Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Forskning: Svårare att få jobb efter 40

Åldersdiskriminering drabbar nästan alla. Redan efter 40 minskar möjligheten att bli kontaktad av en arbetsgivare, enligt forskningen.
David Österberg Publicerad
Åldersdiskriminering. en man med rullator stoppas av en person som gör stopp-tecken med handen.
Åldersdiskriminering börjar tidigt. En studie av Stefan Eriksson och Magnus Carlsson visade att chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare minskar redan i 40-årsåldern och fortsätter att sjunka med stigande ålder. Foto: Colourbox.

Stefan Eriksson är nationalekonom och forskar vid Uppsala universitet. För några år sedan genomförde han och forskarkollegan Magnus Carlsson en stor studie av hur ålder påverkar ens chans att gå vidare i en rekryteringsprocess.

I studien skickade de ut 6 000 fiktiva jobbansökningar och angav ålder på de sökande. Resultatet: Redan i 40-årsåldern minskade chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare. Chansen sjönk sedan med stigande ålder och för den som närmade sig pensionsålder var sannolikheten att bli kontaktad av arbetsgivaren mycket låg.

– Vi hade nog trott att det skulle finnas en effekt, men det som förvånade mig mest var att den satte in så pass tidigt. I den allmänna debatten påstås ofta att åldersdiskriminering uppstår runt 50-55, men vi kunde se att redan i 40-årsåldern minskade sannolikheten att bli kontaktad, säger Stefan Eriksson.

Säljare blev oftare bortvalda

De fiktiva sökanden var både personer som hade jobb och inte hade jobb.

– Effekten var ungefär lika stark för båda grupperna. I studien riktade vi in oss på låg- och medelkvalificerade yrken. Jobben hittade vi på Platsbanken, Arbetsförmedlingens söktjänst. Det var allt från kroppsyrken till administrativa yrken. Vi såg inget tydligt mönster baserat på yrke. Man hade kanske kunnat tro att fler skulle bli bortvalda på grund av ålder i mer fysiska yrken, men så var det inte. Effekten var störst bland kockar, förare och företagssäljare. Två av dem är mer fysiska men att sälja är ju ett rent administrativt jobb.

Stefan Eriksson
Stefan Eriksson

I projektet ingick också en enkätundersökning. I den fick arbetsgivare en enkät där de fick svara på hur de uppfattade folk i olika åldrar.

– För några egenskaper, som ”flexibilitet”, ”förmåga att lära sig nya saker” och ”driven och initiativrik”, var man mest skeptisk till äldre personer. Om man tror att äldre inte har de egenskaperna – och man tycker att de egenskaperna är viktiga – då är ju det en förklaring till varför man väljer bort dem.

Mindre chans att bli befordrad

I Stefan Erikssons studie undersöktes just rekrytering. Men risken är att åldersdiskriminering också påverkar den som redan har ett jobb.

– Man kan ju tänka sig att stereotyper påverkar när man exempelvis ska göra befordringar, välja vilka som ska gå internutbildningar eller när man tvingas dra ner på arbetsstyrkan. Om man tittar på hur arbetsgivare agerar när de varslar om arbetsbrist så försöker de ofta få äldre personer att lämna med hjälp av olika lösningar, som avgångsvederlag och liknande. Det tyder ju också på att man inte uppskattar äldre personer riktigt lika mycket, säger han.

De senaste åren har riktåldern för när vi ska gå i pension höjts. I framtiden måste vi förmodligen jobba ännu längre. Men om ingen vill anställa äldre blir ekvationen svår att få ihop, säger Stefan Eriksson.

– Om vi vill att folk ska ha ett långt arbetsliv blir det ett problem om det i det närmaste är omöjligt för en äldre arbetslös att hitta ett nytt jobb. Till slut kan man mer eller mindre tvingas gå i pension. Vi uppmanas väldigt starkt att jobba längre, men det är ju svårt att uppnå det om arbetsgivarna är ovilliga att anställda äldre. Det måste finnas en vilja hos personer att arbeta, men det måste ju också finnas en vilja hos arbetsgivarna att anställa.

Skickade 6 000 ansökningar

  • 6000 fiktiva jobbansökningar skickades ut till cirka 2 000 arbetsgivare.
  • Ålder angavs på de sökande.
  • För både kvinnor och män sjönk sannolikheten att bli kontaktad av en arbetsgivare redan i 40-årsåldern. I 65-årsåldern var sannolikheten att bli kontaktad nära noll.
  • För kvinnor sjönk sannolikheten snabbare än för män att med stigande ålder bli kontaktad.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Myndigheten utan uppgifter – fem ärenden på 17 år

Nämnden mot diskriminering ska pröva frågor om vitesförelägganden på initiativ av DO. Men på 17 år har DO aldrig utnyttjat möjligheten. Nämnden har bara haft fem ärenden, varav tre har återkallats.
David Österberg Publicerad 20 oktober 2026, kl 06:00
Upplyst skylt med DO:s logotyp och texten Diskrimineringsombudsmannen på en mörk husfasad.
DO kan anmäla arbetsgivare som struntar i att arbeta förebyggande mot diskriminering. Men det händer aldrig. Fredrik Sandberg/TT

Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Det kan till exempel handla om att göra lönekartläggningar, ha rutiner mot trakasserier, främja jämn könsfördelning eller se över hur lokalerna är utformade.

I diskrimineringslagen kallas arbetet för aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som har tillsyn över att arbetsgivarna följer lagen.

Vanlig med brister vid tillsyn

När DO gör sin tillsyn upptäcker de nästan alltid brister. Förra året granskades till exempel tolv statligt ägda bolag. Bara två av dem levde upp till lagens krav. 

2022 inleddes tillsynen av tio statliga myndigheter. En av dem följde lagen.

När DO upptäcker brister uppmanar de arbetsgivarna att rätta till bristerna – och följer sedan upp arbetet. Då brukar arbetsgivarna ha bättrat sig.

Om en arbetsgivare struntar i DO:s uppmaningar att arbeta med aktiva åtgärder kan DO anmäla arbetsgivaren till den statliga myndigheten Nämnden mot diskriminering. Efter utredning kan nämnden förelägga arbetsgivaren att, med hot om vite, arbeta med aktiva åtgärder. 

Nämnden används dock inte av DO. 

De senaste tio åren har den inte tagit emot en enda framställan om vitesföreläggande från DO. 

Sedan 2009, när nämnden bildades, har Nämnden mot diskriminering endast haft fem ärenden, varav tre återkallats.

”Skulle kräva väldigt mycket resurser”

Enligt Karin Ahlstrand Oxhamre, chef för rättsenheten på DO, beror det på DO:s sätt att arbeta.

– När vi har konstaterat en brist gör vi en uppföljande tillsyn. Då ser vi att arbetsgivarna rättar sig efter våra beslut och har ett fullgott arbete med aktiva åtgärder. Att arbeta med ett vitesföreläggande för något som redan har hänt skulle kräva väldigt mycket resurser, säger hon.

Dessutom finns runt 300 000 arbetsgivare i Sverige. Att granska allas arbete med aktiva åtgärder skulle vara en omöjlighet. Karin Ahlstrand Oxhamre tycker att det vore bättre att DO hade rätt att utfärda sanktionsavgifter.

Det behövs strängare sanktioner

– Det finns stora brister i arbetet med aktiva åtgärder. Men lagen kan inte upprätthållas genom att vi gör tillsyn hos alla arbetsgivare i Sverige. Det behövs strängare sanktioner för att arbetsgivare ska förstå allvaret i att man inte arbetar med aktiva åtgärder. 

– Man kan exempelvis jämföra med de sanktionsavgifter som finns för arbetsgivare som bryter mot GDPR eller konkurrenslagstiftningen, säger hon.

Behövs inte Nämnden mot diskriminering?

– Det är inte upp till mig att uttala mig om nämnden behövs eller inte, men jag kan konstatera att vi inte ser skäl att använda oss av den.

Ineffektivt att ha en instans som inte används

Att Nämnden mot diskriminering inte har något att göra uppmärksammades i en statlig utredning redan för sex år sedan. 

Utredaren ansåg att nämnden inte bidrog till att minska risken för diskriminering: ”Eftersom nämnden så sällan prövar ärenden framstår det också som rent allmänt ineffektivt att ha en instans som inte används. En sådan ordning innebär att en organisation måste hållas i gång utan att i någon högre grad kunna bidra till de mål som lagstiftningen har.”

Utredningen föreslog ändå att nämnden skulle vara kvar eftersom alternativen ansågs sämre.

Kostade drygt 300 000 kronor

Myndigheten har en liten budget och saknar lokal. I årsredogörelsen för 2025 står att nämnden inte har tagit emot något ärende om vitesföreläggande, men att ledamöterna har ”besvarat brev och telefonsamtal från allmänheten.” 

Kammarkollegiet sköter nämndens bokföring. Enligt den kostade nämnden skattebetalarna 327 000 kronor förra året. Av dem gick 250 000 kronor till ledamöternas arvoden och sociala avgifter. Resten är kostnader som Kammarkollegiet har haft för att utföra nämndens administrativa uppgifter.

Kollega har sökt Nämnden mot diskriminering. Nämnden har avböjt kommentar. 

Så säger diskrimineringslagen

  • Alla arbetsgivare ska undersöka, analysera, vidta åtgärder och följa upp och utvärdera arbetet för att förebygga diskriminering.
  • DO är ansvarig för tillsynen.
  • DO kan anmäla en arbetsgivare som bryter mot lagen till myndigheten Nämnden mot diskriminering. Nämnden kan sedan utfärda ett vitesföreläggande.
  • Även fackförbunden kan anmäla arbetsgivare dit. Liksom den som fått ett vitesföreläggande riktat mot sig av DO.
  • Nämnden består av 13 ledamöter.