Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Nya avtalet

Det mesta avgörs lokalt. Låga lönehöjningar, men genombrott i hjärtefrågor. Nu är det upp till arbetsgivarna att visa att de klarar en lokal lönebildning värd namnet. Annars väntar en het höst 2011.
Tommy Zetterwall Publicerad 1 april 2010, kl 09:38

Inget att jubla åt var kommentaren till första avtalsåret, från ordföranden i delegationen, sedan Unionen tecknat första avtalet. Det är bara att instämma. Sju tiondelar av en procent, och det från juni, är lågt. Det ger inte mer än ett par hundringar i höjning vid 30?000 i lön.

Även helheten, 2,6 procent på ett och ett halvt år, kan tyckas väl magert. Särskilt som större delen av höjningen kommer först i juni 2011. Men med tanke på arbetsgivarnas kategoriska motstånd, att inte släppa till något i ett centralt avtal, var det ett genombrott. Om det sen räcker för att lönerna ska hålla jämna steg med priserna återstår att se.

Vi hade nått vägs ände, sa Unionens Cecilia Fahlberg, sedan hon fått med sig en splittrad delegation och gjort upp. Förutom lönerna ingår viktiga principfrågor, som en extra månads föräldralön, pengar till att höja kompetensen och bättre ersättning vid tjänsteresor. Den knepiga inhyrningsfrågan löstes med en arbetsgrupp som ska ta itu med övertrampen.

Föga förvånande tycker medlemmarna att nivån är för låg, visar den webbenkät vi låtit Novus Opinion göra. Närmare hälften gör tummen ned och många är osäkra. Ännu fler, 60 procent, anser att individgarantin, den höjning var och en är säkrad (294 kronor på 18 månader i Teknikavtalet) inte håller måttet. Men det stora flertalet tycker ändå att det var rätt att göra upp. Var femte är osäker, men bara 14 procent svarar nej. Och upp emot var tredje av dessa hade inte varit beredda att ta konflikt.

I medlemmarnas öppna kommentarer applåderar många uppgörelsen: Bra jobbat, Unionen var "stronga och orädda" när de gick i spetsen, Bra att vi kunde undvika konflikt och sifferlösa avtal. Men här finns också kritiker: För lågt, svagt, mesigt. Skit! Ett hafsverk.

Andra var snabba att attackera Unionen. Fronten rämnar, det fackliga samarbetet är i gungning, industriavtalet i dödsryckningar, var några kommentarer. Mycket var en maktdemonstation. Avtalet, och en vecka senare IF Metalls lite längre, röjde väg för en rad uppgörelser med i stort sett samma nivåhöjningar (från 2,6 procent på ett och halvt år till 3,5 på två år).

Avtalet innebär inte dödstöten för en facklig samordning. På samma sätt som arbetsgivarna hållit ihop kommer facken att göra det så länge medlemmarna tjänar på det. Här är också uppslutningen på fältet stor: Unionen borde ha väntat in LO-facken, Håll ihop i framtiden!, är ett par röster i vår enkät.

Det innebär inte att LO-förbunden alltid ska hålla i taktpinnen. Unionen, med en halv miljon medlemmar, har ritat om kartan. Och det förutsätter ett nytt, mer jämbördigt samarbete.

Garantin för var och en, 294 kronor i teknikföretagen och lite mer i de längre avtalen, är för låg. Nu är det upp till arbetsgivarna att visa att de klarar att genomföra lokala förhandlingar värda namnet. Och då gäller det både pengarna och inflytandet.

Hittills har det ofta varit chefen som på egen hand dikterat villkoren, utan att vare sig facket eller den enskilde haft något att säga till om. Hela 70 procent av kvinnorna och drygt hälften av männen upplever att de haft litet eller inget inflytande alls över sin lönesättning. Det duger inte i år.

I skrivande stund pågar Pappers konflikt. Och Handels har lyckats pressa till sig lite extra. Det är bara att gratulera. Men avgörande är resultatet när de lokala uppgörelserna är i hamn. Har bolagen råd att betala ut miljarder i bonus, så finns det pengar till betydligt större löneökningar, som flera konstaterat i vår enkät.

Många säger att de ställt upp för att ta företaget ur krisen. Men då gäller det att arbetsgivarna återgäldar uppoffringarna när resultaten vänder uppåt. Annars växer kraven inför hösten 2011.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.

Ledare

Mörka moln på solig himmel när Unionen höll kongress

Unionen har hållit kongress och där diskuterades AI, arbetstid, hållbarhet, löner och en massa annat som rör jobbet. Med på kongressen fanns också fackliga ledare från Belarus som blivit fängslade och förföljda – en påminnelse om att aldrig ta demokratin för given.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 16 november 2023, kl 06:01
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Votering! Det efterfrågades flitigt i soliga Karlstad där Unionens nyligen höll kongress. Ordet betyder omröstning och ombuden kan begära det om det är osäkert hur många som ropade ja till det ena eller andra förslaget till beslut.

För den som inte brukar delta på liknande möten är ordet kanske inte välkänt. Så är det med så kallade fackuttryck – fiffiga för att de är exakta men ibland svåra för utomstående. Förmodligen använder du själv ett gäng sådana begrepp. Vi på Kollega har gjort ett ”knäck” (journalistord som betyder artikel) om fackord och förkortningar från arbetslivet – ta en titt här för att se hur många av dem du känner igen.

För kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar

Tillbaka till kongressen, som hålls vart fjärde år. Ombuden från hela landet diskuterade förbättringar av löner och arbetsmiljö och en mängd andra frågor som har med jobbet och facket att göra. Till exempel arbetstid, hållbarhetsarbete, AI:s påverkan på framtida jobb, behovet av fler unga på fackliga uppdrag och huruvida förbundet har gått för långt i digitaliseringen av fackliga kurser och evenemang. Engagemanget var stort och diskussionerna blev långa – för kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar.

Trots det soliga vädret var det också en kongress där de mörka molnen från övriga världen kom nära och vi påmindes om hur priviligierade vi är samt att vi aldrig kan ta demokratin för given. Flera gäster från Belarus berättade om hur fackligt aktiva döms till långa fängelsestraff, många av dem trots att de är gamla och sjuka. Att fängsla fackliga företrädare och ledare är ju förfärligt, och det händer alldeles nära oss – det är bara 80 mil mellan huvudstäderna Stockholm och Minsk.

Internationellt

Ala Tsvirko slipper utvisas - kan få asyl i Polen

Johanna Rovira Publicerad 16 oktober 2023, kl 13:27
Ala Tsvirko slipper utvisas - kan få asyl i Polen
Bild från Unionens kongress där medverkande håller upp skyltar som bildar orden Frige alla fackliga fångar i Belarus!
Ala Tsvirko slipper utvisas - kan få asyl i Polen
Ledare

Prata om klimakteriet – även på jobbet

Klimakteriet har stor påverkan i livet för hälften av befolkningen – ändå är ämnet omgärdat av så mycket hysch-hysch. Om vi hjälps åt att avdramatisera ökar förståelsen för hur symptomen påverkar.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 20 oktober 2023, kl 06:15
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ganska prick när jag passerade 50-strecket dök symptomen upp, till exempel värmevallningar, störd sömn och en hjärna som plötsligt uppför sig annorlunda och får mig att säga bord när jag menar stol, typ. Nu, fyra år senare, pågår klimakteriesymptomen fortfarande för fullt och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte stör tillvaron. Men många drabbas långt värre – med ökad stresskänslighet, humörsvängningar och nedstämdhet.

I stort sett alla kvinnor i övergångsåldern får symptom, ändå är det relativt tyst om ämnet. Det är häpnadsväckande att något som har så stor påverkan i livet för hälften av befolkningen är omgärdat av så mycket hysch-hysch.

Men gör det något, kanske du tänker? Ska jag behöva lyssna till samtal som rör hormoner och fertilitet? Räcker det inte att de som är berörda googlar info?

Ofta klassas hormonrelaterad nedstämdhet felaktigt som depression och utbrändhet, vilket leder till onödiga sjukskrivningar.

Nej, för tyvärr är kunskapsnivån låg och det får konsekvenser, till exempel i arbetslivet. Ofta klassas hormonrelaterad nedstämdhet felaktigt som depression och utbrändhet, vilket leder till onödiga sjukskrivningar. Här behövs kunskap både inom vården och på arbetsplatserna.

Om vi hjälps åt att avdramatisera ökar förståelsen för hur symptomen påverkar. Det kan vara något så enkelt som att kunna säga ”jag jobbar hemma idag och förskjuter arbetstiden för sömnen i natt var kass”. Eller att slippa undrande blickar när man blir knallröd i ansiktet eller växlar mellan ”kofta av” och ”kofta på” flera gånger under samma möte.

På företaget GreatEarth utbildas de anställda i hur kvinnor kan må när hormonnivåerna förändras. Och projektet har givit ringar på vattnet. Fler på jobbet berättar om de mår dåligt eller är stressade – oavsett anledning. De har kommit varandra närmare, som kollegor och människor.