Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Anställda på Apotea vittnar om stress och straff

Kameraövervakning, stress och kollektiv bestraffning. Anställda på Apotea vittnar om stora problem med arbetsmiljön. Nu ska Unionen granska arbetsmiljön på nätapoteket.
David Österberg Publicerad
Fredrik Sandberg / TT
Medarbetare på Apotea vittnar bland annat om en mycket hög arbetstakt. Ibland tvingas personalen springa för att hinna med sina arbetsuppgifter. Fredrik Sandberg / TT

Tidningen Dagens ETC har pratat med sju personer som är eller har varit anställda på Apoteas lager i Morgongåva. Personerna vittnar om stora brister i arbetsmiljön. Företaget ska bland annat använda övervakningskamerorna för att ha koll på de anställda.

– En dag hade produktionen tillfälligt pausats. En kollega satte sig på golvet och väntade. Då ringer en annan kollegas mobil. Det var Pär (Svärdson, Apoteas vd) som var upprörd över att kollegan som satt ner inte verkade jobba, säger lagerarbetaren Håkan till tidningen.

Enligt artikeln förekommer också kollektiv bestraffning. Om en anställd i ett arbetslag på fem personer plockar för långsamt eller ägnar sig åt fel arbetsuppgift straffas alla fem. Arbetslaget får då plocka ordrar ett helt arbetspass i stället för att växla mellan att packa och plocka. Att plocka är mer ansträngande.

Personerna vittnar också om mycket hög arbetstakt. Ibland tvingas personalen springa för att hinna med sina arbetsuppgifter.

Många av medarbetarna på lagret är medlemmar i Unionen eftersom förbundet organiserar apoteksanställda. Unionen har dock ingen fackklubb på Apotea.

Efter uppgifterna i media har Jörgen Gustavsson, regional ombudsman för Unionen i Uppland, kontaktat medlemmarna via mejl för att få veta mer om arbetsmiljön.

– Jag har inte hunnit gå igenom svaren, men kan konstatera att min mejlkorg är full av svar. Så småningom kommer jag också begära en förhandling utifrån de svar jag får från medlemmarna. Då kommer jag få klart för mig om det exempelvis har begåtts några lagbrott, säger Jörgen Gustavsson till Kollega.

Hur uppfattar du arbetsmiljön på Apotea?
– Jag måste prata med medlemmarna innan jag kan uttala mig om det. Men jag vet att det tidigare har ryktats om att kamerorna används för att övervaka de anställda. När det fanns en klubb hade vi också en förhandling om syftet med kamerorna och enligt företaget ska de enbart användas till att övervaka paket och eventuella felleveranser. Men vi ska se till att de saker som påstås inte förekommer.

Senare i dag, tisdag, ska Jörgen Gustavsson ha ett möte med Pär Svärdson, vd för Apotea, för att diskutera arbetsmiljön.

Till Kollega säger Pär Svärdson att artikeln i Dagens ETC inte ger en objektiv bild av företaget.

– Jag erbjöd reportern att komma hit och prata med personalen, men det var han inte intresserad av.

Han säger dock att företaget ska se över arbetsmiljön och föra en diskussion med Unionen för att säkerställa att den är bra. Kollektiv bestraffning förekommer inte, enligt Pär Svärdson.

– Vilka arbetsuppgifter man får utföra hänger inte samman med hur snabbt man jobbar. Men om vi har en maskin som kräver fem medarbetare kan man inte arbeta vid den maskinen om man inte är fem personer, då får man göra något annat. Jag förstår inte hur det kan ses som bestraffning att utföra arbetsuppgifter som man är anställd för att utföra. Men om folk uppfattar det som kollektiv bestraffning ska vi självklart diskutera det. Har vi brustit i kommunikationen?

Företaget använder sig inte heller av kamerorna för att övervaka sin personal, enligt Pär Svärdson. Syftet med kamerorna är att se till att medicin inte försvinner.

– Vi ägnar oss inte åt kameraövervakning. Det är olagligt. Vi har en verksamhet med 1 000 anställda som är igång sju dagar i veckan. Måndag-fredag kör vi dygnet runt. Det skulle vara en rejäl uppgift för mig att hålla koll på 1 000 personer dygnet runt.

Han håller dock med om att det ibland blir stressigt på lagret.

– Vi har väldigt lojal personal som vet att det sitter människor och väntar på livsviktig medicin. Men den frågan ska vi också diskutera med Unionen. Vi måste säkerställa att vi har rutiner som gör att stressiga situationer inte uppstår. Ibland är det dock svårt att planera. Sedan coronautbrottet har vi vuxit nästan okontrollerat. Men vi ska absolut titta på hur vi kan göra vårt system mer robust för snabba volymökningar.

Foto på Pär Svärdson: Karl Nordlund

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontières, MSF grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MSF arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.