- Vi har en stor och omfattande diskrimineringslagstiftning, men om något händer dig är det inte säkert att du får någon upprättelse, konstaterar hon.

Många som upplever diskriminering på grund av könsidentitet och
-uttryck hör av sig till RFSL för att få rådgivning i hur de bör och kan agera, hur de kan få upprättelse. RFSL skulle vilja hänvisa till DO, men vet samtidigt att chansen är mycket liten att ärendet kommer att drivas till prövning.

DO driver inte automatiskt alla ärenden som kommer in, till domstol. Istället fokuserar man på att driva de fall som kan bli vägledande - för att pröva hur lagar ska tolkas. (Läs mer om det i artikeln intill.) Den nya diskrimineringsgrunden könsidentitet och -uttryck är en sådan lag som skulle behöva prövas.

Sedan 2009 har DO fått in åtta anmälningar om diskriminering på grund av könstillhörighet eller -uttryck i arbetslivet. Det beror inte på att diskriminering på den grunden inte sker oftare än så, det är DO och RFSL överens om. Men med ett så litet antal anmälningar kan det vara svårt för DO att hitta ärenden som ser ut att kunna bli vägledande vid prövning i domstol. Varför kommer inte fler anmälningar in?

- Det kan bero på att vi inte uppmanar människor att anmäla tillräckligt, säger Ulrika Westerlund.

Men det finns också andra faktorer. Ulrika Westerlund menar att det saknas kunskap om vilka rättigheter man har, och vad som faktiskt utgör diskriminering. Många lägger skulden på sig själva och försöker att lösa det genom att byta jobb.

DO skulle också kunna öka uppmärksamheten kring en ny diskrimineringsgrund, som den här, genom att driva fler fall till prövning - vilket i sin tur skulle kunna göra att fler vågade anmäla diskriminering på den grunden, menar Ulrika Westerlund och konstaterar krasst:

- Att det inte kommer in anmälningar betyder inte att det inte diskrimineras.

RFSL har åtminstone i ett fall rekommenderat DO att driva ett ärende, som från organisationens håll såg ut att kunna bli vägledande, men även då har myndigheten gjort en annan bedömning och avstått att driva. Gör DO en rimlig bedömning av vilka ärenden som kan komma att bli vägledande?

- Vi ser ju inte hur deras bedömningar görs, men vi ser när personer inte får respons från DO. När de inte fått hjälp. Vi har fört en diskussion med DO om att vi och andra kunde fungera mer som systematiska rådgivare, det vore intressant, säger Ulrika Westerlund.

- DO vill inte få domar emot sig. Jag tycker nog att DO är överdrivet försiktiga. Om vi inte får några fall får vi inte heller någon prövning av vad som ska räknas som diskriminering. Blir det negativa domar kan man i alla fall öppna för diskussion. Kanske måste lagen omformuleras, skärpas?

Behöver diskrimineringslagen skärpas?

- Vi kräver att aktiva åtgärder omfattar alla diskrimineringsgrunder. Det pågår just nu en utredning om det, och vi har föreslagit detta för utredaren. Om det prövades fler fall skulle man också lättare kunna analysera hur lagstiftningen ser ut. I dag har man ingen möjlighet att finslipa analysen om hur lagen bör utvecklas, för den prövas inte.

Vilka andra möjligheter har då den som utsatts att få upprättelse?

- Om det är en diskrimineringssituation i arbetslivet är det såklart facket man ska vända sig till. För individer utanför arbetslivet, eller för de som inte är med i facket, finns begränsade möjligheter att få upprättelse. Det finns också fristående antidiskrimineringsbyråer, ADB:er, som tar sig an ärenden och åtminstone två av dem har profilerat sig med att driva våra typer av frågor, den i Uppsala och den i Östergötland. De är ju dock också begränsade av sina resurser, som inte är tillräckliga, säger Ulrika Westerlund.

Än så länge har inte ett enda fall av diskriminering av transperson gått till rättslig prövning. ADB:n i Uppsala, DU, har drivit ett ärende mot försäkringsbolaget Skandia. Där nåddes förlikning, så inte heller det ärendet gick vidare till prövning i domstol.

Ulrika Westerlund menar att det som framför allt krävs är mer kunskap - över hela linjen, från de drabbade och deras arbetsgivare till facken och DO.

Vad kan facken göra för att sprida kunskap och underlätta för drabbade att anmäla diskriminering?

- Facken kan göra explicita kampanjer, förebyggande informationsarbete, visa vikten av kontinuerligt likabehandlingsarbete, poängtera att företagsledningarna måste visa att man prioriterar det. Facken kan också jobba med internutbildningar, samarbetsprojekt med organisationer som vår. Och inte som någon punktinsats då och då, utan kontinuerligt.

- Ofta får man höra "vi hinner inte fokusera på en enskild diskrimineringsgrund, vi tar alla på en gång". Men det värsta man kan säga är: "Vi behandlar alla lika!" Det är att inte se de specifika frågor som behöver belysas för olika grupper.