Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Från fikamys till blåljus vid svår nötallergi

En julmiddag, fikarast eller konferens kan gå från att ha trevligt med kollegor till ambulansutryckning om Carola Hellström får i sig nötter.
Lina Björk Publicerad
Till vänster Carola Hellström, till höger en skål med nötter
Carola Hellström är allergisk mot nötter. Det gör att hon kan behöva uppsöka sjukhus om hon får i sig små mängder, något alla arbetsplatser hon varit på inte tagit hänsyn till. Foto: Shutterstock/Åke Ericson

IT-konsulten Carola Hellström sitter med sina kollegor runt ett bord och fikar. Plötsligt börjar hon kallsvettas, må illa och sluddra. En kollega frågar hur det är fatt men får bara svammel till svar. Snart börjar nässelutslag dyka upp på kroppen och arbetskamraterna blir oroliga och frågar om de ska ringa ambulans? Nej en taxi räcker bra svarar hon och får sällskap till utgången. 

Väl i bilen hinner hon tänka: Nu dör jag. Och hon vet vad det beror på – en nöt.

Det är inte första gången Carola Hellström blir väldigt sjuk av sin nötallergi. Genom hela sitt yrkesliv har hon stött på arbetsplatser och kollegor som glömmer bort, eller inte tar hennes allergi på allvar, trots att hon informerat både chef och pratat med kontorsansvariga. Hon har även skickat mejl till anställda om hur de ska agera om hon skulle hamna i anafylaktisk chock, alltså en allvarlig allergireaktion. 

–  När det är fika brukar jag lägga sprutorna framför mig. Det skapar nyfikenhet och diskussion. Vissa kollegor blir också oerhört stressade att något ska hända, vilket kan vara en ögonöppnare. 

 

Är vaksam på omgivningen

Carola Hellström har lärt sig att scanna omgivningen efter hot: Ett kök med tallrikar och bestick som är slarvigt diskade, bakverk utan innehållsförteckning, en kesoburk i kylskåpet med nötter på toppen. Det minsta spår kan orsaka en reaktion. Det fick hon erfara efter att hon tog i en kaffekopp efter att en person ätit en påse blandade nötter. 

– Jag skulle plocka av disken efter att jag hade hållit i en utbildning, hade bråttom till tunnelbanan och insåg först då att jag fått i mig något. Det går så fort så därför måste jag alltid vara på min vakt. 

Carola Hellström förvånas över hur kunskapsnivån bland Sveriges arbetsplatser ser ut vad gäller allergiker. Hon har mött anställda som sett det som sin rätt att äta nötter på jobbet, trots att hon berättat om sin allergi och fått besvär på arbetsplatsen. Hon har också träffat kollegor som misstrott allvaret och ifrågasatt om det verkligen är så illa som hon säger. 

 – Jag får dela med mig av väldigt personliga berättelser och händelser för att personer ska förstå allvaret, att jag kan dö. Ändå är det vanligt att det kommer frågor som: men i bakverk måste det ändå vara okej? Människor glömmer så snabbt. 

 

Har blivit ifrågasatt för sin allergi

Att Carola delar med sig av sina erfarenheter är ett måste för att hon ska undvika nötter i möjligaste mån. Men så är det inte för alla med allergi. 

– Om jag blir ifrågasatt med svår allergi, hur ska det inte vara med dem som har en överkänslighet eller årstidsbunden allergi? Jag tror många inte orkar strida utan tar extra medicin runt personer som inte visar hänsyn. Det är ett osynligt besvär på det sättet, säger hon. 

I dag jobbar Carola Hellström på IT-företaget Bizware Lead i Stockholm. Hennes arbetsgivare är medveten om hennes allergi och gör vad de kan för att hon ska må bra på jobbet, bland annat genom skyltar och information, kollegor som tar hänsyn och specialkost vid restaurangbokningar. Carola följer alltid med på utflykter som arbetsgivaren ordnar, även om det innebär att hon måste vara extra vaksam på omgivningen. Hon tror att en tydlighet kring arbetsgivarens ansvar skulle underlätta för många med allergi. 

– Det är så många som lider av allergi och det borde vara en naturlig del i arbetsmiljöarbetet. Ta med det i riskanalyser när det görs arbetsmiljöronder på kontoret. Och som chef kan du ta upp det på medarbetarsamtalet. Då underlättar du för den anställde som inte vill vara till besvär. 

Anafylaktisk chock

  • Anafylaktisk chock är en akut allergisk reaktion som uppstår när kroppens immunförsvar överreagerar på ett ämne.
  • Orsakerna till anafylaktisk chock är oftast födoämnesallergi eller getingallergi. I genomsnitt dör två personer per år av getingallergi.
  • Symptomen varierar men kan exempelvis vara nässelutslag, klåda och rinnande näsa. I allvarligare fall medvetslöshet, blodtrycksfall och hjärtstopp. 
  • Anafylaxi behandlas i första hand med adrenalinsprutor, helst inom några minuter. En adrenalinpenna ska injiceras i muskeln på lårets utsida.  

Källa: Astma och allergiförbundet

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också. 

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.