Du har hört den förut. Den nya tekniken gör att många tjänstemän och akademiker kan jobba från andra ställen än just arbetsplatsen. Trots det väljer många att sitta i bilköer, cykla eller trängas i kollektivtrafiken - för att ta sig till jobbet. Det upptäckte kulturgeografen Kristina Trygg som skrivit en färsk avhandling om arbetets geografi vid Stockholms universitet.

- Det förväntas från både kolleger och ledning att man är på plats. Man anser att det är så man arbetar bäst. Samtliga som jag intervjuade sa att kollegerna klagar om man inte är där. Eftersom alla svarade så innebär det att även de själva klagar på sina kolleger, säger hon.

Kristina Trygg har följt nio olika företag i Stockholm under flera år. Hon har intervjuat, använt enkäter och fört loggbok över några av de anställda. Hon har även intervjuat företagsledarna. Det handlar om branscher som PR och kommunikation, management och offentliga utredningar.

En annan styrande norm som får de anställda att ta sig till jobbet är rädslan för att missa något. Både inbokade möten och de informella. Besluten som fattas i korridoren eller vid kaffeautomaten. Där fanns en stor skillnad mellan de offentligt anställda och de privatanställda, där de senare ofta hamnar i möten som aldrig planerats in. De bara uppstår. Men både inbokade och ad hoc-möten bidrar till samma rädsla att missa något när man inte är där.

Samtliga företag som deltagit i studien ligger i framkant när det gäller IT och teknik. Alla anställda har också svarat att de kan sköta själva jobbet med endast en bärbar dator och eventuellt en telefon. Och såväl anställda som personer i ledningsposition har sagt att de jobbar på flexibla arbetsplatser där man kan jobba hemifrån och där ”alla sköter sig själva”. Trots det var det väldigt sällan som någon jobbade på distans.

- Jag blev faktiskt förvånad. Det är en myt att man är så flexibel och kan jobba var som helst i dag. För när man väl pratar med anställda är det ingen som gör det, säger Kristina Trygg.

En annan slutsats hon drar i avhandlingen är att det gränslösa arbetet ”koloniserar” fritiden. De människor som arbetar på kontor och som undersökts i avhandlingen är ofta uppkopplade efter arbetstid och är därmed nåbara för kolleger, kunder och arbetsgivaren.

- Man jobbar efter arbetet fast man ser det inte som arbetstid, utan som ett intresse. Man mejlar, svarar på telefon, förbereder en dragning. Och man får inte betalt för det.

Kristina Trygg säger att en trolig orsak är att det i dag är så enkelt att vara tillgänglig. En smart telefon är allt som krävs. Och så svårt att stänga av.

- Arbetsgivaren förser anställda med smarta telefoner och då känner man att man sagt ja till att vara ständigt anträffbar. Vilket också ledarna tycker att man ska vara. Anställda som är borta en kväll säger till exempel att de då måste meddela en kollega som kan svara om någon ringer. Det hänger ju på vad ledningen förmedlar. Och på om de som har jobbet accepterar det.