Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Polisen: Drogerna har kommit till kontoren

Det som tidigare hanterades i mörka källarlokaler har, enligt narkotikapolisen, hittat in till vår mest vardagliga arena: Arbetsplatsen.
Lina Björk Publicerad
hand som håller i pillerburk
Enligt en studie från Karolinska Universitetslaboratoriet har det de senaste 30 åren blivit betydligt vanligare med spår av narkotika i urinprov från arbetsplatser. Foto: Shutterstock

Det kan vara en familjefar, en tjänsteman, en chef eller nyanställd. Lennart Karlsson har jobbat som narkotikapolis i 25 år och har aldrig sett en typisk missbrukare. De finns i varje samhällsskikt, ålder och bransch. Däremot har saker hänt i samhället som påverkat användningen: Tillgången på narkotika har ökat och attityden till att använda droger har blivit mer liberal.

– Tillgången har gjort att fler unga vuxna stöter på droger i dag än tidigare. De som säljer och använder har också letat sig fram på nya vägar, bland annat arbetsplatser, säger han.

Exakt hur vanligt det är att anställda tar droger under arbetstid är det ingen som vet. Men klart är att allt fler arbetar med droger i kroppen.


Allt fler jobbar med droger i kroppen

Enligt en studie från Karolinska Universitetslaboratoriet har det de senaste 30 åren blivit betydligt vanligare med spår av narkotika i urinprov från arbetsplatser. Numera innehåller ungefär var 20:e urinprov, som arbetsgivare beställt, något spår av narkotikaklassade substanser.

Droganvändningen på jobbet har inneburit en ny verklighet för arbetsgivare. Förra hösten uppmärksammades nätmäklaren Avanza Bank för att anställda använt droger på arbetsplatsen. Knarkhundar genomsökte lokalen och drogtester genomfördes på alla medarbetare.

Man startade rehabiliteringsplaner för dem som fastnat i testerna och Avanzas vd samlade till stormöte med andra nätmäklare för att få en bild av hur problemet ser ut i branschen. Ett föredömligt och ganska ovanligt agerande, anser Lennart Karlsson.

– Min erfarenhet är att om det handlar om missbruk som alkohol så är arbetsgivare bra på rehabilitering, men när det gäller droger så är det tack och hej. Om någon drogar så gör man ofta ett internt ärende av det och löser det arbetsrättsligt. Handlar det om försäljning så är arbetsgivare ändå duktiga på att höra av sig till polisen, säger han.

En farhåga som polisen haft de senaste åren är att den organiserade brottsligheten har en förmåga att knyta till sig individer som hamnat i missbruk och som sedan måste betala av sin skuld med hjälp av tjänster.

Branscher som är särskilt utsatta är exempelvis bank och finans, där missbruk kan finansieras med gentjänster som fördelaktiga lån. Att betala för sitt eget missbruk gör också att fler väljer att börja sälja droger på sin arbetsplats.

– Man målsöker missbrukare för att sätta dem i beroendeställning till det kriminella nätverket. Jag har gripit helt vanliga personer som haft både tunga vapen och annat hemma, saker som helt uppenbart tillhört något större och grövre sammanhang, säger Lennart Karlsson.


Inflödet ökar i hela landet

Att sälja, framställa, förvara eller inneha narkotika är brottsligt. Det är även olagligt att förmedla kontakter mellan säljare och köpare och den som utför något av de brotten kan få fängelsestraff på mellan några månader upp till tio år, beroende på om brottet anses ringa eller grovt.

Enligt Lennart Karlsson ser tendensen till ett ökat inflöde av droger likadant ut i hela Sverige. Men även om gränserna mellan landsbygd och storstad har suddats ut så är den sociala kontrollen större på mindre orter, vilket polisen tror kan vara en fördel för att minska och upptäcka droganvändande på arbetsplatserna.

– Vi brukar prata om resurshoppning, alltså att en duktig ingenjör tar droger på en arbetsplats, blir upptäckt och byter jobb. Arbetsgivaren är glad att slippa ta tag i problemet och nästa arbetsgivare har ingen aning om hur den nyanställa mår.

– I små samhällen är nätverkandet mellan arbetsplatser bättre, vilket gör det svårare för en sådan person att gå under radarn.

En levande diskussion om droger och missbruk i arbetslivet är en annan lösning för att minska användandet, tror Lennart Karlsson.

– Arbetsgivaren måste få upp frågan på agendan, för slutstationen för missbruk är alltid ledsam.

* Uppdaterat: Poliskommissarie Lennart Karlsson, som uttalar sig om droger på arbetsplatser är även ordförande för Svenska Narkotikapolisföreningen, vars syfte är förstärka arbetet mot narkotikabrottslighet och där medlemmarna är anställda inom rättsväsendet.

Narkotikabrott

  • Det är olagligt att sälja, framställa, förvara eller inneha narkotika.  Det är även brottsligt att förmedla kontakter mellan säljare och köpare.
  • Om brottet är ringa eller grovt bedöms utifrån om det utövats i organiserad form, storskaligt, har vinstsyfte och om det varit särskilt hänsynslöst.
  • Att ha narkotika i blodet är straffbart, men leder oftast bara till böter då brottet ses som ringa.
  • Ett ringa narkotikabrott innebär som lägst böter eller fängelse i upp till sex månader. Ett grovt narkotikabrott eller smuggling kan leda till fängelse i upp till tio år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Jobbet med spöken runt hörnet

Klockor som oförklarligt ger ifrån sig ljud. Saker som flyttar sig. Hörbara steg från den tomma övervåningen. Det finns anställda på Långholmens hotell och restaurang – ett tidigare fängelse – som inte vill åka upp på vinden ensamma.
Petra Rendik Publicerad 31 oktober 2025, kl 06:01
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Övernaturliga upplevelser på Långholmen – eller helt rationella förklaringar?
Spöken på jobbet - eller inte? Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg på Långholmens hotell - ett tidigare fängelse där det sägs spöka - kan berätta många underhållande historier om kusliga händelser. Foto: Joachim Stokstad/G. Fredriksson.

I dagsljus känns Långholmens hotell och restaurang som en skön oas bara några hundra meter från den hårt trafikerade Västerbron i Stockholm. Men när mörkret faller så känns platsen inte lika inbjudande, särskilt inte om man känner till Långholmens historia.

Här finns det gamla spinnhuset som en gång var en straffinrättning för fattiga kvinnor och från början på 1800-talet byggdes fängelseverksamheten ut, för att upphöra först 1975. 

Sista dödsstraffet november 1910

Det var också här den sista avrättningen i landet ägde rum, när rånmördaren Johan Ander avrättades med giljotin den 23 november 1910.

Det finns nog mycket ångest och sorg i väggarna. Har man lite livlig fantasi och är mörkrädd… jag vill i alla fall ha sällskap när jag rör mig på vissa platser här … Håret i nacken krusar sig ibland, säger Chris Stenberg, arrangemangschef på Långholmens hotell.

Tror egentligen inte på spöken

Bland de anställda på hotellet har tre läger utkristalliserat sig när det kommer till hur man ställer sig till övernaturliga fenomen, berättar Chris Stenberg: hon själv tillhör de som egentligen inte tror på spöken men inte är lika tvärsäkra på sin sak sen man började arbeta på hotellet.

Det finns de som inte tror alls, och så gänget som inte tycker det är så konstigt att osaliga andar vandrar mitt bland oss.

Victoria Ingasdotter, som jobbar med konferenser på hotellet, tillhör den senare kategorin. Men det betyder inte att hon skyller på spöken så fort hon hör konstiga ljud från källaren.

Jag har upplevt saker som är svåra att förklara

Jag försöker ju hitta rationella förklaringar såklart, men jag har upplevt saker som är svåra att förklara, säger hon.

Hon känner mest harmoni på sin arbetsplats, men när hon släcker lamporna då kommer rysningar och en känsla av att inte vara ensam. Särskilt när hon rör sig i de äldsta delarna av huset, som festvåningen och vinden, som ligger vägg i vägg med spinnhuset. 

Till förrådet på vinden kommer man numera med hiss och dit är det många som inte vill åka upp utan sällskap. När dörrarna öppnas på plan tre kan Victoria inte förmå sig att kliva ut ur hissen.

Jag kommer inte ut, det går bara inte! Det är som en osynlig vägg framför mig. ”Skärp dig Victoria”, säger jag till mig själv, men det är bara att åka ner och be någon åka med upp igen, säger hon.

Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg.
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Foto: Joachim Stokstad.

Diskaren såg att mannen saknade ben

En gemensam upplevelse som flera delar är mysteriet med tidtagaruren som ligger i ett rekvisitaförråd på markplan i det gamla spinnhuset. När personalen går in i förrådet har uren ibland börjat pipa – men slutat när de kommit fram till väggen där de hänger.

Jag har en logisk förklaring att det kanske handlar om magnetism av något slag, men vissa kollegor säger att det är spöken. Jag vet inte, säger Chris Stenberg.

En bra spökhistoria

Vare sig man tror på spöken eller inte så är en bra spökhistoria underhållande och medarbetarna på hotellet kan berätta många. 

Stängda dörrar som plötsligt står öppna, prylar som flyttar sig, ljud av fotsteg och dans från festvåningen, trots att personalen gått låsrundan och inte en levande själ synts till. 

Och så historien om mannen utan ben, som nog har lockat mer till skratt än skräck. Det var en diskare som gjorde undan det sista en kväll när en herre kom in i lokalen.

Diskaren trodde att det var en gäst och började prata med honom. Men när mannen går i väg ser diskaren att han saknar ben, säger Victoria Ingasdotter och skrattar. 

Även gäster kan få möta gengångare. För en tid sedan berättade en konferensgäst om en händelse när hon skulle ta sig till sitt hotellrum.

– Hon hade gått upp i fel trappa och känner plötsligt att någon drar henne i kjolen. Jag skojade med henne om att spökena är snälla och hon svarade allvarligt att de kändes lite busiga ändå, berättar Victoria Ingasdotter. 

Långholmens hotell: Berättelser från ett före detta fängelse
Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. Foto: G. Fredriksson.

Fler arbetsplatser där det sägs spöka

På Varbergs kusthotell kan gäster bli omstoppade av en osynlig sköterska som tog hand om sjuka barn under sanatoriets tid. Det sägs att man också kan höra de tuberkulossjuka barnens skratt ljuda på det som i dag är spaavdelningen.

På stålföretaget Outokumpu i Avesta och avdelningen Strängen kan den som vistas där på kvällar och nätter höra Strängspöket harkla sig. Spöket säg vara en man som jobbade på kontoret och dog kort efter att han gått i pension. 

För några år sedan ville 35 asylsökanden lämna sitt boende i Grännaforsa eftersom det spökade i huset. De hade hört konstiga ljud, sett lampor släckas och låsta dörrar öppnas. 

Källor: Sveriges Radio, Dagens arbete och Hallandsposten.

Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält