Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

De anställda räddade företaget

För 30 år sedan räddades Norautron i Vänersborg av ett gäng anställda. En handfull jobbar kvar på elektronikföretaget som går för full effekt.
Johanna Rovira Publicerad
Till vänster en bild inifrån elektronikföretaget Norautron, till vänster Thomas Wagnervik på företaget.
Thomas Wagnervik, till vänster, gick från att vara anställd på Norautron till att bli ägare till att bli anställd igen. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

För ganska precis 30 år sedan tågade runt 600 personer i ihållande regn i ett fackeltåg genom Vänersborg. Demonstranternas missnöje riktade sig mot Televerket, eller Telia som det bytte namn till det året, vars beslut att lägga ned det egna tillverkningsföretaget Teli, innebar att 560 anställda skulle mista jobbet.

Thomas Wagnervik och Sophie Kollberg, som båda jobbat på Teli sedan 1970-talet, skulle bli utan arbete till sommaren. Men så blev det inte. I september var de båda, tillsammans med ytterligare tolv kollegor, i stället ägare till ett nytt företag i samma lokaler.

Porträttbild på Sophie Kollberg på Norautron.
Sophie Kollberg.

 Facket var starkt och ledningen för Televerket tyckte att det var obehagligt med protesterna, berättar Sophie Kollberg, som började sin karriär som kabelskalare och i dag jobbar som HR-specialist.

Så därför fick en tidigare Televerksdirektör, Sten Zälle, i uppdrag att göra något åt situationen i Vänersborg. Han rekade och kom tillbaka med ett krav. Han ville bygga upp ett företag på sitt sätt, utan toppstyrning och inblandning från Televerket.

Nybyggare laddade för nytt företag

Ett fyrtiotal personer som den gamla företagsledningen valt ut, testades av beteendevetare. Av dem fick 14 åka i väg till Fiskebäckskil för att dra upp riktlinjerna för ett nytt företag. Gruppen kom att kallas Nybyggarna.

 När våra arbetskamrater jobbade sin sista dag åkte vi tillbaka till Teli.  Det var en omvälvande känsla att träffa alla ledsna arbetskamrater, men det gav samtidigt energi och sporrade oss att fortsätta, även om det fanns de som inte trodde på att vi nybyggare skulle  klara uppgiften, säger Sophie Kollberg.

I slutet av september pytsade nybyggarna upp femtusen kronor var för att få ihop till kostnaden för ett aktiebolag. Frågan var vem som skulle bli styrelseordförande. Den personen skulle ju riskera att bli utan a-kassa om det nya företaget skulle gå omkull.

 Sophie var den modigaste av oss, hon steg fram och tog den rollen, minns Thomas Wagnervik, som själv fick en plats i ledningsgruppen.

 Jag insåg ju att det inte skulle bli något av hela idén om ingen gjorde det, säger Sophie Kollberg, som också blev personalchef.

Men det blev alltså av och efter nyår hade sammanlagt 37 personer ur Telis gamla personalstyrka nappat på erbjudandet att börja på företaget Elektronik Partner AB genom att investera 37 000 var i startkapital. Valet av personer föll mycket på vem som kunde göra vad.

 Det var så tyst när vi kom hit. Nu hängde det på oss. Kunde vi hålla ut ett halvår åtminstone kunde vi i alla fall få tillbaka pengarna vi investerat, berättar Thomas Wagnervik

Susanne Westring och Daniel Lambert tillverkar laddstationer för elbilar. Fabriksmiljö, mörka kläder.
Susanne Westring och Daniel Lambert tillverkar laddstationer för elbilar. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

I stället för att tillverka företagsväxlar kom man att tillverka kretskort. Engagemanget bland de anställda var stort och alla gick med på att sänka sina löner för att få verksamheten på fötter.

En av Sophie Kollbergs uppgifter som styrelseordförande var att ta emot sin förra chefs uppsägning.

 Det var en så konstig omställning, den var nästan inte greppbar. Där stod min gamla chef och frågade om jag ville köpa ut hans aktier.

Kniven mot strupen

Av det ursprungliga gänget är det bara fem som jobbar kvar i dag, men många av de anställda köpte efterhand in sig i företaget. Inom ett år hade personalstyrkan nästan fördubblats och blev utsett till årets företag i Vänersborg.  

 Vi slet som den, men vi hade roligt också. Vi skapade sysselsättning åt oss och andra och det tyckte vi var viktigt. Men vi levde hela tiden med kniven mot strupen och kunde bara se tre månader framåt. Våra större kunder tyckte att vi saknade ekonomiska muskler.

Så när norska Electronics
Manufacturing Group fick nys om företaget och runt millennieskiftet ville köpa det med krav på att vara ensam ägare, var det ingen som tvekade att sälja sina aktier.

Engagemanget finns kvar på Norautron än i dag, försäkrar alla vi träffar. Sammanhållning och solidaritet sitter i väggarna. Känslan av att alla på företaget, oavsett var man jobbar, är lika mycket värda.

 Det finns värdegrunder vi inte har satt ord på, men som funkar här, säger Thomas Wagnervik.

Nuvarande vd Martin Röing försäkrar att engagemanget sticker ut och relativt nyanställde Hugo Andersson bekräftar tesen om allas lika värde genom att läxa upp den vd eller chef som dristar sig till att gå ut i produktionen utan kläder som skyddar mot statisk elektricitet.

ESD-polis kollar klädseln

 Ja, det har blivit en grej. Jag är självutnämnd ESD-polis (elektrostatisk urladdning) eftersom jag brukar vara den första som reagerar när någon från kontoret glömmer sig. Statisk laddning kan förstöra kretskort och det är inget som syns, det kan märkas först efter år. säger Hugo Andersson, monteringstekniker.

Porträttbild på Enes Jusic, ställföreträdande produktionsledare, i blå arbetskläder.
Enes Jusic. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

Enes Jusic, ställföreträdande produktionsledare, berättar att han blev stående utanför chefens kontor, oförmögen att gå in när han erbjöds jobb på företaget 1995 efter en kort praktik.

 Jag kom hit som flykting från Bosnienkriget och där vågar man inte prata med cheferna. Sophie var den som hjälpte mig till rätta, hon hjälpte mig mycket, säger Enes Jusic och kysser fingertopparna för att demonstrera vad han anser om sina chefer i dag.

Men cheferna har faktiskt inte alltid varit värda slängkyssar. Under en period togs det in chefer som inte alls begrep sig på den sammanhållning och de värdegrunder som rådde.

 När det kom en chef utifrån som ville införa mycket konstiga grejer då insåg vi att vi måste bilda klubb, säger Mikael Flink, ordförande på Unionenklubben.

I dag är arbetsgivaren mer lyhörd och det finns en god samsyn kring värderingar, enligt klubben. Lönerna är dock ett kapitel för sig.

 Lönerna på vissa företag i Trollhättan är rena fantasin för oss.  Men vi tävlar ju mot Asien och förstår att vi inte kan begära samma lön som i Trollhättan. Samtidigt blir det svårt att få kvalificerat folk om lönerna är för låga, säger Mikael Flink.

Växer så det sprakar

Bild på ett 5 volts kretskort. Grönt med gula kopplingar.
När man får en stöt av ett dörrhandtag är spänningen cirka 3000 volt. Ett kretskort kan gå sönder redan vid 5 volt. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

De två senaste åren har elektronikföretaget, som i dag tillverkar alltifrån laddstationer för elbilar till elektronik som används vid pacemakeroperationer, växt så det sprakat om det. Såväl omsättning som personalstyrka har fördubblats. Det är dock inte lika lätt som tidigare att få nyanställda att gå med i facket konstaterar Mikael Flink.

 De yngre ifrågasätter hela fackliga biten.

Thomas Wagnervik suckar åt konstaterandet:

 Ordet solidaritet är väl nästan struket ur ordlistan.

Han har börjat förbereda sig för sin pension med blandade känslor.

 Det känns konstigt att lämna något man varit med och skapat. Samtidigt har det inte varit någon dans på rosor precis. Den ständiga oron som fanns första tiden, mitt i all entusiasm, ledde till att flera av oss blev utbrända, det är priset vi betalade.

 Men när man kommer hit tänder man på alla cylindrar, här finns ju massor kvar att göra. Det är svårt att sluta när det sker nya saker hela tiden, säger han.  

 

Företagets historia

  • 1891 Teli (Teleindustrier AB), Televerkets egen tillverkningsindustri, anlade sin första verkstad i Stockholm.
  • 1941 startades filialen i Vänersborg som tillverkade telefonväxlar åt företag.
  • 1993 bildas Elektronik Partner AB och verksamheten slår upp dörrarna till Telis gamla lokaler 3 januari 1994.
  • 2000 blev det norska företaget Electronics Manufacturing Group (senare EMG technology) ägare.
  • 2008 bytte företaget namn till Norautron.
  • 2022 jobbar 100 anställda på Norautron i Vänersborg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Avtalen som hindrar dig att byta jobb – Sverige sticker ut

Omkring var tredje privatanställd har ett särskilt avtal som gör det svårare att byta jobb. Många vet inte om det själva. Det visar OECD:s nya mätning av konkurrensklausuler – där Sverige ligger i topp.
Noa Kristiansson Publicerad 9 september 2026, kl 06:07
Ett kollage som visar ett kontrakt som skrivs på och tre staplar från en statistikrapport.
Sverige toppar OECD:s lista över användningen av konkurrensklausuler i anställningsavtal. Det ger lägre löner och sämre förhandlingsläge, enligt organisationen, som också säger att många som skriver på inte har några företagshemligheter. Fredrik Sandberg/TT, skärmdump

Omkring var tredje privatanställd har skrivit under ett avtal som gör det svårare att söka nytt jobb eller att starta eget företag. Det visar nya siffror från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD. Sverige toppar listan över användningen av så kallade konkurrensklausuler. 

Det är avtal som begränsar hur anställda får ta med sig kunskap, information och personliga kontakter till en ny arbetsgivare. De finns till för att skydda företagshemligheter, men enligt OECD är det vanligt att de överanvänds. Det leder till lägre löner och sämre förhandlingsläge för anställda, enligt organisationen.

Den som bryter mot en konkurrensklausul kan tvingas betala miljonbelopp i skadestånd.

Anställda har skrivit under konkurrensklausuler utan att veta om det

OECD har mätt hur vanligt det är med konkurrensklausuler i totalt 15 länder. Först har de frågat företagsledare om deras anställda har sådana avtal. I Sverige har omkring en tredjedel av cheferna svarat tydligt ja.

Det skiljer sig mot vad anställda har uppfattat. Endast 16 procent är säkra på att de har ingått ett avtal. 20 procent uppger att de ”förmodligen” har det.

Enligt OECD tyder det på att anställda har begränsad kunskap om hur avtalen används och om de själva omfattas.

Checklista: Detta ska du undvika

Har du fått ett anställningsavtal med en konkurrensklausul i? Här är några röda flaggor, enligt Unionens förbundsjurist Karl Hägg.

  • Skadeståndet är för högt. Reglerna i kollektivavtalet säger att det normalt inte ska vara högre än sex månadslöner.
  • Löptiden är för lång. Sex månader bör normalt vara utgångspunkten, enligt facket.
  • Din roll är för junior. Kollektivavtalet om konkurrensklausuler säger att de bara ska användas för anställda som känner till företagshemligheter och har möjlighet att använda dem hos en konkurrent.

Avtal med konkurrensklausuler kan bryta mot reglerna

OECD menar också att många avtal skrivs på ett sätt som inte följer lagar och kollektivavtal. Runt åtta av tio avtal skulle sannolikt ha svårt att klara en rättslig prövning, enligt organisationen.

En fjärdedel av de arbetsgivare som använder konkurrensklausuler svarar att de används brett, på alla anställda.

Karl Hägg, förbundsjurist på Unionen.
Karl Hägg, förbundsjurist på Unionen.

Karl Hägg är förbundsjurist på Unionen. Han förvånas över OECD:s siffror. Särskilt att åtta av tio konkurrensklausuler skulle falla om de prövades.

– Det är en otroligt överraskande siffra. Jag är tveksam till om den kan stämma, säger han och fortsätter:

– Men vi ser en del problem med konkurrensklausuler som är för långtgående.

Fackets linje: Konkurrensklausuler ska ge ersättning

De flesta sådana fall finns i små företag som saknar kollektivavtal, säger Karl Hägg. Normalt sett ska konkurrensklausuler ge rätt till ekonomisk ersättning, som kompensation för att den som skriver under får svårare att byta jobb. När Unionen tar strid handlar det ofta om att det saknas sådan ersättning.

Hägg känner också igen att företag använder konkurrensklausuler för anställda som inte har någon hemlig företagsinformation.

Finns det någon situation där man aldrig ska acceptera ett sådant här avtal?

– Man bör inte acceptera det om man inte har en så kvalificerad eller hög roll. Om man är vanlig handläggare eller något sådant.

Svenskt Näringsliv ifrågasätter OECD

Svenskt Näringsliv ifrågasätter trovärdigheten i OECD:s undersökning. Arbetsrättsjurist Niklas Beckman skriver i ett mejl till Kollega:

”Vi bedömer att resultatet av deras undersökning är osäkert och överskattar användningen av konkurrensklausuler i Sverige.”

Han ser inte heller några andra tecken på att klausulerna överanvänds och skriver att det är ovanligt att sådana konflikter hamnar i domstol.

Samtidigt konstaterar han att Sverige ligger ”mycket långt fram inom innovation och forskning” och att svenska företag därför kan ha ”ett större behov av att skydda företagshemligheter än företag i en del andra länder”.

Kollektivavtal om konkurrensklausuler – detta gäller

Företag som har kollektivavtal måste följa ett särskilt, mindre kollektivavtal om just konkurrensklausuler. Här är några av avtalets punkter:

  • Konkurrensklausuler ska bara användas för anställda som faktiskt känner till viktiga företagshemligheter.
  • Den som skriver under en konkurrensklausul ska få ekonomisk ersättning för det.
  • En person som sägs upp på grund av arbetsbrist ska normalt inte omfattas av en konkurrensklausul.

Unionens förbundsjurist Karl Hägg berättar att facken just nu ser över avtalet. Utvärderingen väntas vara klar innan året är slut.

På företag som saknar kollektivavtal gäller avtalslagen, som bland annat säger att en konkurrensklausul ska vara ”skälig”. Facket menar dock att kollektivavtalet om konkurrensklausuler är normerande för alla företag.

Om rapporten

Siffrorna i artikeln kommer från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och dess rapport ”Employment Outlook 2026”.

Organisationen har jämfört hur vanligt det är med konkurrensklausuler och andra liknande avtal i 15 länder. De flesta av de studerade länderna ligger i Europa.

OECD grundades 1961 och har 38 medlemsländer.

Arbetsmarknad

Här är de vanligaste skälen till att vi byter jobb

Pengar, chefen och livet utanför jobbet. Det är de främsta orsakerna till att vi byter jobb. Var femte anställd vill byta arbetsplats – men få tar steget, visar en ny rapport.
Ola Rennstam Publicerad 26 augusti 2026, kl 06:00
Missnöje med lön och ledarskap får anställda att vilja byta jobb, men osäkerheten på arbetsmarknaden och i ekonomin håller dem kvar, visar en rapport från rekryteringsföretaget Randstad. Foto: Colourbox

På den svenska arbetsmarknaden är det få som byter jobb – men viljan finns där. Drygt var femte anställd planerar att lämna sin arbetsgivare inom ett halvår, men betydligt färre tar steget, visar en ny rapport från Randstad.

Foto: Randstad

– Det finns en solklar inlåsningseffekt där många är rädda för att byta jobb. Det har varit stökigt på arbetsmarknaden de senaste åren med mycket uppsägningar, så har man ett arbete håller man fast vid det. Och det kommer fortsätta vara så tills Sverige visar upp en bättre ekonomisk tillväxt, säger Cecilia Mannheimer, 
ansvarig för rekrytering och bemanning på Randstad.

 

Låg lön och svagt ledarskap bakom missnöjet

När arbetstagare väl säger upp sig handlar det sällan om en enskild orsak. I stället är det flera faktorer som samverkar: missnöje med lön, bristande ledarskap och ett livspussel som inte går ihop – men också känslan av att jobbet inte längre känns meningsfullt.

– Det handlar ofta om en bristande tilltro till ledningen och en avsaknad av kommunikation med sin chef.  För stressade chefer som befinner sig i en omorganisation är det lätt att tappa bort vikten av att se sina medarbetare, säger Cecilia Mannheimer.

Brist på flexibilitet skrämmer bort unga

Det finns en tydlig röd tråd i rapporten: samma faktorer som får anställda att sluta är de saker som de söker hos en ny arbetsgivare. Lön och balans mellan arbete och fritid toppar båda listorna i undersökningen. För arbetsgivare innebär det en konkret risk – lever man inte upp till grundkraven, tappar man folk, påpekar Randstad i rapporten.

– Yngre generationer värderar balans mellan jobb och fritid i högre utstäckning än tidigare generationer. Om man som arbetsgivare inte kan erbjuda flexibilitet kommer man få svårt att attrahera nya talanger.

Men pengar är bara en del av ekvationen. Relationer på jobbet och hur arbetsvardagen faktiskt fungerar väger tungt. Engagemang och den dagliga upplevelsen är avgörande – minst lika viktiga som lönen.

Unga prioriterar utveckling – äldre relationen till chefen

Bakom siffrorna finns också tydliga generationsskillnader. Yngre (Generation Z och millennials) lämnar oftare på grund av låg lön, brist på utveckling och ointressanta arbetsuppgifter. Äldre (Generation X och baby boomers) sätter i stället ställ relationen till chefen främst – följt av lönen.

De vanligaste skälen att byta jobb

För låg lön (39%)

Dålig relation till ledningen (31%)

Obalans mellan jobb och fritid (30%)

Ointressanta arbetsuppgifter (29%)

Brist på karriärmöjligheter (26%)

Dålig arbetsmiljö (22%)

Otrygghet i anställningen (19%)

Känsla av att inte bli rätt belönad (13%)

Svårt att ta sig till jobbet (11%)

Dåligt rykte om arbetsgivaren (9%)

Brist på investeringar i teknik och innovation (5%)

Företaget bidrar inte till samhälle eller miljö (5%)

Källa: Randstad. 3895 personer i Sverige deltog i undersökningen. Läs hela rapporten här.

Arbetsmarknad

Han fick rätt mot Lexbase i EU-domstolen

EU-domstolen anser att det kan vara olagligt att sälja brottmålsdomar. Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten mellan Goled Raabi och Lexbase.
David Österberg Publicerad 14 augusti 2026, kl 06:03
Goled Raabi har stämt Lexbase
Goled Raabi stämde Lexbase i tingsrätten. Tingsrätten bad EU-domstolen om vägledning och har nu fått det: att sprida domar kan strida mot dataskyddsförordningen GDPR, enligt domstolen. Anders Warne

Genom flera svenska söktjänster går det att ta reda på om en person har dömts för brott, vilket gör att gamla domar ligger kvar trots att den dömde avtjänat sitt straff. En av dem är Lexbase. Goled Raabi dömdes 2011 till fängelse för rån. Året efter hade han avtjänat sitt straff.

Efter några år togs domen bort från polisens belastningsregister. Men inte från Lexbase och andra söktjänster. Där kan vem som helst mot betalning få tillgång till uppgifter om domar, åtal och tvister. Företagen hävdar att de sysslar med journalistik och därmed inte omfattas av dataskyddsförordningen GDPR.

– Straffet tar slut, men systemet fortsätter bestraffa människor och försvårar återanpassning till arbetslivet, sa Goled Raabi till Kollega i vintras.

Tvisten handlar om undantaget för journalistiska ändamål i GDPR

Nu har EU-domstolen fattat ett beslut som kan försvåra för söktjänsterna att sprida domar. Enligt avgörandet är Lexbase och liknande söktjänster inte automatiskt journalistisk verksamhet bara för att de har utgivningsbevis. Därför kan det vara otillåtet för dem att sprida uppgifter om brott.

– Det känns skönt, men också väntat. Domen är stark och genomtänkt och det finns ingenting i den som jag är missnöjd med. Men det är sorgligt att det ska behövas en dom från EU-domstolen för att något ska hända. Det här är något som riksdagen borde ha fixat för längesedan.

Goled Raabi hävdar att möjligheten att hitta domar i digitala söktjänster har gjort det svårare för honom att få ett nytt jobb. Därför stämde han 2024 Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.

Enligt GDPR omfattas personuppgifter om brott av särskilt stränga regler och får bara behandlas i vissa situationer. Ett undantag gäller behandling för journalistiska ändamål. Flera företag med rättsdatabaser har därför skaffat utgivningsbevis och hävdat att deras verksamhet är journalistisk.

EU-domstolen pekar ut flera krav för journalistisk verksamhet

Attunda tingsrätt begärde förhandsavgörande från EU-domstolen eftersom GDPR är en EU-förordning. I juli kom EU-domstolens avgörande. Domstolen slog fast att bedömningen av om en verksamhet är journalistisk ska göras utifrån flera omständigheter. Det kan bland annat ha betydelse om uppgifter om brott har bearbetats eller redigerats före publicering, om uppgifterna har faktagranskats och om verksamheten omfattas av yrkesetiska regler.

Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten med hjälp av EU-domstolens vägledning. 

– Jag har ingen aning om vad rätten kommer att komma fram till. Men jag tror att det blir svårt för Lexbase och liknande företag att hävda att de ägnar sig åt journalistik. Man kan inte längre låtsas att man ägnar sig åt journalistik för att tjäna pengar. Domen har fört lite mänsklighet tillbaka till Sverige. Man kan inte sälja människors uppgifter hursomhelst, säger Goled Raabi.

Lexbase anser att de redan ändrat verksamheten

EU-domstolens avgörande påminner om det som Högsta Domstolen kom fram till 2025. Enligt den domen är det inte tillåtet att sprida personuppgifter om brott till allmänheten. 

Efter domen ändrade fler rättsdatabaser sin verksamhet och säljer inte längre fullständiga domar. Lexbase anser därför att EU-domstolens avgörande inte kommer att påverka deras verksamhet. Det är dock fortfarande möjligt att söka på ett namn och få veta om någon är dömd för brott. Med hjälp av målnummer kan man sedan själv begära ut domen.

Kollega har sökt Lexbase för en kommentar.

Därför prövas Lexbase i domstol

  • Goled Raabi dömdes för rån 2011 och avtjänade sitt fängelsestraff året därpå.
  • Han anser att uppgifter om domen i Lexbase har försvårat hans möjligheter att få arbete.
  • 2024 stämde han Lexbase i Attunda tingsrätt för brott mot GDPR.
  • Tingsrätten begärde vägledning från EU-domstolen.
  • EU-domstolen slog i juli fast att digitala rättsdatabaser inte automatiskt kan betraktas som journalistisk verksamhet.
  • Nu ska Attunda tingsrätt avgöra tvisten utifrån EU-domstolens besked.

Det säger EU-domstolen

När är en rättsdatabas journalistik? EU-domstolen pekar på flera faktorer som kan vägas in:

  • Om uppgifter om brott bearbetas eller redigeras före publicering.
  • Om uppgifterna faktagranskas.
  • Om verksamheten följer yrkesetiska regler.
  • Om någon gör en bedömning av publiceringens allmänintresse.