Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Facken på Keolis fixade trygg kollektivtrafik

Anställda i kollektivtrafiken var några av de som stod i frontlinjen i början av coronapandemin. Men när läget var som värst gick fackklubbarna på Keolis ihop för att skydda medarbetarna.
Lina Björk Publicerad
Buss med avspärrning framme vid föraren.
För att skydda bussförare från corona stängde företag inom kollektivtrafiken framdörrarna för påstigning, innan man införde skyddsglas. Foto: Ali Lorestani / TT

”Undvik att röra dig i kollektivtrafiken” uppmanade Folkhälsomyndigheten i våras.

Det är inte helt lätt om du jobbar på Keolis, som sköter busstrafiken i delar av Sverige. Sedan många år tillbaka har fackklubbarna på bolaget haft ett nära samarbete för att medlemmarna ska känna sig trygga och säkra ute på vägarna. Det fick extra stor betydelse när coronaviruset bredde ut sig över landet.  

På Keolis jobbar ungefär 6 000 anställda i hela Sverige. Av dem är 400 tjänstemän, däribland trafikledare, linjechefer och verkstadschefer. När covid-19 spred sig under våren fanns en stor oro bland de anställda. Hur skulle man skydda sig från sjuka passagerare? Hur skulle arbetsbelastningen bli om färre fick komma på bussen men fler turer skulle köras? Därtill insjuknade några medarbetare. Man hade också bekräftade dödsfall som kunde härledas till viruset.

– Det har varit en jätteutmaning, både att bemöta medarbetares rädsla, men också se till att rent praktiskt skydda de anställda. Vi är ett multikulturellt bolag och för många är jobbet första steget in på arbetsmarknaden, så mycket handlade om information om hur man undviker smitta, säger Klas Wallin, Unionens klubbordförande för Keolis riksklubb.

Som trafikledare på Keolis är Klas Wallin den som kommer först till platsen om det till exempel sker en olycka, eller om det uppstår bråk på bussen. En av de mer praktiska sakerna som klubben tidigt behövde ordna var säkerheten för föraren på bussen. När bussbolaget Nobina lade in ett skyddsstopp vid en av deras depåer i Uppsala för att man inte kunde säkerställa tryggheten för de anställda under våren, gjorde övriga huvudmän inom kollektivtrafiken i Sverige samma åtgärd att stänga framdörren och släppa in resenärer via de bakre dörrarna. Sedan satte sig Unionenklubben med de andra fackförbundens klubbar och började titta på leverantörer av skyddsglas på bussar. 

– Vi har gjort sammanlagt 12 riskanalyser med allt från vad som händer med glaset om man krockar, att de ska vara öppningsbara men samtidigt säkra om någon passagerare nyser utanför. För oss trafikledare har det också varit viktigt.

För trafikledarna har det också varit viktigt hur de extra plexiglasen i bussarna påverkar ljudet.

– Föraren har en larmknapp som gör att vi på trafikledningen hör hela bussen om det skulle uppstå bråk så att vi kan kalla på hjälp.  

Keolis har även ett skyddsnät för den psykosociala delen. Det är inte helt ovanligt att anställda upplever hot och våld på jobbet, men nu förlorade anställda kollegor. Något som skapade både rädsla och sorg.

Klas Wallin.

– Vi har något som kallas för Keoliskamrat. Det innebär att om någon obehaglig situation uppstår, så har vi utbildade kollegor som du har möjlighet att prata med. Kedjan är ofta så att jag som trafikledare är först på plats, sedan finns en kollegajour, en chef som tar ett uppföljningssamtal och sedan företagshälsovården, som erbjuder samtal med psykolog inom eller vidare remiss till landstinget om det behövs, säger Klas Wallin.

Efter alla restriktioner har det även uppstått andra positiva effekter. Det är färre bråk på bussarna och passagerarna tycks sköta sig i större grad än tidigare. Fackklubbarna på Keolis kommer även att fortsätta samarbeta nationellt.

– Det råder ingen konkurrens mellan arbetsmiljöombuden och arbetsgivaren i arbetet med komplikationerna som uppstått vid utmaningarna efter coronasituationen. Vi klarade av våren och sommaren väldigt bra. I början hade vi röda siffror på allt i riskanalyserna, nu är det bara gula och gröna kvar. Även om vi inte slutar arbeta för det, så känns det skönt att vi jobbat upp ett bra skydd.

Coronaregler på bussar

Vilka förhållningsregler som kan utfärdas i busstrafiken är i stor utsträckning oreglerat, så länge det inte handlar om regler som ställs upp i diskriminerande syfte.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har dock gett några allmänna råd till kollektivtrafiken:

  • Informera passagerarna om sätt att minska smittspridningen.
  • Trygghetsvärdar och liknande har befogenhet att ge trafikanter tillsägelser om de inte respekterar de regler som bestämts om exempelvis trängsel.
  • För att minska smittspridning vid trängsel har föraren rätt att neka personer att stiga på om det börjar bli trångt.
  • Om trafikanter inte lyssnar på de regler som satts upp finns möjlighet att tillkalla polis och handgripligen avlägsna personer.

SKR

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.