Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så stoppar du gnällaren på jobbet

Ett ständigt gnällande ökar stress, minskar kreativitet och kan skada hälsan. Dessutom kan det lätt sprida sig. Men det går att stoppa.
Elisabeth Brising Publicerad
Ett kontorslandskap där något sprider sig i luften
Lämna klagoburen – långvarigt gnällande skapar stress och påverkar hjärnan negativt. Illustration: Sam Brewster

Chefen är skit och på den andra avdelningen gör de inget vettigt. Vädret är dåligt och tån värker.

Liria Ortiz.
Liria Ortiz. Foto: Model House

– Gnäll är när man upprepar klagomål utan något som helst syfte att det ska ske en förändring, säger psykologen Liria Ortiz som skrivit en bok om att stoppa gnäll hos sig själv och andra.

Många tycker nog att de har en kollega som ständigt gnäller, men få ser sig själva som gnällspikar. Då kallar vi det hellre för kritik eller att man ”säger som det är”.

– Alla gnäller, för när vi gör det mår vi lite bättre i stunden, säger Liria Ortiz.

Kroppens belöningssystem triggas på kort sikt eftersom hjärnan tror att vi löser ett problem bara vi tänker på det.

Gnäll skapar stress

Utdraget gnäll under lång tid skapar däremot stress och påverkar hjärnan negativt. Gnäll sprids också lätt till andra. Samlas missnöjda ihop skapas en gnällkultur. Det bidrar till en känsla av hopplöshet, irritation och tröghet i en organisation.

Gnäll kan ge en känsla av samhörighet och risken är att nyanställda känner att de måste verka missnöjda för att få höra till. Kopplingar finns också till personers psykiskt mående.

Nykära klagar mindre 

– Vi vet att när en person är nykär så minskar lusten att gnälla. Men hos en nyskild ökar den, säger Liria Ortiz.

Arbetsgivaren kan också vara orsaken till gnissel i maskineriet. Många omorganisationer, otydliga ledare och förändringar uppifrån som ingen får diskutera ökar missnöjet i en organisation, enligt Liria Ortiz.

Hon understryker också att konstruktiv kritik inte ska avfärdas som gnäll.

– Varje gång en person påpekar något som inte fungerar och samtidigt kommer med lösningar, eller i alla fall är öppen för att göra något för att förändra situationen med sig själv eller andra, så är det inte gnäll.

Förbud löser inte missnöjet

Att förbjuda gnäll är ingen lösning, utan leder bara till mer undertryckt missnöje, enligt Liria Ortiz. Så hur motar man Grin-Olle i grind?

– Tänk på hur mycket uppmärksamhet du ger till den som gnäller. I stället för att själv delta i andras gnäll, bekräfta att situationen är jobbig för personen men kommentera inte vidare och ge inte gnället mer uppmärksamhet, tipsar Liria Ortiz.

Andra förslag är att byta samtalsämne genom att ställa en fråga om något annat, eller gå därifrån med en ursäkt. Den modige kan pröva att vänligt säga:

– Vet du, vi har redan pratat om det här så många gånger. Kan vi prata om något annat?

Om du inser att du själv är en gnällspik kan du fundera på hur det påverkar ditt mående. Gnällisen har också mycket att vinna på att sluta av sociala skäl.

– Om man bara gnäller slutar människor lyssna och man blir inte tagen på allvar. I början får personen kanske uppmärksamhet eller gemenskap, men med tiden tröttnar andra och kanske undviker hen, säger Liria Ortiz.

Skjut upp gnället till senare

Vill du ändra ditt eget beteende finns knep. Pröva att ge dig själv tillåtelse att gnälla en kort stund, någon minut och fokusera sedan på något annat. Du kan också skriva ner allt du vill klaga på i stället för att prata med någon.

Ett alternativ är att skjuta upp gnällandet till klockan åtta på kvällen. Först då får du gnälla ordentligt - men högst 15 minuter. Sedan är det stopp.

Så stoppar du gnället

  • Lyssna noga så att du vet säkert att det är gnäll och inget annat.
  • Ge inte gnället uppmärksamhet.
  • Instäm inte, ge inga kommentarer.
  • Byt ämne, ställ frågor om något annat.
  • Fråga vänligt personen om ni kan prata om något annat.
  • Gå därifrån med en ursäkt.

Därför klagar vi

  • Ett inlärt beteende, en dålig vana. Ett sätt att reglera negativa känslor i stunden.
  • Ett socialt kitt. Kan skapa en känsla av gemenskap, ”vi mot dem”.
  • Framhäver en person eller grupp som bättre än andra.
  • Känsla av maktlöshet. Oförmåga att påverka sin situation.
  • Svårigheter att uttrycka behov.

… men det här är okej

  • Konstruktiv kritik med förslag på lösningar.
  • Att uttrycka sorg och behov av stöd.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Därför behövs jobbiga kollegor

Det behövs fler jobbiga kollegor på våra arbetsplatser. Det menar Mats Alvesson, professor i organisation och ledarskap vid Lunds universitet.
Johanna Rovira Publicerad 22 oktober 2026, kl 06:00
Kostymklädd man vid skrivbord med djävulshorn och treudd i plast.
Besvärliga kollegor kan fylla en viktig funktion. Genom att agera som djävulens advokat kan de utmana normer och ställa kritiska frågor vilket ger bättre beslut och smartare organisationer. Foto: Colourbox

Besvärliga kollegor kan visserligen få dig att åldras i förtid, som Kollega har skrivit om tidigare, men de fyller också en funktion på våra arbetsplatser för att förhindra att korkade beslut fattas. Förutsatt att de är jobbiga på rätt sätt och att någon lyssnar på dem.                           

En del personer betraktas som jobbiga för att de är kantiga och allmänt störiga. Men även den som inte är benägen att hålla med utan utmanar konsensus genom rimliga oliktänkande ståndpunkter kan framstå som bökig och besvärlig, menar Mats Alvesson, professor vid Lunds universitet. 

– Jag tror vi behöver betydligt fler som ställer kritiska frågor och för fram kontroversiella synpunkter. Men folk är ofta för konformistiska och svaga, de flesta saknar både självförtroende och modet att gå mot normen att tycka och tänka som alla andra, säger han. 

Därför säger så få emot på jobbet

Mats Alvesson forskar om organisationskultur och kanske är mest känd för att ha myntat begreppet funktionell dumhet, som handlar om att annars smarta människor gillar läget på jobbet och låter bli att ifrågasätta beslut eller förslag.

 Enligt Mats Alvesson kan konsensus leda till sämre beslut på sikt. 

– Stora företag gör väldigt mycket som är onödigt och kontraproduktivt. Det behövs att någon ställer frågan: Vad håller vi på med egentligen?  

Flera kända historiska misslyckanden har föregåtts av att kritiska röster saknats eller ignorerats. Rymdfärjan Challengers krasch, där ingenjörer varnade för riskerna, men viftades bort, är ett exempel. Nokias fall på mobilmarknaden, där obehaglig information filtrerades bort, ett annat. 

Djävulens advokat kan förebygga misstag

För att undvika misstag ger en del företag i andra länder därför en grupp eller enstaka personer uppgiften att agera djävulens advokat; att ifrågasätta eller till och med försöka punktera idéer. Mats Alvesson känner inte till några organisationer som använder sig av så kallade ”red teams” eller djävulens advokat i Sverige, men menar att båda metoderna skulle kunna vara en säker plattform för att uppmuntra anställda att ställa obekväma frågor. 

– I bästa fall ska det inte behövas sådana funktioner. Man borde kunna framföra rimliga ståndpunkter utan risk för sanktioner. De flesta företag skulle må bra av att ha anställda som gör sina röster hörda och borde ha mycket högre i tak. På kort sikt kan det vara jobbigt, men på lång sikt blir det betydligt bättre. 

"Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon" 

Det höga taket ska inte bara vara en floskel man slänger sig med, utan innebära ett reellt utrymme för kritik och ifrågasättande. Men man skapar inte en sådan frispråkig företagskultur utan vissa eftergifter, enligt Mats Alvesson. 

– Att framföra avvikande rimliga ståndpunkter innebär nästan alltid att man trampar andra på tårna. Man ska inte vara oerhört rädd för att kränka någon heller. Vi har i Sverige en låg tolerans mot kränkningar som man visst kan ställa upp på, men frågan är vad som räknas som en kränkning? Vi skulle kunna köra mer med raka rör, säger Mats Alvesson. 

Tre böcker av Mats Alvesson

  • Dumhetsparadoxen. Hur smarta organisationer fattar korkade beslut i jakten på konsensus. 
  • Dumhetsbekämpning. Handbok för organisationer som vill bli smartare och mindre meningslösa genom att uppmuntra kritiskt tänkande och ifrågasättande. 
  • Konsten att göra mindre (tillsammans med André Spicer) Om att många arbetsplatser fastnat i möten, administration och projekt som tar fokus från det egentliga jobbet.