Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Många tror sig älska jobbet

Älskar du ditt jobb? Eller har du bara lyckats intala dig att du gör det, för att inte bryta mot den nuvarande samhällsnormen och riskera att ses som misslyckad? Så kan det faktiskt vara, enligt etnologen Magdalena Petersson McIntyres forskning.
Anita Täpp Publicerad
Colourbox
Att älska sitt jobb är ett krav som många ställer på sig själva. Colourbox

Om den som har ett arbete med stor frihet, inflytande och bra lön säger att den älskar sitt jobb så är det kanske så konstigt. Men varför säger så många anställda inom detaljhandeln, med låg lön och otrygga anställningar, samma sak? Och vad menar de egentligen med det?

Det var utgångspunkten för de intervjuer som Magdalena Petersson McIntyres, etnolog och forskare vid Göteborgs universitet, gjorde med anställda som jobbar i butiker med inriktning på mode, skönhet, hemelektronik och byggvaror.

Det hon fann är att kärleken till jobbet bland annat handlar om att de intervjuade verkligen gillar produkterna de säljer, att de identifierar sig med företaget och brinner för att hjälpa kunderna att göra val.

Många identifierade sig hellre med företagsledningen än med andra anställda och hade också en låg tilltro till facket, som främst sågs som något som satte käppar i hjulet för duktiga medarbetare.

De intervjuade kände att arbetsgivaren krävde att de skulle vara entusiastiska i sitt arbete, men upplevde ändå inte att de kontrollerades. Och kravet på att vara entusiastisk kom lika mycket från dem själva.

Den slutsats Magdalena drar är att butikspersonalens inställning till arbetet kan tolkas som en strävan efter att uppfylla vår tids samhällsnorm.

– Det är typiskt för vår tid att människor upplever att de måste investera sina känslor i sina arbeten och att det leder till lycka. Det finns en norm som säger att om du älskar ditt jobb så har du lyckats.

– Det är en föreställning om att arbetet kan ge oss tillfredställelse och självförverkligande. Att förmå sig att älska sitt jobb blir därmed en strävan efter normalitet.

En konsekvens av den normen, menar Magdalena, är att trivseln på jobbet blir en fråga om hur väl individen lyckas känna passion för sitt arbete. Liksom att de problem som finns individualiseras.

– De intervjuade hade stor förståelse för de eventuella brister som kunde finnas på arbetsplatsen. De sa exempelvis att det inte kunde vara på ett annat sätt, på grund av den hårda konkurrensen eller att arbetsgivaren inte hade råd att göra förändringar.

– Om man vantrivs på jobbet så beror det inte på orimliga krav och dåliga arbetsvillkor, det är en själv det är fel på. Många tyckte att den som inte älskar sitt jobb ska söka sig någon annanstans.

Frågan är då om man kan förmå sig själv känna passion för sitt arbete. Och om den känslan i så fall är äkta?

– Visst kan man ifrågasätta om vissa känslor är mer äkta än andra. Men när de anställda säger att de älskar sitt jobb så gör det ändå det, i någon mening. Känslorna är inte oäkta utan mer ett uttryck för vår vilja att bli lycklig genom arbetet.

Är vi medvetna om att en positiv attityd till jobbet kan bero på att vi har bestämt oss för att ha en sådan?

– Jag kunde se både och i mina intervjuer. Många kunde tala om sina känslor på ett rationellt sätt, som att nu har jag det här jobbet, då måste jag älska det – och då gör jag det. Men det normala är ju inte att vi kan bestämma oss för att ha en känsla för något och sedan känner så. Många inser nog ändå att den kärlek de har till jobbet inte är på riktigt, och då finns det också en möjlighet till förändring.

– Men samtidigt är det en stark norm. Söker man på ”passion” och ”arbete” på nätet får man upp väldigt många lediga jobb, även sådana med låg lön och där det inte krävs några förkunskaper, där det ändå krävs att du ska känna passionerat för jobbet.

Uttryckte ingen av de intervjuade någon kritik mot arbetsgivaren?

– Någon kunde tycka att det exempelvis var löjligt att ledningen propsade på att man skulle identifiera sig med företaget och att man ska utstråla företagsanda. Men sedan kunde samma personer säga något som visade att man ändå ville vara den där goda medarbetaren som utstrålade företagsandan.

Vad kan en sådan här norm få för följder på arbetsmarknaden?

– Det ligger en fara i att individer, snarare än strukturer på arbetsplatsen, skuldbeläggs. Då blir det också svårare att formulera någon form av kritik mot arbetsgivaren och då kan man inte heller förbättra situationen.

Enligt den rådande normen bör man alltså älska sitt jobb?

– Både ja och nej. Det var absolut ett underförstått krav som ställdes på dem jag intervjuade och det är ett krav som många ställer på sig själva. Det visar vilken betydelse den här normen har.

– Men även om det är trevligt att trivas på sitt jobb är det ju inte säkert att man blir en lyckligare människa för det. Man kan ju också tänka sig ett samhälle som bygger på andra principer, där arbetet mest är till för att man ska få en lön att leva på och att man gör saker man älskar på fritiden.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält

Tangentbord kortkommandon laptop
Med kortkommandon i Word slipper du musklick som kan leda till musarm och värk i axeln. Foto: Colourbox.

Runt en miljon svenskar drabbas någon gång av musarm. Besväret orsakas av att handen under lång tid hålls i ett onaturligt läge och av att musklerna i armar och fingrar blir överansträngda av små, upprepade rörelser.

Att använda kortkommandon när du jobbar i Word är ett smart sätt att minska musanvändandet och samtidigt spara tid. De flesta av oss vet att CTRL + S sparar ett dokument och att CTRL + A markerar all text. Men här är sju kortkommandon som du kanske inte visste fanns:

 

1. CTRL + Backsteg 

Tar bort ordet till vänster om markören. Bra för den som inte vill sitta och trycka som en galning på backstegsknappen.

2. CTRL + Y

Upprepar det du nyss skrev. Smart om man, likt Jack Nicholson i The Shining, vill fylla en hel sida med samma text.

3. CTRL + Högerpil

Flyttar markören till början av nästa ord. Hjälpsamt för den som snabbt vill vidare.

4. CTRL + Z

Ångrar det du nyss skrev. Ibland blir det fel. Tur då att det finns ett kortkommando som gör allting ogjort.

5. CTRL + Alt + M

Infogar kommentar. Superbra för den som redigerar egna eller andras texter.

6. CTRL + Delete

Tar bort ordet till höger om markören. Bra för den som inte vill sitta och trycka som en galning på deleteknappen.

7. CTRL + End

Flyttar markören längst ner i dokumentet. Bra när du vill fortsätta där du slutade. Eller sätta punkt och gå hem.