I Malmö härjar en mörkerman som tycks inställd på att knäppa invandrare. Ett slags copycat till Lasermannen som plågade Stockholm för tjugo år sedan, den här gången dock utan laser.
Varför? Och varför Malmö?
Bortsett från det självklara då, att det rör sig om en psykiskt störd malmöit som fått tokspel.
En möjlig förklaring ger hiphopparen Jason "Timbuktu" Diakité i Aftonbladet. I Malmö har han aldrig behövt oroa sig på grund av sin hudfärg, skriver han. Men nu har klasskillnaderna blivit gigantiska: "Rasism har alltid vuxit sig stark i tider av ekonomisk osäkerhet och på platser med stor ojämlikhet".
Det låter hyggligt trovärdigt. Att detta utspelar sig i Malmö känns helt logiskt. Till skillnad från Timbuktu minns jag staden som ett tillhåll för inskränkta människor med små hjärtan. Aldrig har jag fått höra så mycket taskigheter på grund av mitt utseende som där.
Men det är också en förklaring med en uppenbar brist. Den gör det möjligt att lägga ansvaret någon annanstans: det är strukturerna, den otyglade kapitalismen, "vi går i marknadsekonomins luciatåg", som bär skulden.
Det märks om inte annat av några av de sorgliga kommentarer som Timbuktus inlägg utlöst. En person konstaterar att Timbuktu har en poäng. När de sjuka får det sämre och de rikare blir rikare, vem ska man då skylla på? "Jo, rent logiskt i mina ögon och efter timmar av läsande så är invandringspolitiken den enda som gått skonad från regeringens piska", skriver hon.
Det är klassiskt syndabockstänkande med öppna spjäll. Någon jävel ska ta skiten för att inte jag mår bra.
De tyska nationalsocialisterna skyllde på kapitalismen, judarna och kommunismen. I Sverige i dag finns sådana som skyller sitt elände på kapitalismen och invandrarna.
Rädslan för det främmande ställer till det för oss gång på gång. En kvinna jag träffade berättade om hur svårt det var för henne att hitta bostad när hon skulle studera i Milano. Hon var född i södra Italien och i det rika Norditalien göre sig icke syditalienare besvär.
Så illa är det inte i Sverige. Inte än. Även om det finns en viss rivalitet mellan landsändarna skulle knappast en skåning ha svårt att hyra uppåt landet.
I en annan tid kanske Malmömördaren inte bara skulle jaga svarthåriga och mörkhyade, utan också rågblonda stockholmare.