- Sluta sura, det är ju bara fotboll, sade syrran till mig en varm junikväll 2002. Sverige hade precis åkt ur VM i åttondelsfinalen i en tröttsam förlängning mot Senegal.

Det hela hade börjat så bra. Vi hade lottats in i dödens grupp vilket betydde Argentina, England, och Nigeria i gruppspelet. Efter likaspel mot England och vinst mot Nigeria var slutligen bara giganterna Argentina kvar. Ett likaresultat räckte för att gå vidare.

I mitten av första halvlek fick Sverige frispark.

- Är du sugen på att ta den?, frågade Henke Larsson.

- Klart jag är sugen, svarade Anders Svensson. Resten är historia. Svensson skjuter frisparken från 25 meters avstånd och den går, till allas förvåning, rakt in i nätet i argentinarnas mål.

Anders Svensson vet inte riktigt vart han ska ta vägen, och slänger sig slutligen i gräset och öppnar famnen - för landslaget och Sveriges alla tv-tittare.

Det blev ett av de starkaste minnena från VM 2002. Och det finns ett antal sådana stunder genom tiderna- när Frankrikes Zinedine Zidane skallar Italiens Marco Materazzi i finalen, när Argentinas Diego Maradona gör mål med hjälp av "guds hand" i VM 1986 och så klart, Ravellis straffräddning 1994. Och dessa minnen är någonting mer än fotboll. Det är gemenskap, stolthet, kämparglöd men inte minst ren och skär glädje. Allt detta finns representerat i en samling referat, skrivna av Sveriges ledande fotbollskrönikörer och forna landslagsspelare. Några sticker ut mer än andra. Arne Hegerfors skriver, liksom Bo Hansson och Johan Orrenius med driv och tempo. Ett av bottennappen var 1990 års referat av Ragnar Strömblad. Även om fotboll ibland är poesi, går det helt enkelt inte att bygga ett helt referat på gräsplanens vajande grässtrån.

Oavsett författare, är samlingen referat en fantastisk återblick genom årtiondena. Från starten 1930 i Uruguay, till finalen i vuvuzelornas Sydafrika.