Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Rysslands invasion av Ukraina har pågått i över en månad. Samtidigt pratas det om ett ökat hot mot Sverige och det finns en oro för att kriget ska sprida sig. Företagshälsan Previa uppger att vart femte samtal till dem handlar om oro kopplat till det pågående kriget.
Så hur ska man hantera en ökad oro för krig?
Att känna oro är inte konstigt, enligt psykologen och forskaren Kristina Bondjers, som forskar om stressrelaterad ohälsa.
– Det är en del av att vara människa att känna oro för saker. Det är en känsla av att behöva förbereda sig för något, vilket i i bästa fall så hjälper oss att förbereda oss för hot, svårigheter, eller utmaningar. Det är sunt och bra, fram till att det hindrar oss snarare än hjälper.
Kriget i Ukraina eskalerade kort efter att Sverige, samt många andra länder i Europa, hävt sina pandemirestriktioner. Kristina Bondjers kopplar samman de två skeendena i den mening att vi som samhälle precis gått igenom en svår, långvarig situation, som nu övergått i en annan allvarlig och dramatisk händelse.
– Även om många klarat sig bra genom pandemin, både psykologiskt och fysiologiskt, är det klart att det varit en påfrestning. Marginalerna för att hantera ytterligare en kris kan vara mindre.
Om du upplever en stark oro finns det metoder och tillvägagångssätt för att minska den. Ett av dem, enligt Bondjers, är att minska sin nyhetskonsumtion. Hon understryker att det är bra att hålla sig ajour med vad som händer, men att ett överdrivet nyhetsintag kan påverka dig negativt.
– När det går över en viss gräns, när du inte blir lugnare, och informationen inte hjälper dig att bemästra en situation, så kan det vara klokt att sluta. Efter 9/11 såg man att hög konsumtion av nyheter var associerat med ökad risk för såväl psykologisk som fysiologisk ohälsa, även på sikt.
Bondjers nämner begreppet ”doomscrolling”, vilket betyder att du fastnar i sociala medier och tar in varenda bild, videosekvens och uppdatering från en katastrof eller ett krig.
– Många av oss är säkert skyldiga till det. Det är en sådan grej som förmodligen inte är så nyttigt. Vi behöver ta in nyheter och information för att hjälpa oss att orientera oss i vår vardag. Men om vi märker att vi fastnar och alltid ska till slutet av Twitter, och ska ta in allt som finns, och det inte lugnar oss, då har vi skapat mer lidande för oss själva.
Andra tips för att minska sin oro är att acceptera oron samtidigt som du fortsätter leva livet som vanligt.
– Det är viktigt att påminna oss här i Sverige att det faktiskt inte är krig här. Vi kan upprätthålla våra rutiner och vi kan ha en normal vardag, till skillnad från exempelvis de människor som behöver fly just nu och som inte kan det.
Många hjälporganisationer vittnar om att de upplever högt tryck från personer som vill hjälpa. Det är förstås bra för de som behöver hjälp just, men kan också få en positiv effekt för den som hjälper.
– Det kan kännas meningsfullt för många att hjälpa andra människor. Det är inte alla som känner så, men de som gör det brukar uppleva det som positivt, att det ökar känslan av kontroll och gör att du hanterar din oro på ett mer konstruktivt sätt.
Som att du ätit fem påsar chips och glömt borsta tänderna. Huvudvärk och trötthet. Uppvaknandet efter ett intensivt stirrande på skärm kan likna baksmälla. Hjärnforskaren Sissela Nutley, författare till boken Distraherad, vet hur digitala medier kan påverka hälsan, men också hur du tar kontroll över din skärmtid – om du vill det.
– Eftersom det finns hälsorelaterade bekymmer kopplade till vårt digitala liv är det bra att reflektera över hur det ser ut och påverkar vår hälsa, säger hon.
Det talas om hälsorisker med hög skärmanvändning för barn. De riskerna gäller även vuxna enligt Sissela Nutley. Skärmar tar tid från annat vi behöver, som sömn och motion. Forskning visar att hög skärmanvändning kan kopplas till sårbarhet för depression, spelberoende, sämre koncentrationsförmåga och svagare relationer.
Första steget för mer kontroll är att våga kolla i mobilen hur mycket skärmtid du faktiskt har – och fundera på om du vill använda timmarna i ditt liv till det.
– Vill jag det – fine. Men vill jag inte det – vad vill jag göra mer av? Läsa bok en timme per dag? Prata med vänner? Lära mig spela gitarr? säger Sissela Nutley.
Mår du bra kanske det inte alls är ett problem, resonerar hjärnforskaren. Få inte dåligt samvete i onödan. Men Sissela Nutley har några fler rannsakande frågor:
– Upplever jag att det går ut över viktiga saker som sömn? Orkar jag inte röra på mig? Är det en blockerare av andra lustfyllda saker som jag vill men inte får till?
Fundera även över hur innehållet i olika appar, spel och tv-serier får dig att må.
– Har jag kastat bort en och en halv timme av mitt liv, vad är eftersmaken?
Får nyheter dig att tro att världen bara är mörk, eller gör andras poster i sociala medier att du känner det som att de lever ett enklare liv, är snyggare och lyckligare?
– Om man jämför sig mycket och känner sig otillräcklig påverkar det våra tankar om oss själva, säger Sissela Nutley.
”Once you pop – you can’t stop”, löd en gammal chipsreklam. Att det är lika svårt att begränsa sitt skärmbegär som att sluta snacksa beror på att det skapar aktivitet i hjärnans belöningscentrum. Algoritmerna är gjorda för att hålla oss kvar och ge mer av det vi redan gillat eller sett.
Redan innan vi tar upp mobilen får vi en kick av signalsubstansen dopamin.
– Det verkar som ett bränsle för begär, eller förväntad belöning.
Dopamin gör att vi känner sug efter att upprepa ett beteende som belönar hjärnan igen. Får vi inte samma styrka i belöningen ökar vi på beteendet och plockar upp mobilen igen, trots att vi nyss kollade.
Vill du lyckas minska på mobiltiden ska du sätta upp nåbara mål och ställa in skärmbegränsningar precis som för barn.
– Jag har skärmtid för mig själv när jag har varit en timme på Insta. Då kan jag ta ett beslut att fortsätta eller inte. Det medvetandegör, säger Sissela Nutley.
4 tips: Så stoppar du skärmsuget
1. Kolla upp din skärmtid. Fundera på dina livsmål. Sätt ett görbart tidsmål.
2. Ställ in skärmtiden på tidsslukande appar. Överkurs: Ge tidskoden till en kompis.
3. Stäng av notiser.
4. Ställ in låst hemskärm med avskräckande bild. Skaffa greyscale - svart-vit skärm.
Ju större beroende du upplever, desto mer stöd kan du behöva, understryker hon.
– Höj tröskeln för det du vill göra mindre av och sänk den för det du vill göra mer av.
Skapa en paus innan du öppnar telefonen. Genom att ha en låst skärmbild tar den någon extra sekund att låsa upp. Lägg in en stoppsignal som skärmbild och varför inte en röd skärm med texten: ”Ska du verkligen öppna mig nu?” Hjärnforskaren föreslår även inställningen gråskala som gör skärmen svartvit.
– Då blir det tråkigt!
Den som lätt blir rastlös utan skärm kan behöva vänja popcornhjärnan vid att bara vara. Bara 40 minuter i naturen har visat sig göra stor skillnad för kreativitet, enligt en amerikansk studie.
– Hjärnan behöver tid för spontan aktivitet och inte alltid bearbeta information, säger Sissela Nutley.
Prova att promenera utan underhållning, strunta i podd när du transporterar dig. Klappa ett husdjur, skratta med en kompis, tomglo ut genom fönstret, basta, bada eller meditera, tipsar hon. Gör en sak i taget, sakta.
– Jag värnar alla stunder. Hänger jag tvätt gör jag bara det. ”Lean into it.”
Unga får dåligt mobilsamvete
Unga kvinnor får mer dåligt samvete än killar för att de använder mobilen mycket enligt en studie vid Göteborgs universitet. Kvinnor uppger mer oro än män även när de använder skärm mindre enligt Sissela Nutley.
Killar blir oftare beroende av dataspel än kvinnor och allt fler söker hjälp. Dataspelsberoende är i dag det enda digitala användande som är en diagnos med vårdprogram för patienter.
Det finns vissa hälsorisker för barn och unga med hög skärmanvändning och i höstas kom de första riktlinjerna för alla under 18 år.
Lästips:
Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, av hjärnforskaren Sissela Nutley.
Skärmhjärnan. Hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda, av psykiatern Anders Hansen.
