Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Polisen: Drogerna har kommit till kontoren

Det som tidigare hanterades i mörka källarlokaler har, enligt narkotikapolisen, hittat in till vår mest vardagliga arena: Arbetsplatsen.
Lina Björk Publicerad
hand som håller i pillerburk
Enligt en studie från Karolinska Universitetslaboratoriet har det de senaste 30 åren blivit betydligt vanligare med spår av narkotika i urinprov från arbetsplatser. Foto: Shutterstock

Det kan vara en familjefar, en tjänsteman, en chef eller nyanställd. Lennart Karlsson har jobbat som narkotikapolis i 25 år och har aldrig sett en typisk missbrukare. De finns i varje samhällsskikt, ålder och bransch. Däremot har saker hänt i samhället som påverkat användningen: Tillgången på narkotika har ökat och attityden till att använda droger har blivit mer liberal.

– Tillgången har gjort att fler unga vuxna stöter på droger i dag än tidigare. De som säljer och använder har också letat sig fram på nya vägar, bland annat arbetsplatser, säger han.

Exakt hur vanligt det är att anställda tar droger under arbetstid är det ingen som vet. Men klart är att allt fler arbetar med droger i kroppen.


Allt fler jobbar med droger i kroppen

Enligt en studie från Karolinska Universitetslaboratoriet har det de senaste 30 åren blivit betydligt vanligare med spår av narkotika i urinprov från arbetsplatser. Numera innehåller ungefär var 20:e urinprov, som arbetsgivare beställt, något spår av narkotikaklassade substanser.

Droganvändningen på jobbet har inneburit en ny verklighet för arbetsgivare. Förra hösten uppmärksammades nätmäklaren Avanza Bank för att anställda använt droger på arbetsplatsen. Knarkhundar genomsökte lokalen och drogtester genomfördes på alla medarbetare.

Man startade rehabiliteringsplaner för dem som fastnat i testerna och Avanzas vd samlade till stormöte med andra nätmäklare för att få en bild av hur problemet ser ut i branschen. Ett föredömligt och ganska ovanligt agerande, anser Lennart Karlsson.

– Min erfarenhet är att om det handlar om missbruk som alkohol så är arbetsgivare bra på rehabilitering, men när det gäller droger så är det tack och hej. Om någon drogar så gör man ofta ett internt ärende av det och löser det arbetsrättsligt. Handlar det om försäljning så är arbetsgivare ändå duktiga på att höra av sig till polisen, säger han.

En farhåga som polisen haft de senaste åren är att den organiserade brottsligheten har en förmåga att knyta till sig individer som hamnat i missbruk och som sedan måste betala av sin skuld med hjälp av tjänster.

Branscher som är särskilt utsatta är exempelvis bank och finans, där missbruk kan finansieras med gentjänster som fördelaktiga lån. Att betala för sitt eget missbruk gör också att fler väljer att börja sälja droger på sin arbetsplats.

– Man målsöker missbrukare för att sätta dem i beroendeställning till det kriminella nätverket. Jag har gripit helt vanliga personer som haft både tunga vapen och annat hemma, saker som helt uppenbart tillhört något större och grövre sammanhang, säger Lennart Karlsson.


Inflödet ökar i hela landet

Att sälja, framställa, förvara eller inneha narkotika är brottsligt. Det är även olagligt att förmedla kontakter mellan säljare och köpare och den som utför något av de brotten kan få fängelsestraff på mellan några månader upp till tio år, beroende på om brottet anses ringa eller grovt.

Enligt Lennart Karlsson ser tendensen till ett ökat inflöde av droger likadant ut i hela Sverige. Men även om gränserna mellan landsbygd och storstad har suddats ut så är den sociala kontrollen större på mindre orter, vilket polisen tror kan vara en fördel för att minska och upptäcka droganvändande på arbetsplatserna.

– Vi brukar prata om resurshoppning, alltså att en duktig ingenjör tar droger på en arbetsplats, blir upptäckt och byter jobb. Arbetsgivaren är glad att slippa ta tag i problemet och nästa arbetsgivare har ingen aning om hur den nyanställa mår.

– I små samhällen är nätverkandet mellan arbetsplatser bättre, vilket gör det svårare för en sådan person att gå under radarn.

En levande diskussion om droger och missbruk i arbetslivet är en annan lösning för att minska användandet, tror Lennart Karlsson.

– Arbetsgivaren måste få upp frågan på agendan, för slutstationen för missbruk är alltid ledsam.

* Uppdaterat: Poliskommissarie Lennart Karlsson, som uttalar sig om droger på arbetsplatser är även ordförande för Svenska Narkotikapolisföreningen, vars syfte är förstärka arbetet mot narkotikabrottslighet och där medlemmarna är anställda inom rättsväsendet.

Narkotikabrott

  • Det är olagligt att sälja, framställa, förvara eller inneha narkotika.  Det är även brottsligt att förmedla kontakter mellan säljare och köpare.
  • Om brottet är ringa eller grovt bedöms utifrån om det utövats i organiserad form, storskaligt, har vinstsyfte och om det varit särskilt hänsynslöst.
  • Att ha narkotika i blodet är straffbart, men leder oftast bara till böter då brottet ses som ringa.
  • Ett ringa narkotikabrott innebär som lägst böter eller fängelse i upp till sex månader. Ett grovt narkotikabrott eller smuggling kan leda till fängelse i upp till tio år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Attention: ”Föräldrarna i ett vakuum när barnet är hemmasittare”

Föräldrar till hemmasittare kläms mellan arbetslivets krav och skolplikten. En del har möjlighet att gå ned i arbetstid – andra tvingas sluta jobba.
Publicerad 21 maj 2026, kl 09:30
Splittbild: porträttfoto av Matilda Berglund Calais på Attention i blå- och vitrandig skjorta (ansiktet maskerat), bredvid genrebild av ett barn bakifrån som sitter på en stoppad stol.
Föräldrar till hemmasittare kan tvingas ta semester, obetald ledighet eller gå ner i tid för att täcka upp när barnet är hemma. Matilda Berglund Calais på Attention beskriver ett ansvarsglapp där arbetsgivaren i praktiken avgör om vardagen går ihop. Samtidigt varnar Unionen för att olovlig frånvaro kan få arbetsrättsliga följder. Foto: Attention/Colourbox.

När ett barn inte klarar att vara närvarande i skolan minskas påfrestningarna till en nivå som barnet orkar med – så kallad anpassad skolgång. Lektion efter lektion plockas bort. Ibland återstår bara ett par, tre lektioner i veckan.

Innan det sker har barn och föräldrar som regel kämpat länge med att förmå barnet att gå normal lektionstid. Kamp och lirkande för att komma upp ur sängen, för att få på kläder, skjutsa, följa, övertala att stanna kvar.

Föräldrar som behöver vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen – men samtidigt måste vara hemma med sina barn – börjar med att använda semesterdagarna, sedan tar de obetalad tjänstledighet. Om de får. Och går ned i arbetstid – om de får.

Semesterdagar och obetald ledighet blir första lösningen

Det hänger på arbetsgivarens goda vilja.

Men när ett barn väl fått anpassningar är det skolans beslut att barnet ska vara där endast ett fåtal lektioner i stället för hela skoldagar.

– Föräldrarna lämnas i ett vakuum. Skolan har beslutat att barnet inte behöver vara där. Men det finns ingenting som möjliggör för föräldern att vara hemma med barnet, säger Matilda Berglund Calais på Riksförbundet Attention, som arbetar för personer med NPF och deras anhöriga.

Att ha ett barn som är hemmasittare innebär inte att man har rätt till den ledighet från arbetet som för det mesta behövs. Om barnet har en NPF-diagnos kan man hänvisa till diskrimineringslagen, men i praktiken är det arbetsgivaren som avgör om ledighet eller kortare arbetstid är förenligt med arbetsgivarens behov.

Olovlig frånvaro kan bli arbetsrättsligt ärende

Den som hamnar i ett dilemma och väljer att prioritera barnets behov genom att vara frånvarande utan vab eller godkänd ledighet riskerar att bli uppsagd på grund av olovlig frånvaro – flera av de föräldrar som Kollega har pratat med har oroat sig för det.

Olle Brynja, Unionen, porträttbild.
Olle Brynja. Foto: Peter Knutson.

Olle Brynja, utredare på Unionen, konstaterar att det skydd som finns för anhöriga i diskrimineringslagen är begränsat.

– Det är upp till arbetsgivaren att avgöra vilka anpassningar som är rimliga, exempelvis med hänsyn till ekonomin eller till vad arbetet kräver.

Arbetsgivare som inte är villiga att göra anpassningar kan ta till helt andra medel, menar han.

– Det finns ofta möjlighet för arbetsgivaren att hitta förevändningar för att göra sig av med någon som uppfattas som besvärlig.

Fackets råd: agera tidigt innan frånvaron infekterar relationerna

Hans främsta råd är att vid problem kontakta facket, men också att vara proaktiv och bevaka att det förebyggande arbetet mot diskriminering fungerar bra Alla arbetsgivare ska jobba förebyggande mot diskriminering, och varje år utvärdera det arbetet.

– Det är tyvärr fortfarande många som inte uppfyller det kravet. Men de flesta arbetsgivare är ambitiösa och vill följa den lagstiftning som finns. Och när man utvärderar det förebyggande arbetet är det ju möjligt att man kommer fram till att personer som har barn med NPF riskerar bli missgynnande, säger Olle Brynja.

Kort sagt behöver medvetenheten öka. Även fackförbunden är relativt obekanta med den problematik som föräldrar till hemmasittare brottas med, eftersom det är ganska sällsynt att de kontaktar facket.

– Min spontana tanke är att det finns en stor okunskap om de rättigheter man har. Men det här är absolut en fråga som behöver tas om hand bättre i arbetslivet.

Matilda Berglund Calais på Attention betonar vikten av att komma in tidigt i processerna, innan hög och oförutsägbar frånvaro har hunnit infektera relationerna.

– Ofta kommer fackförbunden in först i förhandlingar om uppsägning. 

Orosanmälningar ökar pressen när frånvaron blir hög

I de här situationerna finns ofta samtidigt en press som gäller orosanmälningar. Många skolor har som rutin att orosanmäla vid hög frånvaro, eftersom det är ett tecken på att ett barn inte mår bra. Socialtjänsten utreder och kan besluta om insatser i hemmet. Även familjehemsplacering kan bli aktuell när föräldrar inte klarar att stötta barnet till en normal skolgång.

Många av de föräldrar som Kollega har talat med stressas av orosanmälningarna och att få föräldraförmågan ifrågasatt när det egentligen är förutsättningarna som brister.

Anpassad skolgång används allt oftare. Dessutom har flera kommuner börjat med distansundervisning för hemmasittare.

– När skolor beslutar om en åtgärd som innebär att barnet är hemma måste det möjliggöras även för föräldrarna. Eller så måste man på annat sätt säkerställa att barnet har en trygg plats att vara på när det inte är i skolan.

När systemen brister blir föräldern sista skyddsnätet

Matilda Berglund Calais konstaterar att föräldrarna saknar alternativ när alla samhällssystem runt barnet misslyckas – de gör vad som behövs för barnet, oavsett konsekvenserna för dem själva. 

– Ska man vara lite cynisk kan man säga att så länge föräldrarna löser det  behöver det inte bli någon annans problem.

Text: MARIKA SIVERTSSON

Ledighet och VAB när barnet är hemmasittare

UTAN OMVÅRDNADSBIDRAG

Man har rätt att gå ned i arbetstid fram tills barnet fyller tolv år, eller efter avslutat femte skolår om föräldern tar ut föräldrapenning.

Delledighet i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel kan man vara tills barnet fyllt åtta år.

 

MED OMVÅRDNADSBIDRAG

Förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel.

En förälder har rätt till omvårdnadsbidrag om barnet på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader, i viss omfattning till och med den dag barnet fyller 19 år.

 

VAB

Från om och med i år kan föräldrar vabba för möten med skola, förskola eller socialtjänsten som rör barnets 

behov av stöd, eller tillfällen då föräldern behöver lära personal hur barnets vård ska hanteras.

Förutsättningen är att barnet har en sjukdom, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning.

Fram till att barnet är tolv år kan man få vab under som mest 120 dagar per år. Efter 7 dagar krävs intyg från läkare eller sjuksköterska.

Vid fara för barnets liv kan man med läkarintyg vabba obegränsat tills barnet fyller 18 år.

 

Källa: Cecilia Arklid, förbundsjurist på Unionen.

Hemmasittare i siffror – därför är statistiken osäker

* Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert. 

   Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används.    Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.  Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

 Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.