Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Rollen som arbetsmiljöombud innebär stora befogenheter och stort ansvar. Men det kan också vara tufft och utsatt. Det har Maria, som jobbar på ett stort företag i Mellansverige, fått erfara. Hennes engagemang för att förbättra arbetsmiljön för kollegorna har inte fallit i god jord hos arbetsgivaren, som utsatt Maria för repressalier när hon påpekat brister.
– Min arbetsgivare vägrar att samverka och jag får ingen information om förändringar i verksamheten. Chefer har hindrat mig från att ha möten med medlemmar och jag har fått en varning för att jag utfört fackligt arbete.
– Det är en ensam roll många gånger, mina kollegor förstår inte alltid de här frågorna och man kan sakna någon att diskutera med, berättar hon.
Lokala arbetsmiljöombud utses av de fackliga organisationerna på arbetsplatsen. Det ger dem laglig rätt att till exempel stoppa verksamheten om det behövs ur arbetsmiljösynpunkt och även att påtala brister och risker som kan vara kostsamma för arbetsgivaren att åtgärda.
Precis som Maria fått erfara är det engagemanget inte alltid uppskattat. Därför kan ett arbetsmiljöombud få rättshjälp från sitt fack om de skulle hamna i en tvist med arbetsgivaren.
– Det är jätteviktigt. Utan rättsligt stöd i ryggen från Unionen skulle jag aldrig våga använda de åtgärder som vi arbetsmiljöombud har möjlighet att ta till när en arbetsgivare inte åtgärdar allvarliga brister i arbetsmiljön.
Förtroendemannalagen och arbetsmiljölagen ger en grundtrygghet för arbetsmiljöombuden. Men nu finns det signaler som tyder på att rollen kan vara på väg att förändras i grunden.
Bakgrunden är att regeringen oroas av att antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång ökat. Som en åtgärd vill regeringen att fler ska engagera sig som arbetsmiljöombud och har därför gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att ta fram förslag på hur det ska kunna gå till.
Initiativet välkomnas av centralorganisationerna TCO, LO och Saco, eftersom antalet förtroendevalda minskar på svensk arbetsmarknad.
Under 2022 inträffade 40 arbetsrelaterade olyckor med dödlig utgång. Hittills i år har 54 dödolyckor inträffat (till och med 18 december).
Samverkan mellan arbetsgivare och skyddsombuden är en viktig del för att identifiera och minska risk för dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.
Regeringen oroas av att allt fler arbetstagare saknar skyddsombud och vill få fler att engagera sig som skyddsombud. Källa: Arbetsmiljöverket
Men initiativet har också skapat oro bland facken. Orsaken är den sista meningen i regeringens uppdrag:
”Regeringen anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte.”
Att arbetsmiljöombud inte längre måste utses av facken skulle få allvarliga följder, menar TCO:s arbetsmiljöexpert Martine Syrjänen Stålberg.
– Uppdraget som skyddsombud är tufft och kräver ofta att man vågar lyfta svåra och ibland obekväma frågor. För att kunna och våga göra det behövs den trygghet som man får av en facklig organisation, som att omfattas av förtroendemannalagen, få utbildning, rådgivning och stöd, säger hon.
Arbetsmiljöombudet Maria delar fackens oro och tror att det skulle försvaga arbetstagarnas möjlighet till påverkan.
– Hos en arbetsgivare som inte bryr sig om att medarbetarna mår bra på jobbet kan det få enorma konsekvenser. Ett arbetsmiljöombud som inte är fackligt anslutet kommer att stå sig helt slätt. Ledningen kommer bara välja ut ja-sägare som helt saknar pondus och utbildning i de här frågorna. Det är inte möjligt att vara bra i rollen utan en utbildning och att – som jag – kunna kontakta Unionen och få råd, säger hon.
– Jag skulle aldrig ha vågat ta ett uppdrag som arbetsmiljöombud utan att vara vald av facket.
Hon ser en överhängande risk för att arbetsgivare väljer att samverka med de ombud som är mest lojala med företagsledningarna.
– Arbetsgivare kommer spela ut arbetsmiljöombud mot varandra. Om vi fackligt valda har synpunkter på arbetsmiljön kan företaget svara att de andra ombuden redan hanterar det. Och vem kommer få samverka med arbetsgivaren och sitta i skyddskommittén – inte blir det Unionens ombud i alla fall.
Mycket tyder på att det blivit mer utsatt att ha ett uppdrag som arbetsmiljöombud. Margareta Karlsson är ansvarig för lokala och regionala arbetsmiljöombud inom Unionen. Hon berättar att förtroendevalda ofta kan hamna i kläm. Den främsta orsaken är tidsbrist.
– Vi har sett att bristen på tid blir ett allt större problem för våra arbetsmiljöombud. Man har inte tid att sätta sig in i rollen och de lagar som gäller, ofta har man ett annat jobb att sköta parallellt och har svårt att hinna med samverkan.
– Jag tycker att det är tragiskt att arbetsgivarna inte har förståelse för det fackliga arbetet, då det gynnar båda parter, både de anställda och arbetsgivaren. Utvecklingen kan bero på en ovilja, men många gånger tror jag det handlar om okunnighet hos arbetsgivarna, säger hon.
Men det finns också arbetsplatser där arbetsmiljöarbetet fungerar. På bussföretaget Keolis i Göteborg är arbetsgivaren engagerad i arbetsmiljöfrågor och det är aldrig några bekymmer med samverkan, enligt arbetsmiljöombudet Lasse Hallbäck.
– Jag har aldrig upplevt några negativa reaktioner från arbetsgivaren kring min roll, och de är angelägna om att göra rätt. Jag har aldrig varit med om att Keolis sagt nej till någon åtgärd som jag föreslagit, säger han.
På bussbolagets kontor på Hisingen jobbar ett 50-tal tjänstemän. Orsaken till Keolis positiva inställning till arbetsmiljöarbete har, enligt Lasse Hallbäck, sin grund i busschaufförernas utsatta miljö i trafiken.
– Chaufförerna kan råka ut för hot från passagerare och olyckor. Det har varit en självklarhet för bolaget att ta deras arbetsmiljö på allvar och den kulturen har spillt över på oss tjänstemän. Och det säger jag inte för att vara till lags, det är faktiskt sant.
Den största utmaningen kring arbetsmiljön är att tjänstemännens risker inte är lika tydliga som busschaufförernas.
– Det är sådant som inte alltid syns. Vi har en god fysisk arbetsmiljö i lokalerna, men många medlemmar är stressade och har hög arbetsbelastning. Men det är inget som är unikt utan är ju ett problem överallt i samhället, konstaterar Lasse Hallbäck.
Regeringens förslag kommer inte att påverka arbetsmiljöarbetet på Keolis, men Lasse Hallbäck delar fackens och arbetsmiljökollegan Marias oro för konsekvenserna.
– Det är ett sätt att försvaga facken och den svenska modellen. De vill göra det enklare att inte bry sig om arbetsmiljön och minska möjligheterna att påverka.
Både TCO och Unionen arbetar aktivt för att fler ska lockas att ta ett fackligt uppdrag på sin arbetsplats, men de tvivlar på att regeringens idé är lösningen.
– Det är bra att frågan tas upp på dagordningen, men ändringen kan bli kontraproduktiv. Det kommer inte att bli fler arbetsmiljöombud för att man klipper bort den fackliga kopplingen. Då har man inte förstått hur stort jobb facken lägger ner för att se till att folk faktiskt blir valda. Om vi slutade med det skulle det bli tomt på ombud ute på arbetsplatserna, säger arbetsmiljöexperten Martine Syrjänen Stålberg.
Fotnot: Maria heter egentligen något annat.
Normalt är det den fackliga organisation som har kollektivavtal som utser skyddsombud, eller arbetsmiljöombud som rollen heter inom Unionen.
Enligt arbetsmiljölagen ska skyddsombud utses på arbetsplatser med minst fem arbetstagare. Om det saknas kollektivavtal kan i stället arbetstagarna gemensamt utse ett skyddsombud.
Skyddsombuden företräder alla arbetstagare på arbetsplatsen, oavsett om arbetstagarna är med i facket eller inte.
Källa: Arbetsmiljöverket
VAD. Regeringen vill att fler ska engagera sig i rollen som skyddsombud (arbetsmiljöombud).
VEM. Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som kan leda till det.
NÄR. Rapporten ska vara klar den 30 april 2024.
ORO. Initiativet har välkomnats av TCO, LO och Saco. Tidigare i höstas skickade organisationerna dock ett öppet brev till biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L), där de uttryckte sin oro och betonade ”betydelsen av att skyddsombuden är utsedda av ett fackförbund”.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket