Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Snart billigare att anställa forskare
Från och med i april nästa år väntas det bli billigare att anställa forskare. Då sänks arbetsgivaravgiften kraftigt för företag som har anställda som arbetar med forskning och utveckling, enligt en promemoria från Finansdepartementet.
Enligt förslaget som beräknas träda i kraft den 1 april 2020 ska företag kunna göra avdrag på högst 450 000 kronor per månad för hela sin forskande personal jämfört med 230 000 kronor i dag. Samtidigt sänks den allmänna löneavgiften med tio procentenheter.
Ett syfte med de sänkta personalkostnaderna för personer som huvudsakligen arbetar med forskning och utveckling (FoU) är att förbättra företagens konkurrenskraft.
Och läkemedelsbolaget Pfizer ser positivt på reformen:
”Att underlätta för att bedriva forskning i Sverige är en viktig del i en life science-strategi. Vi är positiva till förslaget då vår konkurrenskraft ökar när det är förenat med lägre kostnader att anställa”, säger Ulrika Goossens, bolagets kommunikationschef i Sverige i en skriftlig kommentar.
Unionens chefsekonom Katarina Lundahl anser också att reformen kan bidra till att stärka svenska företags konkurrenskraft.
– Den här typen av skatterabatter finns i en hel del konkurrentländer. I Sverige har vi också redan en viss skatterabatt för FoU-personal, men förslaget sänker kostnaden ytterligare. Det kan stärka vår position när företag väljer i vilket land de ska anställa FoU-personal.
En risk med reformen är, enligt Katarina Lundahl, att företag som har forskare anställda får en lägre kostnad utan att anställa ny personal som arbetar med forskning och utveckling. Hon betonar att var företagen förlägger sin forskning och hur många forskare de anställer inte enbart har med personalkostnaderna att göra.
– Det bestäms också av sådant som om de kan hitta rätt kompetens och hur forskningssystemen ser ut – hur samarbetet med akademin fungerar. Kostnaderna är bara en liten pusselbit.
Samtliga branscher, där det finns ett kommersiellt syfte med forskningen eller utvecklingen, omfattas av de nya reglerna. I dag utnyttjas nedsättningen av arbetsgivaravgiften främst inom tillverkningsindustrin, dataprogrammering, teknisk provning samt vetenskaplig forskning och utveckling.
– Rabatten har hittills använts mycket inom industrin, och så kommer det nog att fortsätta att vara. Industrin blir allt mer kunskapsintensiv och forskningstung – inte minst på fordonssidan, där det bland annat handlar bland annat om att utveckla självkörande fordon, säger Katarina Lundahl.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
