Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Okunskap om hur mobbning ska hanteras

100 000 människor mobbas på jobbet. Psykologen Stefan Blomberg menar att siffran skulle kunna minskas kraftigt om arbetsgivarna fick utbildning.
David Österberg Publicerad
Illustration: SIRI CARLÉN

De flesta arbetsplatser försöker lösa mobbningssituationer så som de alltid har gjort, trots att det inte blir bra. Det slutar nästan alltid med att någon blir utköpt eller får sparken. Det menar Stefan Blomberg, psykolog och mobbningsexpert.

Mobbning på jobbet orsakar stort lidande, som sömnsvårigheter, depression och skuld- och skamkänslor. Och problemet är omfattande. Runt en halv miljon människor utsätts för begynnande mobbning och 100 000 mobbas.

– Vi ser en skyhög sjuklighet orsakad av mobbning och enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, löper den som är utsatt för mobbning trefaldigt ökad risk för depression, säger Stefan Blomberg.

I värsta fall kan mobbning leda till att människor tar livet av sig. Exakt hur många är omöjligt att säga men en försiktig uppskattning är 100 självmord om året – vilket är mer än dubbelt så många som dör i arbetsplatsolyckor varje år.

— En statlig utredning från 1999 uppskattade antalet till mellan 100 och 300 per år. Siffran var ifrågasatt som överdriven under många år, men forskningen verkar ha kommit ikapp. Italienska forskare har till exempel kommit fram till att 20-25 procent av utsatta personer löper risk att begå självmord. I USA finns begreppet ”bullicied” för att beskriva självmord som en följd av mobbning. Vi vet också att det finns en tydlig koppling mellan depression och självmord och om risken för depression trefaldigas hos den som är utsatt, ökar också risken för självmord.

Stefan Blomberg skriver en bok om mobbning i arbetslivet för att hjälpa arbetsgivare, fackligt aktiva och andra att bli bra på att arbeta med arbetsmiljö och mot mobbning. Boken behövs.

– Kunskapsnivån är låg. En chef i en av Sveriges största organisationer berättade att han arbetat med HR-frågor i 30 år men aldrig utbildats i hur man hanterar mobbning. Ingen vet hur de ska hantera problemet, trots att det finns bra sätt att arbeta på. Det finns metoder både för att förebygga och för att stoppa mobbning.

Det man inte skulle säga inför en videokamera ska man inte heller säga när kameran inte finns där

Mobbning är vanligast i stora, offentliga organisationer. Små och privata organisationer är bättre på att bygga strukturer som fungerar, och har inte råd med kaos, menar Stefan Blomberg.

– Med ordning och reda samt en tydlig rollfördelning där fattade beslut verkligen gäller är risken betydligt mindre. Där människor litar på varandra är mobbning ovanligt.

Ledarskapet är också viktigt. Om rollfördelningen på en arbetsplats är tydlig minskar risken, liksom om medarbetarna inte konkurrerar med varandra och ledningen litar på att folk gör det de ska.

Det yttersta ansvaret för att mobbning inte uppstår har arbetsgivaren.

– Det finns en skyldighet att ingripa direkt. Men vi är alla ansvariga. Vi får inte bete oss hur som helst.

Kan man vara mobbare utan att veta om det?
– Ja. En handling behöver inte ha syftet att skada för att vara kränkande. Och man kan möjliggöra mobbning genom att inte säga ifrån. Det man inte skulle säga inför en videokamera ska man inte heller säga när kameran inte finns där.

Det finns arbetsplatser som är bra på att hantera mobbning, med system som upptäcker problem och där man tar mobbning på allvar. Då kan den mobbade få hjälp och kanske även kan stanna kvar.

Men de flesta lämnar. Och det är ofta enda utvägen, enligt Stefan Blomberg.

– Om man inte tror att man kan få stöd bör man se sig om efter ett nytt jobb. Jag har sett så många exempel på hur illa det kan gå. Och man mår ofta lite bättre om man vet att man kan ta sig ifrån en arbetsplats. Även om det kan vara lättare sagt än gjort.

 

Har du blivit mobbad på jobbet?

Har du erfarenhet av mobbning på arbetsplatsen? Hör av dig till oss på redaktionen eller dela med dig av dina upplevelser under #tvåiveckan.

Kollegas undersökning – Kvinnor mobbas oftare

Mobbning är ett utbrett problem. Det visar den Novusundersökning som Kollega låtit göra. Totalt har 16 procent av alla privatanställda tjänstemän någon gång blivit mobbade på jobbet.

Undersökningen visar också att betydligt fler kvinnor har blivit utsatta: 23 procent mot 10 procent av männen.

Vanligast är att bli mobbad av en eller flera kollegor, men det händer också att det är chefen som mobbar – och blir mobbad.

De som mobbats har oftast blivit utfrysta eller ignorerade. Fysiska attacker är ovanliga, även om det förekommer.

Den vanligaste konsekvensen av mobbning är psykisk ohälsa, som kan leda till sjukskrivningar. 14 procent blev sjukskrivna på grund av mobbningen, och kvinnor oftare än män.

Kvinnor försöker lösa situationen genom att prata med sin chef, medan män oftast inte gör någonting.

Undersökningen visar också att mobbade nästan aldrig vänder sig till företagshälsovården eller till sin fackklubb.

Mer än en femtedel uppger att de har blivit mobbade i mer än ett år. 20 procent har blivit mobbade mellan tre och sex månader.

Hur mobbningen upphörde varierar stort, men det är vanligare att den mobbade lämnar arbetsplatsen än att mobbaren slutar. Och bara 8 procent fick hjälp av sitt fackförbund.

En tredjedel uppger att mobbning har förekommit på deras jobb, men bara 1 procent att de själva varit delaktiga. 94 procent svarar att de säkert eller antagligen skulle ingripa om de såg att någon blev mobbad på jobbet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Attention: ”Föräldrarna i ett vakuum när barnet är hemmasittare”

Föräldrar till hemmasittare kläms mellan arbetslivets krav och skolplikten. En del har möjlighet att gå ned i arbetstid – andra tvingas sluta jobba.
Publicerad 21 maj 2026, kl 09:30
Splittbild: porträttfoto av Matilda Berglund Calais på Attention i blå- och vitrandig skjorta (ansiktet maskerat), bredvid genrebild av ett barn bakifrån som sitter på en stoppad stol.
Föräldrar till hemmasittare kan tvingas ta semester, obetald ledighet eller gå ner i tid för att täcka upp när barnet är hemma. Matilda Berglund Calais på Attention beskriver ett ansvarsglapp där arbetsgivaren i praktiken avgör om vardagen går ihop. Samtidigt varnar Unionen för att olovlig frånvaro kan få arbetsrättsliga följder. Foto: Attention/Colourbox.

När ett barn inte klarar att vara närvarande i skolan minskas påfrestningarna till en nivå som barnet orkar med – så kallad anpassad skolgång. Lektion efter lektion plockas bort. Ibland återstår bara ett par, tre lektioner i veckan.

Innan det sker har barn och föräldrar som regel kämpat länge med att förmå barnet att gå normal lektionstid. Kamp och lirkande för att komma upp ur sängen, för att få på kläder, skjutsa, följa, övertala att stanna kvar.

Föräldrar som behöver vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen – men samtidigt måste vara hemma med sina barn – börjar med att använda semesterdagarna, sedan tar de obetalad tjänstledighet. Om de får. Och går ned i arbetstid – om de får.

Semesterdagar och obetald ledighet blir första lösningen

Det hänger på arbetsgivarens goda vilja.

Men när ett barn väl fått anpassningar är det skolans beslut att barnet ska vara där endast ett fåtal lektioner i stället för hela skoldagar.

– Föräldrarna lämnas i ett vakuum. Skolan har beslutat att barnet inte behöver vara där. Men det finns ingenting som möjliggör för föräldern att vara hemma med barnet, säger Matilda Berglund Calais på Riksförbundet Attention, som arbetar för personer med NPF och deras anhöriga.

Att ha ett barn som är hemmasittare innebär inte att man har rätt till den ledighet från arbetet som för det mesta behövs. Om barnet har en NPF-diagnos kan man hänvisa till diskrimineringslagen, men i praktiken är det arbetsgivaren som avgör om ledighet eller kortare arbetstid är förenligt med arbetsgivarens behov.

Olovlig frånvaro kan bli arbetsrättsligt ärende

Den som hamnar i ett dilemma och väljer att prioritera barnets behov genom att vara frånvarande utan vab eller godkänd ledighet riskerar att bli uppsagd på grund av olovlig frånvaro – flera av de föräldrar som Kollega har pratat med har oroat sig för det.

Olle Brynja, Unionen, porträttbild.
Olle Brynja. Foto: Peter Knutson.

Olle Brynja, utredare på Unionen, konstaterar att det skydd som finns för anhöriga i diskrimineringslagen är begränsat.

– Det är upp till arbetsgivaren att avgöra vilka anpassningar som är rimliga, exempelvis med hänsyn till ekonomin eller till vad arbetet kräver.

Arbetsgivare som inte är villiga att göra anpassningar kan ta till helt andra medel, menar han.

– Det finns ofta möjlighet för arbetsgivaren att hitta förevändningar för att göra sig av med någon som uppfattas som besvärlig.

Fackets råd: agera tidigt innan frånvaron infekterar relationerna

Hans främsta råd är att vid problem kontakta facket, men också att vara proaktiv och bevaka att det förebyggande arbetet mot diskriminering fungerar bra Alla arbetsgivare ska jobba förebyggande mot diskriminering, och varje år utvärdera det arbetet.

– Det är tyvärr fortfarande många som inte uppfyller det kravet. Men de flesta arbetsgivare är ambitiösa och vill följa den lagstiftning som finns. Och när man utvärderar det förebyggande arbetet är det ju möjligt att man kommer fram till att personer som har barn med NPF riskerar bli missgynnande, säger Olle Brynja.

Kort sagt behöver medvetenheten öka. Även fackförbunden är relativt obekanta med den problematik som föräldrar till hemmasittare brottas med, eftersom det är ganska sällsynt att de kontaktar facket.

– Min spontana tanke är att det finns en stor okunskap om de rättigheter man har. Men det här är absolut en fråga som behöver tas om hand bättre i arbetslivet.

Matilda Berglund Calais på Attention betonar vikten av att komma in tidigt i processerna, innan hög och oförutsägbar frånvaro har hunnit infektera relationerna.

– Ofta kommer fackförbunden in först i förhandlingar om uppsägning. 

Orosanmälningar ökar pressen när frånvaron blir hög

I de här situationerna finns ofta samtidigt en press som gäller orosanmälningar. Många skolor har som rutin att orosanmäla vid hög frånvaro, eftersom det är ett tecken på att ett barn inte mår bra. Socialtjänsten utreder och kan besluta om insatser i hemmet. Även familjehemsplacering kan bli aktuell när föräldrar inte klarar att stötta barnet till en normal skolgång.

Många av de föräldrar som Kollega har talat med stressas av orosanmälningarna och att få föräldraförmågan ifrågasatt när det egentligen är förutsättningarna som brister.

Anpassad skolgång används allt oftare. Dessutom har flera kommuner börjat med distansundervisning för hemmasittare.

– När skolor beslutar om en åtgärd som innebär att barnet är hemma måste det möjliggöras även för föräldrarna. Eller så måste man på annat sätt säkerställa att barnet har en trygg plats att vara på när det inte är i skolan.

När systemen brister blir föräldern sista skyddsnätet

Matilda Berglund Calais konstaterar att föräldrarna saknar alternativ när alla samhällssystem runt barnet misslyckas – de gör vad som behövs för barnet, oavsett konsekvenserna för dem själva. 

– Ska man vara lite cynisk kan man säga att så länge föräldrarna löser det  behöver det inte bli någon annans problem.

Text: MARIKA SIVERTSSON

Ledighet och VAB när barnet är hemmasittare

UTAN OMVÅRDNADSBIDRAG

Man har rätt att gå ned i arbetstid fram tills barnet fyller tolv år, eller efter avslutat femte skolår om föräldern tar ut föräldrapenning.

Delledighet i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel kan man vara tills barnet fyllt åtta år.

 

MED OMVÅRDNADSBIDRAG

Förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel.

En förälder har rätt till omvårdnadsbidrag om barnet på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader, i viss omfattning till och med den dag barnet fyller 19 år.

 

VAB

Från om och med i år kan föräldrar vabba för möten med skola, förskola eller socialtjänsten som rör barnets 

behov av stöd, eller tillfällen då föräldern behöver lära personal hur barnets vård ska hanteras.

Förutsättningen är att barnet har en sjukdom, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning.

Fram till att barnet är tolv år kan man få vab under som mest 120 dagar per år. Efter 7 dagar krävs intyg från läkare eller sjuksköterska.

Vid fara för barnets liv kan man med läkarintyg vabba obegränsat tills barnet fyller 18 år.

 

Källa: Cecilia Arklid, förbundsjurist på Unionen.

Hemmasittare i siffror – därför är statistiken osäker

* Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert. 

   Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används.    Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.  Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

 Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.