Stefan Eriksson är nationalekonom och forskar vid Uppsala universitet. För några år sedan genomförde han och forskarkollegan Magnus Carlsson en stor studie av hur ålder påverkar ens chans att gå vidare i en rekryteringsprocess.

I studien skickade de ut 6 000 fiktiva jobbansökningar och angav ålder på de sökande. Resultatet: Redan i 40-årsåldern minskade chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare. Chansen sjönk sedan med stigande ålder och för den som närmade sig pensionsålder var sannolikheten att bli kontaktad av arbetsgivaren mycket låg.

– Vi hade nog trott att det skulle finnas en effekt, men det som förvånade mig mest var att den satte in så pass tidigt. I den allmänna debatten påstås ofta att åldersdiskriminering uppstår runt 50-55, men vi kunde se att redan i 40-årsåldern minskade sannolikheten att bli kontaktad, säger Stefan Eriksson.

Säljare blev oftare bortvalda

De fiktiva sökanden var både personer som hade jobb och inte hade jobb.

– Effekten var ungefär lika stark för båda grupperna. I studien riktade vi in oss på låg- och medelkvalificerade yrken. Jobben hittade vi på Platsbanken, Arbetsförmedlingens söktjänst. Det var allt från kroppsyrken till administrativa yrken. Vi såg inget tydligt mönster baserat på yrke. Man hade kanske kunnat tro att fler skulle bli bortvalda på grund av ålder i mer fysiska yrken, men så var det inte. Effekten var störst bland kockar, förare och företagssäljare. Två av dem är mer fysiska men att sälja är ju ett rent administrativt jobb.

I projektet ingick också en enkätundersökning. I den fick arbetsgivare en enkät där de fick svara på hur de uppfattade folk i olika åldrar.

– För några egenskaper, som ”flexibilitet”, ”förmåga att lära sig nya saker” och ”driven och initiativrik”, var man mest skeptisk till äldre personer. Om man tror att äldre inte har de egenskaperna – och man tycker att de egenskaperna är viktiga – då är ju det en förklaring till varför man väljer bort dem.

Mindre chans att bli befordrad

I Stefan Erikssons studie undersöktes just rekrytering. Men risken är att åldersdiskriminering också påverkar den som redan har ett jobb.

– Man kan ju tänka sig att stereotyper påverkar när man exempelvis ska göra befordringar, välja vilka som ska gå internutbildningar eller när man tvingas dra ner på arbetsstyrkan. Om man tittar på hur arbetsgivare agerar när de varslar om arbetsbrist så försöker de ofta få äldre personer att lämna med hjälp av olika lösningar, som avgångsvederlag och liknande. Det tyder ju också på att man inte uppskattar äldre personer riktigt lika mycket, säger han.

De senaste åren har riktåldern för när vi ska gå i pension höjts. I framtiden måste vi förmodligen jobba ännu längre. Men om ingen vill anställa äldre blir ekvationen svår att få ihop, säger Stefan Eriksson.

– Om vi vill att folk ska ha ett långt arbetsliv blir det ett problem om det i det närmaste är omöjligt för en äldre arbetslös att hitta ett nytt jobb. Till slut kan man mer eller mindre tvingas gå i pension. Vi uppmanas väldigt starkt att jobba längre, men det är ju svårt att uppnå det om arbetsgivarna är ovilliga att anställda äldre. Det måste finnas en vilja hos personer att arbeta, men det måste ju också finnas en vilja hos arbetsgivarna att anställa.