Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Så stoppar du ljudbovarna

För hög – eller för låg – ljudnivå kan skapa stress på kontoret. Men som chef finns det mycket att göra för att förbättra arbetsmiljön.
Lina Björk Publicerad
Ljudabsorbenter till vänster, Gustav Lindmark till höger
På fackförbundet Visions kontor är arbetsmiljöombudet Gustav Lindmark glad att man inkluderar ljudmiljön i arbetet med arbetsmiljön.
Foto: Anders Warne

Vi har alltid ljud omkring oss på kontoret: Fingrar som knattrar på tangentbord, kaffeautomater som surrar och dörrar som öppnas och stängs. Vissa saker har vi lättare att sortera bort, medan andra stör oss till bristningsgränsen. Ventilation vänjer vi oss vid och är lätt för hjärnan att ignorera. Kollegornas prat och andras telefonsamtal är däremot en större ljudbov. Ju tydligare samtalsljud, desto mer distraherar det.

Kjell Holmberg
Kjell Holmberg

– Värst är andra människors röster och så kallat ovidkommande tal. När en kollega pratar om något som inte rör dig och ditt arbete, men du ändå snappar upp fragment av vad som sägs, har hjärnan svårt bortse från det, säger Kjell Holmberg, handläggare och sakkunnig på Arbetsmiljöverket.

I ett öppet kontorslandskap kan det vara en god idé att ha arbetsytor för olika funktioner. Några där det är tyst för den vars arbete kräver lugn och ro, andra där det är okej att samtala, prata i telefon och snicksnacka med kollegan. Se till att diskutera igenom de olika ytornas ”ljuddisciplin” med din personal.

– Kom tillsammans fram till vad som är rimligt. Det uppstår alltid saker längst vägen: Får man svara i telefon på en tyst avdelning? Är det okej att störa en kollega som satt sig i ett rum för att vara ifred? Har man pratat igenom det innan undviker man missnöje och missförstånd, säger Kjell Holmberg.

Vi är dock olika ljudkänsliga. En del kan uppleva stress av ljud som andra inte ens hör. Hörselskador påverkar. En utmattningsdepression kan ge extra ljudkänslighet. Ska man som chef ta hänsyn till allas behov? Svaret är ja.

– Som chef ska du se till att alla har en rimlig ljudnivå. Det kan vara genom att till exempel låta någon som behöver sitta i lugn och ro få en avskild plats, säger Kjell Holmberg.

 

Nya kontor är för tysta

Att planera arbetsplatserna är en sak som kan hjälpa ljudnivån på kontoret. Ljudabsorbenter är ett annat. I ett rum utan textil, studsar ljudvågor mellan alla hårda ytor, väggar, golv och tak och skapar ekon och skarpa ljud. Finns det däremot mattor eller gardiner tar de upp delar av ljudet. Många sätter också upp skiljeväggar, bordsskärmar och takabsorbenter.

Men nya kontor har ofta ett annat problem på grund av bra isolering: Det blir för tyst – vilket gör att vi hör de störande ljuden mer än nödvändigt. Då får man i stället jobba med så kallad ljudmaskering.

Alexander Kassberg
Alexander Kassberg

– Det är precis vad det låter som, ljud som maskerar andra ljud för att skapa trivsel och minska överhörning. Sociala ytor kan exempelvis göras trevligare med bakgrundsmusik. Vid ytor för mer koncentration kan vi lägga till naturljud som lövprassel för att minska småljud eller kollegors prat, säger Alexander Kassberg, ljuddesigner på Efterklang, som jobbar med ljudmiljöer på bland annat kontor.

Ljudmaskeringen fungerar på två sätt, enligt Alexander Kassberg. Dels ändrar den våra upplevelser av ljud, dels sänker den stressnivån för de anställda. Det fick bland annat medarbetare på fackförbundet Visions medlemsservice – dit medlemmar ringer för rådgivning – erfara när kontoret nyligen gjordes om. Ljudnivån bland de anställda var hög, de störde varandra och hade svårt att koncentrera sig.

– Bland annat satt de i ”fyrklöver” och pratade i telefon, vilket är trevligt om man sitter vid ett matbord och samtalar, men inte när det krävs koncentration. Vi möblerade om, satte upp ljudabsorbenter och avskiljare samt erbjöd att byta ut deras headsets så att de tydligare hörde sin egen röst och slapp skrika, berättar Alexander Kassberg.

 

Bäst när ljudnivån är jämn 

En bra ljudnivå på ett kontor ligger på ungefär 40 dB(A) (se faktaruta). Bäst jobbar vi när ljudnivån är jämn och inte går upp och ner i styrka. Ett samtal ligger på ungefär 55 decibel. Skulle nivån stiga och pågå under en längre tid påverkas både kroppen och knoppen.

– På gruppnivå har man sett att det har både psykologiska och fysiologiska effekter. Störande ljud bidrar till högt blodtryck och stresshormoner som inte är bra för kroppen. Det kan även vara så att konstanta ljud, som du inte tänker på, kan skapa en irritation som gör att du blir trött utan att veta varför. Och det påverkar möjligheten att koncentrera dig och prestera på jobbet, säger Kjell Holmberg.

Som chef har du därför all anledning att se över ljudmiljön på kontoret för att arbetsgruppen ska prestera på topp. Ett sätt är att mäta ljudnivån under skyddsronder, med viss periodicitet.

– Det behöver inte göras vid varje skyddsrond. Ett sätt är att planera in olika teman för olika tider på året. Exempelvis i januari kör vi ergonomi, i september kör vi en riktad rond kring ljudmiljö.

Finns det ljud som är bra för hälsan?

– Jag känner inte till någon forskning som tyder på att så kallade avslappningsljud som valsång och vattenfall skulle fungera. Däremot kan man säga att det är hälsosamt om du sätter på dig hörlurar med musik som du tycker om som maskerar buller.

Olika ljudnivåer

Eftersom örat är känsligare mot vissa ljud än andra har man tagit fram en skala som tar hänsyn till dess olika känslighet vid olika frekvenser. Den skalan kallas för a-vägd decibel eller i dagligt tal ljudnivå i dB(A).

* 40–50 dB(A). Buller från ventilationsutrustning, kan störa koncentrationen.

* 40–60 dB(A). Vanlig ljudnivå i kontorslokal.

* Över 55 dB(A). Problem med att uppfatta andras tal.

* 50–70 dB(A). Ljudnivån i öppna kontorslandskap.

* Över 75 dB(A). Långvarigt buller kan ge höjt blodtryck och ökade nivåer av stresshormon.

* 80–85 dB(A). Risk för utveckling av hörselskada.

* 80–90 dB(A). Ljudnivån i verkstäder.

* 140 dB(A). Direkt smärtsam ljudnivå.

Källa: Arbetsmiljöverket.

Reglerna kring ljud på kontor

Föreskrifterna finns att läsa på Arbetsmiljöverkets webbplats, www.av.se:

* Arbetsplatsens utformning

* Regler om akustik och buller

* Systematiskt arbetsmiljöarbete.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Kolla! En berg- och dalbana – på kontoret

Från pojkdröm till verklighet. På reklambyrån The Great Exhibition har medarbetarna skapat en fullskalig berg- och dalbana – genom kontoret. Arbetet med åkattraktionen har förbättrat sammanhållning, arbetsglädje och kreativitet.
Ola Rennstam Publicerad 13 december 2024, kl 06:01
Berg- och dalbana på kontoret till vänster. Till höger ägaren Petter Kukacka.
Kreativ arbetsmiljö. The Great Exhibition har skapat världens första berg- och dalbana på ett kontor. Den 60 meter långa banan ger både pirr i magen och ökad arbetsglädje, menar ägaren Petter Kukacka. Foto: Anders G. Warne.

Att reklambyråer och andra kreativa verksamheter gärna etablerar sig i gamla fabrikslokaler med högt i tak och stora fönsterpartier är inte så ovanligt. Men att de bygger upp en 60 meter lång berg- och dalbana – som passerar över mötesrum och genom personalmatsalen – är inte riktigt lika vanligt. Faktum är att åkattraktionen på The Great Exhibitions kontor är den första i sitt slag i världen. Idén har bolagets ägare Petter Kukacka haft sedan han var barn.

– Jag har alltid varit intresserad av berg- och dalbanor och allt som går på räls. Redan i våra tidigare lokaler hade vi lösa tankar på en mindre variant men det föll på grund av den låga takhöjden, här har vi nästan fem meter i tak, berättar han.

Komplicerat och dyrt

Det är ett år sedan som företaget flyttade till den tusen kvadratmeter stora lokalen i Liljeholmen och Petter Kukacka kunde börja förverkliga sin dröm. Han understryker att arbetet har varit ett teamwork från första början och engagemanget från medarbetarna helt enormt.

– Jag är nog den som jobbat minst med det här. Vi har tagit hjälp av massor av människor, men vi har ritat och projekterat allt själva, säger han.

 

Att bygga en berg- och dalbana är dock inget man gör på en förmiddag. Tvärtom skulle det visa sig vara riktigt komplicerat – och dyrt. Efter att ha gjort en första skiss kontaktade The Great Exhibition en expert i USA vars synpunkter kring säkerheten ledde till nya insikter. En broingenjör i Sverige räknade på hållfasthet, dimensionering av stålkonstruktionen och gjorde ritningar. Men när byrån började begära in prisförslag fick man en riktig kalldusch.

– Vi fick offerter från specialister på berg- och dalbanor i Tyskland och USA på 25-30 miljoner kronor. Det var givetvis långt över vår budget, säger Petter Kukacka.

Byggdes av pariserhjulsfabrik i Kina

Många hade nog gett upp vid det här laget, men inte personalen på The Great Exhibition. En av Petters kompisar, som är baserad i Kina, hörde sig för hos olika fabriker i landet och fick kontakt med Kinas största tillverkare av pariserhjul. Priset kunde reklambyrån acceptera och det blev en affär – trots osäkerheten om kineserna verkligen förstått vad man ville ha.

– Det var en chansning för det var en väldigt otydlig deal och det uppstod en del språkförbistringar men allt har flutit på felfritt, säger Petter Kukacka.

Under slutet av processen besökte man fabriken i Kina för att säkerställa att de tillverkat det man beställt och säkerställa kvaliteten på svetsfogar och konstruktion.

Ger rejält pirr i magen

I slutet av juni kom den fyra ton tunga konstruktionen till Liljeholmen i en stor container. Strax därpå anlände ett par kinesiska experter som monterade berg- och dalbanan i kontorsmiljön. Berg- och dalbanans vagn konstruerade designstudion på egen hand och den 25:e oktober – efter ett års intensivt arbete – var det premiär. Till allas lättnad fungerade allt perfekt. Och det gör den även när Kollega får ta en provtur:

Åkturen börjar brant och långsamt, ackompanjerat av ett rejält oväsen. Banan löper därefter ovanpå mötesrum och kök innan vagnen störtdyker genom matsalen och det öppna kontorslandskapet. Det är över på mindre än en minut och bjuder på rejält pirr i magen. Dessutom tas ett foto som printas ut vid åkturens slut – precis som på vilken nöjespark som helst.

Berg- och dalbana på kontor.
Berg- och dalbanan tillverkades av en pariserhjulfabrik i Kina och skeppades till Sverige i början av sommaren. Foto: Ola Rennstam

Hur mycket används berg- och dalbanan dagligdags?
– Det är inte så att vi hoppar in och åker varje dag. Men den är så klart igång när vi har afterwork, och kunder och anställdas barn vill jättegärna komma hit och åka.

Vad har den betytt för arbetsplatsen? 
– Processen att skapa detta tillsammans har varit väldigt rolig och ett fantastiskt sätt att få den här arbetsplatsen att komma samman på ett annat vis än tidigare. Arbetet med att designa och driva projektet har tvingat oss att utmana oss själva. Det kan verka tramsigt men jobbar man kreativt är det viktigt att underhålla den ådran. Stoltheten är stor över att banan nu står här och att allt faktiskt fungerar.

– Inledningsvis hördes en del – fullt rimliga – invändningar från medarbetarna om varför vi skulle göra det här och det kom upp farhågor om att ljudet skulle störa. Det uppstod en spännande diskussion om vad en arbetsplats egentligen är och om hur mycket tid vi spenderar på jobbet.

Hur landade ni i namnet ”Frontal Lobe”?
– Frontalloben är den del av hjärnan som utvecklas sist och som gör att man blir rationell. Det är en anspelning på att man i vårt kreativa yrke kanske ska ta bort lite av sina rationella tankar då och då.

berg- och dalbanans vagn
Premiärturen på Great Exhibitions kontor i Liljeholmen ägde rum den 25 oktober - efter ett års intensivt arbete. Foto: Ola Rennstam

Fakta - The Great Exhibition

Designstudio/reklambyrå som drivs av Petter Kukacka sedan femton år tillbaka. Bolaget har ett tiotal anställda och producerar bland annat reklamfilm.

The Frontal Lobe: Berg- och dalbana, cirka 60 meter räls och når en topphastighet på 30 km/h. Banan löper runt reklambyråns kontor i Liljeholmen utanför Stockholm.