Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
1 av 10 rädd att ersättas av AI
En av tio oroar sig för att bli ersatt av en artificiell intelligens. Det avslöjar en ny undersökning som också visar att man är betydligt mer bekymrad över det ekonomiska läget i mellersta delarna av landet än i norra Sverige.
Artificiell intelligens, AI, kan förvisso ses som en möjlighet på arbetsmarknaden men många upplever det som ett hot mot det egna jobbet. Enligt en undersökning från utbildningsföretaget Lernia oroar sig tionde anställd över att bli av med jobbet på grund av AI och 20 procent anser sig inte vara attraktiva på arbetsmarknaden eftersom de inte har rätt kompetens.
– Jag kan inte svara på om oron är befogad. Studier tyder på att vissa jobb försvinner medan andra tillkommer och att de flesta jobb kommer att påverkas i någon mån, men att man måste vara villig att fortbilda sig, säger Veronica Rörsgård, vd för Lernia.
Vill kompetensutveckla med AI
Undersökningen visar att närmare var tredje som svarat utgår från att de behöver kompetensutveckla sig för att hänga med i den snabba teknikutvecklingen.
– Det är tydligt att det finns en växande medvetenhet om AI och det är spännande att så många är villiga att förstärka sin kompetens, säger Veronica Rörsgård.
Rädslan att bli ersatt av AI ses dock inte som det största hotet mot den egna möjligheten att behålla jobbet. Det ekonomiska läget uppfattas som ett större bekymmer och oroar var femte av de 5000 personer som svarat på undersökningen.
Stora skillnader i landet
Men oron skiftar geografiskt. I Gävleborg ter sig framtiden mest dyster. En knapp fjärdedel av de tillfrågade där tror på att arbetsmarknaden kommer att gå åt rätt håll där de bor. I Norrbotten, däremot, siar tre av fyra om en ljusnande framtid där de kommer att kunna försörja sig på arbete.
Även invånarna i Västerbotten är tämligen optimistiska – 64 procent förutspår att det kommer att finnas jobb i deras hemlän framöver. I resten av Sverige är det mer än varannan som har en mörkare bild av framtidens arbetsmarknad.
- Norrbotten 73 %
- Västerbotten 64 %
- Stockholm 49 %
- Blekinge 49 %
- Halland 47 %
- Uppsala 47 %
- Västra Götaland 45 %
- Västmanland 45 %
- Örebro 45 %
- Värmland 44 %
- Jönköping 43 %
- Skåne 42 %
- Västernorrland 42 %
- Kronoberg 41 %
- Östergötland 39 %
- Södermanland 39 %
- Dalarna 38 %
- Kalmar 38 %
- Gävleborg 23 %
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
