Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Tre täta varsel på Fiskarhedenvillan

Från all time high till tre varsel på mindre än ett år. Personalen på hustillverkaren Fiskarhedenvillan är nu, liksom hela branschen, hårt prövad.
– Om bankerna hade mer råg i ryggen skulle det ändå mildra krisen, säger Gustaf Edgren, på Trä- och Möbelföretagen.
Anita Täpp Publicerad
Byggarbetsplats. Armeringsjärn och rör på marken bredvid ett par tomma gummistövlar.
Tre varsel på ett år. Den kris som Fiskarhedenvillan nu upplever gäller även för många andra hustillverkare i Sverige. Foto: Janerik Henriksson/TT.

I förra veckan varslade Fiskarhedenvillan åter om uppsägningar. Denna gång gäller varslet 45 anställda, var av 35 på huvudkontoret i Borlänge.

Det är det tredje varslet sedan oktober förra året, då fem tjänstemän tvingades lämna företaget. Ett par månader senare kom det andra varslet som ledde till att 16 anställda fick gå.

Och nu förhandlar alltså åter de fackliga företrädarna för Unionen, Sveriges Ingenjörer och Ledarna, för att försöka rädda kvar så många som möjligt av dem som nu har varslats.

De anställda trodde att pandemin skulle bli en hård prövning. I stället innebar den hemmaboom som pandemin medförde att Fiskarhedenvillan kunde nyanställa 75 personer och i fjol slog rekord med 650 levererade hus.

Kände stor optimism

Men att bygga ett hus är en lång process. Och efter att i början av 2022 fått rekordmånga beställningar på nya hus minskade de sedan drastiskt. Vilket innebär att man bara kommer att leverera runt 330 hus i år. Och enligt Fiskarhedenvillans prognos blir det än värre nästa år, då bara 250 ska levereras.

Det är orsaken till den varselvåg som Fiskarhedenvillans tjänstemän, framför allt på huvudkontoret i Borlänge, nu tvingas uppleva.

– När beställningarna rasade in kände vi en väldig optimism. Men så blev det krig i Ukraina och vi fick stora leveransproblem. Och så kom de höga räntorna och den höga inflationen, vilket också har skapat en stor osäkerhet bland potentiella köpare och då blev det platt fall, säger Kerstin Drejholt, ordförande för Unionenklubben på Fiskarhedenvillan.

"Nu ska det inte bli fler varsel"

Kerstin Drejholt.

Hon fortsätter:
– Efter de två första varslen hade vi ändå hopp om att det snart skulle vända och hade kvar en överkapacitet, så att vi skulle ha kvar tillräcklig kompetens vid en uppgång.  Men eftersom vi fortfarande inte ser någon ljusning så har vi ändå förståelse för att vi måstes göra det här. Och också arbetsgivaren vet att vi behöver ha kvar kompetensen in i det sista. Och nu ska det ändå inte bli några fler varsel.

Den kris som Fiskarhedenvillan upplever gäller nu i princip alla hustillverkare i Sverige, även om vissa går lite bättre, påpekar Gustaf Edgren, bostadspolitisk expert på branschorganisationen Trä- och Möbelföretagen.

– I läget med Covid 2020 så var alla oroliga, men i stället fick branschen en riktig boost. Men sedan kraschade ju leveranskedjornas så man fick leveransproblem, och sedan kom de kraftigt ökade kostnaderna för råvarorna. Och så blev det inflation och man började slåss om halvledare och annat man behövde på marknaden. Och nu försvårar också de höga räntorna för hustillverkarna, säger han.

"Bankerna skapar oro"

Enligt branschorganisationens siffror påbörjades endast 7 500 småhus under första kvartalet i år medan 11 500 hus påbörjades under samma period under 2022.

Gustaf Edgren.

Och när det gäller orderingången så beställdes ungefär 660 hus under första kvartalet i år, jämfört med 1500 hus under fjolårets första kvartal. Vilket innebär en nedgång på nästan 60 procent, påpekar Gustaf Edgren.

– Det enda vi kan göra är att larma om det här. Men jag hoppas att bankerna slutar bidra till det dåliga läget. För det jag fått höra från många håll nu är att de lägger lök på laxen och skapar oro bland potentiella husköpare genom att avråda dem från att köpa nybyggda hus. Och det är alltså personer som har en sådan bra ekonomi att de klarar kalkylerna och beviljas lån. Om bankerna hade mer råg i ryggen skulle det ändå mildra krisen, säger han.

 Sedan vore det också behövligt att kommunerna ser till att ha en proaktiv planering så att det finns fler bra och billiga småhustomter att bygga på.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.