Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Om den som har ett arbete med stor frihet, inflytande och bra lön säger att den älskar sitt jobb så är det kanske så konstigt. Men varför säger så många anställda inom detaljhandeln, med låg lön och otrygga anställningar, samma sak? Och vad menar de egentligen med det?
Det var utgångspunkten för de intervjuer som Magdalena Petersson McIntyres, etnolog och forskare vid Göteborgs universitet, gjorde med anställda som jobbar i butiker med inriktning på mode, skönhet, hemelektronik och byggvaror.
Det hon fann är att kärleken till jobbet bland annat handlar om att de intervjuade verkligen gillar produkterna de säljer, att de identifierar sig med företaget och brinner för att hjälpa kunderna att göra val.
Många identifierade sig hellre med företagsledningen än med andra anställda och hade också en låg tilltro till facket, som främst sågs som något som satte käppar i hjulet för duktiga medarbetare.
De intervjuade kände att arbetsgivaren krävde att de skulle vara entusiastiska i sitt arbete, men upplevde ändå inte att de kontrollerades. Och kravet på att vara entusiastisk kom lika mycket från dem själva.
Den slutsats Magdalena drar är att butikspersonalens inställning till arbetet kan tolkas som en strävan efter att uppfylla vår tids samhällsnorm.
– Det är typiskt för vår tid att människor upplever att de måste investera sina känslor i sina arbeten och att det leder till lycka. Det finns en norm som säger att om du älskar ditt jobb så har du lyckats.
– Det är en föreställning om att arbetet kan ge oss tillfredställelse och självförverkligande. Att förmå sig att älska sitt jobb blir därmed en strävan efter normalitet.
En konsekvens av den normen, menar Magdalena, är att trivseln på jobbet blir en fråga om hur väl individen lyckas känna passion för sitt arbete. Liksom att de problem som finns individualiseras.
– De intervjuade hade stor förståelse för de eventuella brister som kunde finnas på arbetsplatsen. De sa exempelvis att det inte kunde vara på ett annat sätt, på grund av den hårda konkurrensen eller att arbetsgivaren inte hade råd att göra förändringar.
– Om man vantrivs på jobbet så beror det inte på orimliga krav och dåliga arbetsvillkor, det är en själv det är fel på. Många tyckte att den som inte älskar sitt jobb ska söka sig någon annanstans.
Frågan är då om man kan förmå sig själv känna passion för sitt arbete. Och om den känslan i så fall är äkta?
– Visst kan man ifrågasätta om vissa känslor är mer äkta än andra. Men när de anställda säger att de älskar sitt jobb så gör det ändå det, i någon mening. Känslorna är inte oäkta utan mer ett uttryck för vår vilja att bli lycklig genom arbetet.
Är vi medvetna om att en positiv attityd till jobbet kan bero på att vi har bestämt oss för att ha en sådan?
– Jag kunde se både och i mina intervjuer. Många kunde tala om sina känslor på ett rationellt sätt, som att nu har jag det här jobbet, då måste jag älska det – och då gör jag det. Men det normala är ju inte att vi kan bestämma oss för att ha en känsla för något och sedan känner så. Många inser nog ändå att den kärlek de har till jobbet inte är på riktigt, och då finns det också en möjlighet till förändring.
– Men samtidigt är det en stark norm. Söker man på ”passion” och ”arbete” på nätet får man upp väldigt många lediga jobb, även sådana med låg lön och där det inte krävs några förkunskaper, där det ändå krävs att du ska känna passionerat för jobbet.
Uttryckte ingen av de intervjuade någon kritik mot arbetsgivaren?
– Någon kunde tycka att det exempelvis var löjligt att ledningen propsade på att man skulle identifiera sig med företaget och att man ska utstråla företagsanda. Men sedan kunde samma personer säga något som visade att man ändå ville vara den där goda medarbetaren som utstrålade företagsandan.
Vad kan en sådan här norm få för följder på arbetsmarknaden?
– Det ligger en fara i att individer, snarare än strukturer på arbetsplatsen, skuldbeläggs. Då blir det också svårare att formulera någon form av kritik mot arbetsgivaren och då kan man inte heller förbättra situationen.
Enligt den rådande normen bör man alltså älska sitt jobb?
– Både ja och nej. Det var absolut ett underförstått krav som ställdes på dem jag intervjuade och det är ett krav som många ställer på sig själva. Det visar vilken betydelse den här normen har.
– Men även om det är trevligt att trivas på sitt jobb är det ju inte säkert att man blir en lyckligare människa för det. Man kan ju också tänka sig ett samhälle som bygger på andra principer, där arbetet mest är till för att man ska få en lön att leva på och att man gör saker man älskar på fritiden.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
In August, an internal email was sent to Ericsson employees informing them of new guidelines. Instead of a 50 percent office presence, employees were now required to be in the office 60 percent of the time, or three days a week.
This was not met with enthusiasm, especially since the company had just reduced its office space by two buildings in Kista. According to Per Östberg, the Union's club chairman at Ericsson, the increased office presence requirement has caused some concerns.
– There are enough places for everyone to have a workspace. However, there are not enough private rooms where one can take meetings or phone calls, he says.
– It causes some stress among those who have global contacts and need to find a room as soon as they arrive at work.
One of those who often has trouble finding a room is developer Anna Sjöberg. On the days she goes to the office in Kista, she books her workspace via an app. However, phone rooms or meeting rooms cannot be booked.
– In the app, it looks like the office is full of people, but when you get there, everyone is in the meeting rooms, and the open landscape is empty. I always have to arrive at work early to find a room when I have meetings, it can be stressful, she says.
Anna Sjöberg works with international contacts and sites in other parts of the country. Where she physically sits doesn't really matter.
– When I am at the workplace, my colleagues are often in other meetings, so I don't really see the point of going in more often. Besides, I get more done when I'm at home. However, I can understand if they want to create an "Ericsson spirit" for new employees on site.
According to Ericsson's press department, which responds via email, the employer believes that even though there is an "office first" policy, it is still up to each manager, team, and employee to determine how and where they work best.
– Ericsson's hybrid guideline has always provided the opportunity to come to an agreement through dialogue on how and where one works best and that everyone understands the importance and benefits of meeting, from both an individual and team perspective.
At the same time, more people are expected to come to the office, you have reduced your office space in the past year. How does that add up?
– Ericsson's office strategy is based on creating the right premises that provide the right conditions for the business to perform its work. Ericsson has many square meters of office space and is constantly working to develop our offices. We believe we have plenty of office space for those who want to work in the office.
Will you monitor that employees spend 60 percent of their working time in the office?
– The policy should be seen as a recommendation rather than a strict requirement where we want our employees to understand the importance of meetings between people. Ericsson trusts its employees.
Hybrid work as an effect of the coronavirus pandemic
The view on hybrid work has changed after the coronavirus pandemic. Being able to work flexibly has become a benefit that employers can offer. To get employees to want to return to the office, the employer must be able to offer something more than a seat and a desk, believes Union's club chairman Per Östberg.
– Ericsson tried to save money by removing coffee machines on some floors. That's not how you get people to come back to the office, for example. But they had to backtrack on that, there were protests, he says.
For developer Anna Sjöberg, the community with colleagues is what would make her come to the office more.
– If the employer organized activities that created a sense of community among colleagues, it would feel meaningful to go to the office.
This text has been translated with the help of AI.