Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Alltför positiva medarbetare skadar arbetsmiljön

Att alltid vilja se allt från den ljusa sidan kan vara direkt negativt. Så kallad toxisk positivitet riskerar att både såra och skada.
Publicerad
illustration på leende mun
En toxisk positivitet kan beskrivas som en tondöv respons på en känsla eller upplevelse. Exempelvis att nedstämdhet bemöts med ett "ryck upp dig". Illustration: Kati Mets

Tänk positivt och nå dit du vill. 

Länge har vi fått höra att vi blir framgångsrika, friska och lyckliga genom att inte vara negativa. Och att ständigt fokusera på uppsidan för att se motgångar och lidande som något lärorikt och till och med bra.

Men att i alla lägen tänka positivt är inte alltid positivt. En hurtig överoptimism kan gå överstyr och till och med bli destruktiv. När det blir för mycket kan det slå över till vad som kallas toxisk positivitet, som riskerar att såra och skada. Både privat och i arbetslivet.

– Toxisk positivitet är att förneka förekomsten av negativitet och låtsas som om problem, utmaningar och dåliga nyheter inte finns. På en arbetsplats kan det leda till informationsbrist. Att ensidigt se till det positiva gör att viktiga fakta riskerar att utelämnas och ger ett dåligt beslutsunderlag, säger Björn Hedensjö som är legitimerad psykolog och författare.

Toxiskt positivitet kan såra

Björn Hedensjö

Toxisk positivitet kan med andra ord leda felbeslut. Men framför allt leder toxisk positivitet ofta till sårade känslor som kan skapa gnissel i våra relationer.

– Säg att du kommer till en toxiskt positiv person och är ledsen eller har ett problem av något slag, och möts av ett brett leende och en high-five. Risken är då att du kommer känna dig avvisad, minimalt sedd och lyssnad på, säger Björn Hedensjö.

I sin bok Omtyckta människor — forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable beskriver han hur det kan låta när du utsätts för toxisk positivitet:

Du säger: Jag har en riktigt dålig dag.

Svar: Men, du har ju så mycket att vara tacksam över.

Du säger: Jag avskyr verkligen mitt jobb.

Svar: Äh ryck upp dig, du ska vara glad att du har ett jobb!

– Den tondöva responsen från den andra personen i exemplen antyder att den känsla eller upplevelse du har är inte är giltig. Att det inte är ok att känna som du gör, förtydligar Björn Hedensjö.

Exemplen ovan visar på samma grundläggande sak: Att den som utsätts för toxisk positivitet inte blir bekräftad – validerad som det heter på psykologspråk – vilket är ett djupt mänskligt behov.

Var går egentligen gränsen mellan hälsosam och toxisk positivitet? Är det inte bra att peppa en vän eller arbetskamrat som riskerar att grotta ned sig i problemen?

Jovisst, är det bra med stöd och uppmuntran. Men Björn Hedensjö framhåller att vi ofta har för bråttom att ta på oss problemlösarhatten. En ledsen människa behöver oftast först få prata av sig och bli bekräftad i sin känsla innan hen är mottaglig för pepp och problemlösning. 

Våga säga ifrån

Att i bästa välmening vilja muntra upp någon som är låg är dock inte detsamma som toxisk positivitet.

– Du vet att du blir utsatt för toxisk positivitet när den andra personen alltid bemöter dig med en klämkäck respons och aldrig erkänner att något är svårt eller jobbigt, säger Björn Hedensjö.

Han poängterar att det är viktigt att säga ifrån om du gång på gång upplever att du bemöts med toxisk positivitet.

– Var rak men använd jag-budskap för att göra det mindre konfrontativt. Säg exempelvis ”jag kände mig inte lyssnad på när du sa att jag skulle rycka upp mig.” Alternativet är att bita ihop, men risken är då att du själv till slut blir passivt aggressiv, säger Björn Hedensjö.

Text: Gertrud Dahlberg

Motsatsen: Bekräftelse

Toxisk positivitet är att alltid avvisa eller förneka negativa känslor och att möta känslor av obehag eller lidande med klämkäck uppmuntran i ställer för med empati. Motsatsen till toxisk positivitet är bekräftelse.

En person som utsätts för toxisk positivitet känner sig avvisad, inte lyssnad på och blir ofta arg, irriterad eller ledsen.

Den som själv fastnat i ett mönster av toxisk positivitet förskjuter negativa känslor, fakta eller nyheter för att bara koncentrera sig på vad som uppfattas som positivt – även känslor eller idéer som saknar förankring i verkligheten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontières, MSF grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MSF arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.