Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Anställda på Apotea vittnar om stress och straff

Kameraövervakning, stress och kollektiv bestraffning. Anställda på Apotea vittnar om stora problem med arbetsmiljön. Nu ska Unionen granska arbetsmiljön på nätapoteket.
David Österberg Publicerad
Fredrik Sandberg / TT
Medarbetare på Apotea vittnar bland annat om en mycket hög arbetstakt. Ibland tvingas personalen springa för att hinna med sina arbetsuppgifter. Fredrik Sandberg / TT

Tidningen Dagens ETC har pratat med sju personer som är eller har varit anställda på Apoteas lager i Morgongåva. Personerna vittnar om stora brister i arbetsmiljön. Företaget ska bland annat använda övervakningskamerorna för att ha koll på de anställda.

– En dag hade produktionen tillfälligt pausats. En kollega satte sig på golvet och väntade. Då ringer en annan kollegas mobil. Det var Pär (Svärdson, Apoteas vd) som var upprörd över att kollegan som satt ner inte verkade jobba, säger lagerarbetaren Håkan till tidningen.

Enligt artikeln förekommer också kollektiv bestraffning. Om en anställd i ett arbetslag på fem personer plockar för långsamt eller ägnar sig åt fel arbetsuppgift straffas alla fem. Arbetslaget får då plocka ordrar ett helt arbetspass i stället för att växla mellan att packa och plocka. Att plocka är mer ansträngande.

Personerna vittnar också om mycket hög arbetstakt. Ibland tvingas personalen springa för att hinna med sina arbetsuppgifter.

Många av medarbetarna på lagret är medlemmar i Unionen eftersom förbundet organiserar apoteksanställda. Unionen har dock ingen fackklubb på Apotea.

Efter uppgifterna i media har Jörgen Gustavsson, regional ombudsman för Unionen i Uppland, kontaktat medlemmarna via mejl för att få veta mer om arbetsmiljön.

– Jag har inte hunnit gå igenom svaren, men kan konstatera att min mejlkorg är full av svar. Så småningom kommer jag också begära en förhandling utifrån de svar jag får från medlemmarna. Då kommer jag få klart för mig om det exempelvis har begåtts några lagbrott, säger Jörgen Gustavsson till Kollega.

Hur uppfattar du arbetsmiljön på Apotea?
– Jag måste prata med medlemmarna innan jag kan uttala mig om det. Men jag vet att det tidigare har ryktats om att kamerorna används för att övervaka de anställda. När det fanns en klubb hade vi också en förhandling om syftet med kamerorna och enligt företaget ska de enbart användas till att övervaka paket och eventuella felleveranser. Men vi ska se till att de saker som påstås inte förekommer.

Senare i dag, tisdag, ska Jörgen Gustavsson ha ett möte med Pär Svärdson, vd för Apotea, för att diskutera arbetsmiljön.

Till Kollega säger Pär Svärdson att artikeln i Dagens ETC inte ger en objektiv bild av företaget.

– Jag erbjöd reportern att komma hit och prata med personalen, men det var han inte intresserad av.

Han säger dock att företaget ska se över arbetsmiljön och föra en diskussion med Unionen för att säkerställa att den är bra. Kollektiv bestraffning förekommer inte, enligt Pär Svärdson.

– Vilka arbetsuppgifter man får utföra hänger inte samman med hur snabbt man jobbar. Men om vi har en maskin som kräver fem medarbetare kan man inte arbeta vid den maskinen om man inte är fem personer, då får man göra något annat. Jag förstår inte hur det kan ses som bestraffning att utföra arbetsuppgifter som man är anställd för att utföra. Men om folk uppfattar det som kollektiv bestraffning ska vi självklart diskutera det. Har vi brustit i kommunikationen?

Företaget använder sig inte heller av kamerorna för att övervaka sin personal, enligt Pär Svärdson. Syftet med kamerorna är att se till att medicin inte försvinner.

– Vi ägnar oss inte åt kameraövervakning. Det är olagligt. Vi har en verksamhet med 1 000 anställda som är igång sju dagar i veckan. Måndag-fredag kör vi dygnet runt. Det skulle vara en rejäl uppgift för mig att hålla koll på 1 000 personer dygnet runt.

Han håller dock med om att det ibland blir stressigt på lagret.

– Vi har väldigt lojal personal som vet att det sitter människor och väntar på livsviktig medicin. Men den frågan ska vi också diskutera med Unionen. Vi måste säkerställa att vi har rutiner som gör att stressiga situationer inte uppstår. Ibland är det dock svårt att planera. Sedan coronautbrottet har vi vuxit nästan okontrollerat. Men vi ska absolut titta på hur vi kan göra vårt system mer robust för snabba volymökningar.

Foto på Pär Svärdson: Karl Nordlund

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.