På de analoga kamerornas tid var Lennart Söderberg mekaniker. Felen syntes med blotta ögat och han slipade, borrade och hamrade ut trasiga delar och ersatte med nya. Sedan kom digitalkamerorna på nittiotalet och plötsligt hade han ett IT-yrke. Nu består kamerahuset nästan bara av kretskort och allt jobb sker via datorn.

- Det är könlöst, lite tråkigare. Men samtidigt har det blivit mer av ett detektivarbete. Koderna kan ge en fingervisning men man kan inte se felen som man gjorde förr.

Lennart Söderberg, som jobbar i Solna trots att företaget heter Malmö Intervision Visual Service, har lagat kameror sedan 1976. Han bildade eget 1983 men gick tillbaka som anställd 2004 då Canon, det märke som han jobbade med, beslöt att dra in alla auktoriseringar och bara låta ett fåtal få sköta deras kameraservice.  

- Firmans första ägare gick i konkurs. Sedan blev vi uppköpta av några som varken hade branschkännedom eller chef. Sedan två år tillbaka har vi en dansk arbetsgivare. Det har varit jäkligt påfrestande med alla byten, vi känner oss som strykpojkar. Vi jobbar med små marginaler och det gäller att jobba för fullt för att gå runt.

- I vintras kände vi oss tvungna att bilda klubb. Jag blev vald till ordförande, jag klarar inte av att blunda för orättvisor. Danskarna är ovana vid alla våra regler. De finner det löjeväckande med så många möten och allt protokollskrivande. Ibland kan man tycka att de har en poäng, vi har nog mycket att lära av varandra.

Hur kom det sig att du började som tekniker?

- Jag var jätteintresserad av fotografering och hade olika objektiv och fotograferade allt från myror till människor. Jag började jobba på kundtjänsten på Canon 1974. Kamerateknikernas jobb såg jäkligt roligt ut och jag fick chansen att börja som det två år senare.

Vilken utbildning behövs?

- Jag hade ingen särskild utbildning men jag var händig och hade finmotoriskt sinne.

Hur lång tid tog det att lära sig jobbet?

- Det är väl som med alla jobb, blir man någonsin hundraprocentigt fullärd?

Vilka är kunderna?

- Fotobutiker, yrkesfotografer, amatörfotografer. Vi har hela Canon. Jag har proffsbiten och kunder inom press, porträtt och liknande. Man lär känna dem och ibland ser man dem på Rapport när de står och fotograferar på någon presskonferens.

Vilka fel är vanligast?

- Det kan vara slitage eller kortfel, ibland är hela kameran död. Många fel beror på kunden. Det vanligaste är att de har tappat den i backen. Jag har också fått göra rent kameror som innehållit champagne, kräks, solkräm, hundpiss och, nu senast, vitlökssås. Kameran och såsen stod på ett vingligt bord.  

Vad har du för arbetstider?

- Från åtta till halv fem.

Jobbar du mycket övertid?

- Periodvis kan det bli en del, särskilt på höstarna när kamerorna med sand kommer hit. Då har vi ju själva haft semester och berget har växt under tiden.

Hur ser en bra respektive dålig dag ut?

- Det känns som ett lotteri varje morgon. En bra dag är när allting flyter. Inga buggar i datorn och man hittar felen. Dåliga dagar är när datorn inte vill starta trots hundra försök. Det är knäckande för självkänslan när man har gjort noll kameror och noll kronor under en hel dag. Det är också stressande när man inte hittar felen och kunden, som kanske ska på utlandsreportage, väntar på en. Då kan man längta efter ett annat jobb, som att man var sopare på en lastkaj och bara behövde ställa ifrån sig kvasten vid arbetsdagens slut.

Blir kunderna alltid nöjda?

- Proffsfotograferna är tacksamma att jobba med, de förstår vår sits. Vi har haft ett jäkligt bra samarbete i flera decennier. För ett par veckor sedan hjälpte jag en fotograf som ringde mig på min privata mobil. Jag satt i bilen på hemväg. Han skulle till Lettland och hade fel på sitt vidvinkelobjektiv. Jag hade bara trubbiga verktyg hemma men jag lyckades laga objektivet. Det gjorde jag gratis. Så snäll är jag. En fotograf som inte blev lika glad var han som skulle till Thailand. När han kom fram och tog upp sin kamera ramlade frontlinsen ur. Vi hade glömt att dra åt skruvarna...

Är du nöjd med din lön?

- Nej. Jag tjänar 27 250 kronor i månaden. Det är en dålig lön när man börjar närma sig pensioneringen.

Fotograferar du lika mycket nu som när du började i branschen?

- På skolavslutningarna är jag den ende föräldern utan kamera. Nej, jobbet tog död på hobbyn. Har jag med mig kameran på semestern kan det bli en bild från Arlanda.

- Min nya hobby är att sjunga i kör. Det är en säkerhetsventil. Jag började när jag var femtio. Hade jag vetat att det var så roligt har jag börjat tidigare.