Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Arga kunder på besiktningen under pandemin

Trots att fler bilar än någonsin godkänns av besiktningen är fler kunder missnöjda. Det visar en granskning som Riksrevisionen gjort av bilbesiktningsbranschen. En av orsakerna är pandemin, tror Robin Hinshalwood Persson, fackordförande på Besikta.
Lina Björk Publicerad 10 maj 2021, kl 10:10
Robin Hinshalwood Persson framför bilbesiktningen.
Kunderna på bilbesiktningen har blivit mer konfliktbenägna under pandemin, enligt Robin Hinshalwood Persson. Foto: Anna-Lena Lundqvist

En granskning som Riksrevisionen gjort visar att antalet klagomål från kunder ökat till både Swedac, som sköter ackreditering och tillsyn av bilbesiktningsbranschen och Konsumentverket. Det trots att andelen fordon som underkänns i kontrollbesiktningen har minskat stadigt sedan 2011, vilket bland annat beror på att man sänkt kraven på miljömätningen på bilarna.

– Vi märker att klagomålen ökar. På en station där man jobbar ensam är det tufft att hantera kunder som blir aggressiva och tycker att vi gör fel. På större stationer finns stöd att få från de andra teknikerna. Det är lättare att argumentera för sin sak om man vet att det finns någon som backar dig, säger Robin Hinshalwood Persson, ordförande i Unionens riksklubb på Besikta.

En av orsakerna till att kunder är mer missnöjda kan vara att de inte längre får följa besiktningsteknikerns arbete. 

– Coronarestrektioner gör att kunderna inte får följa med in i hallen och vara med teknikern på samma sätt, vilket säkert är en orsak till att man är mer missnöjd. En annan sak är att attityden har förändrats under året, folk är mer konfliktbenägna. Jag tror det beror på att man inte träffar så mycket folk och har man ingen att bråka med så bråkar man med oss, säger han.

Kritik mot Transportstyrelsens tillsyn

En annan sak som Riksrevisionen kommer fram till, och som även Kollega tidigare skrivit om, är att Transportstyrelsens tillsyn av branschen är näst intill obefintlig. Från att ha bestått av 5,5 heltidstjänster så har myndighetens särskilda besiktningsgrupp reducerats till en analytiker. Ambitionen att göra stickkontroller och besök har heller inte genomförts i någon större skala.

Även Swedac får sig en känga i granskningen. Riksrevisionen anser att Swedac i stort sköter sig bra, men att myndigheten borde genomföra bakgrundkontroller på de ledamöter som sitter i besiktningsföretagens bolagsstyrelser.

– Det är tråkigt att de inte kan sköta det, vilket ju ger en dålig bild av branschen i stort. Vi har bra interna kontroller och certifieras vart fjärde år, men vi uppmuntrar till mer extern kontroll. Det är bra både för opartiskheten och kvalitet, säger Robin Hinshalwood Persson.  


Robin Hinshalwood Persson vill se mer extern kontroll av besiktningen. Foto: Anna-Lena Lundqvist

När marknaden avreglerades för över tio år sedan så hoppades politikerna på några saker: Att valfriheten skulle öka, tillgängligheten bli större och priserna hållas nere.

Några av de punkterna slog in. Det finns fler stationer att välja på och tillgänglighet har ökat, om än inte i stora delar av glesbygden. Den entreprenörsanda man förväntade sig på området lyser dock med sin frånvaro. Det är tre stora aktörer som dominerar marknaden och alla har sitt ursprung i statliga Svensk Bilprovning.

Priserna har inte heller blivit som riksdagen avsåg. Mellan 2010 och 2019 ökade priset för en kontrollbesiktning med 56 procent, enligt Riksrevisionen.

Ministern öppnar för återreglering

Med bakgrund av granskningen uttalade infrastrukturminister Tomas Eneroth förra veckan om att öppna för en återreglering av marknaden.

– Klarar marknaden inte att säkerställa behoven så måste vi gå in och reglera det, sa Tomas Eneroth (S) till TT.

Vad ett återinfört monopol skulle betyda för bilbesiktningsbranschen och dess anställda är en fråga för framtiden anser Robin Hinshalwood Persson.

– Det är svårt att säga så här tidigt, men jag tror att han uttalade sig mer i form av tillgänglighet för kunderna än i syfte att förbättra arbetsmiljön för besiktningsteknikerna, säger Robin Hinshalwood Persson.

Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen rekommenderar:

  • Att regeringen säkerställer att Transportstyrelsen utövar tillsyn över besiktningsmarknaden.
  • Att Transportstyrelsen fullföljer sitt uppdrag om tillsyn.
  • Skrivningarna i fordonslagen bör justeras så att Swedac, vandelsprövar, alltså undersöker bakgrunden på alla styrelseledamöter i besiktningsföretagens bolagsstyrelser.
  • Swedac bör också göra en bakgrundkoll på alla i besiktningsföretagens ledning.
Arbetsmiljö

Civilsamhället: En av tre förväntas jobba helg och kväll

Fattigdom, svält och krig tar inga pauser. Men det måste anställda inom ideella organisationer och föreningar göra ibland. En utmaning för de fackklubbar som försöker styra upp engagemanget.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2024, kl 06:03
När engagemang blir övertid. Anställda inom civilsamhället ser sitt jobb som meningsfullt och har ett stort engagemang. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen är slut.
Foto: Shutterstock

De jobbar med katastrofer, olyckor och kriser. Unionen har 22 000 anställda inom civilsamhället. Många hittar sina drömjobb i organisationer som jobbar för demokrati och gemenskap. Men engagemanget har en baksida. Anställda som förväntas jobba kvällar och helger, många gånger gratis. Och en fritid som flyter ihop med arbetstiden. 

Shade Jalali
Foto: Camilla Svensk

– Det som utmärker anställda inom civilsamhället är engagemanget, de ser sitt jobb som meningsfullt. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen tar slut. Man brinner för sina frågor, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som skrivit en rapport om civilsamhället som arbetsplats. 

I den svarar hälften av de tillfrågade att de arbetar mer än sin avtalade arbetstid varje månad. En av tre förväntades dessutom jobba kväller och helger. Lika många har svårt att få tid för återhämtning. 

– Det skiljer sig lite beroende på organisationens storlek, ju större desto proffsigare. På mindre föreningar blir gråzonerna tydligare kring förväntningar att ställa upp utanför arbetstid. 

 

Ledarskap en utmaning 

Lönerna inom civilsamhället är generellt lägre än för andra tjänstemän inom privat sektor. En utmaning här är förväntningarna från allmänheten – tjänstemän med höga löner sticker i ögonen på bidragsgivare som vill se sina gåvor gå till andra saker än organisationens anställda. Samtidigt kan föreningar inte fungera utan anställda tjänstemän som arbetar med föreningens frågor. 

– Här handlar det om transparens, att visa hur pengar används och till vilka saker. Jobbet kanske är ett kall, men det måste också vara ett konkurrensmässigt jobb, som lockar de mest kompetenta medarbetarna, säger Shadé Jalali.

Efter stress och arbetsbelastning uppges chef och ledarskapsfrågor vara den största arbetsmiljöutmaningen i Unionens rapport. Det har flera orsaker. Var femte person i rapporten uppgav att deras närmaste chef var en förtroendevald. Alltså en person som många gånger väljs in i organisationen på grund av sitt engagemang i föreningens frågor, snarare än viljan att arbetsleda kanslipersonalen. Det skapar chefer som inte har koll på arbetsmiljölagstiftning eller arbetsrätt. 

– Ofta brinner cheferna lika mycket för jobbet som de anställda och då är det svårare att dra gränser. 

 

Oro för framtiden bland anställda

Unionen efterfrågar en professionalisering av sektorn, där det alltid finns anställningsavtal, att man följer arbetsrätten och arbetstidslagen. Att det finns en tydlig skiljelinje mellan betalt och ideellt arbete på alla arbetsplatser samt att de arbetsgivare som tar emot statliga medel för anställningar, som exempelvis lönebidrag, ska ha kollektivavtal. 

I årets rapport ställde Unionen en fråga om ekonomi och möjligheten att utföra de projekt man vill. I en politisk tid där mindre offentliga medel ges till civilsamhället blir fler organisationer beroende av enskilda bidragsgivare. Det har skapat en oro bland anställda. 

– Det har skett stora förändringar på kort tid och många anställda är oroliga över framtiden. Många organisationer vet inte om de kommer att finnas kvar om några år.