Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Sjukskrivna får dåligt stöd från arbetsgivare

Många sjukskrivna får inte tillräckligt stöd av arbetsgivaren att komma tillbaka i jobb. Kvinnor och de som lider av psykisk ohälsa får minst hjälp, enligt en rapport från TCO.
Elisabeth Brising Publicerad
Kvinna sitter ned och håller handen för ansiktet.
En vanlig orsak till långtidssjukskrivning är psykiska diagnoser, som depression och ångest. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Arbetsgivare är skyldiga att erbjuda arbetsanpassning, rehabilitering och stöd för sjukskrivna medarbetare. Men stödet brister, visar en TCO-rapport. 

Var tredje tillfrågad sjukskriven tjänsteman är kritisk till de insatser deras arbetsgivare erbjudit för att de ska kunna komma tillbaka. Mest kritiska är kvinnor och de som sjukskrivits för psykisk ohälsa.

– Det är allvarligt att kvinnor som har blivit sjukskrivna för till exempel stress inte får rehabilitering. Det innebär ett onödigt lidande för individen och det är ett stort samhällsproblem, säger Therese Svanström, ordförande för fackorganisationen TCO i en kommentar till siffrorna.

Psykisk ohälsa vanligast

Den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning är psykiska diagnoser, som depression och ångest, vilket ofta har en koppling till stress i arbetsrollen. Fler kvinnor än män sjukskrivs.

Therese Svanström
Therese Svanström Foto: Eva Edsjö

– Flest kvinnor som blir sjukskrivna jobbar i offentlig sektor och i människorelaterade yrken med mycket kontakter. Kvinnor tar också ofta dubbelt ansvar för hemarbete och familj, säger Therese Svanström.

I privat sektor där Unionens medlemmar jobbar är missnöjet med rehab bland långtidssjukskrivna lägre än inom offentlig sektor. Samtidigt vill TCO:s ordförande varna för att underskatta de problem som finns. 

– Totalt sett anser tre av tio sjukskrivna att de inte får den rehab de behöver. Även i privat sektor och bland män dominerar den psykosociala ohälsan långtidsfrånvaron.

Hälften vill inte tillbaka 

Missnöjet med arbetsgivarens dåliga anpassningar för sjukskrivna visar sig också genom att bara ungefär varannan tjänsteman vill tillbaka till samma arbetsgivare och uppgifter, enligt rapporten. Samtidigt skulle fler vilja komma tillbaka om de kunde få andra arbetsuppgifter.

– Det är en varningsklocka för Sveriges arbetsgivare. Men om de lägger manken till och engagerar sig mer i rehabilitering finns möjlighet att få tillbaka fler till arbetsplatsen. Vi har ett enormt kompetensbehov – det är ett slöseri att inte hantera detta bättre. Vi har inte råd att inte värna medarbetare på ett hållbart sätt, säger Therese Svanström. 

Vissa branscher sticker ut

28 procent av de privatanställda kvinnorna och 21 procent av männen är kritiska till arbetsgivarens insatser när det gäller arbetsanpassning eller omplacering, enligt rapporten.

Inom privat sektor finns också skillnader mellan olika yrkesgrupper. Bland utbildare och instruktörer saknar 45 procent tillräckligt stöd av arbetsgivaren under sjukskrivningen. Detsamma gäller 31 procent bland avdelningschefer i butik, optikerassistenter och apotekstekniker samt 47 procent bland reseproducenter.

Tillgången till företagshälsovård och engagemanget i arbetsmiljöarbete hos arbetsgivaren påverkar också hur nöjd eller missnöjd den anställda är med stödet enligt rapporten.

– Jag tror inte alla arbetsgivare har koll på sitt ansvar för systematiskt arbetsmiljöarbete och rehabilitering. Att höja kunskapen om de här frågorna är viktigt, säger Therese Svanström.

Vikarier får sämre rehab

Brister upplevs generellt oftare inom yrken där det är vanligt med visstidsanställningar och perioder av eget företagande, till exempel journalist, författare och översättare. I den gruppen var 36 procent kritiska till arbetsgivarens anpassningar efter långtidssjukdom.

Inte så konstigt tycker Therese Svanström.

– Utöver den osäkerhet som själva visstiden innebär visar det här att arbetsgivaren dessutom lätt glömmer ansvaret för arbetsmiljö och rehabilitering.

TCO: Anmäl undermåliga arbetsgivare 

TCO vill att Försäkringskassan ska jobba hårdare med att kartlägga behovet av rehab tidigare i sjukskrivningsprocessen och bli tuffare gentemot arbetsgivarna. Till exempel tycker TCO att myndigheten ska anmäla arbetsgivare som inte klarar rehabiliteringskraven till Arbetsmiljöverket.

– Man kan också tänka sig ett hälsobokslut, eller effektiva sanktioner för de arbetsgivare som inte tar arbetsmiljöföreskrifterna på allvar. I dag finns inga sådana drivkrafter, säger Therese Svanström.

Systematiskt arbetsmiljöarbete och rehabilitering

  • Sedan den 1 juli 2018 har arbetsgivaren ett ansvar att upprätta en rehabiliteringsplan för återgång i arbete i sjukfall som kan antas pågå i minst 60 dagar.
  • Rapporten Vägen från sjukskrivning till arbete. Så fungerar rehabiliteringen för långtidssjukskrivna tjänstemän bygger på en enkätundersökning bland långtidssjukskrivna tjänstemän som SCB genomfört på uppdrag av TCO.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.