Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Arbetsgivare är skyldiga att erbjuda arbetsanpassning, rehabilitering och stöd för sjukskrivna medarbetare. Men stödet brister, visar en TCO-rapport.
Var tredje tillfrågad sjukskriven tjänsteman är kritisk till de insatser deras arbetsgivare erbjudit för att de ska kunna komma tillbaka. Mest kritiska är kvinnor och de som sjukskrivits för psykisk ohälsa.
– Det är allvarligt att kvinnor som har blivit sjukskrivna för till exempel stress inte får rehabilitering. Det innebär ett onödigt lidande för individen och det är ett stort samhällsproblem, säger Therese Svanström, ordförande för fackorganisationen TCO i en kommentar till siffrorna.
Den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning är psykiska diagnoser, som depression och ångest, vilket ofta har en koppling till stress i arbetsrollen. Fler kvinnor än män sjukskrivs.
– Flest kvinnor som blir sjukskrivna jobbar i offentlig sektor och i människorelaterade yrken med mycket kontakter. Kvinnor tar också ofta dubbelt ansvar för hemarbete och familj, säger Therese Svanström.
I privat sektor där Unionens medlemmar jobbar är missnöjet med rehab bland långtidssjukskrivna lägre än inom offentlig sektor. Samtidigt vill TCO:s ordförande varna för att underskatta de problem som finns.
– Totalt sett anser tre av tio sjukskrivna att de inte får den rehab de behöver. Även i privat sektor och bland män dominerar den psykosociala ohälsan långtidsfrånvaron.
Missnöjet med arbetsgivarens dåliga anpassningar för sjukskrivna visar sig också genom att bara ungefär varannan tjänsteman vill tillbaka till samma arbetsgivare och uppgifter, enligt rapporten. Samtidigt skulle fler vilja komma tillbaka om de kunde få andra arbetsuppgifter.
– Det är en varningsklocka för Sveriges arbetsgivare. Men om de lägger manken till och engagerar sig mer i rehabilitering finns möjlighet att få tillbaka fler till arbetsplatsen. Vi har ett enormt kompetensbehov – det är ett slöseri att inte hantera detta bättre. Vi har inte råd att inte värna medarbetare på ett hållbart sätt, säger Therese Svanström.
28 procent av de privatanställda kvinnorna och 21 procent av männen är kritiska till arbetsgivarens insatser när det gäller arbetsanpassning eller omplacering, enligt rapporten.
Inom privat sektor finns också skillnader mellan olika yrkesgrupper. Bland utbildare och instruktörer saknar 45 procent tillräckligt stöd av arbetsgivaren under sjukskrivningen. Detsamma gäller 31 procent bland avdelningschefer i butik, optikerassistenter och apotekstekniker samt 47 procent bland reseproducenter.
Tillgången till företagshälsovård och engagemanget i arbetsmiljöarbete hos arbetsgivaren påverkar också hur nöjd eller missnöjd den anställda är med stödet enligt rapporten.
– Jag tror inte alla arbetsgivare har koll på sitt ansvar för systematiskt arbetsmiljöarbete och rehabilitering. Att höja kunskapen om de här frågorna är viktigt, säger Therese Svanström.
Brister upplevs generellt oftare inom yrken där det är vanligt med visstidsanställningar och perioder av eget företagande, till exempel journalist, författare och översättare. I den gruppen var 36 procent kritiska till arbetsgivarens anpassningar efter långtidssjukdom.
Inte så konstigt tycker Therese Svanström.
– Utöver den osäkerhet som själva visstiden innebär visar det här att arbetsgivaren dessutom lätt glömmer ansvaret för arbetsmiljö och rehabilitering.
TCO vill att Försäkringskassan ska jobba hårdare med att kartlägga behovet av rehab tidigare i sjukskrivningsprocessen och bli tuffare gentemot arbetsgivarna. Till exempel tycker TCO att myndigheten ska anmäla arbetsgivare som inte klarar rehabiliteringskraven till Arbetsmiljöverket.
– Man kan också tänka sig ett hälsobokslut, eller effektiva sanktioner för de arbetsgivare som inte tar arbetsmiljöföreskrifterna på allvar. I dag finns inga sådana drivkrafter, säger Therese Svanström.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.