Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Rekordmånga tjänstemän är sjuka

Antalet sjukskrivna tjänstemän har fördubblats de senaste tio åren. Kvinnor är sjukare än män – men allt fler män sjukskrivs på grund av psykiska diagnoser. Unionen tror att bättre rehabilitering på jobbet kan få ner sjuksiffrorna.
David Österberg Publicerad
Colourbox
Det är vanligare att kvinnor drabbas av psykisk ohälsa, men under de senaste tio åren finns ett tydligt trendbrott även vad gäller männens psykiska hälsa. Colourbox

För tio år sedan var 7 av 1 000 privata tjänstemän långtidssjukskrivna. Förra året hade den siffran fördubblats, vilket innebär att rekordmånga tjänstemän är sjuka. Det visar en rapport från Unionen som bygger på statistik från Alecta.

Kvinnor är sjukskrivna i betydligt högre utsträckning än män: drygt 20 av 1 000 yrkesverksamma kvinnor var sjukskrivna förra året, jämfört med knappt 9 av 1 000 män. Det är också vanligare att kvinnor drabbas av psykisk ohälsa, men under de senaste tio åren finns ett tydligt trendbrott även vad gäller männens psykiska hälsa. År 2008 hade knappt 25 procent av de sjuka männen en psykisk diagnos – mot drygt 41 procent förra året.

Rapporten visar också att Försäkringskassan sannolikt har blivit hårdare i sin bedömning av om en person ska få sjukpenning eller inte. Den som är sjukskriven mer än 180 dagar får sin arbetsförmåga prövad mot hela arbetsmarknaden. 2014 fick 1,2 procent avslag på sina ansökningar om fortsatt sjukpenning vid dag 180, jämfört med 5,8 procent förra året. Ökningen kan inte förklaras av ändrade regler utan beror troligen på ”att regeringens mål om ett sjukpenningtal på 9,0 dagar har påverkat Försäkringskassans tillämpning av regelverket”, skriver Unionen i rapporten.

För att få ner sjuktalen tror Unionen på bättre förebyggande arbetsmiljöarbete. Förbundet anser att stressrelaterad ohälsa ”nästan alltid helt eller delvis beror på brister i arbetsmiljön” och vill därför ha en tydligare skrivning i arbetsmiljölagen. Den ska klargöra att all ohälsa ska utredas om det inte är uppenbart att hela orsaken till ohälsan finns utanför arbetet.

En annan åtgärd är bättre rehabilitering på jobbet. Enligt rapporten behöver arbetsgivare mer kunskap om hur de ska jobba med rehabilitering och det behövs också skarpare lagar så att fler arbetsgivare tar in experthjälp. Unionen vill också att Försäkringskassan ska kunna straffa arbetsgivare som inte uppfyller sina skyldigheter att rehabilitera.

Unionen ger också en känga till Försäkringskassan och kritiserar myndigheten för ökningen av andelen avslag, särskilt vid dag 180, trots att regelverket inte har förändrats. Enligt Unionen kommer många medlemmar i kläm när Försäkringskassan tycker att folk efter 180 dagar ska arbeta på jobb ”som bara finns i teorin”. När de sedan kommer till Arbetsförmedlingen anser den myndigheten att personerna saknar arbetsförmåga och därmed inte har rätt till a-kassa.

Enligt reglerna i sjukförsäkringen finns det möjlighet att ha kvar sin sjukpenning även efter dag 180 om det kan göra att en person kan få en ”fullständig” återgång till jobb inom ett år. Men den regeln gäller bara personer som har en ”tydlig diagnos”.  Det är ett problem eftersom Försäkringskassan ofta anser att utmattningssyndrom är en diffus diagnos, enligt Unionen: ”Denna strikta tillämpning slår dessutom särskilt hårt mot kvinnor, som är kraftigt överrepresenterade i sjukskrivningar som har sin grund i psykiska diagnoser.”

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Social makt på jobbet – så läser du hemliga spelet på möten

Ljudliga suckar och en blick på mobilen när kollegan talar. Det sociala spelet under möten avslöjar informella maktstrukturer på jobbet.
– Negativ bekräftelse hör inte hemma på en arbetsplats, säger Susanne Andersson, organisationsforskare vid Stockholms universitet.
Torbjörn Tenfält Publicerad 5 mars 2025, kl 06:00
Social makt på jobbet. Mötesrum, applåderande deltagare.
Är den som pratar mest på mötet den med mest social makt? Inte nödvändigtvis, menar forskaren. Lär dig att tolka det sociala spelet på möten och se vem som egentligen har makten. Foto: Colourbox.

Mötet ska starta men alla medarbetare är inte på plats. Kan det börja ändå? 

Ofta beror det på vem som saknas.

– Så kan den sociala maktordningen på jobbet visa sig, säger Susanne Andersson, forskare vid Stockholms universitet med inriktning på organisationspedagogik.

Hon har studerat informella maktstrukturer genom att följa ett femtontal mellanchefer och se hur de och deras medarbetare agerar på vanliga jobbmöten. Iakttagelserna är en del av det forskningsprojekt hon driver tillsammans med privata och offentliga arbetsgivare och där hon utgår från mellanchefers arbetssituation.

– De beteenden och mönster jag såg skiljde sig inte särskilt mycket mellan offentliga och privata arbetsplatser. Det är den möteskultur som utvecklats i arbetsgruppen som är avgörande, inte om det är en privat eller offentlig arbetsgivare, säger Susanne Andersson.

Risk för mobbning

Hon följde cheferna i deras vardag, satt med på möten och följde upp med intervjuer där hon prövade sina tolkningar av vad hon sett och hört under mötet.

– Syftet var att cheferna skulle börja reflektera över sin vardag för att få syn på det som inte är bra och sedan arbeta för att förändra det.

Mötet är en arena där det blir extra tydligt vilka medarbetare som inte får bekräftelse. 

– Sker det återkommande under längre tid så finns det ett ord för det och det är mobbning, säger hon.

Den som utsätts har ofta svårt att bryta mönstret.

– Att någon ska behöva uppleva att ingen lyssnar på vad han eller hon säger får bara inte förekomma på en arbetsplats. Det är något chefen måste ta tag i.

Andra blir bekräftade och får mycket mer uppmärksamhet, trots att de inte alltid har något vettigt att säga. 

– Många tänker att den som pratar mycket har social makt och får stort inflytande, men det är inte alls säkert. Istället kan det vara den som sitter tyst hela mötet och sedan säger något som alla håller med om.

Laddat var man sitter

Placeringen vid sammanträdesbordet är ett annat laddat område. Om bordet är rektangulärt förväntar sig alla att den som sätter sig vid kortändan ska leda mötet. 

– Ska du inte leda mötet blir det konstigt om du sätter dig där, särskilt om det inte anlänt så många andra och flera platser är lediga. Är bordet däremot fullt och det sitter någon vid ena kortsidan kan du sätta sig vid den andra. Då är det inte lika laddat.

Dagordningen är ett maktvapen för chefen. Beroende på vilken ordning frågorna hamnar i kan de få olika tyngd.

– Vill du som chef skapa en arbetsgrupp där människor ges likvärdiga villkor bör du vara medveten om hur de här mönstren ser ut på din arbetsplats. Vilka har mest inflytande och kan räknas som informella ledare? Vilka har lägre status? 

Susanne Andersson framhåller vikten av att skapa möten där alla får komma till tals och bidra med idéer. Det gynnar inte bara arbetsgruppen utan hela organisationen.

 – Att ha fokus på bekräftelsemönstren kan vara ett sätt att få syn på hur vi fungerar tillsammans. Om det fungerar dåligt har vi alla ett ansvar att förändra kulturen, men det är chefen som har det formella ansvaret.

 Susanne Andersson ser också könsskillnader i möteskulturen. 

– Idag är kvinnor högutbildade, oerhört kompetenta, vältaliga och kan ta för sig på möten. Men vilket inflytande en enskild kvinna får beror på hur de andra mottar de idéer hon kommer med. 

Marginaliseringen sker inte alltid med hjälp av en tydlig härskarteknik. 

– Ofta sker det här mer subtilt. Den som har ordet kan få mycket eller lite gehör.

Kulturen kan ändras

Facket kan spela en viktig roll i att motverka destruktiva bekräftelsemönster på arbetsplatserna, framhåller Susanne Andersson. 

– I grunden är det här en arbetsmiljöfråga. Men kulturen sitter inte i väggarna. Den skapas när vi människor samspelar och det är där i samspelet den också kan förändras, säger hon.

Susanne Andersson gjorde sin studie före pandemin, när de flesta möten fortfarande var fysiska. I dag är många möten digitala, eller hybrider där några sitter tillsammans på arbetsplatsen och andra deltar från hemmet. Hur den digitala formen påverkar maktrelationer och det sociala spelet har Susanne Andersson inte själv studerat, men det har däremot en av hennes masterstudenter gjort.

– Han fann att mötena blev mer formaliserade i betydelsen att chefen pratar mer. Det blev inte samma spelrum för bekräftelse, men på bekostnad av att mötena blev stelare och mindre kreativa.

Susanne Andersson delar upp det sociala maktspelet i positiva och negativa bekräftelsemönster:

 

Negativa bekräftelsemönster

Säga rakt ut att man inte håller med.

Negativ, osaklig och okunstruktiv kritik om det som en kollega framför.

Inte lyssna aktivt.

Titta på mobilen eller kolla på klockan.

Skriva på datorn.

Himla med ögonen, stöna eller sucka.

 

Positiva bekräftelsemönster

Instämma, eller berömma ett förslag.

Eventuell kritik som framförs är konstruktiv.

Nicka, le eller se glad ut. Visar att man håller med

Lyssna aktivt och fokusera på den som talar.

Nicka, eller humma gillande.

 

 

Signaler att vara uppmärksam på för den som vill förstå sociala och informella maktstrukturer på jobbet:

Vem kommer först till mötet.

Vem kommer i sällskap med vem. Har de pratat ihop sig?

Vem väntar man på innan att mötet börjar. 

Vem bryr man sig inte om ifall hen kommer i tid eller inte till mötet? Man startar ändå.

Vem bekräftar vem?