Föreställ dig att det krisar på jobbet, för att rida ut katastrofen kräver chefen att du arbetar över rejält. När lönen kommer har dock övertidsersättningen uteblivet. Efter ett par stormiga möten, visar det sig att ledningen har en annan tolkning av arbetsrätten – där du inte har rätt till ersättning. Om du inte är medlem i facket, då är den bittra sanningen att du gör klokast i att bara bli överkörd och gå vidare. De oorganiserade är nämligen, i praktiken, oftast mer eller mindre rättslösa på jobbet - och riskerar enorma ekonomiska förluster om de försöker försvara sig från felbehandling.

Är du inte med i facket gör du klokast i att bli överkörd och gå vidare

Övertidsersättning är till att börja med inte garanterad enligt lag, om det inte finns med i ditt anställnings- eller kollektivavtal, då kan du ge dig redan där. Står det med i ditt anställningsavtal, behöver du som icke-medlem stämma arbetsgivaren i tingsrätten för att hävda kontraktsbrott. Om du förlorar, blir du betalningsskyldig för både ditt eget och motpartens ombud.

Om du är medlem i facket, täcker förbundet rättegångskostnaderna. En byggnadsarbetare ansåg för några år sedan att hans arbetsgivare hade förvägrat honom 75 000 kronor. Han fick rätt till 5 000 kronor efter rättsfallet prövats i Arbetsdomstolen, men i huvudsak förlorade han målet – varvid han blev betalningskyldig för cirka 175 000 kronor för arbetsgivarens advokat. Summan är exklusive hans egen ombudskostnad. Den riktiga slutnotan blev därför betydligt högre – och överskred därmed med marginal lönen han ansåg sig ha blivit blåst på.

Man kan mellan tummen och pekfingret utgå från att en rättstvist medför en rättegångskostnad på cirka 100 000 till 150 000 kronor. Om den uteblivna lönen inte kraftigt överskrider detta belopp, blir det ekonomiskt dåraktigt att försöka hävda sin rätt för den som inte är fackligt ansluten. 

Förlusten gjorde henne skyldig att betala 925 000 kronor till arbetsgivaren

De flesta känner till barnmorskan som stämde sin arbetsgivare för att hon ansåg att det utgjorde diskriminering att hon inte kunde välja att avstå från att utföra aborter. Det som gick många förbi i fallet, var att förlusten i tingsrätten gjorde henne betalningskyldig på drygt 925 000 kronor för arbetsgivarens ombudskostnader.  Jag säger inte att hon borde vunnit, jag undrar bara hur många människor du känner som har råd att ta risken av en sådan domstolskostnad?

Eventuellt kan oanslutna hoppas på att välfärdsstaten ska rädda dagen, men där misstar de sig. För att citera Lag & Avtal:

”Den allmänna rättshjälpen, som efter behovsprövning kan medges oorganiserad vid tvist, betalar bara delar av de egna advokatkostnaderna och inte eventuella motpartskostnader vid förlust. Den allmänna rättshjälpen är också maximerad och räcker därför ofta bara till prövning i tingsrätten och inte för ett överklagande till Arbetsdomstolen.”

Det betyder att även om du vinner i tingsrätten, kan en överklagan till Arbetsdomstolen medföra att det offentliga ekonomiska stödet äts upp. Vid en förlust, sitter du med en advokatkostnad för motparten som rättshjälpen inte hjälper dig med alls.

Vad mer, det allmänna rättsskyddet är inte tillgänglig för den vars ekonomiska underlag överstiger 260 000 kronor. I och med att medianlönen i Sverige är högre än så innebär det att en väsentlig del av Sveriges befolkning kan drömma om denna assistans.

Företag med framförhållning ser till att försäkra sig emot rättegångskostnader, varvid de riskerar att förlora betydligt mindre på stämningar än de anställda. Medan den facklösa löntagaren tar en enorm risk via juridisk prövning.  

Det spelar ingen roll hur vass förhandlare du är. De tunga besluten fattas mellan facket och ledningen

Den oorganiserade tar inte bara risker vid rättsfrågor, utan nekar sig själv den mest meningsfulla kanalen för att påverka arbetsförhållanden och ersättning. Det spelar ingen roll hur vass förhandlare du är, förutsatt att du inte är civilingenjör eller sitter på annat toppjobb, så fattas de tunga besluten mellan facket och ledningen.

Den enskilda individen kan på sin höjd ändra detaljer. Det gör ont, när tuffa tider kommer och andra måste fatta svåra beslut åt dig som du inte kan påverka. När SAS var nära konkurs för några år sedan, gick Unionen med på att höja pensionsåldern från 60 till 65 år. I protest stämde 186 kabinanställda Unionen, för att de ansåg att andra inte kunde fatta beslut om deras pension. Unionen vann målet, något som speglar de allmänna förhållandena i arbetsrätten.

Merparten av dem som stämde var anslutna till Unionen, och kan välja att rösta fram nya förtroendevalda, om de anser att de befintliga missköter förhandlingar. 23 av dem var icke-medlemmar, men ansåg att förbundet ändå skadat dem genom att teckna ett avtal som påverkade även icke-anslutna. Dessa 23 får inte vara med på möten där de väsentliga besluten tas, de får inte ens rösta om vem som ska sitta med på mötena – de har valt att undergräva sitt egna inflytande så mycket de kan genom att avstå fackligt medlemskap.

/Staffan Marklund, styrelsemedlem i Unionenklubben på Transcom. 

Tidigare debattartiklar hittar du här.