Sofie tolkar först kollegans charm som harmlöst flörtande. Men efter en tid känner hon starkt obehag, inser att det rörde sig om trakasseri – och berättar allt för kollegorna.

Kunde hon ha agerat annorlunda? Varför var hon inte tuffare? Uppmuntrade hon honom? Var det kanske inte så farligt trots allt?

”Skulle avvisat honom hårdare”

– Jag har brottats med de här frågorna länge och landat i att nej, jag har inte gjort något fel. Men med facit i hand har jag lärt mig att jag skulle ha avvisat honom hårdare. Men jag var rädd för att uppfattas som jobbig och överkänslig, säger Sofie.

Mannen hon syftar på är en tidigare kollega som ganska snabbt började visa ett intresse för Sofie när hon började på samma avdelning som honom.

Mannen var en uppskattad, rutinerad och karismatisk medarbetare som hade ett ganska flirtigt sätt mot flera i gruppen. Så när han riktade in charmoffensiven mot Sofie så reagerade hon inte nämnvärt.

– Jag tyckte att han var lite oproffsig, men harmlös.

”Gränserna flyttades sakta”

Sofie beskriver det som att han långsamt flyttade fram gränserna. Kommentarerna om hur fin hon var i håret eller vilken snygg blus hon hade på sig övergick i intensiva blickar så fort de var nära varandra.

– Då började jag undvika honom, det var pinsamt och jobbigt. Jag vände bort blicken, flyttade på mig så fort han närmade sig och satte mig aldrig bredvid honom på möten.

Det var efter en aw som allt blev värre. Han gjorde inga fysiska närmande, men en kollega sade: ”Jag tror bestämt att han är lite betuttad i dig.”

Sofie lämnade puben tidigare än hon egentligen ville. På kvällen får hon ett sms från mannen som tackar för en härlig aw och att han hoppas få bjuda på en drink framöver.

– Då svarade jag att det var snällt men att jag inte var intresserad av honom på det viset och att jag har pojkvän.

Blev stött av avvisandet

Senare på jobbet var det tydligt, enligt Sofie, att mannen blivit stött för att han blev avvisad. Han surade, svarade knappt på tilltal och när han gjorde det hade han en rätt dryg ton.

– På sätt och vis var det skönt i början när han inte pratade med mig, men det blev ohållbart längden då vi jobbar ihop i olika projekt. Och nu började jag bli förbannad. Jag hade ju inte gjort fel.

Sofie pratar med mannen. Det är ett jobbigt men bra samtal. Han ber om ursäkt för sitt beteende och hon tänker att nu ordnar det sig.

Slutade inte - kallade henne ”sexig” i sms

Tre dagar senare börjar han skicka sms till henne. Han säger att det känns som att de kommit nära varandra igen och kanske kan det bli aktuellt med en drink ändå. Och att Sofie var oerhört sexig i den kappa hon hade på sig häromdagen.

– För första gången kände jag då ett genuint obehag. Kanske var det ordet ”sexig ”. Jag började gråta.

Sofie sjukskriver sig ett par dagar. När hon kommer tillbaka till jobbet berättar hon allt för en kollega som också har varit facklig representant på jobbet. Kollegan blir upprörd och säger till Sofie att de nu omedelbart måste berätta för chefen.

– Det var ju rätt, men kändes så jobbigt. Jag borde ju gått till chefen direkt, men jag kände mig som någon som skvallrar till rektorn.

Besviken på chefens reaktion

Chefens reaktion gjorde Sofie lite besviken. Han såg överrumplad och besvärad ut, men sade att han självklart skulle prata med mannen. Inte en enda gång frågade han hur Sofie mådde.

Sedan följde en tid som Sofie inte vill gå in på i detalj. Mannen nekar. Han säger att Sofie visst visat intresse. Då visar hon sina sms som hon hade sparat.

– Det var ju inga grova grejer, men chefen och HR, som nu är inkopplade, anser ändå att han skulle ha förstått att jag inte var intresserad. Men jag får också höra att jag skulle ha varit ännu tydligare.

Mannen flyttades - både lättnad och besvikelse 

Det blir sommar och semestertid. Sofie funderar på att säga upp sig till hösten. Hon vet inte vad som väntar henne om mannen är kvar när hon kommer tillbaka. Med några dagar kvar av ledigheten ringer chefen henne. Han berättar att mannen självmant flyttat till en annan enhet där en tjänst blev ledig.

Sofie erkänner att hon blev lättad, men också besviken.

– De flyttade på problemet, känns det som. Han kanske skärper sig och inte gör om samma sak. Men det känns som om han kom billigt undan och när jag kom tillbaka var det som om inget hade hänt.

Fast riktigt så var det ändå inte. Det blev prat om händelsen bland kollegorna, för allt kom fram till slut. Några tyckte kanske att det hade tagit onödigt stora proportioner, andra ansåg att Sofie blivit oschyst behandlad.

– Och det var dem jag lutade mig emot.

Har du något råd till andra i samma situation?

– Säg ifrån på ett nästan övertydligt sätt och ta hjälp av någon på jobbet. Jag gick ju runt och mådde skit i månader alldeles i onödan.

Fotnot: Sofie heter egentligen något annat.