt du upplever den.

Från blackout till framgång

Försök att minska det mentala avståndet mellan dig och publiken genom att vara personlig eller nämna något som andra kan relatera till. Du kan visa sårbarhet och avdramatisera situationen genom att till exempel säga: ”300 personer, nu blev jag nervös.”

De allra flesta kommer vilja dig väl och vill se dig lyckas. Om du ändå får en blackout vet inte publiken vad du ska säga. Då kan du låta punkterna komma i en ny ordning och ta dig tillbaka till strukturen efter hand.

Det mest effektiva – och jobbiga – sättet att komma över talängslan är exponering. Att möta situationen du är rädd för tills du lärt tankarna och kroppen att det inte är farligt.

Träna gärna hemma framför spegeln eller gå till en talcoach och simulera situationen. Den kemiska reaktionen i kroppen vid nervositet är identiskt med den vid förväntan. Enda skillnaden är våra tankar. Så ibland behöver vi överlista hjärnan och intala den att vi är taggade och att allt kommer gå bra.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, författare och specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion. Inspirationsföreläsare och skribent.

ÅLDER: 45.

KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Har du en fråga till våra mentorer? Mejla [email protected].