Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Gör facket tillräckligt för mobbade?

Inte ens en av tio av dem som mobbas och som kontaktar sitt fack anser att de får hjälp. Men hur ser lagen ut? Och vad kan facket egentligen göra?
Linnea Andersson Publicerad
Illustration: Siri Carlén.

Kollegas undersökning visar att det är ovanligt att personer som utsätts för mobbning vänder sig till facket. Silvia Prego på Unionen Stockholm tror att det först och främst beror på att det är en väldigt svår situation för den drabbade, som ofta mår mycket dåligt. Dessutom tror hon att många oroar sig för att arbetsgivaren ska se en som ett ”problem” om man lyfter något som är negativt och pekar ut andra kollegor eller sin chef.

– Det här är väldigt svåra frågor som är förknippade med skuld och skam och kräver stort mod från den drabbade. Oftast har det gått för långt när man väl flaggar, man har lidit länge i det tysta, säger Silvia Prego.

Hon får medhåll från Annica Hedbrant, arbetsmiljöexpert på Unionen, som säger att det kan ta lång tid att ens inse att man är utsatt för trakasserier eller kränkande särbehandling, eftersom det kan röra sig om subtila handlingar. Det kan vara osynliggörande och nedvärderande kommentarer som maskerats som skämt eller feedback, vilket gör att man i stället börjar ifrågasätta sig själv och om man verkligen är utsatt för systematisk mobbning.

Vi hade gärna gett böter, men det kan vi enligt gällande lag inte

Annica Hedbrant poängterar dock att arbetsgivaren är skyldig att agera, inte bara när någon berättar att den är utsatt, utan även genom att jobba förebyggande och vara uppmärksam på signaler.

– Det är viktigt att både den utsatta och den förtroendevalda vet att det är arbetsgivarens ansvar. I de fall som beskrivs i Kollega nr 5 är det uppenbart att arbetsgivaren inte har tagit ansvar, säger hon och berättar att #metoo har lett till att många arbetsgivare tagit fram policyer mot sexuella trakasserier och kränkande särbehandling, men att frågan är om de har implementerats.

Enligt Kollegas undersökning är det så få som åtta procent som anser att de fått hjälp av facket att lösa situationen. Annica Hedbrant och Silvia Prego säger att Arbetsmiljölagen ger facket väldigt små möjlighet att kräva skadestånd för en individ.

Däremot säger lagen att arbetsgivaren måste se över varför mobbning uppstår. Bakomliggande orsaker kan till exempel vara otrygga anställningar, otydligt ledarskap, omorganisationer som tärt på arbetsgruppen eller för hög arbetsbelastning.

Det första Unionens lokala och regionala arbetsmiljöombud tittar på är om arbetsgivaren undersöker sådana risker. Märker man att de saknar rutiner eller inte åtgärdar brister vänder man sig till Arbetsmiljöverket. Processer som ofta tar lång tid.

– Men en medlem som mår väldigt dåligt kan inte vänta på att Arbetsmiljöverket griper in. Vi försöker stötta medlemmen utifrån var den befinner sig just då och samtidigt jobba långsiktigt, säger Silvia Prego.

Finns det en orimlig förväntan från drabbade på vad facket kan göra?

– Jag tycker inte att den är orimlig utifrån var individen befinner sig. Att utsättas för kränkande särbehandling på jobbet är oacceptabelt och innebär ofta en tragedi för individen och dess anhöriga. Vi hade gärna räckt fram en böteslapp till arbetsgivaren, men det kan vi inte enligt gällande lagstiftning, säger Silvia Prego.

Unionen har via TCO ställt sig bakom ett lagförslag som lagts fram av fackförbundet Vision om att det ska gå att kräva skadestånd för trakasserier i arbetslivet.

– Jag skulle önska att arbetsgivare lade lika mycket resurser på att implementera Föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö som GDPR. Och jag kan tänka mig att det är sanktionerna som är skillnaden, säger Annica Hedbrant.

Många mobbade som hört av sig till Kollega har blivit utköpta från sin arbetsplats. Silvia Prego tror dock att det allra vanligaste är att man som mobbad försvinner självmant och söker sig någon annanstans. Och att de personerna utgör ett stort mörkertal.

– Vår utgångspunkt är alltid vad medlemmen själv vill, det finns ingen ”one size fits all”. Ibland är den som blivit mobbad så illa däran att den inte kan tänka sig att komma tillbaka till arbetsplatsen. Då inleder vi en dialog med arbetsgivaren för att hitta en lösning.

Att mobbning går så långt att personer blir sjukskrivna, söker andra jobb eller blir utköpta ser Annica Hedbrant som en stor förlust för både individ och arbetsgivare.

– Individen kan drabbas av oerhörda konsekvenser, både ekonomiskt och personligt och ha svårt att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Dessutom är det en stor kostnad och ett kompetenstapp för arbetsgivaren om mobbning och kränkningar fortsätter. Särskilt om det inte kommer upp till ytan.

KRÄNKANDE SÄRBEHANDLING?

Ordet mobbning används ofta när man pratar om kränkande särbehandling. Enligt Arbetsmiljöverket är det: "Handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt, och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.”

 

Följ #tvåiveckan i Kollegas sociala kanaler, på webben och i nästa nummer av tidningen.

TIPS TILL ARBETSGIVAREN

  • Ha rutiner. En policy på intranätet gör ingen nytta om den inte används. Vet medarbetarna vad de ska göra vid mobbning?
  • Diskutera vilka beteenden som inte är okej på ert företag.
  • Gör tydligt att det råder nolltolerans så att medarbetare känner sig trygga att påtala problem.
  • Använd företagshälsovården proaktivt och vid tidiga signaler.
  • Lagen kräver att chefer ska ha utbildning och kompetens att hantera mobbning och kränkningar, men behöver ha rätt resurser, som tid.
  • Ha förtroendevalda som kan föra en dialog mellan medarbetare och arbetsgivare och kan slå vakt. Med fler än fem anställda ska det finnas arbetsmiljöombud.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Kolla! En berg- och dalbana – på kontoret

Från pojkdröm till verklighet. På reklambyrån The Great Exhibition har medarbetarna skapat en fullskalig berg- och dalbana – genom kontoret. Arbetet med åkattraktionen har förbättrat sammanhållning, arbetsglädje och kreativitet.
Ola Rennstam Publicerad 13 december 2024, kl 06:01
Berg- och dalbana på kontoret till vänster. Till höger ägaren Petter Kukacka.
Kreativ arbetsmiljö. The Great Exhibition har skapat världens första berg- och dalbana på ett kontor. Den 60 meter långa banan ger både pirr i magen och ökad arbetsglädje, menar ägaren Petter Kukacka. Foto: Anders G. Warne.

Att reklambyråer och andra kreativa verksamheter gärna etablerar sig i gamla fabrikslokaler med högt i tak och stora fönsterpartier är inte så ovanligt. Men att de bygger upp en 60 meter lång berg- och dalbana – som passerar över mötesrum och genom personalmatsalen – är inte riktigt lika vanligt. Faktum är att åkattraktionen på The Great Exhibitions kontor är den första i sitt slag i världen. Idén har bolagets ägare Petter Kukacka haft sedan han var barn.

– Jag har alltid varit intresserad av berg- och dalbanor och allt som går på räls. Redan i våra tidigare lokaler hade vi lösa tankar på en mindre variant men det föll på grund av den låga takhöjden, här har vi nästan fem meter i tak, berättar han.

Komplicerat och dyrt

Det är ett år sedan som företaget flyttade till den tusen kvadratmeter stora lokalen i Liljeholmen och Petter Kukacka kunde börja förverkliga sin dröm. Han understryker att arbetet har varit ett teamwork från första början och engagemanget från medarbetarna helt enormt.

– Jag är nog den som jobbat minst med det här. Vi har tagit hjälp av massor av människor, men vi har ritat och projekterat allt själva, säger han.

 

Att bygga en berg- och dalbana är dock inget man gör på en förmiddag. Tvärtom skulle det visa sig vara riktigt komplicerat – och dyrt. Efter att ha gjort en första skiss kontaktade The Great Exhibition en expert i USA vars synpunkter kring säkerheten ledde till nya insikter. En broingenjör i Sverige räknade på hållfasthet, dimensionering av stålkonstruktionen och gjorde ritningar. Men när byrån började begära in prisförslag fick man en riktig kalldusch.

– Vi fick offerter från specialister på berg- och dalbanor i Tyskland och USA på 25-30 miljoner kronor. Det var givetvis långt över vår budget, säger Petter Kukacka.

Byggdes av pariserhjulsfabrik i Kina

Många hade nog gett upp vid det här laget, men inte personalen på The Great Exhibition. En av Petters kompisar, som är baserad i Kina, hörde sig för hos olika fabriker i landet och fick kontakt med Kinas största tillverkare av pariserhjul. Priset kunde reklambyrån acceptera och det blev en affär – trots osäkerheten om kineserna verkligen förstått vad man ville ha.

– Det var en chansning för det var en väldigt otydlig deal och det uppstod en del språkförbistringar men allt har flutit på felfritt, säger Petter Kukacka.

Under slutet av processen besökte man fabriken i Kina för att säkerställa att de tillverkat det man beställt och säkerställa kvaliteten på svetsfogar och konstruktion.

Ger rejält pirr i magen

I slutet av juni kom den fyra ton tunga konstruktionen till Liljeholmen i en stor container. Strax därpå anlände ett par kinesiska experter som monterade berg- och dalbanan i kontorsmiljön. Berg- och dalbanans vagn konstruerade designstudion på egen hand och den 25:e oktober – efter ett års intensivt arbete – var det premiär. Till allas lättnad fungerade allt perfekt. Och det gör den även när Kollega får ta en provtur:

Åkturen börjar brant och långsamt, ackompanjerat av ett rejält oväsen. Banan löper därefter ovanpå mötesrum och kök innan vagnen störtdyker genom matsalen och det öppna kontorslandskapet. Det är över på mindre än en minut och bjuder på rejält pirr i magen. Dessutom tas ett foto som printas ut vid åkturens slut – precis som på vilken nöjespark som helst.

Berg- och dalbana på kontor.
Berg- och dalbanan tillverkades av en pariserhjulfabrik i Kina och skeppades till Sverige i början av sommaren. Foto: Ola Rennstam

Hur mycket används berg- och dalbanan dagligdags?
– Det är inte så att vi hoppar in och åker varje dag. Men den är så klart igång när vi har afterwork, och kunder och anställdas barn vill jättegärna komma hit och åka.

Vad har den betytt för arbetsplatsen? 
– Processen att skapa detta tillsammans har varit väldigt rolig och ett fantastiskt sätt att få den här arbetsplatsen att komma samman på ett annat vis än tidigare. Arbetet med att designa och driva projektet har tvingat oss att utmana oss själva. Det kan verka tramsigt men jobbar man kreativt är det viktigt att underhålla den ådran. Stoltheten är stor över att banan nu står här och att allt faktiskt fungerar.

– Inledningsvis hördes en del – fullt rimliga – invändningar från medarbetarna om varför vi skulle göra det här och det kom upp farhågor om att ljudet skulle störa. Det uppstod en spännande diskussion om vad en arbetsplats egentligen är och om hur mycket tid vi spenderar på jobbet.

Hur landade ni i namnet ”Frontal Lobe”?
– Frontalloben är den del av hjärnan som utvecklas sist och som gör att man blir rationell. Det är en anspelning på att man i vårt kreativa yrke kanske ska ta bort lite av sina rationella tankar då och då.

berg- och dalbanans vagn
Premiärturen på Great Exhibitions kontor i Liljeholmen ägde rum den 25 oktober - efter ett års intensivt arbete. Foto: Ola Rennstam

Fakta - The Great Exhibition

Designstudio/reklambyrå som drivs av Petter Kukacka sedan femton år tillbaka. Bolaget har ett tiotal anställda och producerar bland annat reklamfilm.

The Frontal Lobe: Berg- och dalbana, cirka 60 meter räls och når en topphastighet på 30 km/h. Banan löper runt reklambyråns kontor i Liljeholmen utanför Stockholm.