Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Alltför positiva medarbetare skadar arbetsmiljön

Att alltid vilja se allt från den ljusa sidan kan vara direkt negativt. Så kallad toxisk positivitet riskerar att både såra och skada.
Publicerad
illustration på leende mun
En toxisk positivitet kan beskrivas som en tondöv respons på en känsla eller upplevelse. Exempelvis att nedstämdhet bemöts med ett "ryck upp dig". Illustration: Kati Mets

Tänk positivt och nå dit du vill. 

Länge har vi fått höra att vi blir framgångsrika, friska och lyckliga genom att inte vara negativa. Och att ständigt fokusera på uppsidan för att se motgångar och lidande som något lärorikt och till och med bra.

Men att i alla lägen tänka positivt är inte alltid positivt. En hurtig överoptimism kan gå överstyr och till och med bli destruktiv. När det blir för mycket kan det slå över till vad som kallas toxisk positivitet, som riskerar att såra och skada. Både privat och i arbetslivet.

– Toxisk positivitet är att förneka förekomsten av negativitet och låtsas som om problem, utmaningar och dåliga nyheter inte finns. På en arbetsplats kan det leda till informationsbrist. Att ensidigt se till det positiva gör att viktiga fakta riskerar att utelämnas och ger ett dåligt beslutsunderlag, säger Björn Hedensjö som är legitimerad psykolog och författare.

Toxiskt positivitet kan såra

Björn Hedensjö

Toxisk positivitet kan med andra ord leda felbeslut. Men framför allt leder toxisk positivitet ofta till sårade känslor som kan skapa gnissel i våra relationer.

– Säg att du kommer till en toxiskt positiv person och är ledsen eller har ett problem av något slag, och möts av ett brett leende och en high-five. Risken är då att du kommer känna dig avvisad, minimalt sedd och lyssnad på, säger Björn Hedensjö.

I sin bok Omtyckta människor — forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable beskriver han hur det kan låta när du utsätts för toxisk positivitet:

Du säger: Jag har en riktigt dålig dag.

Svar: Men, du har ju så mycket att vara tacksam över.

Du säger: Jag avskyr verkligen mitt jobb.

Svar: Äh ryck upp dig, du ska vara glad att du har ett jobb!

– Den tondöva responsen från den andra personen i exemplen antyder att den känsla eller upplevelse du har är inte är giltig. Att det inte är ok att känna som du gör, förtydligar Björn Hedensjö.

Exemplen ovan visar på samma grundläggande sak: Att den som utsätts för toxisk positivitet inte blir bekräftad – validerad som det heter på psykologspråk – vilket är ett djupt mänskligt behov.

Var går egentligen gränsen mellan hälsosam och toxisk positivitet? Är det inte bra att peppa en vän eller arbetskamrat som riskerar att grotta ned sig i problemen?

Jovisst, är det bra med stöd och uppmuntran. Men Björn Hedensjö framhåller att vi ofta har för bråttom att ta på oss problemlösarhatten. En ledsen människa behöver oftast först få prata av sig och bli bekräftad i sin känsla innan hen är mottaglig för pepp och problemlösning. 

Våga säga ifrån

Att i bästa välmening vilja muntra upp någon som är låg är dock inte detsamma som toxisk positivitet.

– Du vet att du blir utsatt för toxisk positivitet när den andra personen alltid bemöter dig med en klämkäck respons och aldrig erkänner att något är svårt eller jobbigt, säger Björn Hedensjö.

Han poängterar att det är viktigt att säga ifrån om du gång på gång upplever att du bemöts med toxisk positivitet.

– Var rak men använd jag-budskap för att göra det mindre konfrontativt. Säg exempelvis ”jag kände mig inte lyssnad på när du sa att jag skulle rycka upp mig.” Alternativet är att bita ihop, men risken är då att du själv till slut blir passivt aggressiv, säger Björn Hedensjö.

Text: Gertrud Dahlberg

Motsatsen: Bekräftelse

Toxisk positivitet är att alltid avvisa eller förneka negativa känslor och att möta känslor av obehag eller lidande med klämkäck uppmuntran i ställer för med empati. Motsatsen till toxisk positivitet är bekräftelse.

En person som utsätts för toxisk positivitet känner sig avvisad, inte lyssnad på och blir ofta arg, irriterad eller ledsen.

Den som själv fastnat i ett mönster av toxisk positivitet förskjuter negativa känslor, fakta eller nyheter för att bara koncentrera sig på vad som uppfattas som positivt – även känslor eller idéer som saknar förankring i verkligheten.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.