Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Tänk positivt och nå dit du vill.
Länge har vi fått höra att vi blir framgångsrika, friska och lyckliga genom att inte vara negativa. Och att ständigt fokusera på uppsidan för att se motgångar och lidande som något lärorikt och till och med bra.
Men att i alla lägen tänka positivt är inte alltid positivt. En hurtig överoptimism kan gå överstyr och till och med bli destruktiv. När det blir för mycket kan det slå över till vad som kallas toxisk positivitet, som riskerar att såra och skada. Både privat och i arbetslivet.
– Toxisk positivitet är att förneka förekomsten av negativitet och låtsas som om problem, utmaningar och dåliga nyheter inte finns. På en arbetsplats kan det leda till informationsbrist. Att ensidigt se till det positiva gör att viktiga fakta riskerar att utelämnas och ger ett dåligt beslutsunderlag, säger Björn Hedensjö som är legitimerad psykolog och författare.
Toxisk positivitet kan med andra ord leda felbeslut. Men framför allt leder toxisk positivitet ofta till sårade känslor som kan skapa gnissel i våra relationer.
– Säg att du kommer till en toxiskt positiv person och är ledsen eller har ett problem av något slag, och möts av ett brett leende och en high-five. Risken är då att du kommer känna dig avvisad, minimalt sedd och lyssnad på, säger Björn Hedensjö.
I sin bok Omtyckta människor — forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable beskriver han hur det kan låta när du utsätts för toxisk positivitet:
Du säger: Jag har en riktigt dålig dag.
Svar: Men, du har ju så mycket att vara tacksam över.
Du säger: Jag avskyr verkligen mitt jobb.
Svar: Äh ryck upp dig, du ska vara glad att du har ett jobb!
– Den tondöva responsen från den andra personen i exemplen antyder att den känsla eller upplevelse du har är inte är giltig. Att det inte är ok att känna som du gör, förtydligar Björn Hedensjö.
Exemplen ovan visar på samma grundläggande sak: Att den som utsätts för toxisk positivitet inte blir bekräftad – validerad som det heter på psykologspråk – vilket är ett djupt mänskligt behov.
Var går egentligen gränsen mellan hälsosam och toxisk positivitet? Är det inte bra att peppa en vän eller arbetskamrat som riskerar att grotta ned sig i problemen?
Jovisst, är det bra med stöd och uppmuntran. Men Björn Hedensjö framhåller att vi ofta har för bråttom att ta på oss problemlösarhatten. En ledsen människa behöver oftast först få prata av sig och bli bekräftad i sin känsla innan hen är mottaglig för pepp och problemlösning.
Att i bästa välmening vilja muntra upp någon som är låg är dock inte detsamma som toxisk positivitet.
– Du vet att du blir utsatt för toxisk positivitet när den andra personen alltid bemöter dig med en klämkäck respons och aldrig erkänner att något är svårt eller jobbigt, säger Björn Hedensjö.
Han poängterar att det är viktigt att säga ifrån om du gång på gång upplever att du bemöts med toxisk positivitet.
– Var rak men använd jag-budskap för att göra det mindre konfrontativt. Säg exempelvis ”jag kände mig inte lyssnad på när du sa att jag skulle rycka upp mig.” Alternativet är att bita ihop, men risken är då att du själv till slut blir passivt aggressiv, säger Björn Hedensjö.
Text: Gertrud Dahlberg
Toxisk positivitet är att alltid avvisa eller förneka negativa känslor och att möta känslor av obehag eller lidande med klämkäck uppmuntran i ställer för med empati. Motsatsen till toxisk positivitet är bekräftelse.
En person som utsätts för toxisk positivitet känner sig avvisad, inte lyssnad på och blir ofta arg, irriterad eller ledsen.
Den som själv fastnat i ett mönster av toxisk positivitet förskjuter negativa känslor, fakta eller nyheter för att bara koncentrera sig på vad som uppfattas som positivt – även känslor eller idéer som saknar förankring i verkligheten.
Lagsporten uppfanns för 3,5 miljarder år sedan. Då bestämde sig två celler för att för första gången i jordens historia börja samarbeta. De tog på sig samma lagtröja och evolutionen exploderade. Plötsligt kunde det skapas högre livsformer och vips så fanns det både civilisation och melodifestival. Men för att vi skulle överleva behöver vi mer än syre, sömn och makaroner. Vi behöver relationer, skriver poeten och föreläsaren Bob Hansson i sin nya bok, där han tittat på vad forskningen säger om snälla människor.
– Forskning visar att en snäll människa är bättre på sitt jobb, är en bättre ledare, partner och förälder och anledningen är enkel: för att uppnå framgång behövs samarbete och för ett lyckat samarbete krävs snällhet, säger han.
Att vara vänlig och kunna samarbeta sker dock inte i en handvändning. Det kräver övning och det sker varje dag. Ta bekräftelse till exempel. Har du gett ett förslag på ett möte som möts av tystnad eller blickar som riktar sig bort? Chansen för att du ska komma med en idé på nästa möte minskar rejält. Eller att du hälsar på någon men får ett snäsigt svar tillbaka. Det påverkar oss, får oss att krypa ihop och undra om det är något fel.
Bob Hansson kallar det för pupilltid, alltså hur vi möter någons blick och bekräftar att den är värd att lyssna på.
–Snällhet genomsyrar allt det. Det är när jag känner mig sedd, när jag har fokus på någon annan än mig själv. När jag visar att jag ser dig och lägger energi på att lyssna.
Vi tillbringar oerhört mycket tid med våra kollegor. Ibland mer tid än med vår familj. När relationerna fungerar på jobbet är vi mer produktiva och mår bättre.
Ändå tenderar vi att lägga rätt lite energi på våra arbetskamrater. Vi går till jobbet för att få en lön och sedan gå hem. Är det ett kul jobb är det en bonus. Men att skapa en snällhetskultur på jobbet går rätt fort, med små handlingar.
– Starta en enmansgerilla i snällföring. Öppna dörren till någon, hämta en kopp kaffe, bjud på en pralin, möt blickar och le till okända människor. Gå in till din chef och berätta att din kollega gjort något bra. Och som chef eller kollega belöna snällheten.
Hurdå?
– Synliggör den. Varför inte ha en stor jävla plastbanan. Gå runt med den till personer som är snälla, det är ju skitkul. Forskningen är tydlig på den punkten, snabba tydliga belöningar av snällhet får den att öka.
Bob Hansson menar att det även är intelligent att vara snäll. När man gjort studier på vilka team som fungerar bäst blev svaret att det är de team som hjälper varandra. De som frågar om råd, bollar idéer och ventilerade sådant de inte förstod. De grupper som misslyckas är de som vill lösa allt själva.
Men att ha ett klimat där det går att ställa frågor och ”visa sig dum” kräver också att det finns några andra variabler, psykologiskt trygghet och tillit till exempel. Om stämningen i ett rum är vänlig så är den också tillåtande för att blotta svagheter.
– Jag blir bättre på att lösa en uppgift om jag inte känner mig stressad och trängd. Men det handlar inte om att allt ska vara bekvämt. Du ska bli utmanad, du ska bli arg, du ska känna att saker blir obekväma - för det är så vi lär oss. Men du ska kunna lära dig i en trygg miljö.
Snällhet är även en grogrund för kollektiv intelligens. Du kan lägga hur mycket energi som helst på att anställa intelligenta personer utan att få till fungerande team. För att få personer att fungera i grupp har forskningen enats om att det behövs åtminstone två parametrar: empati alltså förmågan att läsa av andra människor och att man håller sitt eget kakhål stängt ibland och låter andra tala.
– Om en person babblar igenom möten så sjunker den kollektiva intelligensen. Och i en grupp där snällhet och empati är eftersatt skapas en gruppdynamik där medarbetarna slutar att lära sig saker.
Ska vi bara gå runt och vara snälla mot andra hela tiden? Nej, inte bara mot andra. Lika viktigt är det att vara snäll mot sig själv, enligt Bob Hansson, som till vardags även håller ”snällhetskurser”.
– Det handlar om att reflektera över vad jag gör bra, vad jag behöver för att växa, vad mitt hjärta längtar efter och när jag känner mig som mest stark. Det är kanske inte mycket pengar jag behöver eller titeln chef. Men jag är en glad jävel, hur mår du själv?