Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Facken på Keolis fixade trygg kollektivtrafik

Anställda i kollektivtrafiken var några av de som stod i frontlinjen i början av coronapandemin. Men när läget var som värst gick fackklubbarna på Keolis ihop för att skydda medarbetarna.
Lina Björk Publicerad
Buss med avspärrning framme vid föraren.
För att skydda bussförare från corona stängde företag inom kollektivtrafiken framdörrarna för påstigning, innan man införde skyddsglas. Foto: Ali Lorestani / TT

”Undvik att röra dig i kollektivtrafiken” uppmanade Folkhälsomyndigheten i våras.

Det är inte helt lätt om du jobbar på Keolis, som sköter busstrafiken i delar av Sverige. Sedan många år tillbaka har fackklubbarna på bolaget haft ett nära samarbete för att medlemmarna ska känna sig trygga och säkra ute på vägarna. Det fick extra stor betydelse när coronaviruset bredde ut sig över landet.  

På Keolis jobbar ungefär 6 000 anställda i hela Sverige. Av dem är 400 tjänstemän, däribland trafikledare, linjechefer och verkstadschefer. När covid-19 spred sig under våren fanns en stor oro bland de anställda. Hur skulle man skydda sig från sjuka passagerare? Hur skulle arbetsbelastningen bli om färre fick komma på bussen men fler turer skulle köras? Därtill insjuknade några medarbetare. Man hade också bekräftade dödsfall som kunde härledas till viruset.

– Det har varit en jätteutmaning, både att bemöta medarbetares rädsla, men också se till att rent praktiskt skydda de anställda. Vi är ett multikulturellt bolag och för många är jobbet första steget in på arbetsmarknaden, så mycket handlade om information om hur man undviker smitta, säger Klas Wallin, Unionens klubbordförande för Keolis riksklubb.

Som trafikledare på Keolis är Klas Wallin den som kommer först till platsen om det till exempel sker en olycka, eller om det uppstår bråk på bussen. En av de mer praktiska sakerna som klubben tidigt behövde ordna var säkerheten för föraren på bussen. När bussbolaget Nobina lade in ett skyddsstopp vid en av deras depåer i Uppsala för att man inte kunde säkerställa tryggheten för de anställda under våren, gjorde övriga huvudmän inom kollektivtrafiken i Sverige samma åtgärd att stänga framdörren och släppa in resenärer via de bakre dörrarna. Sedan satte sig Unionenklubben med de andra fackförbundens klubbar och började titta på leverantörer av skyddsglas på bussar. 

– Vi har gjort sammanlagt 12 riskanalyser med allt från vad som händer med glaset om man krockar, att de ska vara öppningsbara men samtidigt säkra om någon passagerare nyser utanför. För oss trafikledare har det också varit viktigt.

För trafikledarna har det också varit viktigt hur de extra plexiglasen i bussarna påverkar ljudet.

– Föraren har en larmknapp som gör att vi på trafikledningen hör hela bussen om det skulle uppstå bråk så att vi kan kalla på hjälp.  

Keolis har även ett skyddsnät för den psykosociala delen. Det är inte helt ovanligt att anställda upplever hot och våld på jobbet, men nu förlorade anställda kollegor. Något som skapade både rädsla och sorg.

Klas Wallin.

– Vi har något som kallas för Keoliskamrat. Det innebär att om någon obehaglig situation uppstår, så har vi utbildade kollegor som du har möjlighet att prata med. Kedjan är ofta så att jag som trafikledare är först på plats, sedan finns en kollegajour, en chef som tar ett uppföljningssamtal och sedan företagshälsovården, som erbjuder samtal med psykolog inom eller vidare remiss till landstinget om det behövs, säger Klas Wallin.

Efter alla restriktioner har det även uppstått andra positiva effekter. Det är färre bråk på bussarna och passagerarna tycks sköta sig i större grad än tidigare. Fackklubbarna på Keolis kommer även att fortsätta samarbeta nationellt.

– Det råder ingen konkurrens mellan arbetsmiljöombuden och arbetsgivaren i arbetet med komplikationerna som uppstått vid utmaningarna efter coronasituationen. Vi klarade av våren och sommaren väldigt bra. I början hade vi röda siffror på allt i riskanalyserna, nu är det bara gula och gröna kvar. Även om vi inte slutar arbeta för det, så känns det skönt att vi jobbat upp ett bra skydd.

Coronaregler på bussar

Vilka förhållningsregler som kan utfärdas i busstrafiken är i stor utsträckning oreglerat, så länge det inte handlar om regler som ställs upp i diskriminerande syfte.

Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har dock gett några allmänna råd till kollektivtrafiken:

  • Informera passagerarna om sätt att minska smittspridningen.
  • Trygghetsvärdar och liknande har befogenhet att ge trafikanter tillsägelser om de inte respekterar de regler som bestämts om exempelvis trängsel.
  • För att minska smittspridning vid trängsel har föraren rätt att neka personer att stiga på om det börjar bli trångt.
  • Om trafikanter inte lyssnar på de regler som satts upp finns möjlighet att tillkalla polis och handgripligen avlägsna personer.

SKR

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Jobbet med spöken runt hörnet

Klockor som oförklarligt ger ifrån sig ljud. Saker som flyttar sig. Hörbara steg från den tomma övervåningen. Det finns anställda på Långholmens hotell och restaurang – ett tidigare fängelse – som inte vill åka upp på vinden ensamma.
Petra Rendik Publicerad 31 oktober 2025, kl 06:01
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Övernaturliga upplevelser på Långholmen – eller helt rationella förklaringar?
Spöken på jobbet - eller inte? Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg på Långholmens hotell - ett tidigare fängelse där det sägs spöka - kan berätta många underhållande historier om kusliga händelser. Foto: Joachim Stokstad/G. Fredriksson.

I dagsljus känns Långholmens hotell och restaurang som en skön oas bara några hundra meter från den hårt trafikerade Västerbron i Stockholm. Men när mörkret faller så känns platsen inte lika inbjudande, särskilt inte om man känner till Långholmens historia.

Här finns det gamla spinnhuset som en gång var en straffinrättning för fattiga kvinnor och från början på 1800-talet byggdes fängelseverksamheten ut, för att upphöra först 1975. 

Sista dödsstraffet november 1910

Det var också här den sista avrättningen i landet ägde rum, när rånmördaren Johan Ander avrättades med giljotin den 23 november 1910.

Det finns nog mycket ångest och sorg i väggarna. Har man lite livlig fantasi och är mörkrädd… jag vill i alla fall ha sällskap när jag rör mig på vissa platser här … Håret i nacken krusar sig ibland, säger Chris Stenberg, arrangemangschef på Långholmens hotell.

Tror egentligen inte på spöken

Bland de anställda på hotellet har tre läger utkristalliserat sig när det kommer till hur man ställer sig till övernaturliga fenomen, berättar Chris Stenberg: hon själv tillhör de som egentligen inte tror på spöken men inte är lika tvärsäkra på sin sak sen man började arbeta på hotellet.

Det finns de som inte tror alls, och så gänget som inte tycker det är så konstigt att osaliga andar vandrar mitt bland oss.

Victoria Ingasdotter, som jobbar med konferenser på hotellet, tillhör den senare kategorin. Men det betyder inte att hon skyller på spöken så fort hon hör konstiga ljud från källaren.

Jag har upplevt saker som är svåra att förklara

Jag försöker ju hitta rationella förklaringar såklart, men jag har upplevt saker som är svåra att förklara, säger hon.

Hon känner mest harmoni på sin arbetsplats, men när hon släcker lamporna då kommer rysningar och en känsla av att inte vara ensam. Särskilt när hon rör sig i de äldsta delarna av huset, som festvåningen och vinden, som ligger vägg i vägg med spinnhuset. 

Till förrådet på vinden kommer man numera med hiss och dit är det många som inte vill åka upp utan sällskap. När dörrarna öppnas på plan tre kan Victoria inte förmå sig att kliva ut ur hissen.

Jag kommer inte ut, det går bara inte! Det är som en osynlig vägg framför mig. ”Skärp dig Victoria”, säger jag till mig själv, men det är bara att åka ner och be någon åka med upp igen, säger hon.

Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg.
Victoria Ingasdotter och Chris Stenberg. Foto: Joachim Stokstad.

Diskaren såg att mannen saknade ben

En gemensam upplevelse som flera delar är mysteriet med tidtagaruren som ligger i ett rekvisitaförråd på markplan i det gamla spinnhuset. När personalen går in i förrådet har uren ibland börjat pipa – men slutat när de kommit fram till väggen där de hänger.

Jag har en logisk förklaring att det kanske handlar om magnetism av något slag, men vissa kollegor säger att det är spöken. Jag vet inte, säger Chris Stenberg.

En bra spökhistoria

Vare sig man tror på spöken eller inte så är en bra spökhistoria underhållande och medarbetarna på hotellet kan berätta många. 

Stängda dörrar som plötsligt står öppna, prylar som flyttar sig, ljud av fotsteg och dans från festvåningen, trots att personalen gått låsrundan och inte en levande själ synts till. 

Och så historien om mannen utan ben, som nog har lockat mer till skratt än skräck. Det var en diskare som gjorde undan det sista en kväll när en herre kom in i lokalen.

Diskaren trodde att det var en gäst och började prata med honom. Men när mannen går i väg ser diskaren att han saknar ben, säger Victoria Ingasdotter och skrattar. 

Även gäster kan få möta gengångare. För en tid sedan berättade en konferensgäst om en händelse när hon skulle ta sig till sitt hotellrum.

– Hon hade gått upp i fel trappa och känner plötsligt att någon drar henne i kjolen. Jag skojade med henne om att spökena är snälla och hon svarade allvarligt att de kändes lite busiga ändå, berättar Victoria Ingasdotter. 

Långholmens hotell: Berättelser från ett före detta fängelse
Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. Foto: G. Fredriksson.

Fler arbetsplatser där det sägs spöka

På Varbergs kusthotell kan gäster bli omstoppade av en osynlig sköterska som tog hand om sjuka barn under sanatoriets tid. Det sägs att man också kan höra de tuberkulossjuka barnens skratt ljuda på det som i dag är spaavdelningen.

På stålföretaget Outokumpu i Avesta och avdelningen Strängen kan den som vistas där på kvällar och nätter höra Strängspöket harkla sig. Spöket säg vara en man som jobbade på kontoret och dog kort efter att han gått i pension. 

För några år sedan ville 35 asylsökanden lämna sitt boende i Grännaforsa eftersom det spökade i huset. De hade hört konstiga ljud, sett lampor släckas och låsta dörrar öppnas. 

Källor: Sveriges Radio, Dagens arbete och Hallandsposten.

Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält