Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

I våldets spår – hemma och på arbetsplatsen

På jobbet var Susanne Persson glad, arbetsam och positiv. Hemma blev hon misshandlad och hotad till livet. Några kollegor såg tecknen och frågade. Till slut vågade hon lämna våldet.
Lina Björk Publicerad 25 januari 2024, kl 09:47
Susanne Persson
Ibland nådde våldet arbetsplatsen genom hotfulla sms eller telefonsamtal. Samtidigt var jobbet en plats att sänka axlarna på för Susanne Persson. Foto: Marie Birkl

På en after work med kollegorna är Susannes dåvarande sambo med. Han blir väldigt berusad, börjar skrika och kalla henne fula ord. När han går hem blir hon skjutsad till bostaden av en i gänget. Kollegan frågar hur hon mår och säger att det Susannes sambo kallade henne inte var okej. Hon slätar över –  han var full. Men något slår an i henne. Hon kanske är värd mer än så. Det sås ett frö.

Kontrollen var ständigt närvarande. Inte bara genom det fysiska våldet, som knuffar och slag, stryptag och hårdragningar. Utan även genom den ekonomiska makten. Susannes lön sattes alltid in på sambons konto den 25:e och hon måste be honom om pengar när hon ville köpa något.  

– Våld har så många ansikten. Det kan vara sexuellt, ekonomiskt, psykologisk och materiellt. Jag ägde nästan ingenting i lägenheten och det fysiska våldet föranleddes alltid av psykologiska hot. Lite: du gör som du vill men du vet ju vad som händer. 

Mycket i relationen handlade också om förminskande. När Susanne Persson valdes in som förtroendevald i Unionens regionstyrelse, mellannorrland, var hans reaktion ” Herregud vad de måste ha svårt att hitta förtroendevalda” och när hon uppträdde som sångerska på olika evenemang kommenterade han det med att ”det egentligen inte var henne de kom för att se”. 

– Jag trodde på allt han sa, fast jag i efterhand inte riktigt kan förstå det. Min personlighet delades upp i ett offentligt jag som var tuff, rak och aldrig backade. Och ett privat jag som var oerhört sårbar, som inte kunde ta kritik utan att falla samman. 

Svårt att förklara blåtiror på jobbet

Jobbet var en fristad, där Susanne Person kunde sänka axlarna och fokusera på det hon var bra på. Men det var ett tveeggat svärd. Det kostade på att upprätthålla fasaden, förklara blåtiror och fläskläppar. Och det hände att sms och telefonsamtal från sambon letade sig in på kontoret. Han ville veta var hon var, vilka hon var med och vilka tider hon fanns på plats. 

– Han ringde om en telefonlista en gång och skrek om vilka nummer jag ringt och varför. Och medan han gormade på andra sidan luren satt jag i ett öppet kontorslandskap och försökte att prata i normal samtalston.  

Susanne Persson är inte ensam om sin upplevelse. 2023 polisanmälde 24 243 kvinnor att de blivit utsatta för misshandel av en närstående. Året innan utsattes 10 kvinnor för dödligt våld. (Siffror för 2023 är ännu inte färdigställda av Brottsförebyggande rådet.)

Och siffrorna är troligtvis mörkare än så då statistiken endast visar de brott som är anmälda. 

Att vara utsatt för våld i nära relationer påverkar både mående och arbetsförmåga, vilket i sin tur påverkar arbetsplatsen. För två år sedan gav regeringen därför Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att genomföra informationsinsatser för att höja arbetsgivares kunskap om vilka regelverk som gäller om en anställd blir utsatt för våld, hedersrelaterat förtryck och hot i hemmet. 

Våld kostar både för individ och arbetsplats

En av dem som jobbat med det är Kerstin Kristensen, som är utredare i våldsprevention. 

Kerstin Kristensen

– Våld i nära relationer påverkar på flera nivåer. Den som blir utsatt, den som utövar våldet och bägge dess arbetsplatser i form av kollegor som täcker upp, sena ankomster, sjukfrånvaro och en produktion som blir lidande. 

Det finns ingen reglerad skyldighet att som arbetsgivare jobba med frågor om våld i nära relationer. Men ur ett arbetsmiljöperspektiv kan det göra stor skillnad för medarbetare som är utsatta. Kerstin Kristensen liknar det vid en anställd som missbrukar, det sker kanske inte på arbetstid men påverkar troligtvis cirklarna runt personen.  

– Som arbetsgivare har du ett rehabiliteringsansvar och då får man tänka i de termerna: vad är det som gör att du är borta så mycket och vad kan jag som arbetsgivare göra för att det ska fungera för dig på jobbet. 

När Jämställdhetsmyndigheten gjorde en undersökning om hur vanligt det var att prata om våldsutsatthet i hemmet, svarade en av fyra att de hade minst en kollega som de misstänkte hade pågående eller tidigare erfarenheter av våld i nära relationer. Av dem som utsatts för våld hade endast en av fyra berättat för någon på jobbet. 

– Här har arbetsplatsen en viktig roll att fylla genom att vara en arena där det pratas om ämnet. Våga ställa nyfikna frågor om sena ankomster, att man uteblir från aktiviteter eller misstänkta blåmärken. Personen själv kanske inte definierar sig som våldsutsatt men får en tankeställare av att ämnet diskuteras. 
 

Distansarbete kan öka våldet

Ett extra riskmoment de senaste åren är vad som för många innebär flexibilitet och enklare livspussel, men för andra en mer kontrollerad tillvaro – distansjobbande. Digitaliseringen innebär att vi kan sitta hemma och jobba. En dröm för vissa, en mardröm för andra.  

– Dygnets timmar där våldet är närvarande ökar om båda jobbar hemma. Hemmakontoret är också arbetsgivarens ansvar. Inkludera frågor om våld i nära relationer i digitala skyddsronder och finns tecken på hot och våld, är det viktigt att bryta distansavtalet och ställa kravet på att jobba på plats.

Det där fröet som Susannes kollega hade sått i bilresan hem från aw:n började till slut att slå rot. Hon hade fått barn som hon fruktade for illa av relationen med sambon. Dessutom hade hon påbörjat en ny tjänst som projektledare, en titel hon trivdes och växte med. 

– När han sa att jag var värdelös så tyckte jag plötsligt att, nej det är jag inte. Jag kände ett värde utanför hemmet. Och då fanns det en lucka att ta sig ur. 

Men resan var inte slut trots beslutet att lämna. Det blev vårdnadstvist, självmordshot från sambon och medlare från tingsrätten. Vid ett tillfälle gick hon direkt från ett möte med sambon där han dödshotat henne, till en monter på en mässa där hon skulle presentera ett projekt. 

–  Jag stod där och log hela dagen, ingen märkte något. Jag blev expert på att sätta på en mask för att orka. 

Det tar tid att läka för kropp och själ. Till en början vägrade hon se sig själv som våldsutsatt. En vändpunkt var gruppsamtal med andra, hennes nya sambo och en kontaktperson på Centrum mot våld som vägrade släppa taget. 

–  Vid ett tillfälle berättade jag att han slagit in en ruta över mig eftersom jag råkat stänga balkongdörren där han stod och rökte. Jag tyckte inte att det var konstigt att han blev arg, men hon förklarade att det kategoriseras som dödligt våld med tillhygge och att det normala hade varit att knacka på dörren. Jag försvarade honom i allt, hon rev mina murar steg för steg. 

Viktigast att visa omtanke

Susanne Persson tror att Jämställdhetsmyndighetens arbete med att sprida kunskap kring våld och hot är bra. Men att det är viktigt för alla arbetsgivare att ha i åtanke att en person som är bra på andra sorters våld än fysiskt aldrig lämnar blåtiror och fläskläppar efter sig, men ändå har fullständig kontroll. 

– Det kan handla om att hota med att avsäga sig en förskoleplats för ett barn så att kvinnan måste vara hemma, eller att alltid hämta sambon efter jobbet så att hon saknar socialt liv. Vi har lärt oss att det är farligt att fråga, men en person som aldrig följer med ut efter jobbet kan man nyfiket undra: kan jag hjälpa dig på något sätt och våga bry sig om i stället för att tro att man lägger sig i? 

Susanne Persson
Foto: Marie Birkl

I dag driver Susanne Persson gruppen Kvinnostrejk Östersund och instagramkontot ”det rycker i baguetten”  ideellt. Där får hon kontakt med många kvinnor som har en liknande historia som hennes. Det finns många sätt att nå och stötta personer som är utsatta för våld i nära relation. Ta med frågan i det systematiska arbetsmiljöarbetet, skyddsronder och medarbetarsamtal. Diskutera ämnet på arbetsplatsträffar och konferensdagar. Involvera företagshälsovården och ställ krav på att våldsutsatthet ska vara ett kunskapsämne vid upphandlingar. 

Men framför allt: ställ frågan och visa omtanke. 

Vi ska bry oss om varandra. Det är egentligen inte svårare än så.

Tecken på att en medarbetare är utsatt för våld i nära relation: 
 

  • Oplanerad och återkommande sjukfrånvaro
  • Avsaknad av flexibilitet runt arbetstider 
  • Att hen inte längre deltar i sociala aktiviteter utanför jobbet 
  • Tät telefonkontakt med partner/närstående på arbetstid 
  • Avlämnad, hämtad från jobbet av partner
  • Trötthet och koncentrationssvårigheter
  • Blåmärken, rodnader, sår 

 

Medarbetare som utövar våld i nära relation kan också finnas på arbetsplatsen. Tecken på det kan vara: 
 

  • Ombytligt humör eller hotfull 
  • Ofta försöka kontakta sin partner via telefon, sms och sociala medier 
  • Hot om att skada sig själv eller ta sitt liv om partnern gör slut 
  • Ofta komma för sent eller går tidigt 
  • Uppvisa aggressivitet (efter personliga telefonsamtal) 
  • Svårt att koncentrera sig på arbetet 
  • Ofta involverad i arbetsplatsolyckor eller tillbud 
  • Att arbetsförmågan försämras

Källa: Jämställdhetsmyndigheten

 

Arbetsmiljö

”Man blir kallad kundtjänsthora”

Hat, hot och usla löner är vardag i callcenterbranschen. "Det är vanligt att man blir kallad kundtjänsthora", säger Sebastian Wolf på Releasy.
Johanna Rovira Publicerad 29 februari 2024, kl 06:00
Fanny Andersdotter och Johan Skarp på Unionenklubben på Releasy till vänster och till höger en bild inifrån lokalerna på Releasy.
Fanny Andersdotter och Johan Skarp på Unionenklubben på Releasy tycker att saker på företaget kunde vara bättre men ger ändå arbetsgivaren en eloge för lyhördhet när det gäller hoten. Foto: Marco Glijnis.

–Vi hatar sportkvällar. 

Det säger Sebastian Wolf, arbetsmiljöombud på Releasy. Hans kollegor Fanny Andersdotter och Johan Skarp, ordförande respektive ledamot i Unionenklubben  nickar bekräftande och lägger till: 

– Plus varma sommarkvällar och varenda högtid. 

Sebastian Wolf Mohlin.

De är agenter med rätt att slänga på luren. Alla som jobbar i det fyra våningar höga huset med utsikt över såväl ett frostigt Romme Alpin som Tuna kyrka, och kommunicerar med kunder på något sätt, kallas agenter. De flesta av dem är unga, några har fått jobb här direkt efter gymnasiet och deras arbetsuppgifter består i att fixa andras problem. 

Alla problem går dock inte att lösa. 

Under högtider och sportkvällar tycks problemen med trasslig mottagning vara extra känsliga. Sportkunder är, konstaterar Sebastian, väldigt passionerade, vilket kan komma i uttryck i otidigheter. Men också hot. 

–Det är inte ovanligt att du blir hotad. Ett par gånger i veckan förekommer det dödshot. De ska leta upp en, döda en och hela ens familj.

–Det som är mer vanligt är att man blir kallad kundtjänsthora, säger Sebastian Wolf. 

Hot stort arbetsmiljöproblem

Fanny Andersdotter och Johan Skarp.

Hatfulla kunder har agenterna rätt att koppla bort. Hotande kunder polisanmäls och svartlistas, om agenten orkar göra en anmälan vill säga. Hat och hot är definitivt ett stort arbetsmiljöproblem för företaget. 

–Tänk dig att du är 20, det är ditt första jobb och folk skriker och kallar dig värdelös. Det skapar stress, säger Johan Skarp, som är en av veteranerna på Releasy. Han har jobbat i åtta år och tagit emot sin beskärda del av ovett. 

–Många av de yngre inser inte hur psykiskt påfrestande det kan vara när det börjar här. Vi har stor procent av psykisk ohälsa på grund av kundernas bemötande, säger  Sebastian Wolf. 

Tricket är att inte ta kundernas ilska personligt. Gör man det går man garanterat in i väggen, menar trion. Men det kan vara lättare sagt än gjort att låta ovettet rinna av en som vattnet på en gås. 

–Det finns ju dagar då bägaren rinner över och man skriker tillbaka. Det är inte att rekommendera, säger Fanny Andersdotter. 

Vid Kollegas besök i december råder dock påtaglig julfrid på Releasy. Det är varken VM eller varmt och julen står ännu bara för dörren. Arbetsgivaren har bjudit på jullunch och på takvåningen spelar några teamchefer rundpingis iförda blinkande jultröjor. En gran glimrar i kapp med storbilds-tv:n, men båda står sig slätt mot den svindlande utsikten åt fyra väderstreck.  

Från agent till platschef

Martin Falck tillhörde de agenter som aldrig tog kundernas avhyvlingar personligt. Han tänkte ge jobbet på Releasy några månader, men är nu inne på sitt trettonde år och har avancerat till att bli platschef för kontoret i Borlänge. 

– Även om hoten och otrevliga samtal är ett arbetsmiljöproblem så är det en väldigt liten del av våra samtal som faktiskt är hotfulla. Det är jätteviktigt att vi har rutiner och processer för att ta hand om vår personal när det uppstår. En bra relation till sin närmsta ledare är en nyckelfaktor för att känna sig trygg så man inte behöver brusa upp eller reagera starkt. I allra värsta fall så får vi be kunden återkomma vid ett senare tillfälle och lägga på luren, säger han. 

Han anser att statusen för agenterna ändrats sedan han började, i dag kan man ha ett annat tonläge mot oförskämda kunder och framför allt är stödet från arbetsgivaren större. 

–Vår HR-avdelning är rustad för att hjälpa, vi har tillgång till företagshälsovård och en applösning där du kan kontakta en psykolog dygnet runt, oavsett varför du mår dåligt. 

–Men det skulle också behövas en samhällelig uppryckning med en större respekt för kundservicemedarbetare. 

Mycket annat har också blivit bättre på Releasy sedan Martin Falck började för tolv år sedan, anser han. Framför allt när det gäller anställningstryggheten. Borta är otrygga anställningsformer på deltid. I dag erbjuds, efter ett halvårs provantställning, tillsvidaretjänst på företaget. Deltid om man så vill. Med möjlighet att jobba hemifrån om man föredrar det. 

– För oss gäller det att attrahera medarbetare och få dem att stanna längre och trivas bättre. Därför måste vi som arbetsgivare vara lyhörda för vad som är bra och vad som kan göras bättre. 

Dialogen fungerar bra

Klubben bekräftar spontant att arbetsgivaren är lyhörd. Arbetsmiljöproblem som dyker upp löses ofta snabbt och geschwint. Dialogen mellan fack och arbetsgivare fungerar bra, även om man inte alltid är överens. Arbetsgivaren beskrivs som ”proffsig – därmed inte sagt att den är världsbäst”.

För som sagt – alla problem går inte att lösa. 

Schemaläggningen tycks vara ett av dem. Vissa av uppdragen kräver bemanning dygnet runt vilket får till följd att en del anställda jobbar oregelbundna tider och har dryga arbetspass. 

– Schemat sätter hög press på anställda. Visst följer man reglerna om dygnsvila, men personligen upplever jag att det blir många sporadiska lediga strödagar, säger Sebastian Wolf. 

"Lönen skitdålig"

Lönen är låg, för anställda under 24 år ligger lägstalönen enligt callcenteravtalet som tecknades den 1 november i fjol på 20 483 kronor. Agenter över 24 tjänar 23 746 kronor. Eller däromkring. 

– Lönen är förvisso individuell men det skiljer oftast bara några tior hit eller dit, säger Fanny Andersdotter. 

Leif Bucher.

Under den senaste avtalsrörelsen gjordes en låglönesatsning som gynnade många anställda på Releasy. Leif Bucher, som normalt jobbar hemifrån Bollnäs, men kommit till kontoret i Borlänge för att avnjuta julbord med kollegorna, hörde inte till dem som gagnades av låglönesatsningen.

– Jämfört med mitt tidigare yrkesliv är lönen skitdålig, men här på firman tjänar jag bäst. Jag har 25 500 eftersom jag har tillägg för extrauppgifter. 

Platschefen Martin Falck protesterar mot påståendet att lönen är dålig och påpekar att det handlar om en bransch med låga marginaler. 

"Lönen är bra"

–Det är en bra lön utifrån förutsättningarna. Det krävs ingen eftergymnasial utbildning, det är ett bra jobb och man får chansen att utvecklas. I dag är jag platschef över 440 medarbetare utan ett öre i studielån och jag är inte ensam. Av våra chefer är det bara en som inte är internt rekryterad. 

Trots ilskna kunder, låg lön och ibland jobbiga arbetstider tycks flera av de medlemmar Kollega talat med på Releasy anse att fördelarna överväger nackdelarna och att jobbet som agent för det mesta är givande. 

– När stammisarna ringer är dagen gjord, säger Sebastian Wolf. 

– En del kunder är så tacksamma för vår hjälp, de säger att de ska skicka blommor och choklad. Det händer väl att någon gör det också, säger Fanny Andersdotter. 

– Det är alltid kul med kundkontakter, möten är ständigt berikande och omväxlande, även om en del är mindre roliga att tala med. Jag är tillräckligt gammal för att vara en gås och jag är generellt bättre på att hantera burdusa kunder, säger Leif Bucher. 

Leif Bucher är dessutom kanske tillräckligt gammal för att slippa bli ersatt av artificiell intelligens, AI. Kundtjänstmottagare är annars ett av de yrken som pekats ut som särskilt i riskzonen att automatiseras inom en nära framtid. Men klubbtrion skrattar rått åt frågan om de oroas över att bli utbytta mot en chattbot. 

–Lycka till säger jag, att få en robot att förstå vad vi gör. En robot skulle få härdsmälta direkt, säger Sebastian Wolf, roat. 

–Förresten har jag tre gånger den här veckan redan fått frågan: Är du en robot? 

Ett tillmäle som ändå är att föredra framför kundtjänsthora. 

Fakta om Releasy

  • Har kontor i Borlänge, Borås, Linköping, Stockholm och Barcelona.
  • I Borlänge jobbar drygt 450 medarbetare med kundtjänst och support.
  • Uppdragsgivarna finns inom flera branscher, bland annat tv, streamingtjänster och telekom. Medarbetarna är knutna till specifika
    företag.