Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Alla har en del i mobbning på jobbet

De flesta av oss skulle nog svara nej på frågan om vi någon gång mobbat en kollega. Men alla på en arbetsplats är potentiella deltagare i en mobbningsprocess.
Linnea Andersson Publicerad 20 november 2018, kl 10:17
Colourbox
Vare sig delaktigheten är aktiv eller passiv är mobbning på jobbet allas ansvar. Colourbox

I Kollegas undersökning som vi presenterade i nummer fem svarar bara en procent ja på frågan om de har varit delaktiga i att mobba någon på sin arbetsplats. Siffran står i skarp kontrast till de 16 procent som uppger att de utsatts för mobbning.

Läs mer: Okunskap om hur mobbning ska hanteras

Mobbning kan ta sig uttryck på många olika sätt. Det kan handla om utfrysning (både från sociala och jobbrelaterade aktiviteter), att bli ignorerad, att fråntas arbetsuppgifter eller få ohälsosamt många, eller att bli verbalt eller till och med fysiskt attackerad. Den kan också ske via sms och mejl.

Läs mer: Två i veckan dör av mobbning

Även om du inte aktivt deltagit i att kränka en kollega kan ditt beteende ha en avgörande roll. Mobbning innefattar fler än två personer även om det bara är en person som aktivt utför negativa handlingar. De runt omkring spelar, ibland helt ovetande, roller. Vissa ser inte, vill inte se eller anser inte att det som sker är mobbning. Andra är rädda om sitt arbete eller för att själva bli utsatta.

I en doktorsavhandling om vuxenmobbning av Louise Svensson definieras vilka olika roller vi spelar när mobbning på jobbet uppstår. Av avhandlingen framkommer att den som mobbar i de flesta fall är antingen chef eller en informell ledare.

CHEFEN

Den som är chef har en viktig roll när det gäller mobbning på arbetsplatsen. Chefens agerande – passivt eller aktivt – uppmärksammas och värderas mer än andras, vilket gör att mobbning ofta blir tydligare när det är chefen som mobbar. Även om mobbning förstås också kan ske bakom stängda dörrar.

Chefen kan vara den som stöttar den utsatta, den som uttryckligen mobbar eller den som helt enkelt ”inte gör något åt det” – trots sitt lagstadgade arbetsmiljöansvar. På grund av sin ställning kan mobbning från chefen gå ut över den mobbades anställning, lön och arbetsuppgifter.

INFORMELLA LEDAREN

Detta är ofta en eller flera personer på liknande hierarkisk nivå som den utsatta. Informella ledare i en grupp är i sig inte något negativt, men de har större möjlighet än andra att kunna mobba.

Informellt ledarskap är tydligast på arbetsplatser där chefen är frånvarande eller där chefen själv har liten reell makt. Ledaren har ofta inflytande tack vare en frekvent och nära kontakt med chefen. Det kan också vara en person som är bra på det ”sociala spelet” och som ser till att hen kan ta sig friheter utan repressalier från gruppen. Informella ledare har ofta jobbat länge på arbetsplatsen och ser till att nya medarbetare får anpassa sig efter de normer som råder.

MEDLÖPAREN

En medlöpare är den som inte vill se, eller som ser men inte vill visa sitt stöd till den utsatta inför andra, eller som rentav ger sitt tysta bifall åt mobbningen.

Den som blir mobbad uppfattar ofta medlöparen som en potentiell mobbare. Det kan räcka med att den utsatta känner sig osäker på var medlöparen står och vad medlöparen vet för att uppfattas som den mobbades motpart.

STÖDJAREN

Denna visar öppet eller slutet sitt stöd för den utsatta. Det kan vara någon på arbetsplatsen som den mobbade kan tala med om sin situation eller som inte uttryckligen ställer sig på mobbarnas sida.

Att ge öppet stöd är att på ett eller annat sätt visa inför arbetsgruppen att man står på den utsattas sida. Eller att till och med konfrontera mobbaren. Stödjaren ser och erkänner situationen som just mobbning. Ett öppet stöd kan leda till repressalier eller att personen själv utsätts för mobbning, beroende på stödjarens egen status i gruppen.

Slutet stödjande är personer som den utsatte kan tala med, men som inte utåt visar sitt stöd. Det kan vara både en chef och en kollega. Hen kanske inte själv har sett mobbningen men lyssnar och tar den utsatte på allvar. Oavsett om stödet är öppet eller dolt kan mobbningen lindras av att det finns stödpersoner.

Bilder: Colourbox

KONTORSMILJÖN HAR BETYDELSE

I sin avhandling upptäckte Louise Svensson att även kontorsmiljön påverkar hur pass utsatt den mobbade känner sig. Ett öppet kontorslandskap kan vara en mardröm för en mobbad. Därför kan det vara väldigt viktigt för den som är utsatt att ha ett eget rum som en reträttplats.

Kollega har tidigare uppmärksammat brittisk forskning som visar på liknande problem med sexism i öppna kontorslandskap. I studien framkom att många kvinnor kände sig ständigt iakttagna av manliga medarbetare och att det inte fanns någonstans att gå undan för att få vara i fred.

Läs mer: Öppna kontorslandskap främjar sexism

Arbetsmiljö

Civilsamhället: En av tre förväntas jobba helg och kväll

Fattigdom, svält och krig tar inga pauser. Men det måste anställda inom ideella organisationer och föreningar göra ibland. En utmaning för de fackklubbar som försöker styra upp engagemanget.
Lina Björk Publicerad 27 mars 2024, kl 06:03
När engagemang blir övertid. Anställda inom civilsamhället ser sitt jobb som meningsfullt och har ett stort engagemang. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen är slut.
Foto: Shutterstock

De jobbar med katastrofer, olyckor och kriser. Unionen har 22 000 anställda inom civilsamhället. Många hittar sina drömjobb i organisationer som jobbar för demokrati och gemenskap. Men engagemanget har en baksida. Anställda som förväntas jobba kvällar och helger, många gånger gratis. Och en fritid som flyter ihop med arbetstiden. 

Shade Jalali
Foto: Camilla Svensk

– Det som utmärker anställda inom civilsamhället är engagemanget, de ser sitt jobb som meningsfullt. Men det skapar också gråzoner för när arbetsdagen tar slut. Man brinner för sina frågor, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen, som skrivit en rapport om civilsamhället som arbetsplats. 

I den svarar hälften av de tillfrågade att de arbetar mer än sin avtalade arbetstid varje månad. En av tre förväntades dessutom jobba kväller och helger. Lika många har svårt att få tid för återhämtning. 

– Det skiljer sig lite beroende på organisationens storlek, ju större desto proffsigare. På mindre föreningar blir gråzonerna tydligare kring förväntningar att ställa upp utanför arbetstid. 

 

Ledarskap en utmaning 

Lönerna inom civilsamhället är generellt lägre än för andra tjänstemän inom privat sektor. En utmaning här är förväntningarna från allmänheten – tjänstemän med höga löner sticker i ögonen på bidragsgivare som vill se sina gåvor gå till andra saker än organisationens anställda. Samtidigt kan föreningar inte fungera utan anställda tjänstemän som arbetar med föreningens frågor. 

– Här handlar det om transparens, att visa hur pengar används och till vilka saker. Jobbet kanske är ett kall, men det måste också vara ett konkurrensmässigt jobb, som lockar de mest kompetenta medarbetarna, säger Shadé Jalali.

Efter stress och arbetsbelastning uppges chef och ledarskapsfrågor vara den största arbetsmiljöutmaningen i Unionens rapport. Det har flera orsaker. Var femte person i rapporten uppgav att deras närmaste chef var en förtroendevald. Alltså en person som många gånger väljs in i organisationen på grund av sitt engagemang i föreningens frågor, snarare än viljan att arbetsleda kanslipersonalen. Det skapar chefer som inte har koll på arbetsmiljölagstiftning eller arbetsrätt. 

– Ofta brinner cheferna lika mycket för jobbet som de anställda och då är det svårare att dra gränser. 

 

Oro för framtiden bland anställda

Unionen efterfrågar en professionalisering av sektorn, där det alltid finns anställningsavtal, att man följer arbetsrätten och arbetstidslagen. Att det finns en tydlig skiljelinje mellan betalt och ideellt arbete på alla arbetsplatser samt att de arbetsgivare som tar emot statliga medel för anställningar, som exempelvis lönebidrag, ska ha kollektivavtal. 

I årets rapport ställde Unionen en fråga om ekonomi och möjligheten att utföra de projekt man vill. I en politisk tid där mindre offentliga medel ges till civilsamhället blir fler organisationer beroende av enskilda bidragsgivare. Det har skapat en oro bland anställda. 

– Det har skett stora förändringar på kort tid och många anställda är oroliga över framtiden. Många organisationer vet inte om de kommer att finnas kvar om några år.